God jul. Eller i alla fall gott julbord.

KockAnna och jag hade julbord härom dagen. Lugnt och fint (vad skönt det är att jobba med proffs!) och några små, men populära rätter. KockAnna hade både ögon och hjärna med sig och fick med sig en kamera. Här kommer några av bilderna:

Dekorerade ägghalvor. Majonnäs, rom och dillkvist. "Ägghalvor med något fint" som det brukar heta på Ekbacken (mer om det sedan). Givetvis är det KockAnna som gjort så tjusiga små dillfjun på äggen och fixat till allt så fint. Hon är toppen.



Till exempel är hon en av de få människor som faktiskt tagit bilder på mig när jag faktiskt arbetar (något som jag tänker använda i nästa lönesamtal med mina chefer - "Se - jag jobbar VISST!" :-) ). Här är det fikon som snabbt gratinerats med ostcreme, som läggs upp.



Givetvis handlar julbord för och till barn om korv och köttbullar, mer än om t.ex. sill och gravad lax...



Även om jag givetvis hade gjort lite sillar (på bilden husets inlagda sill - 1,2,3-lag med kryddpeppar, rödlök och färsk dill samt vår senapssill och vitlökssill.) och



gravat lax. Salt, vitpeppar, råsocker (jo, jag tycker det blir bättre!) och massor av dill!



Men ett julbord är inget julbord utan julskinkor?! Här ett par tjusiga exemplar (som KockAnna har omnämnt som "köksmästarns fina skinkor" i ett annat sammanhang), som precis blivit färdiggriljerade och dekorerade för servering...



Julostar.



Världens bästa KockAnna. Dagens fotograf (tack för alla fina bilder!), sous-chef och rent generellt den människan som lyckades få mig att inte se ut som en ostrukturerad idiot i köket! :-)

Men - tänker du nu - "han skulle skriva om ägg med något vackert på". Jo, såhär, va: För länge sedan, i en fjärran galax, som det brukar heta skulle det, till julbord, påskbord eller något slags högtid göras "ägg med något vackert på" av en kock-kollega. Denne hade inte sett, eller ätit ägghalvor med majonnäs och så på, utan improviserade i sann kock-anda, och kom upp med ett eget garnityr till äggen. Voila - en ny rätt, som i några människors kollektiva medvetande för alltid kommer att vara känt som "Ekbacksägg" var uppfunna! Givetvis har det här blivit ett internskämt som vi så fort vi har möjlighet gör vårt bästa för att tjata ihjäl. Och givetvis gjordes två (ett för föreståndaren, och ett för vår assisterande föreståndare) portioner av just "Ekbacksägg":

Kock-Annas bilder...

Några bilder till från "bakom kulisserna" på Nobelfesten på förskolan igår. Den här gången är det Kock-Annas bilder:



Jodå, faktiskt! Jag jobbade också igår! Och här är ett av bildbevisen! Anna lyckades få med på bild när jag pyntar tallrikar!



Upplagt och klart. Och torkad asiett. Och alldeles, alldeles underbar!

Men så krävs det ju också lite planering för att få allt att få allt att gå ihop... Det var många moment attt hinna med och det enda sättet att hålla ordning på vem som gör vad (och med tid nog att få allt gjort) var att skriva en riktig gammaldags mise-en-place-lista och sedan bocka av när varje moment blivit klart...



Tack anna för andra, lite mer avslöjande bilder, Anna. Tack, tack.

Bloggpris...

Fick en fin liten utmärkelse av Karlavagnen

Som Karlavagnen skrev:

"Får se nu det var något med regler, man måste nominera andra också... Nu ska vi se...

Reglerna:
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den. DONE
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån DONE
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor. OKAY, NU SKA VI ..
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden OKAY..
"

Okay, de sju bloggarna jag vill ge award är:

1) Frukostflingan, som har en fantastisk blogg, om (bl.a.) berättelser från krogen, krogord och väldigt många fina bilder från sitt (nya) liv (på Gotland).

2) Tio meter över havet En kallskänka från Göteborg, som skrev fantastiskt målande bakom kulisserna från en vedervärdig arbetsplats, sedan flyttade utomlands (till kanada), delade med sig av sin fantastiska poesi, och nu är tillbaka hemma i Sverige igen och skriver (just nu) om hur det är att ha kommit hem. Lysande sväng i språket.

3) Anne's Food Fortfarande min favoritmatblogg, alla kategorier. Jag känner Anne och jag gillar hennes sätt att skriva. Hon har en Engelska som tillochmed är bättre än min. :-)

4) Så unik att jag vet knappt - som skrivs av kollegan David. En sådan där jättemysig "dagboksblogg" som jag kollar in på ibland. Inte dagligen men ibland. Och David skriver ibland väldigt målande och vackert hur det är att jobba med barn.Hans enda karaktärsfel är att håller på HV71...

5) Linda Skugges blogg. 'Nuff said.

6) Emanuels blogg. Emanuel Karlsten är en god vän, en riktigt bra skribent och i många fall en av mina förebilder. Vi har dessutom ett gemensamt förflutet i en frikyrka ingen av oss längre tillhör och det gör att vi ofta har lite av samma sorts humor. En riktigt bra blogg. Läs!

7) Pain de Martin - Sveriges utan konkurrens bästa brödblogg just nu.

Nobelfest 2008

Ja - på förskolan alltså... Äntligen är den här: nobeldagen! Vi har firat ordentligt. Barnen har fått nobelpris av olika slag (på respektive avdelning) under väldigt fina ceremonier. Så var det dags för nobelfest med "extra festlig mat".

Efter samtal med några av kollegorna enades vi om att köra två rätter (något om det opedagogiska att servera förrätt till barn) och det blev således en variant på en nobelmiddag från 1930-talet, nämligen "Wallenbergare" (i original mousselinefärsjärpar) med pommes persillée, smörslungade ärter, sauce espagnole och husets egna rårörda lingon till varmrätt. Här på bilden intill syns Prao-Jesper tillsammans med dagens sous-chef Kock-Anna tournera några av de tjugo kilo (jajjemän!) potatis som gått åt.

Men det handlar ju om att steka lite wallenbergare också. Kock.Anna fick smula mie de pain att vända kalvfärsbiffarna i innan de stektes och sedan steka klart de sista biffarna, efter idogt hackande och fixande med grönsaker. Kort sagt - bra jobbat tjejen!

Själv har jag, förutom att blanda mousselinefärs (2 liter grädde till 12 kilo kalvfärs, 500 gram hackade epice riche, salt och peppar), stekt de flesta wallenbergarna, kokakt sås, fixat smörslungade ärter, designat och dekorerat alla tallrikar försökt att hålla ihop det hela. Det har gått efter alla förhållanden riktigt bra. Men jag har tyvärr ingen bild på HUR bra, än. Kanske har Kock-Anna en bra bild i sin kamera? Nåväl. Här är en vild på Prao-Jesper och Anna, när de lägger upp.



Och ungefär såhär såg tallrikarna ut, precis innan vi hunnit över dem med en fuktig släng, för att torka brämmen på dem, innan de gick ut. Tämligen trevligt, va?



Ungefär så.

Tytvärr har jag (ännu) inga bilder på desserten, men det blev i alla fall lite trevliga fruktuppläggningar med tropiska frukter. Enkelt, trevligt och sockerfritt.

Bloggutmaning

Blev för någon vecka sedan utmanad först av Ayla på "Veckans middag" och sedan av Barbro på Frukostflingan som bägge kom med följande utmaning:

Sju saker om mig som du troligen inte kände till kommer här!

Så här är mina:

1: När jag flyttade hemifrån var min första "egna familjemedlem" ett husdjur - en grekisk landsköldpadda som hette sixten. Sixden dog en vinter av att han ville gå i ide, och vaknade sedan aldrig.

2: Jag verkar vara kattmänniska. När jag var yngre trodde jag att jag var hundmänniska, men mer och mer tyder på att det är katter som gäller. Egentligen vad som helst utom hästar, som jag tycker mest är stora och lite bökiga.

3: Jag kan några ord Swahili. Inget av dem är en svordom och det är det enda språk som jag kan några ord på, som jag inte kan svära med.

4: Jag har en tatuering på höger arm. En klättrare, vid toppen på brant klippa, som sträcker sig efter ett kors. Den får jag ibland berätta vad den betyder eller varför jag har.

5: Jag älskar musik. Det har nog flera av Er som följer den här bloggen insett, men min musiksmak har med åren blivit bredare och bredare. Jag spelar själv (med bladad briljans) några olika instrument (trummor/slagverk, trumpet/kornett, piano/keyboard och - om jag måste - bas eller tillochmed några ackord på gitarr). Jag har spelat och skrivit musik till datorspel, film och faktiskt fått spela in en demo, inom så olika genres som techno, house, schlager, pop, salsa, jazz, blues, hårdrock och "modern frikyrklig lovsång". När jag var yngre ville jag livnära mig som något slags musiker. Men det har visat sig att jag är bättre på köttbullar än på gitarrsolon.

6: Faktiskt är det så att en f.d. commis och nu ung och lovande kock kommer att åka bort för att arbeta utomlands. Idag. Och jag kommer att sakna honom oerhört.

7: Jag tänker ibland på lite "annorlunda detaljer", som jag tycks lägga märke till i större utstäckning än andra. Som t.ex. att Mauro Scocco ofta gör låtar som heter ungefär samma saker - att det ibland bara skiljer något ord. Som de här två:





Och så skall man ju utmana sju andra. Och jag kan inte. Jag har ingen inspiration, alls. Men eftersom jag ju gillar sådana där små detaljspaningar skickar jag vidare till C, i slla fall. För hon skriver alltid bra om just detaljer. Jag skulle också vilja skicka den här utmaningen vidare till kollegor (gamla som nya) som bloggar, som vill svara och till Emanuel Karlsten - redaktören på Dagen, för han skriver alltid intressant, vad han än skriver om.

