söndag, augusti 31, 2008

Söndagmiddag: brässerad kyckling med somaliaris


Efter att dottern och jag varit och klättrat ett par timmar på den lokala klätterklippan (jodå! dottern tyckte idag ockxså att "det ser kallt ut" och tog därför med sig en isyxa också - bara för att vara på den säkra sidan). Efter att det börjat regna och vidare klätterexpeditioner bordlagts ett tag blev det hem och laga mat.

Jag hade ett par VÄLDIGT stora kycklingbröstfiléer i frysen, som jag tänkte att jag skulle göra av med, men hade ingen riktig inspiration. Men jag tog i alla fall reda på dem och plockade fram lite grönsaker jag fått av mor och far, innan de reste till mallorca i fredags.

Det blev såhär:

Brässerad söndagskyckling med rotsaker och champinjoner: ( 4 port.)

4 stora kycklingfiléer
1½ morötter
1 palsternacka
5 champinjoner
2 tsk smör
Några centimeter purjolök
1½ dl vitt vin (gärna torrt)
1½ msk konc. kycklingfond
1 krm ingefära
4 lagerblad
salt och cayennepeppar

Tärna rotsakerna och purjolöken och fräs dessa i smöret och lite salt och cayennepeppar. Låt purjolöken bli mjuk.
Lägg i kycklingfiléerna i pannan.
Skiva champinjonerna och fräs med i pannan.
Låt kycklingen få lite yta, häll sedan över buljongen, kryddorna och vinet.
In med pannan i ugnen (150 grader) i c:a 40 minuter.


Somaliaris

Abdi - en kille jag ofta hamnade med i köket på Locus - kom från somalia och lärde mig hur man kokar "perfekt ris":

3 dl ris
7 dl vatten
1 buljongtärning
1 morot
3 msk olja
Lite gurkmeja eller saffran, om man vill (och det ville nästan alltid Abdi, fast jag har det nästan aldrig, längre).

Slå på en platta på högsta värme. I med olja i en vid panna, eller sauteuse.
I med riset i pannan. Smula i buljongtärningen. Fräs riset tills det blivit genomskinligt.
Häll på vatten, lite i taget, så att det får koka in.
Tärna moroten efter kanske 5 minuter. Rör i den i riset.
Fortsätt att tillsätta vatten. Efter kanske 10 minuter, stäng av plattan, låt riset gå klart på eftervärme, men utan lock. Rör i riset då och då, gärna med en gaffel.


Servera kycklingen tillsammans med grönsakerna den brässerats med, riset och gärna en liten skvätt vitvinssås (red brässeringsvätskan med lite grädde och mjöl).

lördag, augusti 30, 2008

Flyg och bröllop

Läser en artikel i DN om att en snubbe från uppsala skall driva vandrarhem vid Arlanda, i en uttjänt 747:a. I texten står bl.a.

"I dag inleds den invärtes renoveringen av jumbojeten och totalt kommer det att bli 25 rum samt en brölloppssvit i cockpiten."


Och här finns det mängder av roliga iakttagelser att göra, men en som slår mig snabbt är att "bröllopsmat" och "flygplansmat" är två rätt diametralt motsatta begrepp. Eller är det bara jag?

fredag, augusti 29, 2008

Utmärkelse!

Jag fick mycket hedrande - En utmärkelse av Lisa. Jag skulle kunna skriva "right back at ya", men det blir inte så roligt för alla andra att läsa, så jag tänkte att jag skulle försöka fortsätta att sprida kärleken på nätet och själv ge ut några utmärkelser:

Först och främst - en gammal favorit - Anne, som skriver den enda matblogg på Engelska som jag faktiskt följer med något slags regelbundenhet. Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen - Anne's food har bloggosfärens kanske snyggaste foton!

En annan favvis är betydligt nyare, men den har nog det ballaste bloggnamnet jag sett: Bind mig, mata mig. F.ö. den kanske roligaste bloggen på sveriges bästa matsajt: Taffel.se.

En blogg som i de här sammanhangen bara måste nämnas är den fantastiska Frukostflingan - för sin kulturgärning att fortsätta sprida krogord. Riktigt, riktigt bra.

En ibland väldigt utlämnande, poetisk och ibland självbiografisk blogg som jag läser med stor förtjusning är Tio meter över havet, av "Kallskänkan", alltså - "en i familjen". Hon flyttade för ett tag sedan till Canada och har jobbat där ett tag och har lämnat ett tomrum efter sig här hemma...

Slutligen vill jag ge några snabba shoutouts till några favvisbloggar som inte har med mat att göra: Kompisen Åsa, världens kanske ballaste pirat: Rosetta Sten/Anna Troberg, givetvis Mackan Andersson (som alltså är min tvillingbror) och allra slutligast: sveriges enda teknikblogg för och av tjejer (som jag vet om i alla fall) - Lilla gumman som, trots att jag inte är tjej, är bland det bästa jag vet, just nu.

Jag - en djävulsdyrkare?

Jag älskar TV-torsdagkvällar. Då går först "Gordon's kitchen nightmares" på 5:an för att någon timma senare följas av "Hell's kitchen" på trean. Jag talar givetvis om snubben på allas läppar just nu - Gordon Ramsay. Karln som gång efter annan blivit utmålad som "galen", "gaphals", "tyrann i köket" och tillochmed (så bra att han faktiskt själv spelar rätt hårt på den imagen - det passar väl hans bad-boy-attityd) djävulen själv.

Många är de som förfärats över hur han kan skälla ut folk efter noter på det sättet, eller hur han ställer omänskliga krav på sin omgivning, eller (och det börjar bli vanligare) att han faktiskt lagar tråkig, osexig eller rent av dålig mat.

Inte sällan kommer de här synpunkterna från folk som faktiskt inte jobbar i kök, och låt mig för ett ögonblick få göra mig till språkrör för varför jag högaktar karln:

1) Han är på sin restaurang och står fortfarande kvar i köket! - att göra TV har inte gjort karln till någon som svanar omkring i kockjacka ute bland gästerna och signerar böcker och aldrig mer lyfter en panna. Karln leder faktiskt sina kök, fortfarande.

2) Karln är bäst och han vet vad det har tagit honom. Ingen svensk kock skulle någonsin gå ut i all press och berätta att "jag skall ta tre stjärnor i guide rouge" och sedan hålla ut en sådan konstant stress och arbetsbörda det faktiskt innebär att skaffa sig det. Inte när alla - i princip i hela världen - vill, och förväntar sig, att du skall misslyckas. Det är överväldigande odds för misslyckande i restaurangbranchen.

3) När det blivit sura miner på en restaurang han jobbar, och han bestämmer sig för att sluta hänger nästan hela personalstyrkan med. Bevisligen verkar inte dom tycka att han är djävulen själv. Eller så tycker de att det är värt att jobba hos honom ändå. Kanske är det för att det ser rätt bra ut på CV:n. Eller så är det så att de som tycker att han är "the greatest bully of the world" har fel.

4) Karln må laga 'tråkig mat' men han är i alla fall bäst i världen . Jag tänker inte gå in på om hans mat är kul, innovativ eller tråkig, men - ärligt - man lyckas inte driva flera restauranger och bli i princip strösslad med stjärnor i alla guider, när man slänger ut matkritiker och skribenter på löpande band, är - påstått - en djävul i köket och maten dessutom är dålig. It doesn't add up, liksom.

5) Han ger faktiskt tillbaka en hel del till den branch han kommer ur: Han har hjälpt otaliga restauranger på dekis, tagit in en veritabel armé av missanpassade människor och gett dem praktikplats och sedan jobb och han har - faktiskt - hjälpt till att lyfta statusen på yrket ytterligare.

Att han dessutom gjort det genom att när han är arg svära åt folk, kastat ut oönskade gäster och matkritiker gör honom - i min bok - till en kandidat på samma lista som Keith Moon i The Who, eller John Bonham i Led Zeppelin: En excentrisk stjärna, men som faktiskt är världsbäst på det de gör.

Om Ramsay faktiskt ÄR djävulen stjälv (han regerar ju i alla fall hell's kitchen!) är jag tydligen djävulsdyrkare.

torsdag, augusti 28, 2008

I feel nice - sugar and spice...

... eller inte. Jag antar att ni läst om Matmagasinets receptblunder som förgiftat fyra läsare? Det rör alltså ett recept på äppelkaka där man har fått till mängden av muskot fel, vilket - som allt här i världen - alltså inte är bra att få för mycket av. Dels blir kakan oätlig (ni vet ju själva hur lite som behövs av muskot för att allt skall smaka muskot?), men dessutom giftig.

Synd när sådant här händer, även om det är mänskligt att fela, men matmagasinet har rätt många läsare och just ingredienser som muskot, bittermandel och andra "halvgiftiga ingridienser" är bra att liksom kolla en gång extra, för redaktörer och receptskribenter.

Matmagasinet har nu bestämt sig för att dra tillbaka hela upplagan, från lösnummerhyllorna i butikerna, samt har underrättat alla sina prenumeranter.

Off-topic: Köksmusik igen...

Jamen... Ärligt... Det är ju känt att "laga mat är Rock nRoll" (det är i alla fall en tes jag driver rätt hårt) och när man då hittar ett band som heter "Freak Kitchen" måste man ju posta om det. Atga pojkar. Lite som Gordon Ramsey. Att sedan skriva låtar som heter "some kind of love song" eller "nobody's laughing", känns rätt kockigt. :-)

Den gamle kaptenen: Nördfakta - Det här är deras "storsta hit" och den är - helt otroligt nog - skriven i 5/4-takt. Jo, faktiskt. På riktigt! Se där - rockmusik är också musik. Om än med mycket distade gitarrer! Fantastiskt duktig trummis.

Cowboymiddag

"Korv med bönor i tomatsås", eller "cowboymiddag, som det hette när jag var liten. Igår hade jag korv över, i kylen, som jag ville bli av med och då blev det min "take" på cowboy-middag.

(4 port.)

8 korvar
8 skivor bacon
300 g kidneybönor på burk
399 g Cannelinibönor på burk
500 g krossade tomater
½ dl vitt vin
1 grönsaksbuljongtärning
2 tsk paprika
1 msk socker
12 potatisar
2 msk smör
½ dl olja
salt och vitpeppar


Linda korvarna i bacon, lägg i ugnsfast form i ugnen på 175 grader, medan du lagar rätten av maten.

Skölj bönorna och lägg dessa i en panna.
Tillsätt tomater, vitt vin och grönsaksbuljong. Rör ordentligt. Stärkelsen från bönorna kommer att snabbt "reda" såsen till en tjock konsistens.
Tillsätt paprika och socker. Smaka av med salt och vitpeppar.

Skiva potatisen - ett oar mm tjocka. Lägg i het panna med smör och lite olja.
Stek mjukt oc hgyllenbrunt.
Smaka av med salt och vitpeppar.

Garnera med lite grönsaker, som paprika och purjolök.

onsdag, augusti 27, 2008

Pasta med lax och kräftstjärtar

Det känns som om jag på senaste tiden nästan bara gjort snabba pastarätter. Jag antar att det är en del av att vara tvåbarnsförälder. Man har helt enkelt inte jättemycket tid att stå och röra i grytorna på ett tag, igen. Det blir mycket pasta, och en hel del ris. Här kommer gårdagens snabba pastarätt.

(4 port)

Pasta så det räcker
1 msk olivolja
300g lax
2 dl grädde
1 dl vitt vin
1 tsk citronsaft
1 fiskbuljongtärning
20 kräftstjärtar
1 röd paprika
Salt och vitpeppar
5 cm från den yttersta delen av purjolök

Koka pasta i väl saltat vatten.
Tärna paprikan och släng i den i en mycket het panna med olivoljan. Låt fräsa ordentligt, tills paprikan blivit ordentligt brynt och oljan blivit färgad av paprikan.
Häll på vinet. Skruva snabbt ned värmen på plattan. (flytta pannan till annan platta om du har en långsam spis).
I med citronsaft och buljongtärning. Rör ut buljongen ordentligt i såsen.
Häll över grädden.
Tärna laxen och lägg i den i såsen, låt koka med i några minuter, tills laxen blivit genomkokt.
Precis före servering - lägg i kräftstjärtarna, så de blir varma, men låt de inte gå med för länge, för då blir de gummiaktiga.
Smaka av me salt och vitpeppar.

Lägg pastan i en vacker tallrik. Lägg såsen ovanpå och toppa sedan hela härligheten med finskuren purjolök.

Jag är bara SÅ old-school...

Jag snackar givetvis om presentationerna på mina tallrikar. Ibland tycker jag att jag är SÅ himla duktig och innovativ som lärt mig stapla mat vackert och kommer på den briljanta idén att trixa till något kvist grönt uppepå. Avantagardistiskt? Pyttsan! De senaste dagarna har jag bland vänner, bekanta, bloggar jag läser osv. hittat följande - MYCKET - mer innovativa matuppläggningar.

Eller - vad sägs om dessa:

Rosénskan - en gammal polare - skickar följande per mail, appropå min lite blygsamma hamburgare härom dagen:



En annan gammal kompis FdLocusKarin - en f.d. kollega - skrev härom dagen om följande fina lilla uppläggning av fiskpinnar! Tjusigt, eller hur?



Och slutligen - den här tar priset - Xtian på FastFoodLovers postade den här - kanske det ballaste jag sett. Det är alltså hamburgare (igen) vi snackar om... I Nikes tappning.



För mer info - kolla här.

Ungefär hur coolt som helst?! Det är i sådana här tillfällen man som kock inser att man inte är så innovativ eller "framåt", men att det är ok att bara vara "en upprätthållare av tradition", ibland. (Även om jag givetvis grämer mig över att jag inte kom på de här grejerna först! :-) )

Lycka till med uppläggningarna så länge!

Pasta med ädelostsås och citronzest



För ett par helger sedan hade vi ju familjen Ö här på frukost och då hade de med sig lite ost, som blivit över på kräftskiva. Den där osten har sedan legat som ett dåligt samvete i kylen och gottat till sig och i fredags, när min laktosintoleranta hustru var borta, blev det att laga mat på den innan den kröp ur kylen själv.



Ädelostsås: (2 port.)

2 dl grädde
300 g. ädelost
1 tsk olivolja
2 schalottenlökar
1 krm muskot
Salt och vitpeppar

Hacka schalottenlöken smått och fräs på denna i olivoljan, på en medlevarm platta,
Värm grädden i pannan
Smula i osten lite i taget, under kraftig omrörning. Såsen skall bli fin och slät.
Smaka av med flingsalt, vitpeppar och muskot

Servera till kokt pasta. Riv zest från en kvarts citron över tallriken.

måndag, augusti 25, 2008

"Panka knektar"



Ja, fattiga riddare alltså.

4 skivor ljust bröd, gärna torrt.
1 ägg
1½ dl vetemjöl
2-3 dl mjölk
1 krm salt
socker och kanel efter behag
Smör att steka i

Värm en stekpanna på spisen, klicka i lite smör.
Doppa brödskivorna ordentligt och låt suga åt sig lite av smeten
Stek gyllenbruna på bägge sidor,
Strö socker och kenl på.
Servera genast, som dessert, frukost eller mellanmål.

Roliga presenter

Jag fyllde alltså år igår. "En gyllene ålder", som en kompis sa. (Han menade nog "silvrig ålder", med tanke på hur jag ser ut i håret). Nåväl.

Dagen började med skönsång och hurrarop från Fru Värn och framförallt dottern (som sjunger vackert och högt. Framförallt när någon fyller år). Lillkillen var också med, men han var - för en gångs skull - tyst. De hade med sig presenter i form av grillspett och marshmallows. Mums. Dessutom fick jag ett presentkort på en liten weber-grill. Tjockt najs.

Då jag egentligen inte tycker att det är sådär jättekul med mina egna födelsedagar hade vi inte bjudit till någon fest. De som ville fick komma, sade vi, om de var beredda på att käka mariekex och dricka kaffe. Typ så.

Det blev således ett rätt opretentiöst "kalas". Dottern ville ha glass. Vi köpte glass att bjuda på (och jag rörde ihop en god chokladsås till). När det var en halvtimma kvar till gästerna kom rörde jag ihop en snabb sockerkaka. Och that's it, typ.

Så kom gästerna. Först på plan var storasyter och tjejerna. De hade, förutom en god tårta med jordgubbar(man kan tydligen inte ha kalas utan tårta. hur uppfostrar jag mina barn egentligen?) med sig en schysst kylväska. Toppen. Jag har världens mest avancerade kök (typ), men jag ägde - tills igår - ingen kylväska. Bra grej.

Så kom Mor och Far. Dessa hade också med sig kaffebröd (bullängd och goda syltkakor från Delselius konditori i Gustavsberg) och - föga överraskande - presenter att ha i köket. Då vi ger presenter till varann blir det gärna ätbara presenter och i år var inget undantag - jag fick ett litet "kit" bestående av en fantastisk olivolja smaksatt med vit tryffel, en balsamvinäger med apelsis och en samling olika smaksatta flingsalter med bl.a. röksmak. Kul. Dessutom fick jag pengar att "göra något kul för". Jag funderar just nu på om jag skall använda dem till att t.ex. ta mig ett frukostbad på centralbadet, eller kanske ta någon matlagningskurs för dem.

Sedan kom svärföräldrarna och svågern. Dessa hade - som tur var - inget kaffebröd med sig, men väl roliga presenter: Dels ett gäng goda och roliga nötter av olika slag och så - för ryktet om min grillpresent hade spritt sig - fina grillbestick. Här skall grillas, så fort jag har varit och köpt själva grillen!

När gästerna gått hade vi fortfarande en halv tårta kvar, en massa sockerkaka och en inte föraktlig mängd småkakor och bullängd, så vi gjorde det enda rätta i en sådan situation - vi ringde grannen, vännen, klätterpartnern och allmänt "närmast sörjande": Magnus. Dottern, som är helt förvissad om att Magnus kan laga allt som pappa inte kan laga, undrade snabbt och lätt om Magnus kunde ta sig en titt på vår torktumlare, innan han fikade. Det gjorde han inte. Vi fikade och hann kanske möjligen sätta oss till bords innan nya stordåd oc häventyr på klipporna började planeras. Möjligen blir det klättring efter jobbet på onsdag, om vädret är ok.

Så. In alles en väldigt bra födelsedag. Enkelt, lätt och inte för utdraget. Det blev ändå rätt tröttande och dottern var efter kvällsbadet riktigt trött. Men glad och nöjd med dagen. Precis som pappa.

söndag, augusti 24, 2008

Supersnabb sockerkaka för oväntade bjudningar

eller... Jag vet inte. Jag brukar inte göra sockerkaka så ofta, men min (fantastiska, begåvade, högt älskade) fru har lärt mig det här receptet, som jag bakade tidigare idag. Och snabb är den. Med 25 minuter kvar tills gästerna (jag fyller år idag. Ja - min tvillingbror också, förstås! :-) ) stod jag fortfarande och rörde ihop smeten:

2 dl socker
2 ägg
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
citronjuice från en halv citron
1 dl kokande vatten

Sätt ugnen på 175 grader
Smörj och bröa sockerkaksformen
Vispa ihop socker och ägg till en pösig konsistens.
Rör ihop torra ingredienser i en skål.
Vispa i dem i den pösiga äggsmeten. Se till att vispa jämt. Vispa gärna för hand.
Vänd i citronjuice
Vänd i det kokande vattnet

Häll upp (den nu släta och vackra) smeten i formen. Grädda, i mitten av ugnen i ung. 25 min. Känn efter med sticka. Stjälp försiktigt upp kakan på ett fat. Servera genast.

lördag, augusti 23, 2008

Hamburgare på mitt sätt.

Har varit gräsänkling ett par dagar, då Fru Värn tagit med sig barnen och sina föräldrar till Kolården för att titta på exotiska djur. Under tiden har jag hunnit med att vara sjuk, läsa en bok, kolla på OS och - eftersom jag är gräsänkling - mest lagat olika varianter på smörgås.

En gammal goding är "hamburgare". För vad är en hamburgare förutom en lyxigare dubbelmacka med kött i? Jag läste, för rätt länge sedan, en bra artikel om det här i DN, skriven av husguden Jens Linder (Som ju f.ö. ibland skriver på sveriges kanske bästa matsajt - Taffel). Jag blev så inspirerad då, att jag sedan experimenterat med olika burgare själv. Olika sorters kött, olika sorters bröd, olika sorters dressing.

Men alltid med färska grönsaker. Och - (Läs det här, ni från McDonald's!) ingen förbannad inlagd gurka! Förstå mig rätt: Jag gillar inlagd gurka. På leverpastejsmörgås. Till patéer. Till slottsstek. Ja, tillochmed till ost. Men inte på hamburgare. 'Nuf said.

Hamburgare kan alltså se lite olika ut. Och smaka mycket, mycket olika. Och det går - liksom vilken annan smörgås att variera sin burgare i det oändliga. Hembakt bröd eller köpt? Hemgjorda biffar eller köpta? Och hur skall de kryddas? Skall det vara ost, bacon och grönsaker på? Eller vad sägs om den här "dubbelburgaren" med ost, grönsaker och hemmagjord dressing?

Och hur vill du ha din hamburgare?



Hamburgerdressing:


1 äggula
1 msk Jhonnys sötstarka senap
½ msk vitvinsvinäger
1½ dl majsolja
1 krm salt
1 krm vitpeppar
3 st balsamvinägermarinerade soltorkade tomater

Strimla tomaterna fint
Rör ihop en majonnäs av äggulan, senapen, vinäger och olja. Använd gärna
ballongvisp, och vispa för hand, så känner du när det är klart. Tillsätt
oljan droppvis.
Vänd i tomaterna i dressingen och kryddorna. Ställ i kylen medans du
steker på burgarna.

Själva burgaren:

2 skivor Pågens "äntligen", eller 2 polarkaka, råg
2 Hamburgare, 90-150 g.
3 skivor tomat
1 blad god sallad
1 skiva gul lök
2 skivor cheddar
2-3 skivor rökt skinka

Salt, peppar, paprikapulver

Rosta bröden i ugnen på 200 grader i c:a 5 minuter.
Stek hamburgarna i smör och olja, krydda med salt, grovmalen svartpeppar
och paprikapulver. När de är nästan klara - lägg på osten och låt den
smälta ned över burgarna.
Bräck på skinkan lite i pannan, efter burgarna.

Montera burgaren enligt: Bröd, Lök, sallad, burgare med ost,
skinkskivorna, tomat, burgare med ost, dressingen och så slutligen
"överbrödet".

Smaklig måltid!

Pyttipanna - Rock 'n Roll!



Pyttipanna - Rock 'n roll! Denna urgamla rätt (faktiskt med recpet så långt tillbaka som vi kan spåra något slags "svensk matlagning" i publicerad form) - utvecklad av kockar som ett sätt att göra av med rester. "Putt i panna'!" - "släng det i pannan!" - den order som gamla tiders kockar fått höra av sina köksmästare och också det utrop som gett rätten dess namn.

Och än idag är pyttipanna ett sätt för ekonomiskt sinnade kockar att "räkna hem tallrikarna". Alla har sina egna recept, och nuförtiden finns tillochmed färdiga "pyttar" att köpa i snabbköpets frysdiskar. Men för oss inom branchen är pyttipanna ungefär "vad som helst, som du kan blanda med lök och tärnad potatis och få pengar för att servera". Det har gjorts "laxpyttar", "rotsakspyttar" (till vegetarianer), "nötpyttar" (för folk som inte äter fläsk) och olika varianter av pyttar med skinka, korv och ägg. Jämför gärna med de olika asiatiska wok-rätterna (nasi goreng? rispytt! Bami goreng? nudelpytt! Mee? Nudelpytt! osv...). Alla kultirer verkar alltså ha något att "putt i panna'"

Men varför heter det numer "pyttipanna" och inte "putt i panna'"? Det hela är ett tämligen nytt fenomen. På de stora stadshotellen och lyxigare krogar började svenska köksmästare - inspirerade av franska och tyska kollegor - att skära bitarna av det som puttades ned i pannan i små, små bitar. Pyttesmå. Men pytteputtipanna låter rätt långt och yxigt att säga, så pyttipanna är det som har överlevt den språkliga evolutionen.

Rock 'n roll, då? Ja, precis som vilket garageband som helst kan spela nästan vilken rockklassiker som helst med tre ackord (och behöver man fler än tre ackord när man spelar rock är det inte längre klassisk rock utan 'progressive' :-) ) kan nästan vilken kock som helst "jamma kring det gamla klassiska tre potatis-lök-något annat-ackorden" och på olika sätt snirkla till det hela till ett halvimproviserat solo. Att få till något som är enkelt, okomplicerat, rättframt - och utan att behöva analyseras intellektuellt - kan gå rakt in i hjärtat hos mottagaren. Trots enkelheten. Trots imperfektionerna. Tror ni att Beatles blev så stora för att de var så enastående musiker? Fel! De blev stora för att de gjorde något stort av enkla råvaror. Enkel sättning, schysst komp och musik som gick rakt in i hjärtat. Det är inte Ringo Starrs ekvilibrism bakom trummorna man minns (Paul McCartney lär ha hävdat att Ringo Starr inte ens var den bästa trummisen i Beatles), utan att det blev en bra helhet. Att kompisitionen blev rätt. Och att de som lyssnade upplevde något speciellt. Var och en. Precis som en middagsgäst som bjuds på rock 'n roll-mat, som pytt i panna!

För visst är det så att pyttipanna är, förutom en rätt som kan varieras av kocken, också en rätt som alla som ätit den har relation till? Alla har sina egna små tricks för att göra den där "tre-ackords-låten" lite av ens egen upplevelse av den? HP-sås? Ketchup någon? Lingonsylt? Rödbetor? Inlagd gurka? Stekt ägg? Pepparrot? Ni hajar.

Och alla har vi en favoritpytt: "Mammas pyttipanna på fredagarna vi hade överbliven smörgåsskinka hemma", "Farmors pyttipanna med bacon och hamburgerkött", "Biff Rydberg på operakällaren". Precis som våran favoritrocklåt.

Här är en av mina.

--

Pytten (4 port)

3 stora potatisar
2 morötter
3 schalottenlökar
Några skivor falukorv
4 skivor smörgåsskinka
Salt och peppar

Skärs i små tärningar.

4 ägg steks efter tycke och smak och läggs på toppen. Servera med HP-sås.

--

Och låten: "I love Tock 'n Roll" med Joan Jett and the Blackhearts. Här live, dåligt filmat, och med ett inte helt jämt tempo från trummisen. Inperfekt. Men vackert. Och det går fortfarande rakt in i hjärtat!

fredag, augusti 22, 2008

Champinjonstuvning

Jag har en ovana att gärna ta en smörgås framåt kvällen. Att när jag sitter och tittar på TV gå upp i någon reklampaus eller så och göra en smörgås (eller två) och njuta framför TVn. Det blir inte riktigt barje kväll, men det händer. Rätt ofta.

Själva mackorna har egentligen ett par tekniska requirements som bara måste uppfyllas: A) De måste vara goda) B) De måste gå att äta med händerna C) De måste kunna gå att laga på lika lång tid som en reklampaus är. Vi snackar alltså "riktigt snabb mat"

Och igår gjorde jag en gammal "har-precis-flyttat-hemifrån"- klassiker: Varm smörgås med champinjonstuvning!

(1 vanlig kvällsportion för en nattasugen kock)

2 vita brödskivor
5 champinjoner
2 schalottenlökar
1 msk smör
1 dl grädde
1 msk mjöl
1 tsk kinesisk soja
Flingsalt och vitpeppar efter behag

Rosta brödskivorna i ugnen på 200 grader eller i brödrost.
I med smör i en het panna (kör din platta på full whack).
Tärna svampen smått, i med den i pannan.
Tärna schalottenlöken jätte-jätte-smått. I med den i pannan.
Låt steka ihop tills svampen är brun och fin och löken tagit smak av smöret.
Häll på grädde och rör om, dra ned värmen något.
I med soja.
Red av genom att pudra mjölet ovanpå stuvningen och röra hela tiden.
Smaka av med flingsalt och vitpeppar.

Lägg upp stuvningen på de rostade brödbitarna. Servera till en kall lättöl eller ett glas vatten.

Ett upprop till "dagiskockar": Snygga till maten!

Innan någon av Er där ute som faktiskt jobbar på förskola skriver något - jag vet - det heter "fösrkola". Men A) det innehåller ett "ö", vilket gör att mångas RSS-läsare skriver världens konstigaste rubrik och B) för att provocera lite - så har jag skrivit "dagiskock". Det är nämligen (alltför) många av oss med arbetsgiften "att laga mat på förskola" som titulerar oss så.

Själv tror jag att det är lite viktigt att vi faktiskt använder ordet "förskola", men det är en annan poäng.

Idag - mina vänner - tänkte jag, i min oändliga serie blogginlägg av typen "jag har världens bästa jobb, men jag blir vansinnig på folk som har samma jobb som jag som inte tar det på allvar, eller bara gnäller" tänkt ta upp det här med presentation. Av maten, alltså.

Jag riktar mig nu, med det här inlägget, till folk som arbetar i storkök i allmänhet men på förskola i synnerhet. För jag blir vansinnig! Jag är ingen mästerkock, eller speciellt framgångsrik på något sätt. Jag är inte Sveriges svar på Gordon Ramsey. Eller ens Jamie Oliver. Men ärligt: Kan vi inte börja tänka lite på hur käket ser ut när det kommer ut till våra gäster? Barnen?

Ni vet - när man jobbar på restaurang vet man att allt liksom kostar pengar, att man hela tiden måste sälja, och gärna så mycket som möjligt av allt man köper in, för att i morgon fortfarande ha något jobb att gå till.Restauranger har en krass verklighet att leva i, där mat inte bara handlar om näringsvärde och smak, utan faktiskt att någon är beredd att betala för den. Vi äter alla med fler sinnen än bara smaken (hur många gånger har du inte hört den slitna klyshan "man äter med ögonen också" - vilket - rent biologiskt inte stämmer, så vida du inte är ungefär ett år och just upplever din första gräddtårta!) och det gör att restauranger på olika sätt försöker få sin mat att se ball ut, att verka lockande, att spela an på sinnet av estetik hos människor. Att liksom "ragga upp gästen" med käket.

I förskolans värld verkar vi helt ha missat det här - eller tror att de reglerna inte gäller oss. Vi är förvissade om att vi kan laga bra ,näringsrik, billig mat åt våra arbetsgivare och många av oss verkar liksom vara nöjda med det.

Så - här kommer det - dagens "nu kommer Jesper med något till krångligt att lägga på vår redan så tunga arbetsbörda"- käpphäst: Lägg upp maten snyggt!

Det kan vara att t.ex. lägga upp grönsaker på fackindelat porslin, att välja vackra skålar och fat till frukten du ställer ut på avdelningarna och försöka trava den vackert. Eller att portionera upp och då lägga upp på enskilda tallrikar. (Där kom det!)


(Kokt alaska pollock med potatis)

Nu säger du kanske: "Men Jesper - jag har inte tid, inte plats och inte utbildning till det här!"

Jag hävdar (med emfas): "Det har du visst det!" Det handlar om att prioritera. Som allt annat. Du kanske kan lägga upp åt en avdelning i taget? Kanske lägga upp maten EN dag per termin? Kanske lägga upp fint och vackert när du serverar grönsakerna? Det hela handlar om att "förskolekäk" ofta är "kantinkäk" och kommer ut på avdelningarna i små lådor, små kantiner, skålar, byttor eller liknande. Barnen får aldrig chansen att se vad de äter, innan det ligger på deras tallrikar och där är maten ofta redan blandad, delad, upphälld och ser inte längre speciellt snygg ut. Vad hände med "äta med ögonen"?

Jag vill utmana alla Er som läser den här bloggen och som jobbar som kockar (i förskola eller andra storkök) att lägga upp maten snyggt någon gång ibland (kanske en gång per termin). Skicka gärna in bilder på hur ni har gjort (det kan ni göra till min e-postadress: kotten@coyote.org så lovar jag att skriva om det.

Lägg upp potatis, ris eller pasta i botten, lägg något ovanpå (sås eller vad det nu är) Lägg på en kvist persilja eller annat grönt. Kanske några grönsaker på tallriken också? Voila! Förresten - ett bonustips - du får mindre disk om du gör såhär! Du slipper ju alla avdelningars bunkar, byttor, kantiner och skålar! Se där - ibland är det bra att (som på restaurangen) tänka ekonomiskt också!

torsdag, augusti 21, 2008

Uppflyttningsfest

Idag har vi haft "uppflyttningsfest" på jobbet. Det är den dag då barn som blivit tillräckligt gamla flyttar från "småbarnsavdelning" till "storbarnsavdelning". Det är en högtidlig dag som firas ordentligt på jobbet.

Som kock vill man ju också väldigt gärna vara med och fira och visa för barnen att man förstår att det är viktigt. Ett viktigt steg mot att bli vuxen. Och därför har jag idag försökt göra "något festligt" till lunch...

Ett av sätten att göra det "lite festligare" är ju att lägga upp på egna tallrikar - att portionera och presentera maten på ett lockande sätt. Många tallrikar blev det! Det kändes som om hela köket var fullt av tallrikar!

Å andra sidan gällde det ju bara tallrikarna till "storbarnsavdelningarna", så det fanns ju tid att få det att funka.

Till dessert hade jag beställt hem lite tropiska frukter (passionsfrukt, vattenmelon, ananas, carambole...) som kollegan D fick hjälpa till att skära och lägga upp vackert. Han var jätteduktig! Det märks att han är intresserad av mat. Kul.

Eftersom jag haft lite trubbel ett tag med en leverantör hade jag tyvärr inte samma sak till alla på jobbet, så det fick bli så att "storbarnsavdelningarna" fick "ugnsstekt lax med örtcreme", med kokt potatis och enkelt men lite snyggt garnityr ("randig gurka", tomat och bladpersilja). Enkelt, men snyggt och barnen åt riktigt bra, vilket ju egentligen är det viktigaste. Det handlar ju om deras dag.

De övriga barnen fick "kokt alaska pollock med vitvinssås och potatis". Enkelt men gott och barnen gillar det. Så för att vara "fisktorsdag" blev det ändå rätt "festligt" med vacker, vällagad och god mat. Precis som det skall vara!

(Recept på fiskrätterna kommer under de närmaste dagarna)

Kycklingsås till pasta



(4 port.)

Kommentar: Jag har delat upp receptet i två delar. Mest för att om man har i kycklingen från början får den väldigt tråkig konsistens. Dessutom brukar den släppa vätska och med den proteiner som gör att man får små grå klumpar i såsen. Det ser inte så gott ut, men är helt ofarligt, men det här receptet ser alltså bättre ut.

Kycklingen:

400g kycklingbröst
Vitlökspulver
Paprikapulver
Lökpulver
Salt

Blanda lika delar av alla kryddor i en skål.
Tärna kycklingen i vackra bitar. Lägg i långpanna eller ugnsfast form med lite olja. Strö kryddorna över. Stek i mitten på ugnen på 200 grader i kanske 10 minuter. Vänd på bitarna då och då och strö kryddor över, så alla bitar blir kryddade på alla sidor.

Såsen:

1 stor gul lök eller 5 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 msk koncentrerad kycklingfond
2 dl creme fraiche
1 dl grädde
½ dl vitt matlagningsvin
1 msk rosmarin
Salt och svartpeppar efter behag

Hacka löken och vitlöken fint.
Häll ihop creme fraiche, grädde och vin i en sauteuse, eller vid kastrull. Låt koka upp.
Häll i fond, lök och kryddor. Låt koka ihop till en trevlig konsistens.
Späd med vatten, eller red av med pastavatten.

Precis före servering, i med kycklingen i såsen. Servera till pasta.

onsdag, augusti 20, 2008

Kärlek på nätet.

Blev utmanad av Mackan att fortsätta att sprida kärleken på nätet... Det hela började hos Mymlan och har nu spridits sig som en av de roligare Meme-grejerna i bloggosfären.

Men det är svårt.

För - som bl.a. Mackan konstaterar - nästan allt som är viktigt här i livet har ett soundtrack. Men - för att ändå göra ett försök:

Att jobba med mat på restaurang är att jobba med romantik, kärlek, ja kanske tillochmed sex. För - med belysningen, den softade musiken i högtalarna, de levande ljusen och så mat vars enda uttalade syfte är att förföra - är det svårt att liksom inte falla för frestelsen att låta en njutning övergå till ett annat... Mat och romantik hör ihop.

Tänk på ostron. Tänk på beluga. Tänk på gåslever och portvinskokta åkerbär. Och försök sedan att cyniskt vifta bort mat som afrodisiakum.

Att koppla ihop att jobba med mat och att bli kär låter sig däremot inte göras. Kockar luktar illa, är aldrig hemma och är dessutom extremt nördiga. Jag skall ändå försöka berätta en historia från köket:

Låt-oss-kalla-honom-Markus. Min sous-chef at the time, och som sådan partner in crime, medkonspiratör, inspirationsbollplank och axel att gråta mot. Världens Bästa Kille (tm). Vi brukade - när vi hade tid över ringa till olika radiostationer och önska "en låt som betytt väldigt mycket för mig och min partner... Jag vill bara att du skall komma hem igen..." och när radioprataren undrade om partnern hade något namn brukade vi svara "Ja... Marcus" (Eller "Jesper", om det var Mackan som ringde). Det blev ofta helt tyst i telefonen och sedan kom något ansträngt "Ja... Eh... Här kommer Eran låt!". Otroligt roligt.

Nej - jag är inte gay egentligen, men jag har inget emot om någon tror det. Och jag älskar att skämta med folks fördomar.

Och - Markus - "om du är där ute någonstans. Hör av dig! Allt är förlåtet!" :-)



Nu kommer mina närmaste vänner, mina syskon och andra människor som känner mig börja bua och göra insinuationer att jag är feg och inte vågar berätta om något riktigt. Så... För att liksom ta tjuren vid hornen:

Eftersom både Mackan och dessförinnan Emma från Opassande har ju skrivit om kärlek i tonåren, så jag får väl göra något slags seriöst försök - jag också...

