Jag leker med min son, såhär de sista dagarna av min pappaledighet. Vi har kommit fram till att vi båda gillar att brottas och kittlas med varandra. Vi har något som vi kallar "krabban" där jag sjunger "krabban, kraaaabban, kraaaaaabban" enligt signaturmelodin från filmen "hajen" och när jag får tag på honom klämmer jag med händerna, som en krabbklo om hans lilla goda mage och axlar och ben och han skrattar så han tjuter!
Nu har vi emellertid kommit på att "jag äter upp dig" också är jätteroligt. En variant på temat, där jag säger "nu kommer jag och äter upp dig, lilla gris" och så nafsar jag honom och skriker ut vad jag nafsar i: "sidfläsk!" (i sidan), "lägg!" i låren, "filé!" i ryggen, "karre!", "revbensspjäll!", "skinka" och så förstås lite mer inspirerat av Franzén - Linderberg och Mistral, "griskind!". Sonen skrattar gott och har börjat lära sig var alla grejerna sitter och försöker att dra mig i öronen och nafsa tillbaka och börjar ibland numer själv med att skrika "lägg!" och bita mig i låren...
Jag inser att vi är jättefåniga. :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och alldeles alldeles underbara...
//Magdalena
:D
Allmänbildning by tickling your kids! Låter som en titel på en "personlig utveckling"-bok! Du borde hålla i kurser!
(Åt, för övrigt, griskind för första gången igår. Förlaget bjöd på julbord. På ett slott. Med 40 (!) sorters sill, bland annat. Men jag ska inte gå in på det...)
Men det är ju precis så jag och min hund Rowdy interagerar!
När Björn, min yngste son, var mindre brukade jag väcka honom på morgonen genom "krossadöden". Det innebar att jag rusade in på morgonen och kastade mig på hans rygg alltmedan jag skrek "krossadöden" på bästa sinnesjuka vis. Han sov alltid på magen.
Han lade upp en bild på sin rygg på Facebook igår. Björn är snart 19 år och bodybuilder. Jag kommer aldrig att krossadöda honom igen. :-(
Magdalena: *rodnar*
Mackan: Tack. :-)
Anette: Roligt.
Skicka en kommentar