Jag trivs med mitt jobb. Riktigt, riktigt bra. Det är ett kök som - trots sina egenheter - har charm och är tillräckligt välutrustat för att jag skall kunna laga ungefär den mat jag vill laga. Folk är snälla och vänliga mot varandra. Det är helt enkelt mysigt på jobbet.
Samtidigt är det ju bara ett vikariat. Tjejen som normalt trakterar spis och kastruller - Pernilla - kommer tillbaka i och med vårterminens början, efter trettonhelgen och då är min tid på Grantomta slut. Tiden är utmätt. Allt har sin ände.
Därför är den här sista tiden på Grantomta värdefull. Den är både fantastiskt rolig, för att jag trivs så bra och jag verkligen gillar mitt arbete och jag vill vara där så mycket jag kan. Samtidigt är den sorglig, för man vet att för varje minut jag är på jobbet kommer jag en minut närmare slutet på den här resan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar