tag:blogger.com,1999:blog-9860946.post7086034539704423944..comments2023-07-27T15:11:11.102+02:00Comments on Krubb: Matlagning är min terapiFamiljenFrilufthttp://www.blogger.com/profile/13247745569672020898noreply@blogger.comBlogger3125tag:blogger.com,1999:blog-9860946.post-1995422505021995892009-10-28T06:02:11.778+01:002009-10-28T06:02:11.778+01:00Åsa: Tack för alla snälla ord. Och vilken fin blog...Åsa: Tack för alla snälla ord. Och vilken fin blogg du har.<br /><br />Thomas: Tack detsamma. Och visst är vi lyckligt lottade?!FamiljenFrilufthttps://www.blogger.com/profile/13247745569672020898noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9860946.post-6292876224978332522009-10-27T16:18:28.426+01:002009-10-27T16:18:28.426+01:00Hola amigo! Jag är av precis samma åsikt. Vad gäll...Hola amigo! Jag är av precis samma åsikt. Vad gäller den repetitiva delen kanske man kan dra paralleller med Zen. En slags rening av medvetandet. I mitt eget jobb och särsklit i den situation jag befann mig i för några år sedan gör jobbet att min s.a.s. privata del av hjärnverksamheten närmast blir obefintlig under arbetstiden. Det finns ingen tid att tänka på annat. Ibland har jag lappar med mig till jobbet av typen "Ring Palle". Det kan ta flera dagar ibland innan jag hinner ringa Palle...<br /><br />Vi har det förbannat bra du och jag för vi har jobb. Vill inte tänka på hur det kunde ha blivit om man inte haft jobbet som en fast punkt i tillvaron. Det händer fortfarande att jag vaknar på måndagmorgon och känner ett välbehag i att stiga upp och dra till jobbet. "Get a life" kanske någon tycker - men det är ju faktiskt just det jag har gjort.<br /><br />Ha det gott och sköt om dig och de dina! <br /><br />/ThomasAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-9860946.post-18761684060236758552009-10-27T11:53:15.154+01:002009-10-27T11:53:15.154+01:00Oj, vad bra! Och just idag - har varit borta från ...Oj, vad bra! Och just idag - har varit borta från mitt bloggande ett långt tag och så smått börjat igen för ngn månad sedan. Det var ett väldigt träffande inlägg. <br /><br />Vad skönt för dig att du verkligen vet var du trivs bäst - i köket där det väser, puttrar och pyser, och kanske är det t o m en risotto som blir till :-) <br />Det är nog annars det som är så svårt för många människor - att hitta just det som känns allra bäst. Den där aktiviteten där man är precis som du skriver är en fast punkt i livet och ger en känslan av att faktiskt kunna något. <br />Du är lyckligt lottad som då har omvandlat det till ett jobb. Att det bästa du vet, din trygga plats också är din inkomst. <br />Den känslan vill inte riktigt infinna sig när man gör något som inte ingår i ett större sammanhang, som inte genererar pengar till hyran. Då känns det mest som ett misslyckande. Att inte hitta "sin uppgift", eller sig själv för den delen, är oerhört påfrestande och det blir svårare att hantera livet som drabbar en. <br /><br />Lycka till och hoppas du alltid kommer känna samma trygghet och passion för din matlagning!Åsahttps://www.blogger.com/profile/13180214708975848360noreply@blogger.com