The passenger

la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa lalaaa.

Låten med kanske muskhistoriens absolut lättaste refräng ekar ut från den lilla radioapparatens spruckna högtalare. Det är mitt i natten. Ensam står mannen från vidderna, hjälten i historien, och - enligt konstens alla normer - spikar ihop bufferätt efter bufferätt....

Det kom ju en helg. Sonja fyllde 50 , så jag hade lovat att laga maten. Det blev ett litet buffebord med typ 12 rätter med någon slags franskt tema. Där fanns förstås min kycklingleverterrine, en korv på kycklinglår fylld med vitlök och paprika, lite pajer, små kallskurna rätter (skinka, hemmagjord rostbiff, rökt lax...) en god potatissallad med olja, vinäger, röd lök, mangetout och lite färska örter, och så lite annat smått och gott för folk som var laktos och/eller gluten/och eller lökallergiker såsom tämligen ointressanta kycklingklubbor, marinerade i soja, tomatpuré, honung och olja och sedan ugnsgrillade.

In alles typ käk för 100 skaft. Kul. Det gick bra. Alla blev mätta och ingen behövde lägga sig hungrig den dagen heller... Klart skönt.

I tisdags var det dags för "säsongsmenyer och mat och vin kombinationer" på skolan. Det var roligt. Jag blev ansvarig för en grupp som gjorde förrätter och det blev jättebra. Paradnumret blev min gravade, rökta kontrafilet med gottländsk spädsparris, blandad sallad, citronette, örtolja och huvlad parmesan. Snyggt och färggrannt på tallriken och möycket smak i både sparris och kött, så det blev jättelyckat.

Det där köttet tror jag att jag skall göra fler gånger som någon slags förrätt till catering eller något, för det verkar lätt att få ekonomi i det. På 2 kg kontrafile får jag ut kanske 200 tallrikar till en förrätt, så det känns jättebra. Enkelt var det också, även om det tar tid till att grava köttet....

Ikväll har jag extrainsatt lektion på skolan med italienska ostar och mer vin. Det känns lite.. .. . . sådär, men jag hajar givetvis att jag måste greja de kapitlen också i kursen föratt bli godkänd...

Hade förresten fått en kommentar här på bloggen från Max-Tommy Hobstig, min gamla vapendragare från mina punkigare dagar på frälsningsarméns natthärbärge för män, i början av 90-talet. Jag skall kolla in hans websidor och sådär sedan, men det verkar ha gått bra för honom. När vi jobbade nätter på frälsis snackade vi mycket om sociala frågor och om Tolkiens böcker och tecknade serier som Prins Valiant. Då ville jag bli serietecknare. Det blev jag inte.

Nåväl. Kul att se ett litet livstecken från honom igen. Nu skall jag packa de sista grejerna inför kursen ikväll, om jag hittar dem, efter att Elma dragit ut min skolväska över hela golvet i vardagsrummet. Vi hörs.