Jag hade en flickvän ett tag på gymnasiet (musikgymnasiet) och vi hade ett internt litet musikskämt mellan oss: Så fort vi var ensamma och - som tonåringar med hormoner i kroppen - ville klämma lite på varandra började någon av oss alltid att nynna på antingen introt (gitarrsvajet) eller de första raderna i andra versen "...we're both sensitive people, with so much to give..."

Ibland spelades den där låten på min sunkiga stereo, eller hennes på den tiden med silvertejp av pojkvännen lagade cd-spelare (som spruckit efter ett av våra rätt ofta återkommande och bitvis rätt animerade gräl och då av flickvännen misstagits för ett slags ninja-kastvapen). Ofta hann vi inte stanna upp för att liksom dämpa belysningen, tända ljus och lite soft volym med just Marvin Gaye:



Jag skickar vidare den här utmaningen till: Omar, Rosetta Sten, Antonia73 och Lisa FW

Topphemliga recept

Efter att igår ha bl.a. postat om pizza-kit blev jag faktiskt jätteglad när en av favvobloggarna - fastfoodlovers -postade om att göra en BigMac hemma. Kanske inte det mest väl klippta, eller förberedda, webb-TV-programmet jag sett, men rätt kul som koncept.

Givetvis var jag tvungen att kolla in originalsajten: TopSecretRecipes.Com och browsa igenom den väldigt långa listan på recept. En hel del kul grejer, faktiskt, om man gillar Amerikansk junkfood och har något slags särskild relation till rätter som Seven Elevens cherry tart, eller en Big Mac.

Nåväl. Det här gjorde verkligen min dag. Check it out.

Och återigen - tack fastfoodlovers för Er fantastiska blog, och det här tipset.

tisdag, augusti 19, 2008

Pizzakit



Jo - vi har ett tag - sedan det var rea på vår Ica-butik - ett "Sara Lee Pizza Kit" i kylen. Bra när man har en liten tjej som älskar pizza, och man slipper hålla på och böka med mjöl och grejer i köket, eller hur? Så tänkte vi.

Så - hur funkar pizza-kitet, då?

I kartongen finns en glasburk med tomatsås (smaksatt med oregano och basilika) och en papptub som ser ut ungefär som en stängd toapappersrulle med själva pizzadegen i. Tanken är att man skall "ta bort dekalen, rulla ut degen på en ugnsfast plåt och stryk tomatsåsen ovanpå - toppa sedan med pålägg efter eget tycke".

Riktigt så problemfritt är det inte. När man drar bort dekalen hörs ett ljudligt "poff" och deg exploderar ur tuben ut på händerna och kladdar ned bänken. Degen rullas hjälpligt ut på plåten men är alldeles för tjock för att toppa med sås och pålägg, med en gång. Man får kavla den kladdiga degen, eller som jag - trycka ut den med fingrarna tills den är tunn nog att använda.

Såsen är emellertid god och att slippa bomba köket med mjöl, är - när man har en fyraåring hemma - värt mycket.

Vi toppade vår pizza med mortadella, vanlig rökt smörgåsskinka och ost och resultatet blev rätt bra. Vi åt alla med tämligen god aptit, men så fort pizzan svalnar blir den stenhård.

Betyget blir typ en trea av fem, mest för att man slipper mjöl i köket.

måndag, augusti 18, 2008

Croques vaddå?


Det finns viss sorts mat som man kan "riffa" till. Som en jazzmusiker, som improviserar kring ett tema - ett slags solo - ens egen "variant" på gamla klassiker. Alla kockar har egna varianter på boeuf bourguignon, kalops, makaronipudding och köttfärssås.

Så finns det sådan där annan mat - ni vet - där det finns ETT sätt att göra saken RÄTT. En sådan är den gamla bistroklassikern "croque monsieur" - två rostade brödskivor med skinka, ost, fransk senap och tomat emellan. Och inget annat. På sin höjd får kocken lägga en kvist kryddgrönt ovanpå för att bryta av. Men som sagt - en croque monsieur är en just croque monsieur. Och dess släkting "croque madame" (med ananas) är just en croque madame...

Men vad är det här?

Mitt "riff" på den gamla "farbrorsmörgåsen":

Två smörstekta brödskivor
En skiva ost
En skiva mortadella
Wasabisenap
Ett enkelstekt ägg på toppen, garnerat med flingsalt och paprikapulver

Men vad är det för en croque? God är den i alla fall!

Smörgåstävlingen - vinnarna

Vinnarna blir (Utan inbördes ordning):

Vinnare nummer ett:

"För sin osvikliga kontakt med ett lokalt kök och för att ha insett att man - om man vill ha poäng - gärna gör smörgåsar med redan väl etablerade krubb-ingredienser som sill"

Sam med sin Sommarmacka från småland/öland

Grattis - du får Lisa Förare Winbladhs fina "Mitt nya skafferi" - med vidare lyckönskningar i köket och förhoppning om att du också pricksäckert vågar hitta nya smaker!


Vinnare nummer två:

"För kunskaperna och idén med att designa en smörgås för ett speciellt ändamål. Stärkt av empiriska studier och bevisad erfarenhet, samt för ett bra ihophållet "havstema" både på pålägg och aktivitet"

CayakCarin med sin "kajakknäckemacka"

Grattis! Du får Yasuragiboken - som inspiration till att sköta inte bara kroppen, i kajaken, utan även själen!


Vinnare nummer tre:

"För en god smörgås med ett bra ekonomiskt grundkoncept, med bra smakkombination och för att jag - vilket receptmakaren verkar ha förstått - är en sucker för pepparrot. Extrapoäng för det vackra fotografiet på det egna blogginlägget!".

Matpaus-daniel med sin "biffsmörgås med pepparrotsfraiche"

Grattis! Du får Lisa Förare Winbladhs fina "Krydda!"


Vinnare nummer fyra:

"Som en sann upprätthållare av tradition och rötternas charm har det här bidraget på ett alldeles speciellt sätt i domarens hjärta. Så enkelt. Så gott. Så utomordentligt gammaldags. Och helt hausse-fritt. En smörgås där en ensam ingrediens helt får spela huvudrollen. Där något till synes enkelt, läskigt och oälskvärt transformerats till lycka!"

Rutan med sina toastar med märg

Grattis - Du får den fina "Mamma jag är hungrig" från Linda Skugge.


Och slutligen - vinnare nummer fem:

"För ett väl genomtänkt bidrag, bra ihophållet koncept och för att du - som ingen annan - insett tävlingsledarens egna svagheter i smörgåssammanhang"

Britta Andersson med sitt "snabba knäckebröd"

Grattis! Även du får en vacker Lisa Förare Winbladh - bok!


--

Och det konkluderar resultaten från juryn, som det brukar heta. Nu som vunnit - var vänliga att lämna Era riktiga namn och postadresser till mig, så snart som möjligt, så kommer blckerna på posten! Min e-postadress är kotten@coyote.org.

För fler goda recept, länkar till goda mackor och mer inspiration, kolla in hela listan med bidrag!

söndag, augusti 17, 2008

Sockerkaka - lycka på så många plan...



Vi fick ett lite halvspontant "frukost-besök" av familjen Ö. idag. Fantastiskt trevligt. Fader Ö. - Chribba - och jag umgicks mycket när hans yngsta och min äldsta var små. Inte så sällan lirade vi ihop. Vi ser inte varandra lika ofta längre, men det är alltid roligt när han - och Fru Ö. (Och alla tjejerna) kommer förbi.

Att få bjuda på något hemlagat, hembakat eller i alla fall hemtrevligt är alltid roligt, så idag blev det en snabb "fry up"-frukost med äggröra, baconlindade ostkorvar, lite goda ostar och bröd och till sist - som något slags efterrätt: "Dotterns sockerkaka".

Sockerkakan bakades givetvis inte av mig. Det var Fru Värn som coachade vår fantastiska dotter till stordådet! För sockerkaka är verkligen ett stordåd!

Just Sockerkaka är en sådan där grej som jag bara älskar. Det är helt okomplicerat och en trigger till lyckliga barndomsminnen. Det är liksom hårdkopplat i hjärnan mellan luktminnet av sockerkaka och de mer endorfinproducerande små gråa virvlarna...

Liksom för dottern, verkar det som. Hon verkar älska att smeta och kladda med ägg, mjöl och socker. Att äta varm, nybakt sockerkaka med starkt kaffe (jodå! både hon och jag - espresso med socker!) och kanske - framförallt - att tjuvsmaka smeten, innan kakan är färdig.

Det är ett sådant där nästan oskyldigt njutnings-bus vi kan hänge oss åt. Och så är det vår lilla hemlighet. (och nu då alla andras som läser den här bloggen!) :-) Och så kan vi sitta där, med stängda ögon och njuta av att sockerkakssmet rinner i mungiporna och skratta åt hur fånig den andra ser ut.

Sockerkaka - lycka på så många plan!

fredag, augusti 15, 2008

Succékarré!

Vilken kanondag! Precis lika bra som min måndag var jobbig. Alltså lysande! Grejen är att när man har en vettig rytm i köket och man lagar mat man själv gillar blir det sällan dåligt, men idag har det nästan gått löjligt bra. Och idag har jag lagat en favvis - karré, något jag verkligen gillar. Ja - ni som läser här regelbundet vet att jag för inte så länge sedan sjöng grisens bästa bits lov på Taffel-bloggen matgästen,

Idag gjorde jag den lite annorlunda: Jag hade egentligen bestämt mig för att plommonspäcka den och göra en gräddsås till, men när jag kom till jobbet och kollade mina allergilistor en gång till såg jag att jag kanske inte borde späcka karrén. Det blev således en honungsglacerad karré, i stället. Och mina katrinplommon fick bo i såsen i stället. Till detta serverades potatisklyftor (blancherade i typ 20 minuter, sedan ugnsstekta i olja, med rosmarin, timjan och salt)

Det blev - för att uttrycka det milt - tämligen populärt. Efter lunchen kom flera barn in i köket och tackade personligen för maten. Flera av kollegorna tog med sig mat hem till familjen. Några bad om receptet.

Så - här kommer det (4 port.):

Själva karrén:

1 Kg fläskkarré, putsad
½ msk salt
1 tsk finmald vitpeppar
1 tsk ingefära

Krydda karrén, bryn den, och kör den sedan i ugn, gärna med en vattenfylld ugnsfast form, som droppfat och "ångbad" åt karrén. 150 grader tills centertemperaturen är 76 grader.

Glaze:

1 dl flytande honung
1 köttbuljongtärning
1 msk rosmarin
½ dl vatten
1 tsk vitlökspulver
2 tsk soja

Rör ihop. Pensla karrén, då denna tas ur ugnen för att vila.

Katrinplommongräddsås:

10 katrinplommon
1 dl vitt matlagningsvin
1 msk bong kycklingfond
1 stor gul lök
3 dl matlagningsgrädde eller creme fraiche
2 tsk soja

Hacka katrinplommon och lök, lägg i kastrull och slå över vinet. Låt koka ihop tills färgen på vinet är mörk. Rör i fond, grädde/creme fraiche och soja. Koka ihop till fin konsistens.


--

EDIT: 080817 - 12:32 - Sådan succé var det här receptet att det nu också blivit publicerat på Sveriges kanske ballaste matsajt: Taffel. Oerhört roligt. Och hedrande. Givetvis gör det att det känns ännu roligare, med dagen, i fredags.

torsdag, augusti 14, 2008

Får det vara såhär?

Jag får ibland kommentarer som "åh - jag önskar att du lagade mat på mitt barns förskola", eller "på mitt barns förskola får man minsann inte sådan mat som du lagar". Men så idag fick jag den här kommentaren - och den gör mig faktiskt riktigt, riktigt arg. Bloggläsaren (och bloggrannen)Brassemamman skriver i en kommentar till ett av mina tidigare blogginlägg:

Hej! Jag är en av dina trogna läsare:) Vi har precis flyttat till sverige och en av de få saker jag såg fram emot här var att barnen skulle få lunch gjord av en bra matmor (matfar:). Men idag var vi och hälsade på 5 åringens skola och då fick jag veta att lunchen på skolan består av citat: "Det serveras mjölk,fil, flingor, smörgår, pålägg och ibland en bit frukt eller grönsak"

Du är den enda jag vet som jag kan vända mig till och fråga - Får det verkligen vara så här? Är det meningen att barnen ska äta frukost 2 gånger per dag? Jag är så besviken just nu. Jag trodde att barn ska ha 2 st lagade mål mat om dagen, eller är det jag som har fel?


Såhär är det, egentligen: Varje kommun/stadsdelsnämnd har sina egna regler för hur man bestämt hur det skall funka kring maten. Sedan är det upp till varje förskola inom kommunen/stadsdelen att själv tolka reglerna. På Södermalm (som min förskola tillhör) har man sedan i våras riktlinjer för hur maten skall se ut och hanteras av förskolornas kök. Något klåfingrigt kan tyckas, men reglerna verkar rätt logiska. De bygger - i måltidsplaneringshänsyn - på Livsmedelsverkets rekommendation "mat för barn" och då "mat för barn i förskolan" i synnerhet.

I den kan man läsa att maten skall vara näringsriktig, god, att lunchen skall vara varm och vackert upplagd, igenkännbar och skall ätas i en lugn miljö. Tillsammans med vuxna. Kolla här.

Jag säger inte att livsmedelsverket nödvändigtvis har rätt i sina rekommendationer, vad det gäller t.ex. näringsvärden, men de här riktlinjerna är faktiskt rätt bra. De flesta förskolor jag känner till vill nu arbeta med att "certifiera sina måltider" enligt de här rekommendationerna och ett tips är att kontrollera om "din" förskola arbetar med de här riktlinjerna. I så fall: använd gärna rekommendationen som slagträ i debatten.

Som svar på din fråga: Nej - så här skall det inte gå till. Tyvärr är jag inte direkt överraskad. Kvaliteten på maten i förskolan är tämligen skiftande!

Jag blir bara arg över att det fortfarande finns sådana här snöppeljönsar som drar barnomsorgens kockars namn i smutsen! Det här är inte ok.

Typ så.

Hoppas att det var svar på din fråga. Tack för ditt inlägg. Nu skall jag försöka andas lite igen...

onsdag, augusti 13, 2008

Favvistillbehör: rosmarinpotatis



Jag har - just nu - ett favorittillbehör till allt som är fläsk: råstekt potatis med rosmarin.

Jag bara steker potatisen, som just nu är "sen färskpotatis" men ännu inte har såpass mycket stärkelse som om någon månad, i smör och olja, saltar och smakar av med ganska mycket rosmarin.

Det fungerar SÅ BRA med fläskrätter, eller kycklingdito. Kanske även med viltfågel som fasan eller rapphöna. Testa, vettja!

Fråga: Veganchokladmousse?

Snabb fråga till intelligenta läsare - hur gör jag en helvegetarisk chokladmousse? Alltså - inga mejeriprodukter, inga ägg, inget gelantin för att tjocka på den?

Jag antar att det går att göra något med sådan där "tofu-creme fraiche" eller något slags soja-produkt, men jag har ingen riktig koll. Och jag vill göra en mousse med min goda schweiziska choklad...

tisdag, augusti 12, 2008

Kokosfisk



Stärkt av dagens framgångar (jämfört med igår blir allt framgång!) på jobbet kom jag hem och prövade att laga "något nytt". Eftersom dottern ville vara med blev det att plocka fram morteln och banka lite... Något slags asiatisk-inspirerat kanske man kan kalla det... Nåväl - min kokosfisk:

(4 port)

500g vit fisk (Alaska Pollock)
500g wokgrönsaker
3 msk tomatketchup
1 burk kokosmjölk
2 tsk korianderfrön
2 tsk hel spiskummin
2 tsk fänkål
1 tsk salt
½ tsk torkad ingefära

Rostade, saltade solroskärnor

3,5 dl ris
7 dl vatten
1 fiskbuljongtärning

Börja med att mäta upp ris och vatten i en kastrull. Koka upp och låt sjuda med en fiskbuljongtärning, under lock. Rör om då och då med gaffel.
Mortla kryddorna till fint pulver
Lägg fisk och grönsaker i en ugnsfast form
Häll över kokosmjölk, kryddor och tomatketchup
In i ugnen på 200 grader i 20-25 minuter.
Garnera med rostade, saltade solroskärnor.

Motto

När man har sådana där dagar, som igår, när allt känns motigt är det bra att försöka påminna sig om att man faktiskt gillar det man håller på med. Att man fortfarande har världens roligaste jobb och de bästa arbetskamrater man kan önska sig.

För de där dagarna när saker går på tok har man ingen som helst tolerans för kollegor som - även om det är rättmätigt - gnäller om saker de tycker att jag borde göra. Då använder jag ibland de här - lite hårda orden - mest för att skaka av mig allt.

I mitt kök finns jag
i andra kök finns sådana som jag
och resten är idioter.


Jag minns inte längre var jag hörde det först, men jag använder det som motto och alla kökselever, praktikanter och numer min kallskänka har alla fått börja dagen med att recitera de här meningarna, innan arbetet börjar.

Puh - vilken dag!

Måndag. Vecka 33. "Den där veckan när vi skall laga mat till båda förskolorna", som det pratats om i kollegiet. Det är också måndagen efter fredagaen då kompressionen i frysarna fallit (igen) och jag per telefon fått guida en stackars barnskötare till hur den skall återställas, sedan åka raka vägen till jobbet för att lata om 50 kg grejor för att vi skall ha något att laga mat med, ifall något händer under helgen...

Det är också måndagen jag skall börja jobba som kökschef/arbetsledare åt min kollega på den andra förskolan. Jag vet bara inte ifall hon kommer till jobbet. Inggen vet. "Hon kanske har en veckas semester till?" Ingen vet.

Kort sagt - det känns lite i magen när jag sätter mig på bussen till jobbet.

Och när jag kommer dit är det strömlöst i köket.

En jordfelsbrytare har fått spunk och från 07-00 till 1.00 då ja gskall servera maten har jag inte mindre än 13 strömavbrott. Och nervsammanbrott.

Då stekbordet jag besällde före sommaren, p.g.a. semestrar ännu inte är installerat har jag dessutom ett "för litet kök" för att servera mat till bägge förskolorna. Jag har ett kokeri och en ugn. That's it. Det blir att liksom dela upp allt i två "omgångar" och eftersom det är korvdag får jag ta beslutet att dela upp maten i två maträtter: korv stroganoff (med ris) - det kan gå i ugnen, och stekt falukorv (även den) med kokt potatis (kokeriet) och senapssås (mina två spisplattor i ena änden av kokeriet). Lägg därtill till Vegetarisk mat, laktosfri mat, och olika sorters specialkost och du ser själv - ett kök som inte har strömavbrott hela tiden är att föredra.

När klockan är halv elva, ingen vet hur vi skall få över maten till "den andra förskolan", folk börja skrika efter mat och jag fortfarande står och skär upp grönsaker händer det som i och för sig är helt logiskt, men i det här fallet är lite opraktiskt: Då. Skär. Sig. Värn. Inte allvarligt, men det blir en del blod och skärbräda och kniv måste diskas, färdiga grönsaker måste slängas och det är dags att börja om igen.

I det läget är jag beredd att ifrågasätta om det var en så god idé att gå upp ur sängen på morgonen, i alla fall?

