måndag, augusti 31, 2009

LCHF - en religion?

Det är mycket om LCHF nu. I aftonbladet igår kunde man bl.a. läsa om att folk som äter LCHF-mat tydligen inte blir sjuka i svininfluensan. Dr. Dahlqvist själv, som sägs citeras i tidningen beskriver det emellertid något annorlunda:

Vi är naturligtvis inte garanterade mot vare sig svininfluensa eller andra infektioner. Det jag menar är att vi lchf-are har den gemensamma erfarenheten att vi blir avsevärt mindre sjuka i infektionssjukdomar sedan vi övergick till lchf.
Det är också logiskt med tanke på att vi får i oss mindre av det i överskott infektionsförsvarsnedsättande omega-6-fetterna i matoljorna och margarinet, och i spannmålen. Och att vi slipper de onaturliga fetterna i margarinerna, som självklart försämrar kroppens motståndskraft mot invaderande mikroorganismer.


En något mer nyanserad bild, alltså. Men samtidigt - sättet som aftonbladet uttrycker sig på är inte helt ovanligt bland folk som "hittat ljuset" med LCHF-mat. Man tycker sig se förbättringar med ALLT efter att man börjat äta på det här sättet - tarmfloran blir bätre, man minskar risken för diabetes (och behöver inte vårdas med insulin), man blir smal och vacker, man blir stark, man får ett starkt immunförsvar, man får inte cancer...

Och jag hajar. Budskapet har gått fram. Jag borde äta mindre kolhydrater. Sure. Fine. Jag kommer att må bättre. Men det här känns nästan som en religion. Ett slags väckelse, där de nyfrälsta predikar för de förtappade missbrukarna, som värsta frälsningssoldaterna i londons slum i slutet på förra seklet. Och här börjar jag bli allergisk.

För även om jag förstår att LCHF-mat är bra för mig (och folk omkring mig) är den här kostens värsta fiender sina fanatiska förespråkare. Precis som kristendomens största fiende är kyrkan. Många känner att "jag skulle väl kunna kalla mig kristen om det inte vore så många kristna nötter..." eller "Gud finns nog, men kyrkan är inget för mig". Och på samma sätt känns det med LCHF. Det är nog bra, men folk är så fanatiska att man riskerar att skrämma bort folk.

Läs mig rätt.

LCHF är gott. Det är därför jag gillar det. Som jag skrivit i en mängd inlägg tidigare - jag gillar god mat. Jag gillar smör, grädde och schyssta köttbitar.

LCHF är säkert nyttigt (och i alla fall nyttigare än att peta i sig smakförstärkare och stabiliseringsmedel direkt från burken). Jag hajar det. Det är liksom rimligt och logiskt.

Men LCHF är INTE - för mig - speciellt viktigt. Och jag tror inte att jag kan slippa undan cancer eller andra dödliga sjukdomar som annars inte är direkt relaterade till min kost, just genom att lägga om kosten. Faktiskt. LCHF har ingen magisk "helande kraft". LCHF är inte "det enda ljuset". LCHF verkar vara gott och med det argumentet hade JAG kunnat blivit övertygad och "rättrogen".

Men det känns lite för mycket som en religion för mig.

--

Ps. Som vanligt skriver kostdoktorn väldigt bra, tydligt, balanserat och kliniskt om det här med svininfluensa och cancer... Ds.

--

EDIT: 090831 klockan 14:03- fick en länk till den här - mycket talande filmen av Mackan, i en av kommentarerna. Riktigt roligt!

4 kommentarer:

Jessica sa...

För min del låter det inte särskilt nyanserat ändå. Att man får mindre infektioner av diet x eller y. Det blir väl som att svära i kyrkan men jag tror att det ligger mer bakom och i hälsa och välbehag än vad man äter.

Mackan sa...

Vet inte om du redan sett det här, men jag tycker att det passar bra här också. Hittat hos Opassande. Och riktigt, riktigt roligt!

(Mat och näringslära får sig en känga vid typ 4 minuter...)

FamiljenFriluft sa...

Jessika: Mmm.

Mackan. Nej, har inte sett det (förut) men kul. Väldigt kul.

NisseNyfiken sa...

Jag tror att den religösa stämningen inom lchf mest kommer från att folk som provat på kosten faktiskt upptäcker att de så tydligt känner av de positiva konsekvenserna av den. Själv blev jag utmanad att prova av en bekant och båda han och jag har upplevt flera hälsovinster (som jag inte ska tråka ut er med eftersom det inte handlar om det här). Men där tror jag iaf att du hittar mycket av ursprunget till den religiösa stämningen - vanliga människor, som ofta provat andra "metoder" och misslyckats, men som nu hittat något som verkligen fungerar för dem.