Det här med matsedelsskrivande är aldrig lätt. För att förenkla för mig - och de föräldrar som vill planera sin matlagning hemma har jag en "mall" för matsedeln där måndag är korvdag, tisdag soppdag, onsdag är "modern dag" torsdag är fiskdag och fredag "gammaldags" dag. Det funkar ofta bra, men jag har upplevt lite problem med att få barnen att äta soppa på tisdagarna. Därför tog vi upp det på barnens matråd i fredags och jag bad dem om tips på soppor de ville ha.
Tre grupper av fyra fille "korvsoppa" på menyn och för att få dem att känna att det går SNABBT att implementera deras förslag och att de verkligen är med och påverkar menyn kommer därför korvsoppa i morgon. Så - vad göra idag - när det egentligen är "korvdag". Jag kan ju inte servera korv två efterföljande dagar? "Jo - den här veckan skall vi äta korv med korv till lunch..." :-)
Det blev att ta fram lite kyckling ur frysen och göra en curry. Inga svårigheter, eller ens speciellt krångligt, men det kräver lite omsorg när man gör den. Ungefär såhär gör jag:
Jag tar olja i botten på en kastrull och smälter i den lite smör, för smakens skull. Så lägger jag i spiskummin, lagerblad, paprikapulver, ingefära, kanel, salt, cayennepeppar, gurkmaja och slutligen socker, som får kokka runt i det heta fettet så att smakerna sprider sig ordentligt. Sedan i med fint hackad lök och ännu finare hackat vitlök. Så att löken och vitlöken blir ordentligt täckta av den nu kryddstarka och kletiga geggan.
Nu är det dags för grönsaker. Vad som helst funkar, men jag brukar ha i grytgrönsaker som morötter, purjolök, rotselleri, kanske lite bambuskott eller brytbönor eller något annat kul. Ibland får det slinka med någon frukt som äpple eller bitar av mango i grytan. Till sist kommer det oftast lite tomatpuré, men det är HELT frivilligt.
Och så - i med kycklingen. Den får gå nästan svart i kryddorna och då häller jag på lite vatten för att lösgöra lite smak, ibland tillsätter jag lite kycklingbuljong, och så i med grädde, creme fraiche eller matlagningsyoghurt.
Så får det stå och småputtra tills det är dags att servera. Ibland måste man syra av det hela lite med lime eller citron (eller en skvätt vitt vin), men oftast serverar jag den som den är, rätt av. Till buljongkokt ris.
Så gjorde jag idag. Och det blev jättebra. Barnen åt så maten tog slut. Fröknarna kom in och lovsjöng min kokkonst i disken efter lunchen. Själv bara log jag. Det är inte så himla svårt att slänga ihop en decent curry. Bara man lägger manken till.
måndag, mars 31, 2008
Jens Linder gör snabbt gott och skräpmat fint
Läser i DN Jens Linders (han från Taffel.se, ni vet?) fina artikel om hamburgare och slås över att vi bägge två - utan att det egentligen diskuterats så mycket i matnörderikretsar - ungefär samtidigt fått dille på små köttfärsplättar.
Jens gör lyxiga små hamburgare och skriver koncist och tydligt om burgarnas ursprung och problematiken med serietillverkning.
Själv har jag under de senare veckorna, på jobbet, introducerat ett antal olika tillplattade köttbullar med små hemliga ingredienser i. Biff à la Lindström, Pannbiff med lök etc.Men faktiskt undvikit just hamburgare. Detta kanske främst beroende på de "problem" som Jens skriver om: Det är svårt att serietillverka dem och få dem riktigt bra, det blir för mycket kompromisser. men också för att jag själv kanske har en felaktig bild av hamburgaren som "snabbmat" eller "skräpmat".
Jens visar emellertid att det visst går att göra både goda, vackra och nyttiga hamburgare och själv börjar (burgar?) jag känna att det kanske är dags att föra upp en hamburgare på menyn, snart.
Idag skall jag emellertid laga "något med kyckling" på jobbet. Vi får se vad det blir.
Ha det bra så länge!
Jens gör lyxiga små hamburgare och skriver koncist och tydligt om burgarnas ursprung och problematiken med serietillverkning.
Själv har jag under de senare veckorna, på jobbet, introducerat ett antal olika tillplattade köttbullar med små hemliga ingredienser i. Biff à la Lindström, Pannbiff med lök etc.Men faktiskt undvikit just hamburgare. Detta kanske främst beroende på de "problem" som Jens skriver om: Det är svårt att serietillverka dem och få dem riktigt bra, det blir för mycket kompromisser. men också för att jag själv kanske har en felaktig bild av hamburgaren som "snabbmat" eller "skräpmat".
Jens visar emellertid att det visst går att göra både goda, vackra och nyttiga hamburgare och själv börjar (burgar?) jag känna att det kanske är dags att föra upp en hamburgare på menyn, snart.
Idag skall jag emellertid laga "något med kyckling" på jobbet. Vi får se vad det blir.
Ha det bra så länge!
söndag, mars 30, 2008
Trevlighetsfaktor 100 - Anne från Anne's food
Jo, dåhärva: Anne var här för att göra det där glasstestet (och - förhoppningsvis sedemera skriva om det), men verkar ha missförstått den rätt klara inbjudan "Kom och få gratis lyxglass. Skriv om du vill." och hade därför med sig lite godsaker till en comp-utsvulten bloggskribent i stället! Klart mysigt.
Det var dels en Amerikansk kokbok - Cooking with flavor, som verkar innehålla familjevänliga, enkelt tillagade Amerikanska klassiska rätter. Fint fotograferat och stor text gör att det känns som en riktigt bra bok för mig, just nu. Dessutom är kokböcker alltid en bra present till mig, eftersom jag nästan aldrig köper några själv, men gärna tittar i dem. Nåväl. En riktigt vacker "bilderbok" att ha liggande framme, känns det som. Jag får väl återkomma med en recension när jag läst den ordentligt.
Men det är inte allt.
Hon hade också med sig en bok jag faktiskt önskat mig ett tag - nämligen Peter Landelius gamla (men fina) Guacamole och svenska krusbär, som annars bara brukar finnas i antikvariat och på bokauktioner. Kul. Den här boken är mer av en sådan där "samling matkrönikor" och varvat med recept. Ungefär som min egen bok, fast bättre (även om de verkar ha haft samma minimalistiska syn på design och sättning) :-)
Till sist hade hon med sig de allra finaste små bovetekakor man kan tänka sig, med kakao-nibs. Helt fantastiskt goda (visade det sig) och dessutom i en väldigt exklusiv liten påse med emmasnickrad etikett, med logga från bloggen och allt. Riktigt, riktigt fint. (Jag skall se om jag kan få hjälp av min tekniska fru att lägga upp bilden från mobilkameran sedan, så skall ni få se!)
Klart trevligt initiativ. Det är alltid roligt att få presenter, och speciellt roligt att få något hemlagat/hembakt. Tack, tack, tack, Anne!
... och hoppas att glassen smakar! :-)
Det var dels en Amerikansk kokbok - Cooking with flavor, som verkar innehålla familjevänliga, enkelt tillagade Amerikanska klassiska rätter. Fint fotograferat och stor text gör att det känns som en riktigt bra bok för mig, just nu. Dessutom är kokböcker alltid en bra present till mig, eftersom jag nästan aldrig köper några själv, men gärna tittar i dem. Nåväl. En riktigt vacker "bilderbok" att ha liggande framme, känns det som. Jag får väl återkomma med en recension när jag läst den ordentligt.Men det är inte allt.
Hon hade också med sig en bok jag faktiskt önskat mig ett tag - nämligen Peter Landelius gamla (men fina) Guacamole och svenska krusbär, som annars bara brukar finnas i antikvariat och på bokauktioner. Kul. Den här boken är mer av en sådan där "samling matkrönikor" och varvat med recept. Ungefär som min egen bok, fast bättre (även om de verkar ha haft samma minimalistiska syn på design och sättning) :-)Till sist hade hon med sig de allra finaste små bovetekakor man kan tänka sig, med kakao-nibs. Helt fantastiskt goda (visade det sig) och dessutom i en väldigt exklusiv liten påse med emmasnickrad etikett, med logga från bloggen och allt. Riktigt, riktigt fint. (Jag skall se om jag kan få hjälp av min tekniska fru att lägga upp bilden från mobilkameran sedan, så skall ni få se!)
Klart trevligt initiativ. Det är alltid roligt att få presenter, och speciellt roligt att få något hemlagat/hembakt. Tack, tack, tack, Anne!
... och hoppas att glassen smakar! :-)
lördag, mars 29, 2008
Avslöjande: Krubb ordnar glasstest som bloggerevent!
... Ja... Eller hur man skall säga... Såhär dåra: Ben And Jerry de där "Hägen-Dasz, fast roligt"-grabbarna, släpper tre nya lyxglass-varianter till sommaren och jag har, genom ett mörkt förflutet kontakter som satt mig samman med folk som känner folk som kunde fixa gratis glass. Vilket bättre sätt finnsatt träffa kompisar (och över gratis - och visade det sig oemotståndligt god glass) och samtidigt bjuda in dem till något att skriva om? Svaret är givetvis "inte många" och så kom det sig att jag, under ett par dagar ätit glass. Mycket glass. Från Ben and Jerry.
Smakerna heter - som vanligt på Ben and Jerry-manér "fyndiga" grejer som "Chunky Monkey" (för en glass med bl.a. chokladbananer och valnötter i), "Baked Alaska" (för en med bl.a. marshmallows och isbjörnar av vit choklad i) och "Bohemian Raspberry" (För en med hallonsylt och brownies). Och som vanligt går en del av vinsten från försäljningen till välgörande ändamål. Baked alaska skall vara en klimatneutral glass som dessutom skänker en del av vinsten till att något projekt för att stoppa avsmältningen av polerna (därav isbjörnarna i glassen och den söta sloganen: "When it's melted it's ruined", Bohemian Raspberry skänker en del till Freddy Mercurys minnesfond för HIV-forskning och Chunky Monkey är rättvisemärkt (fastän den innehåller bananer, choklad och nötter). Kul.
Så: Hur smakar det då?
Well - det beror lite på vad du gillar. Jag, som faktiskt gillar marshmallows och Vit choklad började givetvis med "Baked Alaska". Det är en vaniljglass i botten (som givetvis är riktig gräddglass - alla ingredienser är organiska) som man sedan gömt vitt godis i. Glassen ser därför ut ungefär som en isbjörn i snöstorm. Allt är vitt. Smaken är bitvis söt (av vaniljglassen)
och bitvis ännu sötare (av marshmallows) och med små isbjörnsformade (!) vita chokladbitar som ger glassen dess "crunch".
Det är gott, men kanske lite för sötsliskigt i längden. Testets hittills yngsta deltagare - dottern - (som snart blir fyra år) tyckte bäst om "isbjörnarna" när hon tillfrågades om vilken glass som var godast, vilket gör att i alla fall JAG tror att den här glassen kanske mer lämpar sig för lyxiga barnkalas än som efterrätt för vuxna gourmeter.
Bohemian Raspberry är en vuxnare smak, tycker jag, även om den innehåller hallonsylt. Brownie i gör att den känns amerikansk, vuxen och lite lyxig. Några av de testande hade den här som favorit (men så gillar de också kladdkaka!) och smaken är fin och god och blir inte särskilt sliskig, trots sylten. Konsistensen på brownien är också riktigt bra. Den är smuligoch känns inte "perstorpsskiva" i munnen vilken manske annars skulle kunna vänta sig av frusen chokladsockerkaka? God glass!
Min favorit är ändå solklart Chunky monkey, vilket kanske är överraskande för några, då jag brukar avsky bananglass. Glassen var emellertid RIKTIGT god. De små chokladbananerna och valnötterna gör den här glassen till en solklar favorit bland de vuxnare testdeltagarna. En klar tiopoängare (om det är tio som är maxpoäng) och förmodligen den av smakerna jag själv ätit allra mest av.
Så - för att wrappa ihop det då - well - eventet (eventen, kanske är rättare) har vait jättetrevliga. Jag har träffat flera av Er där ute i bloggosfären, både läsare och medbloggare och det var kul att träffas och käka lite glass. Dessutom var glassen outsägligt god. Alla smaker var bra, genomtänkta och kommer säkert att sälja bra till sommaren. Min egen favorit var Chunky monkey och som någon slags samhällsmedveten människa tycker jag att Ben and Jerry's är ett roligt - och gott - sätt att förändra världen.
Bara en sådan sak.
(Vi avslutar med en liten ful bild till från mobilkameran)
PS Jag har inte sett om någon annan än CayakCarin av Er som testat glassen skrivit om det på Era bloggar än, men när ni gör det så skriv gärna i kommentarsfältet här, så länkar jag givetvis till Er också! Ds.
---
EDIT: 6/4 kl 23.12: Nu har även Anne skrivit om årets smaker. Som alltid med fantastiskt snyggt foto. Kolla in!
EDIT: 4/4 kl 06.13: Har nu också noterat att Omar har skrivit om glasstestandet, och dess praktiska applikation i dejtinglivet.
EDIT: 29/3 kl 22.53: Jessika har skrivit om annan Ben&Jerry's tidigare, och vill bli länkad. Givetvis blir hon det!
Smakerna heter - som vanligt på Ben and Jerry-manér "fyndiga" grejer som "Chunky Monkey" (för en glass med bl.a. chokladbananer och valnötter i), "Baked Alaska" (för en med bl.a. marshmallows och isbjörnar av vit choklad i) och "Bohemian Raspberry" (För en med hallonsylt och brownies). Och som vanligt går en del av vinsten från försäljningen till välgörande ändamål. Baked alaska skall vara en klimatneutral glass som dessutom skänker en del av vinsten till att något projekt för att stoppa avsmältningen av polerna (därav isbjörnarna i glassen och den söta sloganen: "When it's melted it's ruined", Bohemian Raspberry skänker en del till Freddy Mercurys minnesfond för HIV-forskning och Chunky Monkey är rättvisemärkt (fastän den innehåller bananer, choklad och nötter). Kul.
Så: Hur smakar det då?Well - det beror lite på vad du gillar. Jag, som faktiskt gillar marshmallows och Vit choklad började givetvis med "Baked Alaska". Det är en vaniljglass i botten (som givetvis är riktig gräddglass - alla ingredienser är organiska) som man sedan gömt vitt godis i. Glassen ser därför ut ungefär som en isbjörn i snöstorm. Allt är vitt. Smaken är bitvis söt (av vaniljglassen)
och bitvis ännu sötare (av marshmallows) och med små isbjörnsformade (!) vita chokladbitar som ger glassen dess "crunch". Det är gott, men kanske lite för sötsliskigt i längden. Testets hittills yngsta deltagare - dottern - (som snart blir fyra år) tyckte bäst om "isbjörnarna" när hon tillfrågades om vilken glass som var godast, vilket gör att i alla fall JAG tror att den här glassen kanske mer lämpar sig för lyxiga barnkalas än som efterrätt för vuxna gourmeter.
Bohemian Raspberry är en vuxnare smak, tycker jag, även om den innehåller hallonsylt. Brownie i gör att den känns amerikansk, vuxen och lite lyxig. Några av de testande hade den här som favorit (men så gillar de också kladdkaka!) och smaken är fin och god och blir inte särskilt sliskig, trots sylten. Konsistensen på brownien är också riktigt bra. Den är smuligoch känns inte "perstorpsskiva" i munnen vilken manske annars skulle kunna vänta sig av frusen chokladsockerkaka? God glass!
Min favorit är ändå solklart Chunky monkey, vilket kanske är överraskande för några, då jag brukar avsky bananglass. Glassen var emellertid RIKTIGT god. De små chokladbananerna och valnötterna gör den här glassen till en solklar favorit bland de vuxnare testdeltagarna. En klar tiopoängare (om det är tio som är maxpoäng) och förmodligen den av smakerna jag själv ätit allra mest av.Så - för att wrappa ihop det då - well - eventet (eventen, kanske är rättare) har vait jättetrevliga. Jag har träffat flera av Er där ute i bloggosfären, både läsare och medbloggare och det var kul att träffas och käka lite glass. Dessutom var glassen outsägligt god. Alla smaker var bra, genomtänkta och kommer säkert att sälja bra till sommaren. Min egen favorit var Chunky monkey och som någon slags samhällsmedveten människa tycker jag att Ben and Jerry's är ett roligt - och gott - sätt att förändra världen.
Bara en sådan sak.
(Vi avslutar med en liten ful bild till från mobilkameran)
PS Jag har inte sett om någon annan än CayakCarin av Er som testat glassen skrivit om det på Era bloggar än, men när ni gör det så skriv gärna i kommentarsfältet här, så länkar jag givetvis till Er också! Ds.
---
EDIT: 6/4 kl 23.12: Nu har även Anne skrivit om årets smaker. Som alltid med fantastiskt snyggt foto. Kolla in!
EDIT: 4/4 kl 06.13: Har nu också noterat att Omar har skrivit om glasstestandet, och dess praktiska applikation i dejtinglivet.
EDIT: 29/3 kl 22.53: Jessika har skrivit om annan Ben&Jerry's tidigare, och vill bli länkad. Givetvis blir hon det!
Biff à la Lindström
Jodå.
Jag har på fredagarna de senaste veckorna gett mig själv uppgiften att för barnen presentera en "riktigt gammal husmansklassiker". Det har varit bl.a. kåldolmar, Pannbiff med lök, Janssons Frestelse och liknande rätter. Igår bestämde jag mig för att laga Biff à la Lindström:
De gamla Lindströmsbiffarna lär ha sitt ursprung på Hotell Witt i Kalmar, som på 18-hundranåntingtalet var vad vi idag skulle kunna benämna "Sveriges gastronomiska medelpunkt". Där lär en dåvarande finskfödd Löjtnant Lindström (sedermera åtminstone Kapten Lindström) ha beställt in en "fransk råbiff", som serverades à la mode enligt dåtidens normer - med inlagda rödbetor, ägg, kapris och brynt lök, i vackra högar som garnityr.
Lindström lär ha geggat ihop rubbet på tallriken och sedan skickat ut den till Köksmästaren för påstekning och det som först varit ett ironiskt skämt hos personalen på Witt - "Råbiff à la Lindström" - blev en ny Svensk klassiker!
Så - hur gick det att servera Biff à la Lindström till barnen då? Jodå - helt ok, även om det inte riktigt var den kioskvältare som t.ex. pannbiff med lök eller köttbullar med gräddsås är. "Färgen är konstig" kommenterade en på mitt "matmöte" (ett möte, ung. en gång i månaden där jag diskuterar matsedeln med två barn från varje avdelning, för att vi skall bestämma matsedeln tillsammans) helt korrekt. Biffarna blir ju rödrosa inuti!
Men oh så gott det är. Tycker jag, då.
Du behöver (för 4 port):
800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.
Gör såhär:
Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.
Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.
Jag har på fredagarna de senaste veckorna gett mig själv uppgiften att för barnen presentera en "riktigt gammal husmansklassiker". Det har varit bl.a. kåldolmar, Pannbiff med lök, Janssons Frestelse och liknande rätter. Igår bestämde jag mig för att laga Biff à la Lindström:
De gamla Lindströmsbiffarna lär ha sitt ursprung på Hotell Witt i Kalmar, som på 18-hundranåntingtalet var vad vi idag skulle kunna benämna "Sveriges gastronomiska medelpunkt". Där lär en dåvarande finskfödd Löjtnant Lindström (sedermera åtminstone Kapten Lindström) ha beställt in en "fransk råbiff", som serverades à la mode enligt dåtidens normer - med inlagda rödbetor, ägg, kapris och brynt lök, i vackra högar som garnityr.
Lindström lär ha geggat ihop rubbet på tallriken och sedan skickat ut den till Köksmästaren för påstekning och det som först varit ett ironiskt skämt hos personalen på Witt - "Råbiff à la Lindström" - blev en ny Svensk klassiker!
Så - hur gick det att servera Biff à la Lindström till barnen då? Jodå - helt ok, även om det inte riktigt var den kioskvältare som t.ex. pannbiff med lök eller köttbullar med gräddsås är. "Färgen är konstig" kommenterade en på mitt "matmöte" (ett möte, ung. en gång i månaden där jag diskuterar matsedeln med två barn från varje avdelning, för att vi skall bestämma matsedeln tillsammans) helt korrekt. Biffarna blir ju rödrosa inuti!
Men oh så gott det är. Tycker jag, då.
Du behöver (för 4 port):
800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.
Gör såhär:
Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.
Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.
fredag, mars 28, 2008
Torsdag kväll är inte så dum...
Ja, vad skall man säga? Torsdagar är bra dagar, rent generellt. Jag lagar fisk på jobbet, och igår gick det - som jag skrev - bra. Det är kul att laga fisk. Speciellt de gånger det går bra. Det kan vara lite petigt med fisk bland barnen, men man kan ju inte göra fiskpinnar varenda vecka, så då är det speciellt roligt när det funkar att servera något "lite finare".
När jag kom hem igår tillbringae jag lite tid gosandes med dottern, innan det blev tandoori-kyckling, buljongkokt ris och lite wokade grönsaker till middag (ibland har man liksom varesig tid eller inspiration för att uträtta några stordåd). Vi sparade i alla fall benen från kycklingen, och så gjorde jag en god buljong på dem, och några rosaker och kryddor jag hittade i kylskåp och skafferi.
Dottern somnade tidigt, så jag fick lite tid att se på kockduellen på TV4, ett program jag inte hinner se så ofta. Det var rätt kul igår.
Herrar Hellberg och Couet var som vanligt väldigt duktiga och kreativa med de råvaror som gästerna (Hanna Hedlund och Mårten Andersson) hade köpt in, men jag tycker att det är lite trist att aldrig ha fått sett Danyel Couet vinna. Varje gång jag råkar se programmet vinner Christian. Hmm.
Plockade lite bland gamla papper och tidningar och slängde - till sist - några kompletta årgångar av Allt om mat och den svenska varianten av Gourmet, oj vad mycket plats det blev hemma.
Samtidigt kokade buljongen ned och spred mysdoft i hela lägenheten.
Tog ett bad och tänkte lite på livets viktiga. Så - vid 21-rycket kom Vad blir det för mat på TV4+. Jag bara älskar Per Morberg. Jag skulle vilja vara någon vecka i hans kök och bara garva, laga fantastisk mat, svära, dänga med grejer och liksom bara LEVA UT hur det är att laga mat på en professionell nivå! Vilken människa!
Nåväl.
Gårdagkvällen handlade också om lite förberedelser för en liten bloggevent idag. Efter jobbet idag kommer jag - och några kompisar - att göra en grej, som om det blir bra kommer att synas på några olika matbloggar, kanske redan framåt helgen. Håll ögonen öppna.
Så - till sist - innan det var dags att lägga sig - kom så veckans höjdpunkt:
Gordon Ramsey's Kitchen Nightmares på Kanal 5. Igår var inget undantag - programmet rockar, helt enkelt. Däremot blev jag lite förvånad över att det igår var ett nästan "brittiskt" program - när man gjorde den här serien i Storbritanien hade man en sekvens i nästan alla program, där Gordon pratandes med kameran byter om till kockkläder och därigenom visar sin vältränade överkropp. Just DEN sekvensen känns mer brittisk i formatet än den betydligt slickare Amerikanska produktionen, där man tills igår, inte visat någon hud alls. Konstigt. Nåväl. Karl'n är ett unikum i branchen.
Efter att ha sett programmet, tagit buljongen av spisen (och skrivit ett blogginlägg som bevisligen inte alls var lika klart som buljongen det skildrade) blev det att krypa till kojs, rätt nöjd med dagen i stort och kvällen i synnerhet.
Idag skall jag laga Biff a la Lindström på jobbet.
När jag kom hem igår tillbringae jag lite tid gosandes med dottern, innan det blev tandoori-kyckling, buljongkokt ris och lite wokade grönsaker till middag (ibland har man liksom varesig tid eller inspiration för att uträtta några stordåd). Vi sparade i alla fall benen från kycklingen, och så gjorde jag en god buljong på dem, och några rosaker och kryddor jag hittade i kylskåp och skafferi.
Dottern somnade tidigt, så jag fick lite tid att se på kockduellen på TV4, ett program jag inte hinner se så ofta. Det var rätt kul igår.
Herrar Hellberg och Couet var som vanligt väldigt duktiga och kreativa med de råvaror som gästerna (Hanna Hedlund och Mårten Andersson) hade köpt in, men jag tycker att det är lite trist att aldrig ha fått sett Danyel Couet vinna. Varje gång jag råkar se programmet vinner Christian. Hmm.Plockade lite bland gamla papper och tidningar och slängde - till sist - några kompletta årgångar av Allt om mat och den svenska varianten av Gourmet, oj vad mycket plats det blev hemma.
Samtidigt kokade buljongen ned och spred mysdoft i hela lägenheten.
Tog ett bad och tänkte lite på livets viktiga. Så - vid 21-rycket kom Vad blir det för mat på TV4+. Jag bara älskar Per Morberg. Jag skulle vilja vara någon vecka i hans kök och bara garva, laga fantastisk mat, svära, dänga med grejer och liksom bara LEVA UT hur det är att laga mat på en professionell nivå! Vilken människa!Nåväl.
Gårdagkvällen handlade också om lite förberedelser för en liten bloggevent idag. Efter jobbet idag kommer jag - och några kompisar - att göra en grej, som om det blir bra kommer att synas på några olika matbloggar, kanske redan framåt helgen. Håll ögonen öppna.
Så - till sist - innan det var dags att lägga sig - kom så veckans höjdpunkt:
Gordon Ramsey's Kitchen Nightmares på Kanal 5. Igår var inget undantag - programmet rockar, helt enkelt. Däremot blev jag lite förvånad över att det igår var ett nästan "brittiskt" program - när man gjorde den här serien i Storbritanien hade man en sekvens i nästan alla program, där Gordon pratandes med kameran byter om till kockkläder och därigenom visar sin vältränade överkropp. Just DEN sekvensen känns mer brittisk i formatet än den betydligt slickare Amerikanska produktionen, där man tills igår, inte visat någon hud alls. Konstigt. Nåväl. Karl'n är ett unikum i branchen.Efter att ha sett programmet, tagit buljongen av spisen (och skrivit ett blogginlägg som bevisligen inte alls var lika klart som buljongen det skildrade) blev det att krypa till kojs, rätt nöjd med dagen i stort och kvällen i synnerhet.
Idag skall jag laga Biff a la Lindström på jobbet.
torsdag, mars 27, 2008
Jag måste bara fråga...
Finns det - EGENTLIGEN - över huvud taget något godare än en schysst klariff man kokat ned under några timmar på spisen?
Kokt hoki, ris och god räksås
Dagens lunch blev - för de allra flesta kokt hoki, med ris och god räksås. Hoki är en fisk jag inte jobbat sådär jättemycket med. Jag tycker den smakar bra och är ett bra substitut för torsk, men den fallser sönder lite lätt vid kokning och stekning, tycker jag. Fileerna blir ofta väldigt tunna. Nåväl.
Den "goda räksåsen" gjordes på fond från bl.a. räkskal som jag sparat sedan tidigare, morötter, lök, palsternacka, rotselleri och purjolök. Sedan lite tomatpuré och vitt vin och voila! Världens kanske godaste fond!. I med grädde, lite salt och vitpeppar och lite mer vitt vin och man har en alldeles underbar grund till en god sås. När den fått koka upp och man rett av den (jag använder nästan alltid majsstärkelse när jag reder av, så är det ingen risk för glutenkontamination IFALL någon är allergisk) kör man i räkor och finhackad dill, precis före man skall servera såsen (så hinner inte dillen svartna, utan ser grön och fräsch ut!). Mums.
Jag är medveten om att inte alla förskolor i Stockholms stad serverar räksås till sin fisk, p.g.a. bl.a. att fler och fler barn börjar bli allergiska mot fisk och skaldjur, men å andra sidan har alla förskolor i Stockholms stad inte heller en kock som tar sig tid att göra riktig buljong heller. V skaldjursallergiker fick en vitvinssås kryddad med dill (gjord på fiskfond), så det får nog räknas som en rätt bra rätt ändå. :-)
Ätit har de gjort, i alla fall, barnen. Kul.
Den "goda räksåsen" gjordes på fond från bl.a. räkskal som jag sparat sedan tidigare, morötter, lök, palsternacka, rotselleri och purjolök. Sedan lite tomatpuré och vitt vin och voila! Världens kanske godaste fond!. I med grädde, lite salt och vitpeppar och lite mer vitt vin och man har en alldeles underbar grund till en god sås. När den fått koka upp och man rett av den (jag använder nästan alltid majsstärkelse när jag reder av, så är det ingen risk för glutenkontamination IFALL någon är allergisk) kör man i räkor och finhackad dill, precis före man skall servera såsen (så hinner inte dillen svartna, utan ser grön och fräsch ut!). Mums.
Jag är medveten om att inte alla förskolor i Stockholms stad serverar räksås till sin fisk, p.g.a. bl.a. att fler och fler barn börjar bli allergiska mot fisk och skaldjur, men å andra sidan har alla förskolor i Stockholms stad inte heller en kock som tar sig tid att göra riktig buljong heller. V skaldjursallergiker fick en vitvinssås kryddad med dill (gjord på fiskfond), så det får nog räknas som en rätt bra rätt ändå. :-)
Ätit har de gjort, i alla fall, barnen. Kul.
Ibland har man rätt
Skrev igår en snabb post på morgonen om att tisdagen hade varit en vanlig dag och att onsdagen kanske skulle bli annorlunda. Och ibland har man rätt. För igår var en något annorlunda dag:
Kom till jobbet efter en stunds strulande (man håller ju som bekant på och bygger en del i sjöstaden och just nu står det en massa grävskopor och kranbilar på gångvägen mellan busshållplatsen vid Henriksdal och ned till sjöstaden - så man får gå runt i en krånglig sväng runt flera hus och kanske 5-600 meter extra, när man skall till jobbet) på gott humör över det fina vintervädret.
Kom på att kompisen Å fyller år och börjar fundera om jag skall skalda ett lite kväde om detta, komma på en liten dans eller bara sjunga "Jamåhonleva" (Ni kan vara lugna - det blev det sistnämnda alternativet) för att fira henne.
Började så mitt arbete med min fruktat goda viltskavsgryta då en av kollegorna, ssom fixat chokladtårta och vispgrädde kommer in köket och undrar om hon kan ställa grejerna någonstans, och om jag kan hjälpa till att vispa grädden. "Visst kan jag det". Det är ju liksom inte varje dag som Å fyller 35... "Ja - och J fyllde år i söndags, också!" säger kollegan. Just det ja, det hade jag glömt...
Bestämmer mig för att ta den enkla vägen ut och sjunga för J om jag träffar henne senare.
Dagen tuffade väl på som vanligt, i princip, men en ho på min beredningsdisk har fått stopp i avloppet, och måste felanmälas (det har ännu inte gjorts något åt saken) och framåt eftermiddagen fick jag städnoja och började rensa ur min bokhylla. Gamla menyer från 2005, gamla utgågna kostråd etc. åkte i soporna. Fram med mappar och pärmar. Undan med alla lösa papper. Skönt att fixa till det lite...
På vägen hem bestämde jag mig för att ta en prommenad och vad passar bättre än att göra det i sällskap av en bra kompis? Å hade precis slutat jobbet, så vi följdes åt till Sickla, där jag klev på bussen och åkte hem.
En ovanligt bra dag, således, aå långt. Men det skulle bli bättre.
Kompisen KlätterMagnus ringer när jag sitter på bussen hem och undrar om vi kan isklättra på kvällen. "Det är jättebra is vid Finnboda". Då jag känner KlätterMagnus och vet att vi inte alltid har samma referenser om vad som är 'jättebra is' är jag först skeptisk, men tänker sedan "Ähvafan" och vi bestämmer att ge oss ut senare på kvällen.
Dagen avrundades således med lite kvällsklättring på isarna vid Finnboda (som var lite för tunna, lite för hårda och lite för mörka för att jag skulle tycka att det var precis så seger- och triumfmässigt i den utsträckning som jag först föreställt mig - men helt ok). Inte det helt vanligt, då vintern hittills i Stockholm har inskränkt sig till mindre än en veckas snödagar.
Åh - och jag glömde berätta att vi i middagen blev avbrutna av en brandman som i full rökdykarutrustning kom och frågade om det "var här det brann?" och sedan knackade på hos grannen. Det har luktat mystiskt i hela huset sedan igår eftermiddag, men det verkar inte vara något farligt.
En inte helt vanlig dag, således.
Kom till jobbet efter en stunds strulande (man håller ju som bekant på och bygger en del i sjöstaden och just nu står det en massa grävskopor och kranbilar på gångvägen mellan busshållplatsen vid Henriksdal och ned till sjöstaden - så man får gå runt i en krånglig sväng runt flera hus och kanske 5-600 meter extra, när man skall till jobbet) på gott humör över det fina vintervädret.
Kom på att kompisen Å fyller år och börjar fundera om jag skall skalda ett lite kväde om detta, komma på en liten dans eller bara sjunga "Jamåhonleva" (Ni kan vara lugna - det blev det sistnämnda alternativet) för att fira henne.
Började så mitt arbete med min fruktat goda viltskavsgryta då en av kollegorna, ssom fixat chokladtårta och vispgrädde kommer in köket och undrar om hon kan ställa grejerna någonstans, och om jag kan hjälpa till att vispa grädden. "Visst kan jag det". Det är ju liksom inte varje dag som Å fyller 35... "Ja - och J fyllde år i söndags, också!" säger kollegan. Just det ja, det hade jag glömt...
Bestämmer mig för att ta den enkla vägen ut och sjunga för J om jag träffar henne senare.
Dagen tuffade väl på som vanligt, i princip, men en ho på min beredningsdisk har fått stopp i avloppet, och måste felanmälas (det har ännu inte gjorts något åt saken) och framåt eftermiddagen fick jag städnoja och började rensa ur min bokhylla. Gamla menyer från 2005, gamla utgågna kostråd etc. åkte i soporna. Fram med mappar och pärmar. Undan med alla lösa papper. Skönt att fixa till det lite...
På vägen hem bestämde jag mig för att ta en prommenad och vad passar bättre än att göra det i sällskap av en bra kompis? Å hade precis slutat jobbet, så vi följdes åt till Sickla, där jag klev på bussen och åkte hem.
En ovanligt bra dag, således, aå långt. Men det skulle bli bättre.
Kompisen KlätterMagnus ringer när jag sitter på bussen hem och undrar om vi kan isklättra på kvällen. "Det är jättebra is vid Finnboda". Då jag känner KlätterMagnus och vet att vi inte alltid har samma referenser om vad som är 'jättebra is' är jag först skeptisk, men tänker sedan "Ähvafan" och vi bestämmer att ge oss ut senare på kvällen.
Dagen avrundades således med lite kvällsklättring på isarna vid Finnboda (som var lite för tunna, lite för hårda och lite för mörka för att jag skulle tycka att det var precis så seger- och triumfmässigt i den utsträckning som jag först föreställt mig - men helt ok). Inte det helt vanligt, då vintern hittills i Stockholm har inskränkt sig till mindre än en veckas snödagar.
