Jag skriver ibland dikter i huvudet. Ofta skriver jag inte ned dem alls, för de blir så pinsamma, men den här veckan har tonen mellan mig och O., som numer jobbar hos mig (han tog över min kallskänkas tjänst, då hon bestämde sig för att göra något annat med sitt liv än att skära grönsaker) den här veckan varit ovanligt uppsluppen kommer här en liten "hyllningsdikt" för att liksom förklara min kärlek till en kollega.
Som alltid när kockar är inblandade - en nypa salt är alltid gott!
--
Sjung, O skald, om hjälten från norrSjung om hans mod och hans dåd!
Om hans öron, om han bakom dem skulle va' torr
och hans vansinnigt kunniga råd!
Sjung, O skald, om det mod uti barm
som kocken på bilden besitter
om den vishet han bär, om den styrka i arm
som räcker till blogger och twitter!
Sjung, O skald om vishet och mod
som krävs när han i böket och stöket
tar en paus för att läsa "arts of food"
eller laga nånting uti köket
Ja, sjung, O skald, om hjältar och mat
om timjan och rosmarinknoppar
tills nån kock täpper till ditt förbenade tjat
med en korv, så att sångerna stoppar!
3 kommentarer:
Wow.....
Gillar din hyllningsdikt till din kollega...
Väldigt bra skrivet..fortsätta med det, du har ju talang!
Är det sånt här som de kallar kylskåpspoesi?
Hur som helst - vackert. Och så sant. Gillar speciellt "den styrka i arm som räcker till blogger och twitter" :)
Fnissigt!
Nästa bokprojekt - kökspoesi?
Maria: Äsch! :-) *rodnar*
Mackan: Mmm. Rätt mycket kylskåpspoesi. Kul att du gillade det - Hr. förläggaren. :-)
Skicka en kommentar