Igår blev, till sist, "stora mat-i-form-dagen" och när vi varit över till en granne med en form lasagne (Grannen, hans son och bror var där, och så vi tre - det blev ett trevligt middagssälsskap) och jag kom hem hade jag ju en form över. Jag hade en burk ansjoviskryddade sillfileer i kylen, och lite potatis, så en snabbis förbi den lokala ikonsumbutiken, för mer potatis, lite god lök och grädde och så... Voila! Det BLEV Janssons Frestelse. I alla fall.
Ringde mina föräldrar, eftersom jag vet att pappa också gillar Jansson, för att liksom retas lite och göra honom avundsjuk.
"Vet du vad JAG har i ugnen", började jag vårt samtal=
"Rebvensspjäll?"
"Neh... Bättre... Janssons..." (Jag sög lite extra länge på "Janssons")
"Jahaja. Ja, det har vi precis ätit här hemma. [Pappa gör en kort paus] Mammas."
Jag inser snabbt att det inte är pappa som är mest avundsjuk i den här dialogen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Just det - mammas... Eller som min son säger när jag lagar den ädla rätten: Kan du försöka göra den så den blir som mormors...?
Skicka en kommentar