Åh - och jag glömde berätta att vi i middagen blev avbrutna av en brandman som i full rökdykarutrustning kom och frågade om det "var här det brann?" och sedan knackade på hos grannen. Det har luktat mystiskt i hela huset sedan igår eftermiddag, men det verkar inte vara något farligt.
En inte helt vanlig dag, således.
onsdag, mars 26, 2008
Viltskavsgryta
(4 port)
500 g viltskav
200 g champinjoner eller annan god svamp
2 stora lökar
2 dl grädde
1 vitlökslyfta
1 msk rårörda lingon
1 msk rosmarin
2 tsk timjan
Lite smör att steka i
En liten skvätt soja
Salt och grovmalen svartpeppar
Någonting att reda med (jag använder maizena majsstärkelse och vatten).
Börja med att skära ned skaven och löken i tjusiga bitar. Skiva champinjoner och vitlök.
Fräs löken och skaven i lite smör i en panna. Häll över i en gryta.
Häll i alla ingredienser utom champinjoner i grytan. Låt koka ihop under sisådär 20 minuter.
Stek champinjoner med lite av timjan, rosmarin, salt och peppar. Häll i grytan precis före servering.
Red av grytan.
Färdigt! Servera med (mandel-)potatis(puré).
500 g viltskav
200 g champinjoner eller annan god svamp
2 stora lökar
2 dl grädde
1 vitlökslyfta
1 msk rårörda lingon
1 msk rosmarin
2 tsk timjan
Lite smör att steka i
En liten skvätt soja
Salt och grovmalen svartpeppar
Någonting att reda med (jag använder maizena majsstärkelse och vatten).
Börja med att skära ned skaven och löken i tjusiga bitar. Skiva champinjoner och vitlök.
Fräs löken och skaven i lite smör i en panna. Häll över i en gryta.
Häll i alla ingredienser utom champinjoner i grytan. Låt koka ihop under sisådär 20 minuter.
Stek champinjoner med lite av timjan, rosmarin, salt och peppar. Häll i grytan precis före servering.
Red av grytan.
Färdigt! Servera med (mandel-)potatis(puré).
En helt vanlig dag...
Tjaba, gänget. Jag vet att jag inte skrev igår, och den största anledningen är faktiskt att jag inte hade något speciellt att skriva om. Det var tisdag - så det var soppdag på jobbet, eftersom jag (ibland) får mina (beställda) varor från menigo då (Jodå - dem kan man lita på - igår kom de med en platta cornflakes jag inte har beställt, missade kaprisen, hade skickat andra köttbullar än de jag beställt och levererade för lite och fel sorts mjölk. Och det här är deras bästa vecka hittills på två månader.)
Nåväl. Serverade Thai-kycklingsoppa och det gick hem. Det är nog faktiskt den soppa som barnen äter mest av.
Det var ju våffeldag också, så här hemma lagade Fru Värn (Jodå!) och dottern inte mindre än två sorters våfflor. Först potatisvåfflor, som serverades med lingon och bacon, och till efterrätt traditionella frasvåfflor, som serverades med vaniljglass. Gott.
I övrigt var dagen... .. . vanlig. Inget speciellt hände, egentligen.
Idag skkall jag göra viltskavsgryta på jobbet, så då kanske något spännande händer. Vi får se...
Nåväl. Serverade Thai-kycklingsoppa och det gick hem. Det är nog faktiskt den soppa som barnen äter mest av.
Det var ju våffeldag också, så här hemma lagade Fru Värn (Jodå!) och dottern inte mindre än två sorters våfflor. Först potatisvåfflor, som serverades med lingon och bacon, och till efterrätt traditionella frasvåfflor, som serverades med vaniljglass. Gott.
I övrigt var dagen... .. . vanlig. Inget speciellt hände, egentligen.
Idag skkall jag göra viltskavsgryta på jobbet, så då kanske något spännande händer. Vi får se...
måndag, mars 24, 2008
Lammstek
Såhär i påsktider där alla fortfarande bloggar om olika äggrätter (kolla in Taffel.se så får ni se - inte nog med 65-gradersägget på förstasidan, Gitto och Isobel skriver båda om ägg idag...) tänkte jag komma med ett påskrecept som faktiskt funkar andra gånger på året också.
Eller recept och recept, egentligen. Det handlar om lammstek.
Lammstek är rätt enkelt, egentligen. En rätt bra "nybörjarstek" om man vill, för den är inte så svår att lyckas med:
Du behöver:
Lammstek - minst 200 g per portion, men du behöver göra minst 1½ kilo åt gången, för att det skall bli bra och saftigt och inte så torrt.
Några vitlöksklyftor
Lite färsk rosmarin
Gärna lite salvia och om du vill - lite timjan
Lite steksnöre av bomull.
Gör såhär:
Sätt ugnen på sisådär 150-180 grader
Putsa eventuellt köttet från senor och hinnor. Fett kan vara kvar, det ger bara köttet mer smak.
Stick några snitt i köttet med en vass kniv. Tryck i skalade, gärna finhackade vitlöksklyftor, timjan, rosmarinkvistar och salviablad i hålen. Liote här och lite där. Det är inte så noga.
Bind ihop steken så att den håller formen, men utan att den blir "strypt" av snöret. Det är inte så noga hur du gör det (jag använder givetvis "slaktarkedja" av löpknut, men allt funkar. Halvslag, små rosetter, whatever...
Bryn steken i en panna med lite smöt och lite olivolja. Se till att den blir brynt runt om.
Lägg steken i en ugnsfast form (smörj den om den inte är non-stick)
I med stektermometer. Kör tills den är 75 grader varm. Har du ingen termometer får du provsnitta steken när du tror att den är klar - räkna med ung. en timma per kilo, kolla att köttsaften är klar och inte röd.
Ta ur steken och låt vila lite. Gärna med lite folie på.
Servera med dina favorittillbehör. Lamm funkar till det mesta.
Smaklig måltid.
Eller recept och recept, egentligen. Det handlar om lammstek.
Lammstek är rätt enkelt, egentligen. En rätt bra "nybörjarstek" om man vill, för den är inte så svår att lyckas med:
Du behöver:
Lammstek - minst 200 g per portion, men du behöver göra minst 1½ kilo åt gången, för att det skall bli bra och saftigt och inte så torrt.
Några vitlöksklyftor
Lite färsk rosmarin
Gärna lite salvia och om du vill - lite timjan
Lite steksnöre av bomull.
Gör såhär:
Sätt ugnen på sisådär 150-180 grader
Putsa eventuellt köttet från senor och hinnor. Fett kan vara kvar, det ger bara köttet mer smak.
Stick några snitt i köttet med en vass kniv. Tryck i skalade, gärna finhackade vitlöksklyftor, timjan, rosmarinkvistar och salviablad i hålen. Liote här och lite där. Det är inte så noga.
Bind ihop steken så att den håller formen, men utan att den blir "strypt" av snöret. Det är inte så noga hur du gör det (jag använder givetvis "slaktarkedja" av löpknut, men allt funkar. Halvslag, små rosetter, whatever...
Bryn steken i en panna med lite smöt och lite olivolja. Se till att den blir brynt runt om.
Lägg steken i en ugnsfast form (smörj den om den inte är non-stick)
I med stektermometer. Kör tills den är 75 grader varm. Har du ingen termometer får du provsnitta steken när du tror att den är klar - räkna med ung. en timma per kilo, kolla att köttsaften är klar och inte röd.
Ta ur steken och låt vila lite. Gärna med lite folie på.
Servera med dina favorittillbehör. Lamm funkar till det mesta.
Smaklig måltid.
Jag inser att min familj inte är precis som alla andras...
Det är under påsken som jag inser att min familj inte är precis som alla andras. Min bror har på sin blogg bl.a. skrivit vad han tänkt bjuda några påskgäster på. Det blev eb ganska "seriös" middag. Fyra rätter och med rätter som räksoppa från grunden (och då menar jag GRUNDEN, som i hemgjord fond) på menyn. Detta nämner han som i en bisats till en "snabbpostning" på bloggen och ursäktar det klyshiga i att laga lamm till påsk.
Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.
De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...
Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).
Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)
Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.
Mina föräldrar, som tillbringat påsken utomlands kom hem igår, och idag var vi där och hälsade på. Mamma hade - som vanligt - tänkt ut en utsökt måltid och såhär efter påskens småätande och frosseri i ägg hade mamma "slängt ihop något" som visade sig vara rostasfilé med rödvinssås och kokt potatis, med några goda tillbehör som kokt blomkålshuvud och vitlöksoljeslungade morötter.
De hade också handlat "något litet" utomlands och jag fick ett typ kilo torkade örter från provence. Som prick över i hade de sparat gårdagens artikel från DN söndag om Charlie Trotter "ifall du är intresserad av att läsa"...
Ni anar kanske ett mönster här, men för att verkligen gnugga in budskapet liksom rosmarin på en lammstek kan ni ju kanske gissa vad jag och far när vi fick några minuter i soffan ensamma pratade om? Jo - hur MATEN hade varit på resan. Vad de ätit (fullständiga menyer, priser, vinlista - förstås), när och vad de andra i sällskapet ätit (och vad DE tyckt om maten).
Grejen är att det här inte på något sätt känns underligt eller ens lite nördigt i min familj. Mat är helt enkelt något som är ett ständigt närvarande element. Något vi alltid pratar om, diskuterar och bollar förslag med varandra om. Det är något vi läser och förkovrar oss inom, men också något vi hela tiden debatterar (och ibland tämligen högljutt - kan man verkligen ha DET DÄR tillbehöret till DEN DÄR maten?)
Jag inser att min egen familj inte är som alla andras. Att det kanske inte är helt konstigt att jag till sist blev kock i stället för något annat. Att vi har något som inte alla andra familjer har, och fastän det är ett nästan nördigt eller tillbesatthet gränsande intresse är jag väldigt tacksam för det.
Mer påskmat...
...blev det i Gävle, hos Fru Värns släktingar. Det är skönt med sådana här mathelger, så man får ledigt från jobbet några dagar för att åka bort och laga mat! :-)
söndag, mars 23, 2008
Off-topic: Så'n här är jag...
Har sett det här på ett par olika bloggar den senaste veckan (bl.a. frukostflingan) och har testat att köra den et tpar gånger, med min bloggadress som inmatning. Tydligen är jag av temperamentet väktare och av Jung-Meyerstypen vårdare, vilket kanske är intressant för några att veta...
Själv tycker jag att det här är rätt kul, för en del formuleringar stämmer verkligen in i det här, och jag som tidigare blivit typad enligt bl.a. Itchak Adizes profileringstyper och med Aristotelesprofilering kanske känner att det här bekräfter vad DE profilerna sagt om mig.
Jag är inte säker på att jag håller med, men ni kan ju kolla in och testa Er själva. Kolla förresten också in sidan www.prfekt.se där man just håller på med sådana här analyser av "nya medier".
Själv tycker jag att det här är rätt kul, för en del formuleringar stämmer verkligen in i det här, och jag som tidigare blivit typad enligt bl.a. Itchak Adizes profileringstyper och med Aristotelesprofilering kanske känner att det här bekräfter vad DE profilerna sagt om mig.
Jag är inte säker på att jag håller med, men ni kan ju kolla in och testa Er själva. Kolla förresten också in sidan www.prfekt.se där man just håller på med sådana här analyser av "nya medier".
torsdag, mars 20, 2008
Påskbordet
Som jag redan skrivit här och här var det alltså dags för påskbord igår.
Påskbordet på Ekbaken är - vad jag förstår - en av de mattratidioner man faktiskt försöker hålla, men också ett tillfälle där det varit rätt varierade resultat.(Ett år har t.ex. en vikarie tolkat "ägghalvor med något fint på" som 'halvt ägg med ketchup'!) I år hade jag ju emellertid hjälp av Omar med att få ihop allt, så det blev ett ganska trevligt litet buffébord:
Då jag kanske kände på mig att barnen mest vill ha prinskorv och köttbullar låg tonvikten på just de grejerna. Och potatis. Sedan gjorde vi ett litet "sillbord" med tre sorters sill (senapssill, vitlökssill, löksill), gravad lax med hemmagjord hovmästarsås, Janssons frestelse och så gubbröra.
"På slutet" hade vi små fina "dekorerade ägg" (utan ketchup!), med majonnäs, räka och dill, eller majonnäs, stenbitsrom (svart eller röd) och dill. Till hela klabbet serverades en schysst grönsallad.
Och that's it, typ. Utom för en allergiker, som vi lite snabbt fick göra aîoli till och steka en kycklingfilé. Jag - mitt fån - hade nämligen, i stridens hetta, glömt bot att hon varken äter fläsk eller nöt, eller fisk eller skaldjur, men vegetarisk mat och kyckling.Det hade varit lite för grymt att bara ge henne en sallad, så...
In alles inte så stort påskbord, men gjort med kärlek. Alla sillar och fiskrätter gjordes "hemma", för hand och från grunden (i fredags började jag alltså dagen med att laka ur, sedan skinndra och slutligen grundinlägga en hink saltsill, som vi hade som grund i sillinläggningarna, t.ex.) och alla fat och rätter dekorerades snyggt med färska örter och grönsaker, precis som det skall vara. Ett riktigt påskbord, utan att det är risk för "ålandsfärja-syndromet". Och alla verkar ha ätit bra. Både av korvar, köttbullar, ansjovisrätter och sillar. Kul.
Kul också att visa Omar hur det är mitt nya kök (som han också kommenterade var stort, modernt och välutrustat - inte utan ett visst mått av avund i rösten) och att ha någon att härja med lite grann. Och det känns bra att vi fick ihop det. Och med bra mat. Och utan ketchup
---
EDIT: Omar skickade ett par bilder från sin mobiltelefon. Tack, tack, Omar!
Påskbordet på Ekbaken är - vad jag förstår - en av de mattratidioner man faktiskt försöker hålla, men också ett tillfälle där det varit rätt varierade resultat.(Ett år har t.ex. en vikarie tolkat "ägghalvor med något fint på" som 'halvt ägg med ketchup'!) I år hade jag ju emellertid hjälp av Omar med att få ihop allt, så det blev ett ganska trevligt litet buffébord:
Då jag kanske kände på mig att barnen mest vill ha prinskorv och köttbullar låg tonvikten på just de grejerna. Och potatis. Sedan gjorde vi ett litet "sillbord" med tre sorters sill (senapssill, vitlökssill, löksill), gravad lax med hemmagjord hovmästarsås, Janssons frestelse och så gubbröra.
"På slutet" hade vi små fina "dekorerade ägg" (utan ketchup!), med majonnäs, räka och dill, eller majonnäs, stenbitsrom (svart eller röd) och dill. Till hela klabbet serverades en schysst grönsallad.
Och that's it, typ. Utom för en allergiker, som vi lite snabbt fick göra aîoli till och steka en kycklingfilé. Jag - mitt fån - hade nämligen, i stridens hetta, glömt bot att hon varken äter fläsk eller nöt, eller fisk eller skaldjur, men vegetarisk mat och kyckling.Det hade varit lite för grymt att bara ge henne en sallad, så...
In alles inte så stort påskbord, men gjort med kärlek. Alla sillar och fiskrätter gjordes "hemma", för hand och från grunden (i fredags började jag alltså dagen med att laka ur, sedan skinndra och slutligen grundinlägga en hink saltsill, som vi hade som grund i sillinläggningarna, t.ex.) och alla fat och rätter dekorerades snyggt med färska örter och grönsaker, precis som det skall vara. Ett riktigt påskbord, utan att det är risk för "ålandsfärja-syndromet". Och alla verkar ha ätit bra. Både av korvar, köttbullar, ansjovisrätter och sillar. Kul.
Kul också att visa Omar hur det är mitt nya kök (som han också kommenterade var stort, modernt och välutrustat - inte utan ett visst mått av avund i rösten) och att ha någon att härja med lite grann. Och det känns bra att vi fick ihop det. Och med bra mat. Och utan ketchup
---
EDIT: Omar skickade ett par bilder från sin mobiltelefon. Tack, tack, Omar!
onsdag, mars 19, 2008
Påskbord - miselistan
1) Koka 50 ägg
2) Skala potatis till Jansson
3) Gör 1½ l majonnäs
4) Gör Jansson
5) Sätt på potatisvatten i kokeriet
6) Gör hovmästarsås
7) Fixa några roliga sillsorter av den inlagda sillen från i fredags
8) Skala och dekorera ägg (majonnäs, kaviar, räka, dillkvist)
9) Gör sallad
10) Dekorera den gravade laxen
11) Steka 5 kg köttbullar och 6 kg prinskorv
12) Koka potatisen
13) Dekorera alla fat, lägg upp
14) Göra påskägg
15) Sista kollen - servis.
Det är en del att göra, men det känns ändå som om att jag har det hyffsat under kontroll. Jag skall se om jag kan få några bilder på det hela, sedan...
2) Skala potatis till Jansson
3) Gör 1½ l majonnäs
4) Gör Jansson
5) Sätt på potatisvatten i kokeriet
6) Gör hovmästarsås
7) Fixa några roliga sillsorter av den inlagda sillen från i fredags
8) Skala och dekorera ägg (majonnäs, kaviar, räka, dillkvist)
9) Gör sallad
10) Dekorera den gravade laxen
11) Steka 5 kg köttbullar och 6 kg prinskorv
12) Koka potatisen
13) Dekorera alla fat, lägg upp
14) Göra påskägg
15) Sista kollen - servis.
Det är en del att göra, men det känns ändå som om att jag har det hyffsat under kontroll. Jag skall se om jag kan få några bilder på det hela, sedan...
tisdag, mars 18, 2008
Dagens blogginlägg...
Söker man på Knuff.se om "kycklingsallad" får man bl.a. upp kompisen Emanuels inlägg, som är dagens klart bästa blogginlägg, alla kategorier.
Förväntade invektiv
I morgon smäller det. Då kommer Omar till mitt kök och hjälper till med påskbordet. För kollegor och föräldrar till barn som händelsevis råkar passera köket kommer här en lista på invektiv som kan förväntas förekomma frekvent i diskussionen kring matens tillblivande:
Om Jesper:
Grötstöt
Grytluns
Duttkock
Stekarjävel
Om Omar:
Slevhjon
Sötvattenspirat
Rockslagssåsare
Gröngöling
Om Jesper:
Grötstöt
Grytluns
Duttkock
Stekarjävel
Om Omar:
Slevhjon
Sötvattenspirat
Rockslagssåsare
Gröngöling
måndag, mars 17, 2008
Jag måste medge att jag är väldigt nyfiken...
Jo, jag vet. Jag skriver lite då och då om Linda Skugge och hennes matskrivande. Hon verkar ju ha ett gediget intresse av mat, även om kunnandet och inspirationen ibland verkar tryta. Å andra sidan - nämn den småbarnsförälder som inte börjar snegla lystet efter scans färdigköttbullar när alla är hungriga, trilskiga och bollibompa snart skall börja på TV:n...
Så - jag försöker följa Lindas matskrivande, vilket inte är helt enkelt, för det börjar sprida ut sig. Hittade t.ex. idag en liten matblogg som hon tydligen har "vid sidan om" den annars mer etablerade bloggen på Amelia.
Dessutom är jag SJUKT spänd på "hennes" kokbok (där recepten verkar vara skrivna av Tobias Holmberg). Omslaget är ju kanonfint!
(Bilden är förresten från det här inlägget.)
Det här är nog den mest - om inte efterlängtade - så i alla fall intressanta "kokboksdebuten" på länge. Inte minst för att jag vill se om hur hon skriver om mat till/för barn. Dessutom tycker jag att det är intressant att skriva en bok för folk med "noll inspiration i köket". Böcker som redan på omslaget vill vara "inspirerande" har en del att leva upp till. Och så till sist - men kanske inte minst - är jag intresserad av om detta faktiskt blir en "bibel", som det står på omslaget. Något at tkomma tillbaka till och hämta nya uppslag, ny inspiration och nytt visdom i.
Det vore kul. Och det vore spännande.
Däremot reagerar jag lite på att boken inte ges ut på Lindas eget Vulkan, där den definitivt kunde ha tagit upp konkurrensen med vissa andra kokböcker.
Så - jag försöker följa Lindas matskrivande, vilket inte är helt enkelt, för det börjar sprida ut sig. Hittade t.ex. idag en liten matblogg som hon tydligen har "vid sidan om" den annars mer etablerade bloggen på Amelia.
Dessutom är jag SJUKT spänd på "hennes" kokbok (där recepten verkar vara skrivna av Tobias Holmberg). Omslaget är ju kanonfint!
(Bilden är förresten från det här inlägget.)
Det här är nog den mest - om inte efterlängtade - så i alla fall intressanta "kokboksdebuten" på länge. Inte minst för att jag vill se om hur hon skriver om mat till/för barn. Dessutom tycker jag att det är intressant att skriva en bok för folk med "noll inspiration i köket". Böcker som redan på omslaget vill vara "inspirerande" har en del att leva upp till. Och så till sist - men kanske inte minst - är jag intresserad av om detta faktiskt blir en "bibel", som det står på omslaget. Något at tkomma tillbaka till och hämta nya uppslag, ny inspiration och nytt visdom i.
Det vore kul. Och det vore spännande.
Däremot reagerar jag lite på att boken inte ges ut på Lindas eget Vulkan, där den definitivt kunde ha tagit upp konkurrensen med vissa andra kokböcker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
