Det är nästan för pinsamt att skriva, men ibland går det inte riktigt som man tänkt sig:
Nästan alla kockar jag känner har någon gång skurit sig så att de behövt uppsöka läkare - och konstigt vore det väl annars - vi använder ju knivar varje dag och lagar bokstavligen hundratals portioner, om inte tusentals, i veckan (Själv snittar jag nog på runt 1000 i veckan).
Utan att bli för utstuderad i de skräckfilmsmässiga detaljerna kan man snabbt säga att jag två gånger under min kockkarriär behövt uppsöka hjälp efter att ha skurit mig: En gång då jag skulle dela ett fruset hamburgerbröd och skar mig i handflatan, och så igår, då jag skulle hacka morötter.
Jag kom helt enkelt "lite nära" med kniven och kände att "Ojdå, där tog den i fingret". Jag kollade ned på fingret och tänkte först att "Den tog nog inte så farligt, för det verkar inte blöda så förfärligt" Inom loppet av en kanske halv sekund hann jag sedan lägga märke till den lilla snutten av fingret som nu satt prydligt fastkletad på knivens bredsida och sedan hur det började blöda. Ymnigt. Man har ju ganska många blodkärl i fingrarna.
Har nu fingret (och halva handen, för att det skall fästa) i tryckförband, som skall sitta kvar tills i morgon, med en massa specialkompresser och elände närmast fingret. Det gör ont och det har tagit ungefär 20 minuter att skriva den här texten, mot kanske 3 annars, utan bandage på pekfingret, men det skall väl bli bättre snart.
Det sägs ju att det läker fort i fingrarna, i alla fall...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Aj aj aj! Har ont i vänstra pekfingret jag också, fast för min del är det en nagel som gått av och det är ju inte på långa vägar så obehagligt som det du råkat ut för. Men jag relaterar helt och hållet till hur besvärligt det är att skriva på tangentbordet... Hoppas ditt finger läker fort!
Oh aj, aj, aj! Stor sympati. Säg till om du vill låna Les Halles som tröstläsning.
Själv "skadade" jag högra pekfingret imorse genom att klämma det i jobbets diskmaskin, men det känns ruskigt futtigt i jämförelse. Aj.
Tack. Det gör det säkert, även om det inte är odelat angenämt just nu...
Just fingrar är bra att vara rädd om, som kock, för man använder dem ju en del. Det äer det i och för sig som bloggare också... :-)
Skicka en kommentar