Så - lunchdisk, packa mellanmål. "Den andra förskolan" har hämtat sammanlagt tjugo liter mjölk under dagen, till mellanmål och kaffe och de sista avdelningarna som kommer blir tjuriga när de inte får något mer. "Jag måste ha till min förskola också". Den sista som kommer över undrar om hon kan ta "ett par liter till kaffet". Det får hon inte och diskussion utbryter. "Jag får er mjölk i morgon", förklarar jag - vänligt, men mycket bestämt.

Efter att ha städat köket, fyllt i HACCP-protokoll och börjat på mise-listan till tisdagen slår jag en kort blick på klockan: 16.00. Dags att gå hem.

I morgon är en annan dag.

måndag, augusti 11, 2008

Fler mackor

Well - ni VET ju att jag gillar smörgåsar - och här kommer några till förslag. För att uttrycka det lite slarvigt: "hade någon av ER kommit på de här mackorna hade ni haft en vacker kokbok hemma!" :-)

Först ut kommer gubbröra. Ni vet - jag ÄR ju gubbe! Och kombinationen ansjovis, ägg och lök är HELT suverän! På mitt eget, så kallade 'sportbröd'. Det klår nästan det där med kavring. Faktiskt. Servera gärna med en lättöl. Mörk. Det är INTE dumt.


Eller de här: gårdagens "kvällsmackor". Varma smörgåsar, byggda på "grovt rostbröd" (först stekta på undersidan, i smör, i panna, sedan gratinerade i ugnen) - den ena med rökt skinka, wasabisenap och riven grevé. Den andra med cantadou pepparrotsost, hamburgerkött och slutligen gratinerad med riven grevé. Det är inte heller illa!

Smörgåstävlingen avslutad.

23.59 igår kväll stängdes så Krubbs numer legendariska smörgåstävling. Bidragen har varit många och - i de fall jag hunnit med att pröva dem - goda. Vissa smörgåsar har varit enklare "byggsatser" med enkla förklaringar av vilket pålägg som är bäst, medan andra har koncentrerat sig mer på brödet - precis som det skall vara!

Vissa har försökt delta med mer än ett bidrag, men jag har då tagit på mig den kritiska domarkosttymen och bara godtagit ett bidrag - det första. Alla skall ha samma chanser att vinna, när man deltar.

Jag kommer att nogsamt återigen gå igenom alla bidrag och vinnarna kommer att koras under veckan.

Här är bidragen - utan inbördes ordning:

Karin Roséns dansk/skånska salamisommarsmörgås

Nina Frodemos makrillsommarsmörgås

Lisas smörgås med renstek

Mackans "sjukt goda macka" (som är nästan som en bookbakertoast):

Rutans fina toastar med märg

Annas mangocurrysmörgås

Pyttans SMÖRgås

Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka

Karlavagnens västerbottenostmacka

Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd

Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis

Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Karlavagnens Pa amb tomaquet

Annas (en annan Anna - från längst in i skafferiet): nybakade bröd med hasselnötter med smör på.

Elin med en olivciabatta med lufttorkad skinka och basilikaröra,

Sam med en "sommarmacka från småland",

FdLocusKarin med en leverpastejfavorit från barndomen,

Maria (från salt och peppar) med en bagel med kyckling, brieost och vinbärschutney

och från KarinW, en surströmmingssmörgås på tunnbröd, med potatis, rom och lök.

Örjans knäckebrödssmörgås med ätticksströmming och rödlök.

Emma W pannbröd med messmör och gurka

RagazzeMarias svärfars smörgås med äpple

Emmas rostade bagel med philadelphiaost och blåbär

Hannahs Tahini och fruktsmörgås

Daniels biff och pepparrotssmörgås

Tinas "utflyktssmörgås"

DanielsGammaldags falukorv med stekt ägg på hårt bröd.

Lenas Kalles-kaviarsmörgås med potatis och dill på rågbröd.

Therese kavring med makrill och lök.

MargaretaGs Avokado och rödlökmacka.

AnnaEs Messmör och banan-smörgås.

Britta Anderssons "snabba hällbröd bakat på lättöl" med smör och ost.

"Fyra-Kvadrat-Lisa" med falurågrut, nypotatis, gräddfil, rödlök och gräslök

AnnaMarias tomat och kikärtsknäcke

Innas valbiff på rostad Kneipp.

MariAnnes knäckebröd med avokado, morot, rödlök alfalfagroddar och inlagd gurka

Vegologis dinkelknäckesmörgås med färskpotatis, tomater och godsaker på

Kantarellmackan från AnnaMaria

Lata Mammans systersmörgås

Enya Carlssons "kräftskiverestmacka" på knäckebröd

söndag, augusti 10, 2008

Wasabisenap

Måste bara tipsa om det här: "wasabisenap". Har inte hittat den på någon svensk matvarubutik än, men mamma brukar köpa den på båten när hon åker till finland. Och då passar jag på. Att "beställa", liksom. För det här, mina vänner - det är riktigt, riktigt bra. Det är som senap på steroider, fast gott. Eller hur man skriver. Jag vet inte. Men jag vet det här: jag har börjat ha wasabisenap i och på nästan allt när jag vill ha den där lite pepparrot-starka smaken korsat med en stark, söt, mjuk, finmalen senap, och det är förvånadsvärt ofta. Jag har det på varma mackor med rökta pålägg, till saltat fläsk, till grillad fisk... Listan kan göras oändlig.

En lite udda, men mycket användbar smak, således. Testa, vettja!

Chokladsås

Fick en massa fin schwizisk choklad av O. när han kom hem från en månads vistelse där, för någon vecka sedan.

Idag har vi haft besök, här hemma, och för att göra något gott till dessert blev det en enkel chokladsås av nyss nämnda choklad:

200g mörk choklad
2½ dl vispgrädde
2 msk mörk sirap
Chili efter smak
2 msk rumstempererat smör

Krossa och smält chokladen i ett vattenbad.
Blanda i vispgrädde, sirap och chili.
Blanka av med rumstempererat smör.

Servera med t.ex. glass eller grillad frukt.

fredag, augusti 08, 2008

Friluftsmat

Läser på CayakCarins fina sajt om att Horisont skall ha gourmetpaddling i september och funderar - allvarligt - på att anmäla mig.

För jag gillar ju, som bekant, mat. Och friluftsliv. Jag har stora delar av mitt liv varit aktiv scout och har klättrat (väldigt mycket) de senaste lite dryga tio åren. Numer kommer jag oftast ut när dottern och jag får för oss att "äventyra" och då blir det korta vandringar, kanske klätterturer, någon natt i tält och sådär.

Men maten när man är ute är oftast inte jättekul. Inte sällan är man hänvisad till att laga mat på något litet lättviktskök (jag har ett MSR "pocketrocket") och med ett begränsat utrymme i ryggsäcken (där ligger ju alla klättergrejer och extrakläder) och med begränsade resurser vad det gäller "fräscha råvaror" blir man ofta till sist hänvisad till något frystorkat som bladas med vatten.

För att råda bot på utematstristessen funderar jag således på att gå den här kursen. Karin Ihre, som håller i kursen, skrev för något år sedan den vackra boken 'På en låga' som numer får anses vara något slags "referensverk" i vettig utomhusmat. Och även om jag inte kan paddla något vidare vore det roligt att träffa henne och utbyta erfarenheter.

För visst ser det här



Mycket, mycket MYCKET godare ut än det här?



(Bilderna kommer från horisontkajak samt det här fotoalbumet

torsdag, augusti 07, 2008

Hell's kitchen säsong 3

Jo - om någon skulle ha missat det - "Hell's kitchen" går ju igen på trean. Just nu sänds säsong 3 och för en knapp halvtimma sedan slutade episod 6. Nu är det tre killar och tre tjejer kvar, och det börjar bli riktigt intressant!

För Er som följer serien - Jag tror att Jen kommer att vinna, den här säsongen. Jag har de tidigare säsongerna lyckats hitta vinnaren redan efter några program, men det här året har det varit mycket svårare. Inte för att alla kockar varit mycket bättre än tidigare år (det har de inte), men kvaliteten har varit jämnare (alla har varit ungefär lika dåliga). Jen har dock klivit fram och bara blivit bättre och bättre och nu tror jag på henne!

Vad tror ni?

BBQ-sås

En enkel, men god bbq-sås:

2 msk tomatpuré
1½tsk paprikapulver
3 msk balsaminäger
1 msk oxfond eller ½tsk salt
1 tsk torkad rosmarin
1 krm vitlökspulver
2 lagerblad
2 msk socker el. 1 msk flytande honung
2 dl vatten

Och om man vill

Liquid smoke, eller rökig whisky

Koka ihop i sauteuse eller tjockbottnad panna. Rör ev. i liquid smoke eller whisky. Serveras till grillrätter. Står sig någon vecka i kylskåp.

onsdag, augusti 06, 2008

När man är trött...

När man är trött är det bra att man har rutiner.
När man är trött är det bra att man inte behöver tänka.
När man är trött är det bra att matlagningen i alla fall sitter.
När man är trött är det bra att ens ryggmärg ändå har rätt känsla.

För när man är trött är det det enda man har att luta sig mot.

Off-topic: Det finns alltid saker som är personliga...

Det har ju pratats i nästan hela bloggosfären, utom kanske just här på Krubb, om det där med privatlivets helgd och hela den där grejen med FRA och sådär en tid nu. Eftersom jag tycker att det är viktigt att hålla sig a jour med vad som händer och dessutom gillar språket och stilen på t.e. Anna Trobergs blogg har jag ett tag följt med i diskussionen bl.a. där.

Det - att läsa Annas blogg - och att det precis varit pride-festival (som typ ALLA - oavsett grad av strejtness eller religiositet eller whatever - har haft en åsikt om och bloggat om!) där jag läst ett och annat inlägg av vad vi lite elakt skulle kunna kalla "kristna nötter" har fått mig att tänka lite på min egen kyrksamhet och vad den genom åren fört med sig...

