Kalvfrikadeller med stuvad potatis

Lillkillen skulle få kalvfrikadeller.
Dottern skulle få stuvad potatis.
Tillsammans blev det den här lilla tallriken, till pappa, när barnen fick leka i vardagsrummet, att ätas vid diskbänken.

--

(4 port.)

Kalvfrikadeller:

400g kalvfärs
2 ägg
½ dl grädde
½ dl ströbröd
1 tsk lökpulver
Salt och peppar

Blanda grädde och ströbröd. Låt stå och svälla ett tag.
Blanda ihop alla ingredienser till en god färs.
Rulla till små köttbullar.
Koka i buljong i ungefär 10 minuter


Stuvad potatis:

5-6 medelstora fasta potatisar
1½ dl grädde
1½ dl buljong (från frikadellerna)
30 g smör
½ dl vetemjöl
Salt, peppar och muskot

Blanda smör och mjöl i en liten bunke.
Häll över grädden över smöret och mjölet
Skala och tärna potatisen i små bitar
Koka potatisen i buljongen.
Häll av buljong.
Slå över grädde, mjöl och smör
Låt koka ihop till en god stuvning.
Smaka av med salt, peppar och muskot.

Kvällsmys

Dottern är här och sover över (ja - lillkillen har också varit här idag, men nu är han hemma hos Fru Värn igen) och såhär på kvällskvisten är det ju lite mysigt att tända några värmeljus.

Dottern ville ha "flera miljoner" värmeljus, men jag hade inte så många värmeljusstakar att ha dem i, så det fick bli de här ljusen så länge.

I själva villan hittade jag inga tändstickor (jag HAR säkert tändstickor någonstans, men jag hittade dem inte just nu - en tändsticksask är förvånande liten när man ser suddigt!) så jag fick improvisera. Och det är då man är hyffsat nöjd att man är köksnörd:

Gubbig kvällsmacka

Jag älskar gubbröra. Jag brukar göra lite olika vaarianter, beroende lite på vad som finns att tillgå, men gubbröra skall ju alltid ha ägg och ansjovis. Idag var det bra pris på ansjovis i min lokala butik, så...

Dagens gubbröra:

1 stor fast potatis
1 liten burk grebbestads ansjovis
2 små gula lökar
3 ägg
1½ dl creme fraiche

Skala och tärna potatis i små små tärningar du kan. Koka i saltat vatten, tills de blivit mjuka.
Tärna lök och ansjovis
Hårdkoka och tärna ägg
Lägg alla tärningar i en skål. Rör om med creme fraiche.

Låt stå svalt och gärna kyla i någon timma före servering.

Lunch för blindstyren 2: Lyxig snabbmat

Fiskpinnar, spenat stuvad med grädde, lök och mascarpone och så toppat med räkor.

Snabbt, enkelt, men jättegott.

Kycklingrulader, pasta och paprikasås

2 portioner:

4 st kycklingben
2 dl creme fraiche
1 st vitlöksklyfta
2 st paprika (en röd och en gul/orange)
1 dl matlagningsvin
1½ msk bong kycklingfond
50 g smör
½ dl olivolja
300 g pasta
salt och peppar

Kycklingrulader:

Bena ur kycklingbenen.
Strimla paprikan. Ta några paprikastrimlor och lägg åt sidan, för att fylla kycklingbenen med.
Finhacka vitlöken
Lägg ut kycklingbenen på några ark plastfolie.
Lägg den åtsidolagda paprikan och vitlök i mitten på kycklingköttet och rulla ihop rulladen i pastfolien.
Rulla in plastfoliepaketet i aluminiumfolie.
Låt "korvarna" sjuda i lättsaltat vatten i 25-30 minuter.
Ta ur kastrullen, "skala av" folien och bryn lite i en panna med smör, salt och peppar precis före servering.

Såsen:

Mjuka upp paprikan i olivolja och 25 g smör.
I med vitlök, fond och matlagningsvin i pannan.
Salta något och häll på lite vatten.
Låt koka ihop till en färgglad buljong. Häll i creme fraiche och mixa till slät sås.
Smaka av med salt och peppar.

Pasta:

Koka i rikligt med saltat vatten tills du tycker att den känns mjuk nog (10 minuter?)

pimp my soup!

Har lärt mig av ungdomarna att "pimpa" är ordet för att pynta något så att det är snyggare än vad det egentligen är.

Nu när jag är hemma och sjukskriven är det så himla trist att äta själv att jag ofta inte orkar laga något slags "riktig mat", och då blir det som här - "pimpad soppa". I det här fallet en färdig sådan där kelda thai-soppa, som jag pyntat lite med osttärningar och kräftstjärtar. Lite roligare blev det ju i alla fall.

Snabba rester - omelett med ditt och gott

Efter födelsedagsmiddagen härom dagen blev det lite grejer kvar - så det blev en lite lyxig omelett:

15 g? smör (till stekning)
3 st ägg
1 dl matlagningsgrädde
1 krm salt
1 krm vitpeppar
1 dl riven västerbottenost
Npgon centimeter purjolök

Gör en äggstanning med ägg och grädde. Krydda.
Stek på svag värme i en panna, i lite smöt.
När äggstanningen börjar bli torrpå toppen, lägg på västerbottenosten på ena halvan av omeletten.
Strimla purjolööken fint och lägg på västerbottenosten.
Stjälp försiktigt upp på en tallrik. Vik gärna omeletten så blir den vacker.
Dekorera med vad du har till hands (paprika och purjolök blev det i mitt fall).
Servera med en god sallad.

Dagens dilemma

Har fått post. Det är alltid skoj. Det här var dessutom ett roligt litet paket från Svensk köttinformation, inslaget som en bit kött, i smörpapper och med deklarationsetikett på. Jättekul.

Det visar sig vara inbjudan till "Sveriges köttkock 2009" - en tävling för kockar, som jag alltså nu kan delta i.

Samtidigt vet jag inte om jag är man nog att klara uppgiften. Och jag vet hur jag blir om jag är med och det går dåligt...

Så nu har jag en del att tänka på...

Veckans fynd

Har ju skrivit förr om fördelarna med moccabryggare (och ni som inte har någon - fixa!)

Det blir gott kaffe (eftersom det har en högre och bättre temperatur, eftersom det är bryggt under tryck och eftersom det är finare malt, vilket ger "mer snittyta" per korn som kan släppa ut mer arom) och oftast faktiskt nyttigare (eftersom det inte släpper lika mycket garvsyra) i eocca än i vanlig kaffebryggare. Så... You do the math, jag skall inte tjata om det mer.

Min kanna - en italiensk pjäs som varit med ett tag, är förmodligen min tredje eller fjärde i ordningen. Jag har helt enkelt älskat ihjäl de tidigare. Men - och här skall ni faktiskt få några skäl att INTE köpa en likadan kanna som jag:

1) De är dyra. Jag har en kanna från italien, av något jättecoolt märke (som jag tror börjar på G), som säkert är som Ferrari, Ducati, Armani och... borlottibönor (inte helt klockrent, men ni hajar) - RIKTIGT bra italiensk design, i den tekniska framkanten, globalt sett. Det finns billigare, ungefär lika anygga och nästan lika bra moccakannor annorstädes. Man måste inte köpa det dyraste som finns, om man inte vet med sig att man dricker hundratals koppar kaffe om året.

2) Den är av aluminium. Jamen, säger du, Aluminium är ju jättebra - det leder värmen jättefint, är lätt att hålla rent, ser vackert ut och lämnar ingen smak efter sig. Flera av alla världens kockar ÄLSKAR aluminium. Jag också. På min spis. Men inte på .tex. induktionshäll. Då måste man ha något som leder ström. Som rostfritt stål. Rostfritt stål har hittills stavats "kanna från bodum" eller vissa induktionshällstillverkares egna moccakannor. Dyrt, således. Tillbaka till punkten ovan.

Tills nu.

För veckans fynd är en moccakanna för 6 koppar (vilket är helt ok till frukostkaffe för två-tre personer) från Åhléns. Invägandes till priset av 198 kr är den ungefär hälften så dyr som min aluminiumkanna OCH den funkar även på induktionshällar.

Att den inte är riktigt lika snygg som min får man väl ta, till det priset? Men i alla afll - veckans fynd:

Ja må hon leva, ja må hon leva...

Frk. R fyllde år igår och det blev en liten födelsedagsmiddag. Lite "fint i kanten" fast det skulle gå snabbt och lätt.

Såhär blev det:



Förrätt: En liten sallad med honungsgratinerad getost, bacon rostade mandlar och solroskärnor.



Varmrätt: Västerbottenost-gratinerad hälleflundrafilé med räkor, grädde och purjolök.



Ett ungefärligt recept på fisken finns här - från nyårsmiddagen 2008/2009

Och till fisken serverade också Pressad potatis




Och så sist men inte störst - Dessert: Crema Catalana med granatäpple



En liten vaniljpudding, lite lösare i konsistensen än en creme brûlée, och utan bränt socker, men minst lika gott!

2 äggulor
2 dl vispgrädde
½ vaniljstång
1 msk socker
1 granatäpple

Dela vaniljstången och skrapa ur kärnorna i en bunke. Tillsätt ägg, socker och grädde. Vispa på svag värme, tills krämen börjar tjockna.
Häll upp i portionsformar.
Ställ portionsformarna i en ugnsfast form, och häll i vatten så det är i nivå med krämen i formarna.
Baka i mitten av ugnen op 150 grader i ungefär 45 minuter.
Låt svalna ordentligt.
Dela granatääplet och slå ur kärnorna t.ex. med sidan på kniven, eller baksidan av en träslev, ned i en bunke (det är lättast, så slipper du få kärnor i hela köket).
Garnera puddingarna precis före servering.

En god liten kycklinglevergryta

Vi äter alldeles för lite lever. Samtidigt är det ett både billigt och nyttigt livsmedel. Och gott. Faktiskt. Oavsett vad du tror. Testa den här grytan t.ex.

(4 port.)

150g kycklinglever
140g bacon (ett paket)
2 gula lökar
2 msk tomatpuré
1 tsk vitvinsvinäger
1 msk råsocker
1 kycklingbuljongtärning
1½ dl grädde
½ msk soja
2 dl vatten


Tärna kycklinglever och bacon och fräs baconet i en stekgryta, möjligen med lite smör.
Hacka lökarna och stek på dessa med baconet och smöret.
När lökarna börjar bli mjuka.
I med levern. Låt bryna lite snabbt i pannan.
I med socker, vitvinsvinäger och tomatpure, låt koka ihop till en "barbecue-sås".
Slå över grädde och soja.
Tillsätt möjligen lite vatten.
Smaka av med salt och peppar

Lunch för blindstyren: Snabb currypytt

Är ju hemma och sjukskriven efter hornhinnetransplantationen (chips, vilket långt ord att skriva!) och solo. Med rätt mycket tid att slå ihjäl, men utan att orka kolla på TV (får ont i huvudet) eller att sitta framför datorn för länge...

Då får det bli att försöka laga lite mat. Fast det får gärna gå fort. Jag är ju ensam och det är skittrist att laga "riktig mat" när ingen annan äter den. Så idag blev det något som började som pyttipanna, ballade ur i gräddstuvad pytt och slutligen blev "en liten curry". Och det blev faktiskt överraskande gott.

"Snabb currypytt"

2 mellanstora potatisar
1 gul lök
½ burk strimlade bambuskott i vatten
2 hot dogs
1 liten bit kassler (50g?)
1 dl grädde
½ kycklingbuljongtärning
Ett par ordentliga skak med curryburken (gul curry, madras)
En liten nypa råsocker
Lite smör
Lite olja
Salt och vitpeppar

Strimla potatisen i ungefär lika stora bitar som bambuskotten. Släng i en medelvarm panna med lite smör och olja och låt steka sig nästan mjukt.
Strimla löken och låt gå med i pannan
Dela korv och kassler i små trevliga tärningar
Skvätt över lite grädde i pannan när löken är mjuk och potatisen börjar bli färdig.
smula i kycklingbuljongen, kryddorna och sockret.
Låt stuva ihop sig lite med stärkelsen från potatisen, så att du får en trevlig konsistens.
Smaka av med salt och vitpeppar.

Jamen, hur skall man göra då? Ask och Öberg - har ni några tips?

Läser i dagens DN att föräldrar (lite rent generellt sådär) ger sina barn (alltså alla barn?) för mycket socker i maten... "Tvååringar matas med godis och sött" heter det.

I artikeln där bl.a. Sara Ask (från DNs "fråga barndietisten") har uttalat sig ges det förutom snusförnuftiga orsaker till ATT föräldrar är karaktärslösa bortklemande stressoffer en bild av att barn blir överviktiga av godis.

Sara Ask brukar i sin kolumn faktiskt (ofta vettigt) ge tips som går ungefär i linje med livsmedelsverkets rekommendationer om "mat för barn". Dessa regler ses nu över eftersom de rekommenderar t.ex. lätta mejeriprodukter till barn (för att undvika fetma) där man i stället stoppar in konsistensgivare, tillsatser, mer socker och smakförstärkare just för att produkterna skall smaka något. Det gör att produkten klarar livsmedelsverkets "fettkrav" men kanske inte sockerkraven. Arlas vanilj-lättyogurt t.ex. rekommenderas. Men inte deras standardfil. "För fet" heter det.

Återigen - jag HAJAR att man inte skall peta i barn socker i för stora mängder. Min äldsta får godis en dag i veckan. Min yngsta har hittills inte fått pröva något sötare än modersmjölk än. Men ärligt. "Kakor, bullar, glass, tårta" osv. som tillhör t.ex. ett födelsedagskalas? (Och jag har skrivit om det förr - jag tror att det är bra för barn att faktiskt få känna doften av nybakade bullar ibland!.

Varför skall det gå sådan hysteri i allt ibland?

Är det VERKLIGEN ett JÄTTEPROBLEM av epedemiska mått att barn äter för mycket fikabröd och godis i veckorna?

Är det kanske dags för lite sans, rim och reson nu?

Morgonmys

En bild säger mer än tusen ord.

Precis som dottern. :-)
(Och som synes har hon ärvt ännu fler dåliga sidor av far sin). :-)

Aftonbladets rubriker... Igen...

Såg ni det här igår? - "Nu är vinet som lindrar bakrus här"? Sedan handlar artikeln inte om ett vin som "lindrar" några som helst symptom, utan bara om ett vin som innehåller något mindre av de ämnen som man tror kan ha att göra med att man mår dåligt dagen efteråt. Ja, inte alkohol då, eller rättare - det står inget i artikeln om alkoholhalten, men tydligen innehåller vinet "Ken Creek" något mindre garvsyra och histamin än andra viner.


Magnus Wickman - allergiläkare:

För väldigt många känsliga innebär det säkert att man klarar av att dricka vin.

Jaja, mindre av de besvärliga sumptomen, alltså. Inte lindrande av dem. Och om man vill dricka Ken Creek har man alltså ytterligare ett skäl nu, då. Skål, go'vänner!

Till sist kom dagen jag fruktat...

Dagen då dottern bara önskar sig "makaroner med korv" till middag.

Nostalgi ger inspiration

Tänker på helgen som var och helgen som kommer om en vecka. De är sammaflätade på något sätt. För i helgen gjorde jag tillsammans med en mycket speciell vän en resa till Östergötland. En resa som möjligen skulle kunna bli "tillbaka till framtiden". Inspirerad av nostalgi och gammaldags matlagning åkte vi till Klefstad - en gård med en MYCKET TRADITIONELL gårdsrestaurang, mitt mellan norrköping och linköping.

Och i helgen som kommer kommer alltså Klefstad förlags nya bok - "I mormors skafferi", något som startade mycket av min egen våg av inspiration för tillfället.

Det hela handlar på något sätt om att söka sig tillbaka till rötterna. Där allt började. I min mammas kök. Och precis som Kinna Jonsson, som ju skrivit boken, ser jag ett värde i själva traditionen i sig själv. Att liksom vara "förvaltare av traditionen", i köket.

Jag har skrivit det förr och kommer möjligen att behöva skriva det igen, men jag bara ÄLSKAR gammaldags mat. Jag älskar att laga den. Att äta den. Att få presentera den för en ny generation gäster. Och nu brinner jag - igen - för den där gammaldags maten.


(bloggförfattaren i mammas kök, någon gång på 70-talet)

Jag har - just nu - nästan obegränsat med tid att just filosofera och känna nostalgi. Hemma, sjukskriven och utan jättemycket att göra annat än att gå runt och känna och tänka fantiserar jag om något slags framtid i ett eget kök, någon gång, kanske på ett ställe som Klefstad. Men precis som "Jennie from the block" kommer jag ihåg var jag kommer ifrån - Mammas kök. Som Kinna. Och hennes mamma Märtha. Och deras fantastiska nostalgiska, inspirerande bok.

Svart mellanmjölk?

Arla hänger på världsnaturfondens "Earth hour" den 28 mars mellan 20.30 och 21.30 och försöker skapa uppmärksamhet kring det genom att "släcka" ned sitt mjölkpaket. Intressant.

Jag är ju en kille som i princip läst mer på mjölkpaket än jag läst serier (och det är väldigt mycket), så jag tycker egentligen att det är rätt smart att använda just mjölkpaketet till att föra ut ett budskap. Och speciellt roligt att just mejeriindustrin, som ju ofta pekas ut som en av de större miljöbovarna (även om det inte riktigt stämmer) vill vara med och dra sitt strå till stacken.

Så - kul. Undrar om jag kan stänga ned bloggen på något sätt, den där timman? Hmmm.

Finalisterna i Taffels och vulkans kokbokstävling

Läser på bl.a. favvissajten Taffel om alla fina bidrag som till slut gått i final i Taffels och Vulkans kokbokstävling.

Intressanta teman, roliga uppslag och väldigt kreativa böcker, verkar det vara. Eller vad sägs om de här?

Combos av Alf Tumble
Mat, vin och musik i sinnliga kombinationer. Låter lite som Krubb, när det är som bäst, eller hur? :-) Nej, men allvarligt, till recepten finns både soundtrack och vinförslag. Roligt.

Car-b-q av Lisbeth Olofsson
Lisbet Olofsson har gjort en kokbok om att laga mat på bl.a. motorhuven på bilen. Det är rätter som ofta andas lite amerikansk roadmovie och med spännande recept som "burn out balls". Coolt.

Mexikanska dukfläckare av Gabriela Villagran Backman
Mexikansk mat förklarat på ett sätt som gör att tillochmed ärke-svenne-jag hajar det. Kul. Och fint.

Sparsmakat av Signe Svensson
Italiensk mat, på ett mycket sinnligt sätt. Visste du att amatör betyder "älskare"? Detta är en kobok för och av amatörkockar! Riktigt vackert.

Man tager vad man haver av Per Ulfson Falkner
Mer än fälthandbok i köket än en regelrätt kokbok. Mer om "såhär kan man tänka" än regelrätta mått och volymer i recepten. Bra. Per lär ha varit finalist i årets hemmakock också. Det märks.


--

Förresten - om du också vill ha lite skvaller från matvärlden, serverat med lite puttriga små finurligheter - se till att anmäla dig till Taffels nyhetsbrev. Bara ett tips.

Dålig skärpa...

Är hemma efter min hornhinnetransplantation. Är föhållandevis pigg (tack alla som ring, skrivit och hälsat), men ser inget vidare än. Det är väl kanske inte heller så konstigt, kan man tänka, såhär bara ett par dagar efter operationen.

Jag kör den där "ctrl & +" - grejen så stort jag bara kan, lyssnar på "pratorn" och försöker skriva och läsa. Det går sådär.

Orkar inte. Det blir liksom bara några minuter i taget, sedan har jag ont i huvudet. Men ändå. Jag tänkte liksom.

Jag tänkte nog egentligen bara skriva och tacka.

Tack, alla.
För alla snälla ord.
För alla varma hälsningar.
För alla fina tankar.
För att ni fortfarande läser här, fastän jag inte orkar skriva så mycket.


Tack mamma och pappa som hjälpt till med ny dator. Ny digitalkamera. Så jag kan blogga. Och för all hjälp med mat, nu när jag inte orkat laga mat själv. Och för sällskapet, nu när jag känt mig liten och ynklig.

Och ni andra. Ni vet vilka ni är.

Och tack du. Du som körde mig hem till min lägenhet och hjälpte mig handla. Som matade min katt när jag var sjuk och som jag vet att jag alltid kan ringa när jag behöver något slags sällskap.

Jag försöker samla tankarna. Skriva något skarpt, men skärpan är för dålig. Synskärpan. Den mentala skärpan. Jag tar det lugnt och försöker komma igen.Slipar mig en annan dag.

Tills dess. Tack.

En helg i östergötland

Har varit bortrest i helgen. Tänker kanske skriva mer om det sedan, men bara för att ge en snabb rekapitulation kan jag väl säga att jag varit och tittat på bl.a. Klefstad och ätit med Sushi-Lars och Nina Simone på Sam's Krog i Norrköping.

Jättetrevlig resa. Bra käk, roliga möten och mycket att tänka på.

Jag får skriva mer vid ett annat tillfälle. Jag lämnar nu bloggen ett tag, för att (äntligen) göra den där operationen, och kommer alltså inte att se på några veckor. Ni får njuta av en jättefin översiktsbild av Klefstad så länge. Restaurangen i mitten av bilden. Tack Kinna för all hjälp och för den fina bilden.

McDonald's får börja sälja starköl

Läser, efter lite mat-surfande, liet överraskande att McDonald's restaurang på Arlanda skall få börja servera alkohol till maten. Intressant.

McDonald's är ju en kedja restauranger som har väldigt tydlig familjeprofil. Dessutom kan man ju undra vem som vill ha ett glas vin till en Big Mac och compoani, men ändå. Intressant att man väljer att börja peta i en sådan tydlig profil. Frågan är om man vinner såpass många nya gister som dricker alkohol på de familjer man förlorar av samma skäl?

Nåväl - intressant är det i alla fall.

Kalas? Kalas!

Jobbar ju i ett kök som har "sockerpolicy", d.v.s. att när jag lagar mat skall jag i möjligaste mån undvika socker.

Barn skall inte ha socker, som bekant. Många föräldrar till barn på de förskolor jag lagar mat till frågar om hur vi ser på socker i maten och ställer ofta frågor som

"Ni ger väl inte barnen nyponsoppa eller söta krämer till mellanmål?"
"Ni ger väl inte barnen varm choklad till utflyktsmatsäck?"
"Ni bakar väl inte bullar och kakor med barnen?"

Och nej - det gör vi inte. Längre. (Tyvärr kan jag tycka, egentligen, för jag tror att barn mår bra av att baka. Och känna lukten av kanelbullar. Och faktiskt äta en då och då. Tillochmed på förskolan, men det är egentligen en annan frågeställning).

Tidigare har vi serverat glass med färska bär till "kalas" då någon fyllt år. Men då vi pratade om hur vi skulle kunna fira ett barn på ett sätt som inte betydde att proppa i det mer socker kom vi fram till följande lösning:

Färsk frukt, upplagt på ett roligt sätt.


Och genast delas förskol(orna/an) i två läger - de föräldrar som tycker att det är bra att vi skurit ned på socker och de som tycker att "varför får inte MITT barn glass?"

Så - hur skall man göra? Well - vi har ju redan tagit vårt beslut, men några föräldrar är rätt upprörda. "Hur KAN man bara servera FRUKT som kalas? Det är väl inget kalas?" Men faktiskt - Barnen verkar gilla det. De äter mycket. Och det GÅR ju att göra lite "roligt och kalasigt" även av bara frukt? Eller vad tycker ni om det här - från i måndags? Skar några frukter - dekorerade med kokos på några av dem, och slängde med lite bambupinnar för barnen att göra "spett" av. Poppis. Och festligt.

"Kalas!" som det brukar heta.

Genmanipulerade grödor?

Läser i DN ett debattinlägg om GM-grödor och känner att det kanske har flera poänger, men - kan ingen rätta mig här - är det inte så att nya GM-grödor ofta utarmar jorden, och att vi därför har energifattigare (och mindre mineralrika) sädesslag idag än för t.ex. 100 år sedan?

Att sedan bioteknikföretag skall kunna fortsätta att dra nytta av hungersnöd i tredje världen genom att trycka på med patent och mönsterskydd på sina GM-sädesslag tycker jag själv är inte bara moraliskt förkastligt utan nästan rent perverst!

Men - som sagt - det FINNS givetvis fördelar även med GM-grödor. Och vad är egentligen GM? Vår evolution har ju lett fram till att t.ex. potatis inte ser likadan ut nu som förr, Att vete och andra sädesslag finns i en mängd olika varianter (dinkel, någon?) och att vi fått fram ris som faktiskt går att odla nästan året om, i Asien. Var går vi från "ympning och tuktning" till "genmodifikation"?

Svåra frågor. Få svar. Men läs debattartikeln.

Inspiration och lingon

Ibland har man ingen inspiration alls. Ibland kommer den från lite oväntat håll. Som nu. Igår var en rätt annorlunda dag.

Jag hade bestämt mig för att servera "köttbullar" på jubbet. Köttbullar är en rätt oinspirerad maträtt, egentligen. Då jag inte har tid att trilla och pannsteka köttbullar till 200 personer (eller har möjlighet att varmhålla dem under tiden) och det är riktigt tungt att snurra och slänga med ett stekbord brukar jag fuska, och köpa färdiga (!) djupfrysta (!) köttbullar. Jo - faktiskt. Men så brukar jag då också se till att göra något annat "riktigt arbetat" tillbehör. Pressgurka, t.ex. Eller som igår - rårörda lingon.

Det blev - som vanligt, kanske man skall säga, rätt populärt. Så, efter jobbet, åkte jag hem till bloggkompisen Kinna för att bl.a. snacka lite om hennes föräldrars gård (med restaurang) - Klefstad - i östergötland. Det hela var mycket mysigt. Ungefär som man kan förvänta sig att ett besök hos en som skrivit en bok som heter "I mormors berså" skall vara. Gott kaffebröd, ett samtal med många skratt och roliga infall - och så något som gjorde mig till en liten kille kvällen före julafton:

En förtitt på Kinnas Nya Bok (som kommer om några veckor: "I mormors skafferi" - en bok om bl.a konserver, om marmelader och sylter.

Givetvis var jag tvungen att kolla upp om Kinna hade med något recept på lingonsylt (det hade hon) och rårörda lingon (det hade hon inte), och så förundrades jag över de vackra bilderna i boken! Det här var precis vad jag behövde just nu! Jag är SÅ inspirererad! Jag vill bara hem och göra marmelad och sylt och inläggningar för hela slanten. Och återigen - vilka fantastiskt vackra bilder Kinna tar! Inte riktigt lika snygg bild är min, på mina rårörda lingon. Och inte heller ett så avancerat recept, men här kommer det ändå:

--

Rårörda lingon:

1 l djupfrysta lingon (tycker jag är lättast)
2-4 dl strösocker (smaka av allteftersom)

Rör om på bleck, ställ in i ugnen på runt 60 grader 1 20 minuter.
Vänd lingongen försiktigt då och då i sockret, som får lösa sig i värmen och lingonspadet.

Riktigt vass blogg

Dagens lästips är den mycket imponerande "Allt om kockknivar", en blogg som är vad den heter - ALLT om kockknivar! Precis lagom tekniskt nördigt för att sådana som jag (som är sådär nästan lite läskigt intresserade av stora knivar) skall bli som en sexåring på barnkalas!

Här förklaras de kniviga skillnaderna på olika knivar, ställs den skarpa frågan om varför det är så svårt att hitta vänsterslipade japanska kockknivar, diskuteras vasst att knivar blivit så dyra, ges tips på hur man tar hand om sin kniv och mycket, mycket, mycket mer. Slipat och initierat (och nej - jag är EGENTLIGEN inte Göte-la-burgare, jag bara kunde inte hejda mig!) :-)

Alla mina egna försök att förklara något om knivar här på bloggen känns helt plötsligt pinsamma, och jag överlämnar härmed - med varm hand - alla vidare frågor om knivar till "Allt om kockknivar".

Ps. Bilden här ovan snodde jag givetvis från samma sajt. Och Tack Kinna för den här fantastiska länken! (Din blogg är fantastisk, den med!)Ds.

Vårt dagliga fusk, giv oss idag...

Läser den här artikeln på aftonbladet.se och och inser att vi alla - utan undantag - är suckers.

Den enda nackdelen med att vara kommunalanställd kock, och då menar jag verkligen DEN ENDA nackdelen, är att jag måste handla t.ex. bröd (som inte är bröd) av den upphandlade leverantören (som heller kanske inte är världens bästa leverantör, men det är en annan historia). Och de HAR inget riktigt bröd. De heller.

Off-Topic: 5 låtar till din död

Läser hos Mymlan - hela bloggosfärens lektant följande lilla utmaning:

Det är min vän Morris som vill att jag ska samla listor på begravningsmusik. Det behöver inte vara musik skriven för begravningar, däremot de fem låtar du vill att dina efterlevande ska lyssna till på just din begravning. Kanske en sådan lista säger mer om dig än de tolv låtarna om ditt liv…

Och eftersom jag gjorde en sådan där lista på 12 låtar om mitt liv får jag väl göra en även här. Det tilltalar dessutom min lite mer svarta, morbida sida att skriva om det här, just nu, så: Here goes!

Oh - och jag utmanar förstås Mackan, O., CayakCarin och "Antonia". Ni vet vilka ni är, så jag tänker inte länka till Er. :-)

--

Det går givetvis inte att svara helt sanningsenligt på den här frågan. Jag kan inte komma på fem låtar som skulle kunna spelas på någon begravning, men jag tänker mig att den här frågan ändå dyker upp bland mina kock-kompisar eller i bar-sammanhang eller så och tills dess vill jag ha förberett mig med något slags svar, så:

Först och främst - begravningar och begravningstal brukar vara tillfällen då någon ger goda råd inför framtiden, genom att se bakåt och möjligen säga några väl valda om den avlidne. De bästa tipsen för ett lyckat liv jag hört är faktiskt:



Den här känns på något sätt också naturlig... Och blir det just Henrik Rongedal som framför den, som i det här klippet, känns det på något sätt ännu mer rätt! En ond tvilling (?!) sjunger till/för/åt/ en annan! :-)



Som musik till när man går med kistan skulle det nog passa med "Imperial march" från "Star Wars"-filmerna. Jag är ett Star Wars-fan och känslan av att liksom - som Darth Vader - betraktas som "misled by the dark side of the force" känns väldigt mycket som jag. En värdig avslutning på en värdig avslutning, helt enkelt.

Dottern och pappan bakar "brösten"

Dottern är här. Hon kom hit igår. Och det är helt suveränt. Vi snackar mat. Utbyter idéer och recept och kollar på "Råttatouille" på DVD till frukost. Det känns befriande att ha barn att skylla på när man vill äta frukost i "vardagsrummet" och ha någon att dricka kaffe med!

Idag har vi bakat. Brötchen. Eller "brösten" som dottern säger. Såhär såg vårt recept ut:

Brötchen:

50g Jäst
6 dl ljummet vatten
3 tsk salt
14-16 dl vetemjöl

Rör ut jästen i lite ljummet vatten.
Rör ihop ungefär 12 dl av mjölet, saltet, jästen med vattnet och resten av vattnet.
Arbeta degen till en slät och smidig deg, som släpper från kanterna av skålen.
Täck över degen med en ren handduk och låt jäsa i 45 minuter.
Ta fram lite mer mjöl. Och arbeta med degan. Dela upp degen i 24 delar. Forma till vackra bullar.
Garnera bullarna med frön eller kryddor (vi använde fänkål, rosmarin, korianderfrön och flingsalt, som vi körde i en mortel innan vi doppade brötchen i dem).
Låt jäsa i 15 minuter till.
Grädda i 15 minuter på 250 grader, skruva sedan ned ugnen till 180 grader och låt gå i ungefär 10 minuter till.

Ta ut och låt svalna (om ni kan, när det luktar nybakt bröd i hela köket. Servera med gott smör.

Smörigt, igen....

Läser på Lagers Tabberas om att veckans P1 Meny handlar om (bl.a.) Smör. Intressant, eftersom jag själv är rätt intresserad av just.... smör.

I sverige finns det i princip bara EN enda levarantör av smör i butikerna. Arla. De har i det närmaste smörmonopol oc h kan själva - p.g.a. den bristande konkurrensen, både sätta "kvalitetsstandard" och priser själva. Det gör att vi i Sverige i princip är hänvisade till ett smör som inte smakar speciellt mycket smör och dessutom betalar mycket mer för det än för andra likvärdiga produkter.

Själv har jag ett tag köpt "Milbona"-smör på Lidl. Det är billigt, det säljs på 250g-paket (och sist jag var på Lidl kunde man köpa 4 st för 10 spänn) och det är riktigt, riktigt bra. Inte bara för att det är billigt, utan det smakar riktigt bra.

I en tid där allt fler pratar om att vi borde äta mer "riktigt smör" i stället för margariner, där det blivit "inne" med ekologiskt och närodlat och gårdsmejerier och allt - vore det inte dags för att dt blev lite bredare sortiment i smör-hyllan på våra butiker?

Tills vidare kommer i alla fall jag att fortsätta att köpa mitt smör på Lidl. Inte för att det är billigare. Inte för att det är bättre förpackningar, utan BARA för att det är godare än Arlas produkt.

Att sälja något som inte är vad det heter...

Läser i Aftonbladet om att flera tillverkare tillverkar "smördeg" utan att använda smör. Findus marknadschef hävdar t.ex. att "man vanligtvis använder margarin".

Men nu slår Livsmedelsverket till och berättar att man inte får kalla smördeg som inte innehåller smör för just smördeg. Så vad får degen kallas? "Margarindeg"? Låter inte sådär jättegott, faktiskt Kanske kommer vi att se fler och fler producenter gå över till den franska benämningen "Mille Feuille" eller att börja använda en försvenskning som "tusenbladsdeg" eller så?

För mig är ändå smördeg alltid smördeg. Och i den har man riktigt smör! Basta!

Off-Topic: Jag väntar....

Skrev i det här inlägget att jag skall opereras på torsdag. Den där operationen är en operation jag väntat ett tag på. Sedan i augusti 2007 har jag vetat ATT operationen kommer att göras och sedan i somras har man pratat om "i vinter".

Så - i november fick jag besked om att jag skulle opereras framåt slutet av november. Med någon dags varsel ställdes transplantationen in, då transplantatet blivit dåligt och mitt datum flyttades fram till i lucia.

För att göra en lång historia kort kan jag berätta att jag nu (efter att ha fått mitt datum framflyttat två gånger till) var rätt upplagd för att opereras. Och idag kom beskedet att man flyttat fram min operation. Igen.

Jag väntar således vidare. Som alltid när jag är lite deppig blir det att ta fram nnågon gammal lyrik. Fröding brukar ligga nära till hands. Eller Nils Ferlin. Eller som idag - lite passande - Dan Andersson (tolkad av Sofia Karlsson). Här i en ttext om att vänta, även om det är en annan sorts väntan som beskrivs i den här dikten...



Och idag känns mitt liv ungefär som Andersson beskriver det i den vackra, men lite bittra "Du liv" även den här tolkad av f.d. pluggkompisen Sofia Karlsson):



Idag är en "sådan där" dag.

Vietnamesisk soppa - Pho

Inser att alla sydostasiatiska länder har något slags Pho, men jag kallar den här vietnamesisk, för att den känns "fräsch" och inte har någon kokosmjölk eller koriander (vilket hade gjort den "thailändsk" :-) ):


Pho (Grundrecept) 4 port:

8 dl vatten
1 morot
1 gul lök
1 palsternacka
1/4 rotselleri
Någon rolig asiatisk grönsak (lotusrot/bambuskott/etc.)
1 msk bong kycklingfond
½ dl risvinäger eller annan ljus lite halvsöt vinäger (äppelcidervinäger, t.ex.)
2 "buntar" (ungefär 100g) äggnudlar
1 msk thai sweet chili sås
1 tsk malen ingefära
2 vitlöksklyftor - finhackade

Skala och tärna de hårda grönsakerna först. Koka i rikligt med vatten. Tillsätt nudlarna sist. Låt koka mjukt. Servera med färsk finhackad chili och lite bröd.

Bloggpaus

Har haft bloggpaus nu ett tag känns det som. För att säga något om det kan jag väl bara säga att jag flyttat. Från Fru Värn. Och det är ungefär det jag orkar skriva om det just nu, men det har så att säga märkt min vilja och inspiration till bloggande.

Livet är överfyllt med en miljard praktiska små måstenoch till sist orkar man inte hålla ens den närmaste familjen underrättad om vad som händer. Jag SKA skriva något kul snart - jag lovar - jag bara orkar inte just nu.

Kommer att ha lite förhinder att uppdatera bloggen på ett tag framåt också: På torsdag skall jag operera ögonen igen (den här gången bl.a. rätta till ett blodkärl som vuxit in i hornhinnan) Det kommer att bli en ny transplantation (ni har väl fyllt i Era donationskort?!) och jag kommer - förmodligen - ha (ännu) svårare att se klart ett tag. Jag vet ännu inte hur länge jag kommer att vara sjukskriven, men det är rimligt att tro att jag kommer att vara borta både från jobbet och från bloggen ett tag...

I've seen the light! Eller "Jag mötte Lassie"...

Ära och berömmelse!

Bloggosfären är så himla ball. Ibland surfar man runt på sina favoritbloggar och så liksom - Vänta - det här känner jag igen... Den här människan skriver ju om... ... . mig!

Upptäckte häromdagen att jag lyckats tilldra mig uppmärksamhet från Sveriges kanske mest lästa (och mest begåvade) matskribent just nu - Alice Brax - det är stort. Mycket stort. Medan jag sitter här och försöker komma på adjektiv som är tillräckligt stora för att beskriva vad jag känner får jag väl bjuda på en liten video som tämligen ordagrant beskriver vad man känner i sådana här tillfällen! :-)

Favoritmorötter

Dagens snabba "kallskänksrecept" - ett litet tillbehör som jag gör lite då och då på jobbet. Barnen älskar det. Deras fröknar går upp i brygga. (Nåja, nästan, i alla fall... Eller en gör det... Eller... Vid närmare eftertanke. En har i alla fall sagt att hon gillar det. :-) )

#Marinerade minimorötter

1 kg minimortter
½ dl god olivolja
1 vitlöksklyfta
1 tsk spiskummin
1 nypa salt

Börja med att förvälla minimorötterna i kokande vatten, eller i ångugn, tills de är nästan mjuka, men inte helt mosiga.
Blanda olja och kryddor i en liten skål.
Finhacka vitlöken så fint du kan och ha i oljan.
Sprid ut morötterna på en plåt, eller lägg i en väldigt konisk kål som du kan "kasta" runt dem i.
Medan morötterna fortfarande är varma, se till att alla morötter blir ordentligt täckta med oljan.
Låt svalna, eller låt stå över natten i kylskåp.

Servera till t.ex. korv med senapssås, eller till kryddiga grytor och soppor.

Avokado är hett igen...

Läser i DN att Avokado tydligen är hett "igen". Jag som inte visste att det någonsin varit "svalt" annat än som i "coolt", så förstås! Jens Linder har emellertid skrivit en jttefin artikel, och delar glatt med sig av fina recept i DN. Kanon!

Själv är jag "sådär" på just Avokado. Jag gör en decent avokadosoppa (med gröna ärter) och en och annan guacuamole men så är det ju ungefär allt, också. Så kul att Linder skriver om Avokado. Och kul att det är "hippt" igen.