Utan att kunna ge några direkta svar om just DITT barn kan jag säga såhär: En tanke som hjälpte mig, när jag började jobba med mat för ban efter att ha jobbat på krogen är att "det är ingen skillnad, det handlar bara om att gästerna är mindre till storleken". Vad jag vill ha fram är att på krogen handlar allt om att sälja. Man köper mat, man lagar mat och man säljer den. Det är hela businessen! För att lyckas med det måste man ha något att konkurrera med: Bättre pris eller bättre kvalitet än alla ens konkurrenter. Simple as that.
Barn är inte annorlunda, på något sätt - de vill också, som du och jag på krogen - kunna välja vad de vill äta. Ha det presenterat för sig på ett snyggt sätt och sedan äta, gärna i lugn och ro med jämnåriga kamrater. Här kommer därför några tips på hur jag har fått mattrilskande barn att äta mer av "impopulär mat".
1) Låt barnet äta med sina kompisar. Ärligt. När det är bara du och ditt barn har barnet väldigt lite inflytande över situationen. Du är vuxen. Barnet VET att det är du som bestämmer. Du kan vara världens bästa morsa (eller farsa, men då kommer du tvåa på världsrankingen - jag har egna barn! :-) ) och ändå inte få ditt barn att äta upp sina brytbönor. Varför? Därför att det är barnets enda påverkbara parameter. "Jag kan i alla fall bestämma mig för att inte äta och det finns inget den vuxne kan göra åt det". Tillgången till barnets matsmältning blir ett maktmedel. Låt nu i stället barnet ta med sin en kompis hem (eller två) och sätt dem vid bordet. Laga mat, men håll dig i bakgrunden. Lek "restaurang". Se vad avslappnat ditt barn blir. Se hur bra det äter!
2) Barn är precis lika intresserade som du och jag att maten skall se "kul" ut. Lek lite med uppläggningarna hemma! Ta dig tre sekunder extra. Kanske kan du lägga upp ditt mos genom en pepparkaksform idag och göra ett litet hjärta på tallriken? Kanske måla något kul mönster med ketchupen? (dra sedan eggen på din skalkniv genom mönstret, eller en tandpetare och det blir... well... snyggt, man!)
3) Barn vill känna igen sin mat. Separera gärna grönsakerna. Du vill att ditt barn skall äta grönsaker, right? I stället för att lägga ihop allt till "en mumsig sallad, som är både god och nyttig..." kan du lägga upp de grönsaker du tänkt använda, fast var för sig. Barnet kan blanda sin egen sallad på tallriken! Just det här tricket införde jag på Ekbacken när jag började jobba där och ökade grönsaksomsättningen med sisådär 200%. Och jag fick ett c:a 60% mindre "svinn" på grönsaker som slängdes...4) Lek med maten! Bland det mest förbjudna vi har i sverige är att leka med maten. Samtidigt vill vi att våra barn gärna skall växa upp till att bli kreativa, aktiva och inte stillasittande hösäckar framför japanska tecknade serier på Tv? Right? Lek med maten själv! Gör en uppläggning där du bygger en bana av potatismos som ärterna kan rulla i! Skär blommor och blad av grönsaker och prata med ditt barn om vad det äter. Skriv barnets namn i ketchup på tallriken! Använd DIN fantasi, och fortsätt leken vid matbordet. Det skall vara lustfyllt att äta, right? Och det handlar om att sälja!
5) "Tjuvtrick": 'mat på en pinne' Jag vet inte riktigt varför, men jag anar att det har med barns vilja att äta saker med händerna. I vart fall; 'mat på en pinne' funkar av någon anledning nästan jämt. Ditt barn vill inte ha kycklingfilé? Trä upp den på en bambupinne och voila! Köttbullar? Fiskbullar? Lax? Räkor? Vad är DITT barn "lite grinig" med? Trä upp det på en pinne och se om det funkar. Tillbaka till det där med att vilja känna igen maten man äter. På en pinne får du bättre överblick av vad du äter, än i t.ex. en gryta. Testa att ge ditt barn mat på en pinne!
6) Låt barnen vara med! Jag och min fyraåriga dotter lagar oftast maten tillsammans. Och hon älskar det. Att vara med och röra i grytor, skrubba potatis eller provsmaka gurkan innan den serveras är som allt annat i den åldern, som avbryter tristessen - ett äventyr. Låt dina barn vara med. Visst, det blir kladdigt och messy i köket. Visst, det tar tid, men hey - det är viktigare att de faktiskt ÄTER maten (som "provsmak", t.ex?) och blir delaktiga ("Se vilka fina köttbullar! Vad duktig du är!") än att maten serveras på rätt tid? Tar det tillräckligt lång tid kommer det gamla "hungern är bästa kryddan" till sin rätt...
Avslutningsvis - några "no-nos":
Det finns några gamla "husmorstips" som jag hört andra som jobbar med mat för barn köra med, men som jag inte tycker funkar alls!
"Smyg ned grönsaker i grytan så äter barnen.." Nej - det gör de inte alls. De känner inte igen grejerna, när det blir för små bitar (små nog att tugga av ett litet barn) och de vill se vad de äter. Gryta är en no-no av flera skäl, men ett är detta.
