'Tänk på vilodagen' eller 'Dagen efter kvällen före'

Och det blev afton och det blev morgon den sjunde dagen...

Det är söndag. Solens obamhärtiga strålar silas genom persiennerna och färgar vårt ljusa sovrum gråblått.Bredvid mig i sängen ligger de båda rödhåriga skönheter jag delar livet med: frun och dottern. Bägge snusar fortfarande.

Fötterna ömmar.

Jag lägger mig på rygg och tittar ett tag i taget och min dimmiga blick är ännu något mindre klar idag. Knäna ömmar. Benhinnorna ömmar. Jag har en liten rispa på ett finger som jag inte lagt märke till tidigare, men som nu svider. Kroppen känns tung.

Det var en tung dag igår.

Det gick bra. Men det var tungt. En lång dag, på tretton timmar, lite drygt, och med mycket att göra. Servisen var en kort, det blev strul med planering och när festen väl är igång finns det alltid folk som talar för länge mellan rätter och man får halta och vända igen. Desserten - en frusen cheesecake, eller vad man skall kalla en creme anglais på digestivebotten - SMÄLTER om den får stå och vänta en halvtimma på att någon skall hålla ett spontant, oförberett tal...

Mental note: "Jag skall aldrig mer jobba bröllop".

Jag gillar egentligen bröllop. Man träffar mycket folk (och många potentiella kunder), alla är glada och alla vill göra sitt bästa, men det är tungt ibland.

Och idag har jag ont.

Tur att jag inte skall jobba igen förrän i morgon. Idag skall jag vila. Jag vänder mig om i sängen och somnar om igen, med en rödhårig treåring snusandes i nacken.