Första veckan

Första veckan på nya jobbet är till ända och har gått bra. Jag haft en veckas "inkörning" med kocken Carin (hädanefter CayakCarin) - en trevlig tjej som snabbt kvalade in på min lista som "en av grabbarna", i ordens mest positiva mening.

Köket på grantomta är trångt. Jättetrångt. Faktiskt såpass trångt att jag inte jobbat i ett sådant trångt kök sedan Gåsgränd 4. Tack och lov är Grantomta modernare än så och även om det går ut ungefär lika mycket mat ur bägge köken är det inte typ 100 a la carte som skall ut ur köket ur Grantomta, så... Well. Det är skönt. Nåväl. Ett trångt kök betyder att man liksom kommer varandra nära. Rent fysiskt.

Vi har ändå lyckats överleva den där första veckan, och utan allvarligare blessurer, trots rakbladsvassa kocckknivar, stora tunga grytor med kokande vatten och mitt välkända goda morgonhumör - före första kopparna kaffe. Då är det svårt att inte beundra sin medarbetare.

Nu skall Carin emellertid vidare ut i livet och hålla på med sina kajaker på heltid i stället. Trist för mig, som inte får någon att vänskapligt tackla in i köksutrustningen, men kul för Carin, som får syssla med något hon verkligen vill. Lycka till Carin.

Krubbet på Grantomta är enkelt. Jag har egentligen bara en liten ugn, för några gastronorm-bleck och så en halvrutten spis att jobba med. Inga stekbord. Inga extrahällar. Inga fritöser... Det är mycket "en grej i panna, en i kastrull"-matlagning. Den här veckan har det därför serverats italiensk kycklinggryta med pasta på måndagen, fiskbullar med någon slags thainspirerad currysås med kokos på tisdagen, onsdagen förde med sig pasta med ädelostsås och skinka, torsdagen serverade jag köttfärslimpa med champinjonsås och potatis och fredagen mitt gamla paradnummer "fransk köttgryta". Just fredagen var en kioskvältare.

I övrigt går det ungefär som väntat - inga större hinder eller bekymmer än, men så har jag ju haft hjälp hela veckan också.

Enda minuset hittills är att radion i köket typ bara får in P3 och "Svenska favoriter" - vilket gör mig nästan nässelrosig av schlagerallergi. Jg längtar efter rockklassiker och får i stället hålla tillgodo med typ Tommy Nilsson och Jill Jonsson.

Det enda som varit riktigt bra på den radiokanalen var den här låten - som med lite letande - hittades - som allt annat nuförtiden - på Youtube. Emilia med "var minut".

Och ja - jag vet - det är föga rock n roll-kockigt att gilla Emilia. Men hey - jag har fått post i veckan till "husmor", så jag antar att jag inte är så rock n roll längre. :-)