tisdag, mars 21, 2006

Send me an angel...

"Here I am. Will you send me an angel? Here I am, in the land of the morning star..." Scorpions dånar ut ur stereon. Mackans gamla skiva med Berlinersymfonikerna live någon gång på 90-talet är i och för sig bra, men jag kan den utantill numer, så den går oftast som någonslags "hissmusik" i bakgrunden i köket...

Det är tungt. Jag har ont. Min kropp skriker efter sömn och värktabletter.Knän och vrister är svullna. Jag har bränt mig, skurit mig och gått emot vassa hörn. Jag är mörbultad och utarbetad. Jag behöver vila. Jag är fortfarande ensam på jobbet, sånär på att någon av timvickarna kommer in och kör några timmar i taget, ibland. Förra veckan rackade jag upp över 60 timmar. Jag var så trött att jag missade mjölkbeställningen och fick hämta mjölk på Martin Ohlsson.

I tisdags skulle jag ha haft föräldraledigt, men fick åka in och styra upp en deloch jobbade 7-17. I torsdags skulle jag haft ledig dag, men fick jobba 7-17. I lördags skulle jag haft ledig dag, men fick jobba 7-17. Igår skulle jag varit ledig, men fick först hoppa in akut några timmar och sedan ha ett möte med husbonn. Jag är helt slutkörd. Jag känner mig som om jag blivit bankad, blancherad och sedan bränd till en kolbricket på ett stekbord. Jag har inget kvar.

Jag längtar efter Mackan. Jag sjunger med i Scorpions "send me an angel".

1 kommentar:

Max Hobstig sa...

God dag Jesper, min unge man.
Så lustigt allt kan bli, trots att man verkligen ansträngt sig för att skapa en tillvaro av hårdrock. Nåväl, rocken får vänta eftersom våren står i tamburen och stampar och vill in. Jag får väl plocka fram En salig blandning – tolkningar av Frälsningsarméns mest önskade sånger nu när jag måste tvingas vara allvarlig och erkänna en förbrytelse mot gammal hävd. Förbarma dig över min arma själ. Jag har stulit ur spargrisen och stoppat in pengarna i en kort fond med goda möjligheter till vinst.

Allvar nu!
Jag fick ett inlägg i min gästbok härförleden, skrivet av dig gode broder. Idag tog jag och kopierade inlägget och klistrade in det i min blogg. Jag nämligen håller på att göra upp med mitt förflutna. Det är lite som att skapa en målning. Man får ta de ”färger” man har. Det har nämligen runnit mycket vatten under Paris broar sedan vår tid på Frälsis Härbärge i Midsommarkransen :-)

Ha re gott å lev väl
Mvh Max Hobstig
Till min hemsida