Fram tills förra året gick det att hålla alla tankar på något slags amerikaniserat hyperkommersiellt fjanthögtidsfirande borta från barnen - de var helt enkelt för små, men i år ville dottern fira "halloween" på samma sätt som alla kompisar.
Jag förbjöd henne att tigga godis.
Men nya traditioner ger ju också nya maträtter, så jag förbjöd inte att vi åt pumpa. Eller rostade pumpafrön. Eller gjorde Orminges schysstaste pumpalykta. Av en jättepumpa. 6 kilo, närmare bestämt.
När denna släpats hem från den lokala coop-butiken vidtog en timmas urgröpande och sedermera karvande. Och dottern är överlycklig - En PERFEKT pumpalykta!
--
Andra firar förresten på andra sätt. Mackan - min bror, t.ex. släppte sin nya bok, en ny samling skräcknoveller, just på halloween. Den finns att läsa (gratis) på hans blogg. Kolla in den.
Hur firar du förresten själv halloween?
5 kommentarer:
Några prydnadspumpor, lila gelégodis, vampyrtänder i ett äpple preppat med lite hallonsås. Det var så mycket som kunde åstadkommas.
Nya traditioner utesluter inte de gamla. Sätter fortfarande ljus på gravar och sänder några extra tankar till absent friends men just i år kändes det skönt att göra något annat, att minnas men samtidigt göra en poäng av att livet pågår.
En jättefin pumpa med en jättefin tjej! Då måste det bara bli en jättebra Halloween!!!!
Jessika: Precis. Nya traditioner utesluter inte gamla. Fint skrivet.
Ingvor: Det blev jättefint. Inga barn kom dessutom och tiggde godis, så att sitta och äta upp lördagsgodiset själv tyckte dottern var precis lika bra som alternativet att gå runt i huset och tigga. :-)
Du har ju redan blåst mitt cover, men...
Jag har de senaste två åren försökt att släppa något lite horror-relaterat vid Halloween.
Annars har jag och frun i flera år haft som tradition att åka till Jönköping och besöka svärmors grav. Själv brukar jag samtidigt besöka minneslunden där.
Det är, som med många sådana ritualer, häftigt att bara vara i. Att gå där, innesluten i både mörker och ljus och all den kärlek som tar sig uttryck i tusentals små lågor.
Lugnet på kyrkogården är också något annat än tempot kring Halloween.
Jag ser det som att det är två helt olika helger som råkar infalla ungefär samtidigt, men som inte egentligen har med varandra att göra.
Mackan: Fint skrivet. Och bra bok, förresten.
Skicka en kommentar