lördag, november 17, 2007

Lektioner att lära på firmafest

Var på firmafest igår. Det lät i förväg trevligt och lagom och ingen hade ju tvingat mig att gå, så jag gick så att säga dit frivilligt.

Ändå. Jag gillar inte sådana där tillställningar. Alla där är akademiker och mycket smartare än jag. De dricker viner som de vet är bra och för begåvade samtal om viktiga frågor inom pedagogik och psykologi och jag brukar på sin höjd kunna komma med husmorstips om hur man vispar majonnäs utan att få den att spricka. Jag brukar därför alltid bli rätt nervös innan sådana här tillställningar.

Igår hade jag emellertid med mig en förtrogen - Katarina.Katarina är f.ö. kompis med CayakCarin och har därför snabbt blivit uppflyttad på min lista över "folk som inte är idioter"Dessutom är hon tio år äldre än jag(kanske lite drygt) och har dörför en tämligen god musiksmak (där - visar det sig - favvisbandet "The Who" också tar upp sin beskärda del i CD-samlingen! Bravo!)

Jag vet. Jag är fördomsfull, men jag blir glatt överraskad av damer som annars klär sig välvårdat, sminkar sig snyggt, beter sig välartikulerat och vänligt mot kollegorna och kan äta med kniv och gaffel visar sig gilla... .. . The Who.

Nåväl.

Att arbeta på Grantomta gör att man som kille, är i minoritet. Man är utnumrerad med en faktor av sisådär 5-6 mot ett. Det gör att det ofta känns lite... .. . . spänt, kanske man skall säga, att som kille vara med när det dricks alkohol, musik spelas på stereon och sådär. Förväntningarna skruvas liksom upp på en, på något sätt.

Utan att gå in så mycket på detaljer kan jag säga att det känns skönt att veta att den kille som bäst faktiskt behövde försvara sig och sin heder fysiskt motantastande dagisfröknar är något slags fallskärmsjägarämne.

Jag gick bland de sista, vid tvårycket. Som då enda oflirtad, ohånglad, orödvinsnedspilld, okysst eller tillochmed ofull deltagare i sällskapet. Det känns bra.

JAG kommer inte att behöva ta någon avsides på måndag och "snacka lite om vad som hände i fredags".

Dessutom har jag lärt mig att spela poker, med gravt berusade människor, som inte kan reglerna (och som därför heller inte kan enas om spelets gång eller vilka kort som klår vilka och så vidare), om legobitar, utan ekonomiskt engagemang, mitt i natten leder till VÄLDIGT "aggressivt" spel, där man går "all in" på i princip varje giv oavsett kort, för att antingen vinna så snabbt som möjligt, eller förlora, så man har händerna över till annat...

Det är viktiga kunskaper.

Det är inte långt kvar till julfesten.

Inga kommentarer: