Mamma har varit ensam den här veckan, när pappa har jobbat och jag hajar var jag får min ovilja att laga mat när jag är solo ifrån. Man ids liksom inte. Inte mamma heller.
Men så ibland kan det bli en omelett. Det går ju fort och är gott och mättande. Och enkelt. Och kräver ett minimum av engagemang. Precis som jag själv steker mamma upp en och ennan omelett när hon är solo. Givetvis är det hon som fotat omeletten på bilden. Jag kan inte. Jag är värdo på att fota mat.
Nåväl.
Hennes bildbevis på att hon faktiskt lagat mat härom dagen och att jag inte har något att oroa mig för, utan vet att hon äter något, fick mig att tänka på "omelettprovet". Omelettprovet är en inte ovanlig företeelse i kökssvängen, bland krogar som söker nya kockar.
Man får helt enkelt, i uppgift av köksmästaren att laga en omelett. Omelett är en bra rätt för att den A) visar lite olika moment och grundegenskaper hos den som lagar den, såsom knivteknik (om man fyller den med något), lite kreativitet (fyllningen, igen), ekonomi etc. Dessutom visar den om man kan - trots att man är lite stressad - hålla sig så lugn att man inte bränner omeletten i botten genom att steka den för snabbt, eller att servera den för rinnig eller någon annan "genväg" som inte funkar.
Omelett är helt enkelt en rätt bra rätt att testa nya kockaspiranter med.
Så enkelt att göra hemma. Så gott och praktiskt när man är ensam. Och så förknippat med prestationsångest när man skall göra "omeletttestet".
1 kommentar:
Omelett var bland det förstavi ick lärapå resturangskolan ( 463245 år sedan) Själv så fick jag visa att ja gkunde vispa ihop en pannkaksmet och grädda pankisar när jag sökte jobb ( jo, jag fick det )
Skicka en kommentar