Visst är det tjusigt med tallriksservering, men vissa saker är så mycket snyggare att servera på större fat, så att gästerna får ta själva.
Och jag tänker på att jag några gånger varit på min mamma om att skriva om just det här, här på bloggen. Jag vill ju ha in lite gästbloggare här. Och jag vill att min mamma skall skriva. Och - inte minst - hon är expert på just sådant här! Jag vill sträcka mig så långt som att säga att "allt väsentligt jag kan om uppläggningar har jag lärt mig genom att studera min mamma".
Och då hade vi lektioner i just "presentation" på t.ex. Culinar, ledda av den lätt neurotiske, mänskliga ljuspartikeln Alexander Nilsson, där vi verkligen försökte att få till "schyssta presentationer" på maten.
Därför känns det bra så här - att läsa i Magasin Morberg, att just min sorts uppläggningar, som egentligen är min mammas sorts uppläggningar (mammas mat är väl alltid bäst? Alltid? För typ alla?) faktiskt lyfts fram igen, som något eftersträvansvärt? Det blir liksom en hyllning till min mammas mat. Till hennes enkla, men vackra presentationer. Och ett budskap om att "det behöver inte vara så tillkrånglat" för att det skall vara snyggt och trevligt.
I vår familj kretsar ofta samtal, mail, sms och övriga små meddelanden ofta kring just mat. Vi skickar meddelanden om vad vi ätit till lunch. Vad vi lagar till middag eller vad vi planerar att bjuda gäster på till helgen. Vi utbyter erfarenheter och tips. Så ibland kan det komma ett meddelande, från just mamma som ser ut ungefär såhär:
Idag blev det bara en enkel tonfisksallad.
Och jag blir fantastiskt inspirerad! Att kunna lägga upp något så enkelt som en tonfisksallad - lite grönsaker, röd lök, tonfisk och som i det här fallet - några kokta ägg - på det här sättet... Det är för mig inget mindre än konst. Eller som när vi lagar mat tillsammans. Och mamma ber mig "skär lite basilika och dela några körsbärstomater" och jag först tror att det skall vara till något slags sallad. Och sedan överraskas av den enkla skönheten i de sparsamt, men ändå härligt dekorerade piccata milanese som som ställs fram på bordet!
Det är den här sortens uppläggningar som får stå mall för mina egna uppläggningar. För mina egna tankar om presentation av maten för mina gäster. Det är det här som blir facit. För mamma vet bäst. Mammas mat är alltid bäst. Alltid.
Visst är det så?
Tur att Magasin Morberg också lärt sig det. Kanske är det snart dags att min mamma faktiskt får fatta mod och skriva något här på bloggen? Eller ännu hellre - så att fler läser vad hon har att säga om mat (för det är så bra) - i Magasin Morberg?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar