Läser på Lagers Tabberas om att veckans P1 Meny handlar om (bl.a.) Smör. Intressant, eftersom jag själv är rätt intresserad av just.... smör.
I sverige finns det i princip bara EN enda levarantör av smör i butikerna. Arla. De har i det närmaste smörmonopol oc h kan själva - p.g.a. den bristande konkurrensen, både sätta "kvalitetsstandard" och priser själva. Det gör att vi i Sverige i princip är hänvisade till ett smör som inte smakar speciellt mycket smör och dessutom betalar mycket mer för det än för andra likvärdiga produkter.
Själv har jag ett tag köpt "Milbona"-smör på Lidl. Det är billigt, det säljs på 250g-paket (och sist jag var på Lidl kunde man köpa 4 st för 10 spänn) och det är riktigt, riktigt bra. Inte bara för att det är billigt, utan det smakar riktigt bra.
I en tid där allt fler pratar om att vi borde äta mer "riktigt smör" i stället för margariner, där det blivit "inne" med ekologiskt och närodlat och gårdsmejerier och allt - vore det inte dags för att dt blev lite bredare sortiment i smör-hyllan på våra butiker?
Tills vidare kommer i alla fall jag att fortsätta att köpa mitt smör på Lidl. Inte för att det är billigare. Inte för att det är bättre förpackningar, utan BARA för att det är godare än Arlas produkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du har ju helt rätt. Jag har ofta undrat varför smöret smaker mer smör exempelvis i Frankriks eller i Danmark.
Men smakar inte det osaltade smöret lite bättre ändå?
Jag har hittills bojkottat Liedl, men kanske borde jag testa det där smöret ändå...?
Annika: Ja, det är riktigt bra, faktiskt. Annars brukar jag råda folk som bor nära landets gränser att t.ex. köpa smör i norge eller danmark. Eller när man är utomlands, där det ofta finns fler varianter.
För oss som någon gång ibland rör ihop en bearnaise eller hollandaise från grunden kan jag bara hålla med dig om i fiffigheten att inte ha salt i smöret. Då slipper man klarifiera det utan att vara rädd att det skär sig eller smakar konstigt.
(Osaltat smör=bra, Saltat smör=obra).
Roligt smörminne; när jag var barn så brukade min mor smuggla smör från Norge. Uppe vid gränsen inhandlades kartong på kartong och bilens säten fälldes ner över det blivande smuggelgodset. Sedan fick jag och min lillebror lägga oss på sätena och låtsas-sova om vi blev stoppade av gränspolisen.Det var innan man uppfann säkerhetsrisker med att åka autan bilbälten. Spännade och ångestfyllt. Inget är som barndommen.
Mami: Vilket fantastiskt matminne! Tack för den fina historien!
Jag hade ju med VDn för Lindahls i programinslaget. Hans smör går inte av för hackor, ett belgiskt. Var än jag kommer försöker jag få handlare att ta in det, men jag vet inte om de törs för Arla som de knutit upp sig till. Finns på Willys till nästan halva priset jmfrt med det blågula.
I morgon, visst ja det ska jag puffa för på min blogg, handlar jag Åländskt smör hos Cajsa Warg. Det brer man inte, det skär man med osthyvel och lägger på mackan.
Oj vad det här blev långt.
Hejdå!
Lager: Kanon! Tack för tipset. Och det där åländska smöret l åter riktigt ballt! Det måste jag testa!
Skicka en kommentar