"Eftersom barn bara gillar korv med mos gör jag mat som ser ut som korv med mos"Nej! Försök inte lura ditt barn! Vill du att det skall äta palsternacka, rättika, blomkål eller liknande så ge det grönsakerna. Gör inte puré av allt, som barnet sedan tror är potatismos och blir grymt besviken (och känner sig sviken) av. Du VILL att ditt barn skall lita på att du ger det den mat det tycker sig behöva...
"Barn äter bara korv, pannkakor och köttbullar, så jag gör bara korv, pannkakor och köttbullar" - Nej, barn äter inte bara de grejerna, men de äter grejer de känner sig trygga med, ungefär som du och jag. När du skall laga mat till ett barn, börja med EN ingridiens som är ny. Du måste inte servera ditt barn gåslever, portvinsreduktion och tryffelpotatisgratäng på en gång, när det mest får korv och köttbullar annars. Börja med att byta ut moset. Möjligen äter det bara korven den gången, men sedan äter det även din fina potatisgratäng... Då är det dags att lyfta bort ärterna och kanske lägga till... brysselkål? Du hajar.
Till sist: Det här åt vi (och familjens fyraåring) med god aptit igår kväll:
"Kryddig köttfärs på en pinne" Köttfärsjärpar med spiskummin och paprika. En tomatsås och en kall sås på creme fraiche, örter och honung att dippa sina spett i. Ris (format med ringstans) och grönsaker (för sig) på en vacker tallrik. Lagat tillsammans. Fyraåringen hade redan ätit två spett då de väl kom på bordet. "För att provsmaka".
7 kommentarer:
Forma falukorvsbitar med pepparkaksmått. En hit. Särskilt jag som har så många. Ungarna väljer, jag stansar ut. Succe.
Kompisen rapporterar att hon önskade att hon hade haft dig när första barnet. Kaos, bråk, ingen åt någonting.
Nu har hon fem och har väl ungefär lärt sig dina principer fast hon är ju inte kock. Du är välkommen att ta anställning hos familjen, fru Värn med barn är välkomna, de har ett jättehus ;) och äldsla barnet är en hejare på att barnvakta, kruxet är att hela familjen är döva.
Jessika Jesper kunde faktiskt lite teckenspråk ett tag... Way back in the days, iofs. Och det är svårt att teckna med en kniv i näven men han klarar nog det också.
Jesper Bra tips. Har en liten kille här som just nu har det trögt med maten ö h t. Det känns som lotteri varje gång vi sätter oss till bords.
Min lilla ögensten till kusin somär 4 år är oerhört kräsenmed matoch äter i princip endast köttbullar ivanliga fall.När jag fyllde 22 i vintras bjöd jag på en slags varm smörgåstårta/låda med räkor och det var ju bara att totalglömma att han ens skulle smaka på den! Så istället gjorde jag en egen liten smörgåstårta till honom med landgångsbrödet som blev över och som jag formade som ett tåg med köttbullsskivor som hjul och som jag garnerade med diverse frukter och grönsaker. Tallriken renskrapades av min lilla kusin och jag var mallig i flera veckor efteråt ;P
Jessika: *tecknar: pekar på sig själv, har handflatorna mot varandra framför bröstret och "snurrar dem", visar på huvudet med höger pekfinger och skruvar och tecknar sedan "boll"*
[Jag tecknar som en knasboll] :-)
Mackan: Det där verkar vara något som alla barn skall igenom, i större eller mindre omfattning. Kolla om det är något han vill äta, någonsin, liksom och rikta in Er på det ett tag. Som jag skrev tidigare - när barnen inte kan påverka så mycket om någonting, ens VAD de äter, kan de ju alltid påverka OM de äter och det gör de. Liksom för att visa "vem som bestämmer" mer än att de inte vill äta. Truga inte. Laga bara favviskäket ett tag och if everything else fails - servera på en pinne, så skall du se att han äter! :-)
Anna: Se där! Mycket hänger - som sagt - på presentationen! Bra och kreativt med ett lok, förresten! Bra jobbat!
Önskar jag vore så tålmodig och förebildig som du. Kristian är suverän på att låta Lova hjälpa till i köket, men jag tycker att, precis som du säger, det tar tid, blir messy och inte precis som jag vill ha det. (kontrollfreaket har talat).
Dessutom är det tråkigt att klura matsedlar, för att inte tala om hur tråkigt det är att klura mat när man inte gjort nån matsedel. Och då dessutom låta Lova vara med att laga när klockan redan typ är läggdags, det händer lixom inte så ofta. Men jag är en bra mamma på andra områden, jag lovar :-)
Fast jag måste erkänna att jag blir grymt inspirerad och peppad när jag läser din blogg.
LocusKarin: Jag är övertygad om att du är en inte bara bra, utan fantastisk mamma. Jag har kollat in din blogg, och det verkar ju ändå som att Lova får vara med en hel del... Ha inte dåligt samvete för det du inte hinner, utan gläds åt de gånger ni har tid att laga mat ihop!
Roligt att jag kan inspirera. Saknar ibland dig och din man och våra (ändlösa) diskussioner om mat! :-) Ha det bra, tjejen, och hälsa familjen!
Kram
/J
Skicka en kommentar