Prao

Möt Jesper (Jo - faktiskt) - Min Prao-elev! En ung, hungrig kille som vill testa på att jobba lite i kök för att sedan tänka sig vidare till restaurangskola.

Som alla praktikanter och elever i alla kök får Jesper lära sig grunderna i matlagningen. Att handröra en majonnäs (chili-aioli, till en kycklingrätt), att använda kniv, snabbt rakt och utan att skära sig, att smaka på all mat och lära sig känna igen när något "känns klart". Och - som på bilden - att använda stekbord.

Såhär blev maten i måndags (resultatet av Jespers stekande):



Prinskorv med kokt potatis och päronchutney.

Päronchutney: (4 port)

4 mogna päron
½ dl vitvinsvinäger
2 lagerblad
1 tsk salt
½tsk vitpeppar
½ dl vitt vin
1 stor gul lök
½ tsk vaniljsocker

Tärna och päronen (och kärna ur dem) och löken. I en kastrull på edelhög värme.
I med alla övriga ingredienser. Låt koka ihop till en tjock marmelad. Servera till fläsk, korv eller kycklingrätter.

Äntligen börjar det hända grejer!

Läser i DNs stockholmsbilaga idag om skolmat igen. Man tar upp ett inspirerande exempel men en kock som faktiskt lagar mat och som tycker att det är kul och som försöker göra det bästa av situationen.

Riktigt bra.

I artikeln hålls några av "mina" käpphästar högt:

1) Att man låter barnen vara med och påverka maten. Även barn är intresserade av vad de äter.

2) Grönsaker är bra och roligt och det enklaste sättet att få barnen att äta grönsaker är att presentera en mångfald. Min egen erfarenhet är att det är viktigt hur grönsakerna läggs upp, också, men på den aktuella skolan har man ett buffebord där barnen själva hämtar grönsaker. Kudos!

3) Livet är orättvist. Vissa skolor har mer pengar än andra att laga mat för. Det är i sig inget skäl för att inte göra det bästa av situationen. Det går att laga mat för några kronor per portion. Om man gör det rätt.

4) "Rätt" är från grunden. Halvfabrikat och färdigrätter är dyra. Och smakar inget vidare. Och genererar jättesvinn.

5) En kostchef i Stockholm är nog bra. Men det är viktigt att vi som faktiskt tycker att vår situation fungerar bra ändå fortfarande tillåts att t.ex. skriva egen matsedel, göra de inköp vi tycker att vi behöver (inom ramarna för budget) och/eller tillåts vara med och påverka arbetet.

Bevisligen är det fler än jag som tycker så här, även inom Stockholms stads olika storkök.

DÄREMOT blev jag nästan lite upprörd, eller i alla fall peppad eller vad man skall säga av följande citat ur artikeln:

"En gång i veckan serverar skolan fisk. För att få så många som möjligt att äta upp är fisken panerad varannan vecka.

- Många är ju uppväxta med fiskpinnar och vana vid panering. Då får man försöka hitta produkter med så hög kvalitet som möjligt."

Ok, jag erkänner. Jag serverar också fiskpinnar ("med så hög kvalitet som möjligt") på jobbet. Ungefär var sjätte vecka. Men jag jobbar på förskola och där är det lite annorlunda. Man har fortfarande chansen att på förskola introducera nya smaker och lära barn att i högre utsträckning "äta rätt", tror jag, för de är mer öppna. Får de god och vällagad mat redan på förskolan och lär sig att äta grejer de tycker är gott där kommer de givetvis att fortsätta att vilja äta god mat när de blir äldre. Om då "God mat" är något annat än fiskpinnar kanske det är lättare att servera annat?

Jag har lax ungefär en gång var fjärde vecka. Jag har vit fisk i en massa olika varianter (ja, fisken är oftast alaska pollock eller pangasius, eller vad som är billigast just nu, men man kan ju göra olika grejer med den), med äggsås, dillsås, persiljesås, gratinerad, som gryta, som soppa, med curry, i wokar...

Och barnen äter. Oftast rätt bra.

I och för sig äter de bra när de får fiskpinnar också (jag använder på jobbet en lite större fiskpinne av ekologisk sej), men de äter också annat än fiskpinnar. faktiskt.

Nåväl. Bra jobbat, på Björkhagens skola (var det väl?) och hammarbyskolan! Keep up the good work.

Till sist vill jag bara skriva att det är rätt symptomatiskt att tidningar rubriksätter som de gör - i det här fallet: "Skolornas kostnader för maten varierar kraftigt", i stället för att skriva något i stil med "Uppryckning i storköken, nu lagar vi mat" och ta fram inte vad maten kostar så mycket som hur den smakar och vad de tycker som äter den? Bara ett tips.

--

EDIT: Fick i en kommentar från O. en länk till den här fantastiska seriestrippen. Kanske det roligaste jag läst!