Precis som samtalet med Paddan, i lördags.

Ja. Jag är alltså kristen. Troende. Så. Nu är jag "ute ur garderoben". Ifall någon nu undrat.

Min tro har mycket lite med min matlagning att göra och det här är det garanterat både första och sista inlägget om religion på den här bloggen, men modigare bloggare än jag har ett tag petat på mig och sagt "skriv något om..." och svaret har alltid blivit "nej - jag skriver om mat."

Så - för att ge ett par löften:

1) Jag kommer fortsättningsvis inte låta bloggen bli något slags "religiös" blogg. Jag tror nämligen att ni som läser den hellre läser om vad ni skall göra med fläskkarré än får dåliga bibelstudium serverade Er från en klåpare i kockrock.

2) Om någon av Er som läser den här bloggen - någonsin - har en fråga om min tro eller hur jag ser på saker och ting är ni jättevälkomna att fråga mig personligen, eller per mail. Jag lovar att berätta vad jag tror på. Kontaktuppgifter har postats några gånger förut här på bloggen, så ni hittar dem säkert med sökfunktionen längst upp på sidan.

3) Om några religiösa nötter blir arga för att jag använder terminologi som "religiösa nötter" och/eller tycker att jag är "en dålig kristen" har de säkert rätt i sak, men jag lovar att ta bort alla sådana kommentarer ur kommentarsfälten på mina bloggposter.

För såhär är det - det finns grejer som är personliga. Eller faktiskt tillochmed privata. Som folks religionstillhörighet, politiska vy, sexuella preferens(er) etc. Grejer som vi kan välja att fläka ut på nätet och låta andra ta del av. Om vi vill. Eller låta bli. Om vi inte vill. Än så länge, that is.

Så - för att tydliggöra - den här posten är nog det mest personliga - på gränsen till privata - ni får läsa av/om mig. Men jag vill förklara - för Er som tror varför jag inte basunerar ut min tro på bloggen varje dag. För Er som inte tror med som kanske undrat varför jag på andra bloggar just debatterat tro och frågor kring det. För Er som undrat var jag står. Egentligen. Det här är jag. Eller i alla fall en del av mig.

Så - nu är jag "ute ur garderoben".

Slut.

Och till slut vill jag dedikera den här låten till Anna Troberg, Mackan Andersson, Emanuel Karlsten, Kristofer Gustafsson, Kn. E och kompisarna i kåren i Nacka och alla andra hjältar där ute som skriver, läser och inspirerar med orden "God IS one of us"

Snabb nudelwok



(4 port. - 10 minuter)
2 "buntar" äggnudlar
200g tärnad kyckling eller fläsk
½ kg roliga wokgrönsaker
½ dl soja
2 msk thaichilisås
1 tsk Ingefära
1 tsk risvinäger eller limesaft
½ dl socker

Börja med att blöta upp nudlarna, så att dessa kan wokas, i en egen kastrull.
Stek på fläsk eller kyckling.
I med alla grönsaker i pannan.
I med soja och chilisås och låt koka ihop ett tag.
I med kryddorna.
Smaka av med risvinäger eller limesaft.

tisdag, augusti 05, 2008

Tillbaka i verkligheten

Hade ju "mina andra semesterveckor" nu, de senaste två veckorna, och började att jobba igår igen efter att ha varit hemma och njutit av och med familjen... Det var lite segt, skall erkännas, men det var roligt att träffa kollegorna igen. En av kollegorna och jag tog en prommenad på eftermiddagen, följda av en uppdykande commis, som helt plötsligt stack in huvudet i köket och lämnade en massa god Schweizisk choklad.

Sådana commiser unnar jag alla kockar!

Bakade bröd på eftermiddagen. Tror att det kan ha blivit lite för mjukt i mitten, men jag får se idag hur det är.

Idag tänkte jag - om jag har alla grejer jag behöver hemma (jag har inte kollat så noga, jag har ju haft semester!) göra lite müsli på eftermiddagen, och sedan städa ur ugnen ordentligt.

Det blir i alla fall "Thailändsk Kycklingsoppa" idag, till lunch. Det är bra. Det brukar vara poppis. Och så kommer det varor, något som alltid känns lite som lotteri, såhär på sommaren, när våran leverantör kör med vikariepersonal.

En rätt ordentlig dag, som synes. Vi får se lite hur allt går.

måndag, augusti 04, 2008

Nachos


Det händer ibland i det Värnska kället att man tycker sig ha ont om tid för matlagning. Att man tycker att det känns lite besvärligt att vara kreativ och inspirerad. Samtidigt brukar det hända att man är synnerligen hungrig. Inte sällan är det nämligen sen kväll eller rentav natt. Då ser Fu Värn ibland på mig med en menande blick och jag vet: Nu är det dags för nachos.

Nachos - små mexikanska majschips av torkad "tortilla" toppade med vad man har till hands - är både gott, enkelt och faktiskt ganska nyttigt. Dessutom är de idealisk barnmat, då de ju går att variera efter vad var och en vill ha att äta. Vill ditt barn en dag helt plötsligt inte äta avokado kan man ju göra en tallrik utan, osv.


Såhär blev våra nachos igår!

½ gurka
10 st körsbärstomater
2 avokado
1 msk limejuice
1 tsk salt
Guacamole
Salsa
Köttfärs
Paprikapulver
Spiskummin
Salt
Peppar
Vitlök - om man vill
Gratängost

Stek färsen med salt, peppar, paprika och spiskummin. Smaksätt med vitlök, om man vill.
Lägg på majschips på en tallrik, på med gratängost och kör i micron i ungefär en minut, tills osten smält tjusigt.
Skala, kärna ur och tärna avokado. Lägg i skål med limejuice och salt.
Skär alla grönsaker i tjusiga bitar.

Lägges på gratinerade nachos, och toppas med salsa och guacamole.



Guacamole

Ingredienser:
2 avocados - mogna. Gärna riktigt mjuka
1 msk olivolja, gärna ganska mild
1 msk citronjuice, eller 1 tsk limejuice
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl creme fraiche
En god nypa salt
Lite cayennepeppar

Mixa rubbet i en skål, med en stavmixer. Smaka av med salt och cayennepeppar

För laktosintoleranta kan man hoppa över creme fraichen, jag har med den mer för att ge en ljusare färg och en "slätare" konsistens. Guacamolen blir annars lite grynigare, men fortfarande god!


Salsa:

500g krossade tomater
1 tsk vitlökspulver
1 finhackad lök
1 tärnad paprika
Lite limejuice
1 tsk spiskummin
½ tsk paprikapulver
1 mild chilifrukt (spansk peppar) eller sambal oelek efter behag.
Ibland en nypa socker, för att balansera upp det, eller lite ketchup.

Blanda allt ordentligt. Stavmixa möjligen lite pulsande, till en lite grynig konsistens, men inte för länge så att det blir en puré.

lördag, augusti 02, 2008

Claim to fame...

Just nu blir jag länkad från Linda Skugge OCH (Samtidigt) har en text jag skrivit om fläskkarré blivit publicerad på Taffels "matgästen". Det känns jättekul. Och hedrande.

Och till alla nytillkomna Krubbläsare vill jag bara säga: "Välkomna! Hoppas ni skall trivas!"

fredag, augusti 01, 2008

Makaroner med korv, kassler och äppelgrädde



Rubriken hade lika gärna kunnat vara "kylskåpsrensning", men det här tror jag funkar bättre i receptdatabaser och bloggportaler... :-)

(4 port.)
Pasta av valfri sort - jag valde makaroner.

4 st kokta wienerkorvar (enligt konstens regler kokta med lagerblad, salt och kryddpeppar)
200 g kassler
Lite smör och olja för fräsning
2 dl god kycklingbuljong
1½ dl matlagningsgrädde
1 msk äppelmos
1 tsk vitvinsvinäger
2 msk stark, söt senap
1 tsk pepparrot, eller wasabi
2 tsk rosmarin

Tärnad fetaost till garnering


Koka pasta enligt alla anvisningar på paketet.
Skär wienerkorven i vettiga delar. Lägg i kastrull eller panna.
Gör sammaledes med kassler.
Låt fräsa i pannan i lite smör och olja.
När korven fått lite färg och kasslern börjar bli lite hård, i med alla övriga ingredienser i pannan.
Låt koka ihop till en såsig konsistens.
Red möjligen av med lite av pastavattnet (som nu är fullt av stärkelse från pastan).
Garnera med tärnad fetaost, precis vid servering.

Stilpoäng: Brittas snabba tunnbröd


Jo, i smörgåstävlingen kommer det ju in ett och annat bidrag... Ett kom från Britta Andersson i Linköping, och det skiljer sig faktiskt rätt mycket från övriga bidrag:

A) Det kom på papper. Ett handskrivet papper.
B) Det handlade mer om brödet än vad som är på. I det här fallet ett fantastiskt recept på något som kallas "snabbt tunnbröd", som bakas på bl.a. lättöl.
C) För att vara förvissad om att jag faktiskt gjorde rätt, enligt receptet, och vetandes att jag inte är någon vidare bagare (och därför inte har köket fullt av bakprylar) skickade hon med vad hon trodde att jag saknade - en kruskavel!

Givetvis är det här ett bidrag som berättigar till stilpoäng (hey - jag delade ut ett stilpoäng i tävlingens början för att deltagaren använde mitt eget brödrecept till sin favvomacka - är inte DET HÄR värt ett stilpoäng vet jag inte vad som är det!). Ett signerat ex. av "Mums - det bästa från Krubb" kommer på posten, när tävlingen är avgjord!