onsdag, juli 30, 2008

Tack, Linda!

Tack, snälla, snälla, snälla Linda Skugge för ett vackert signerat ex av den fina kokboken "Mamma - jag är hungrig!" att ge bort i prispotten i smörgåstävlingen. Tack, tack, tack. Sedan tidigare har ju Lisa på Taffel gett mig ett par böcker att ge bort, och själv har jag ju några ex av "Mums - det bästa från Krubb", så det finns nu rätt mycket priser i potten. Men så är det ju också en hel del riktigt bra smörgåsar med och tävlar också! Eller vad sägs om de här godingarna?

Karin Roséns dansk/skånska salamisommarsmörgås

Nina Frodemos makrillsommarsmörgås

Lisas smörgås med renstek

Mackans "sjukt goda macka" (som är nästan som en bookbakertoast):

Rutans fina toastar med märg

Annas mangocurrysmörgås

Pyttans SMÖRgås

Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka

Karlavagnens västerbottenostmacka

Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd

Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis

Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Karlavagnens Pa amb tomaquet

Annas (en annan Anna - från längst in i skafferiet): nybakade bröd med hasselnötter med smör på.

Elin med en olivciabatta med lufttorkad skinka och basilikaröra,

Sam med en "sommarmacka från småland",

FdLocusKarin med en leverpastejfavorit från barndomen,

Maria (från salt och peppar) med en bagel med kyckling, brieost och vinbärschutney

och från KarinW, en surströmmingssmörgås på tunnbröd, med potatis, rom och lök.

Örjans knäckebrödssmörgås med ätticksströmming och rödlök.

Emma W pannbröd med messmör och gurka

RagazzeMarias svärfars smörgås med äpple

Emmas rostade bagel med philadelphiaost och blåbär

Hannahs Tahini och fruktsmörgås

Daniels biff och pepparrotssmörgås

Tinas "utflyktssmörgås"

DanielsGammaldags falukorv med stekt ägg på hårt bröd.

Lenas Kalles-kaviarsmörgås med potatis och dill på rågbröd.

Therese kavring med makrill och lök.

MargaretaGs Avokado och rödlökmacka.

AnnaEs Messmör och banan-smörgås.

Britta Anderssons "snabba hällbröd bakat på lättöl" med smör och ost.

"Fyra-Kvadrat-Lisa" med falurågrut, nypotatis, gräddfil, rödlök och gräslök

Är din smörgås inte med? Eller har du ett eget förslag på "bästa mackan"? Lämna in ditt bidrag och var med och tävla om de fina priserna!

--

Uppdaterat 080801:

AnnaMarias tomat och kikärtsknäcke

Innas valbiff på rostad Kneipp.

MariAnnes knäckebröd med avokado, morot, rödlök alfalfagroddar och inlagd gurka

Och återigen - ni som gett priser till tävlingen... TACK!

tisdag, juli 29, 2008

Mat för ban igen: En helt vanlig middag.


Jo. Jag skrev ju om mat för barn för någon vecka sedan. Det är förmodligen ett av de mest lästa - och kommenterade - inläggen i bloggens historia. Det blev faktiskt länkat av en av sveriges just nu mest aktuella auktoriteter på mat för barn. Smickrande.

Några har mailat och frågat om de "måste laga massor med olika sorters mat nu, när alla barnen äter olika grejer?" och tyckt att "jag lagar bara en sorts mat hemma, det får räcka". Jag vill bara - för att vi i min familj har en fyraåring, som just nu är lite petig med vad hon äter, en mamma som äter helt mjölk, lök och paprikafri kost p.g.a. amning av ett "magbarn" och en kock med ambitioner - visa hur vi löser det.

Det här är en middag med pasta, kassler, stekt svamp, majs, färska grönsaker och senapscremefraiche. Vill man rör man ihop alla grejer till en sås. Vill man inte väljer man vad man vill äta själv. Det är alltså inte svårare eller krångligare att laga mat på det här sättet, hemma. Det är "en sorts mat" om man så vill, det är bara att man ställer fram det på bordet innan man gojsat ihop allt i samma gryta!

Testa vidare. Och lycka till!

måndag, juli 28, 2008

Tips i Linköping.



Är man det minsta intresserad av glass skall man köpa sig en på "Bosses Glassbar" i hörnet Platensgatan/Ågatan (ett kvarter från stora torget, ett kvarter från "gula huset", ett kvarter från domkyrkan).

De gör fantastiskt god glass, på endast naturliga råvaror (grädde och ägg för glassarna, fruktjuice och äggvita för sorbeterna) Det blir inte mycket bättre än så. Faktiskt.

Dottern åt - med god aptit - och hela ansiktet. Är inte det här njutning vet jag inte vad som är det. Glass ända upp på kepsen!

fredag, juli 25, 2008

Semester - från bloggen också...

Tjaba, gänget. Nu drar Fru Värn, ungarna och jag på semester ett par dagar i Östergötland, och jag kommer inte att blogga under tiden. Ha det så bra allihop.

Kram.

/J

torsdag, juli 24, 2008

An honest mistake...


Titta på den här bilden. För någon vecka sedan var vi hemma hos Fru Värns föräldrar, för Far i huset fyllde år. Det var trevligt. Vi åt fantastiskt god mat, det var tårta och kaffe och allt som hör till. Barnen var glada. Tillresta släktinga från Göteborg. Hela grejen. Men så kom bullarna fram... De är oätliga.

"Va?" Säger ni - "Nu tar han väl i... Bara för att han är kock och svärmor inte är det finns det väl inga skäl att racka ned på hennes bullar?"

Nej. Det gör det verkligen inte. Inte vanligtvis. Men just den här gången var bullarna verkligen inte bra. Inte alls så bra som de brukar. De var - faktiskt - rätt dåliga.

Ni ser - Svärmor hade gjort ett misstag. Ett "honest mistake" som man sägeri landet där borta. Hon hade haft vissa ingredienser i omärkta burkar, och när vi sedan skulle äta märkte vi att hon tagit fel på burk eller innehåll.

För att klargöra - här kommer en bild ur ett annat kök:



Tack, kära svärmor för att vi fick komma och fira svärfars födelsedag. Tack för den fina tårtan, den goda maten och alla glada skratt. Och tack för att du bjuder på dig och dina misstag, såhär till bloggen. De varmaste kramar från en elak svärson som skvallrar. :-) Kram.

onsdag, juli 23, 2008

Semestertid...

Har nu - igen - ett par veckors semester från köket och har då tid att både läsa lite bloggar, liksom gammalmediala, väldigt analoga papperskvällstidningsartiklar. Nu är inte jag tjej, men jag vägrar att tro att tjejer är genetiskt defekta på något sätt som skulle göra dem mindre lämpade som skribenter, bara för att det skulle ske digitalt? Är jag helt ute och hojar nu?

Anna T - en av de bloggar jag oftast läser - har skrivit en bra post om den här artikeln. Och hon är tjej. Och verkar inte mer stressad än vanligt.

Och - som bloggande man - bör jag vara orolig för min hälsa, nu? Fastän jag är kille? Jag förstår inte? Gör Y-kromosomen mig mer stresstålig? Eller bättre på att låta bli att blogga på semestern? Snälla, ni tjejer som läser den här bloggen - och speciellt om ni skriver själva - förklara det här för mig, som bevisligen är en del av det oppressiva patriarkatet och därför inget begriper, för jag HAJAR verkligen inte vad det är för fel på Malin Wollin? Utom att hon skulle vara tjej som bloggar, dåra?

--

EDIT: Hahaha! Och knappt hann jag trycka på sänd-knappen förrän jag i min bloggläsare hittade ett ett blogginlägg från eminenta Emma på Opassande om att det inte alls är tjejer som är mest stressade, utan killar. Och att det inte alls är fler tjejer som bloggar, utan killar. Och... Att... Jag... Är... Gammal... Ja - läs själva, i SvD.

tisdag, juli 22, 2008

Jo... Det här med smörgåstävlingen...

Den går alltså vidare - med obruten takt, verkar det som.

Karin Rosén har t.ex. skickat följande smörgåsrecept med e-posten:


Halloj!

Här kommer mitt bidrag till mack-tävlingen:

Man tager sig en rejäl skiva av nåt gott franskbröd och täcker detsamma med ett salladsblad.

Därpå lägger man ett par generösa skivor dansk salami (den ***-stjärninga ska de va!).

Sen tar man fruktsallad, sån där majonnäsig du vet (i Danmark kan man köpa en med små chokladbitar i och som är spetsad med rom)

Sen toppar hela rasket med en eller två skivor påläggschoklad!

Man är praktiskt taget inte kontaktbar under inmundigandet, jag lovar!

Hils fra

Rosénskan i Malmö


En annan läsare, och medtävlare - Nina Frodemo - skrev i en kommentar till ett blogginlägg - som egentligen handlade om något annat än själva tävlingen, vilket får mig att påminna alla deltagare om att det är bra att lämna in bidrag till kommentar till rätt inlägg så är det lättare att sortera dem sedan och så är både du och jag säker på att ditt bidrag är med och tävlar... Nåväl:

Nina Frodemo sa...

Fixar inte tekniken, så skickar mitt tävlingsbidrag här, istället!

Min sommarmacka


Mixa din älsklingsädelost med creme fraiche. Ta en bagutte av favvo, gärna fullkorn, fyll med sallad, ädelostcremé, rökt makrillfilé av valfri sort (peppar) och toppa med tunna skivor av nektarin! Fantastistiskt!
Vi njuter varenda sekund!

Men inget slår ju nyrökt fllundra på hembakt tunnbröd på Gotland förstås!

Nina F, med man eftersom kidsen bara gillar köttbullar i pitabröd! ;-)


Övriga bidrag i tävlingen är :

Lisas smörgås med renstek

Mackans "sjukt goda macka" (som är nästan som en bookbakertoast):

Rutans fina toastar med märg

Annas mangocurrysmörgås

Pyttans SMÖRgås

Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka

Karlavagnens västerbottenostmacka

Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd

Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis

Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Karlavagnens Pa amb tomaquet

Annas (en annan Anna - från längst in i skafferiet): nybakade bröd med hasselnötter med smör på



Det är således väldigt många, väldigt fina bidrag. Men så kommer det ju också att delas ut väldigt många väldigt fina priser också! Fortsätt gärna att komma med fler bidrag!

--

EDIT: Nu har det kommit in ytterligare några bidrag - från

Elin med en olivciabatta med lufttorkad skinka och basilikaröra,

Sam med en "sommarmacka från småland",

FdLocusKarin med en leverpastejfavorit från barndomen,

Maria (från salt och peppar) med en bagel med kyckling, brieost och vinbärschutney

och från KarinW med en surströmmingssmörgås på tunnbröd, med potatis, rom och lök.

måndag, juli 21, 2008

Grillad lax med teriyakisås, wasabicreme och grönsaksris



Lax:

4 portionsskurna bitar. 125-200g / port.

Grillas på grill eller steks på MYCKET hög temperatur (använd "stryktålig" olja av hög kvalitet och ha bra drag på fläkten), några minuter på varje sida, tills ytan karamelliserats. Använd gärna grillpanna, ifall du har en. Salta och peppra.


Teriyakisås:

½ buljongtärning
1 dl japansk soja
1 tsk ingefära
1 vitlöksklyfta, finhackad eller pressad, om man vill ha i det.
1 dl soja
½ dl vatten

Kokas ihop till sirapskonsistens.

Wasabicremefraiche:

1 dl creme fraiche
1 tsk wasabipaste på tub

(kan ersättas med johnnys senap och pepparrot, ifall man inte har tillgång till wasabipaste)
Rörs ihop till dressing.


Grönsaksris:

3 dl parboiled ris
3 msk matolja
1 buljongtärning (kyckling eller grönsaksbuljong)
Lite finhackade grönsaker (morot, palsternacka, majs... vad du har hemma)
7,5 dl vatten.

Hetta upp oljan i en kastrull. Släng i grönsakerna, som får fräsa med ett tag.
I med riset. Rör ordentligt med en slev. Risgrynen skall bli nästan genomskinliga.
I med vatten, ungefär 4-5 dl.
I med buljongtärning. Finfördela i riset med gaffel. Rör om i riset lite då och då.
Koka, utan lock, på medelvärme. Rör i riset lite då och då.
Tillsätt mer vatten allteftersom det kokar in, tills riset har en mjuk, fluffig konsistens.

Heta kycklingvingar



Jag hittade, som bekant, en billig hel, men inte fryst kyckling på min coopbutik härom dagen och när jag kom hem med fågeln blev det - som vanligt med en hel kyckling, i det Värnska kället, mat till flera måltider. Kycklingen delades i klubbor, filéer, skrov till buljong och vingar. Vingar som i "sådana där amerikanska sticky hot wings"-vingar.

Jag gjorde mina som ett litet "finger-snack" igår och här är receptet (per person):

2-4 vingar, beroende på hur hungrig du är
30 g smör
2 tsk cayennepeppar
1 vitlöksklyfta
1 schalottenlök
1 krm vitpeppar
1 krm salt
1 msk paprikapulver
2 msk tomatpuré
½ dl balsamvinäger
1 msk socker, eller 2 msk honung
1 tsk rosmarin
Liquid smoke efter behag

Smält smöret i en het panna, innan det blir brunt, i med lök, vitlök och alla kryddor utom socker. Stek hårt.
Lägg i vingarna. Stek tills skinnet är mörkt brunt och krispigt.
Häll på vinägern och sockret/honungen. Låt koka ihop ett tag.
I med tomatpuré. Låtputtra ihop till kladdig sås täcker vingarna ordentligt.
Vid serving - droppa lite liquid smoke över. Garnera, om du vill, med färsk rosmarin. Servera gärna till pommes frites och en kall dipsås på creme fraiche.

Kockens hemligheter: Del 1 - "Hur får jag mitt barn att äta grönsaker?"

Jag får, som kock, en hel del frågor ifrån föräldrar till barn på "min" förskola och/eller läsare av bloggen som har barn och en av de vanligast förekommendande frågorna är: "Hur får jag mitt barn att äta....[sätt in något här. Fisk/grönsaker/gröt/grytor/paj/korv etc.]?"

Utan att kunna ge några direkta svar om just DITT barn kan jag säga såhär: En tanke som hjälpte mig, när jag började jobba med mat för ban efter att ha jobbat på krogen är att "det är ingen skillnad, det handlar bara om att gästerna är mindre till storleken". Vad jag vill ha fram är att på krogen handlar allt om att sälja. Man köper mat, man lagar mat och man säljer den. Det är hela businessen! För att lyckas med det måste man ha något att konkurrera med: Bättre pris eller bättre kvalitet än alla ens konkurrenter. Simple as that.

Barn är inte annorlunda, på något sätt - de vill också, som du och jag på krogen - kunna välja vad de vill äta. Ha det presenterat för sig på ett snyggt sätt och sedan äta, gärna i lugn och ro med jämnåriga kamrater. Här kommer därför några tips på hur jag har fått mattrilskande barn att äta mer av "impopulär mat".

1) Låt barnet äta med sina kompisar. Ärligt. När det är bara du och ditt barn har barnet väldigt lite inflytande över situationen. Du är vuxen. Barnet VET att det är du som bestämmer. Du kan vara världens bästa morsa (eller farsa, men då kommer du tvåa på världsrankingen - jag har egna barn! :-) ) och ändå inte få ditt barn att äta upp sina brytbönor. Varför? Därför att det är barnets enda påverkbara parameter. "Jag kan i alla fall bestämma mig för att inte äta och det finns inget den vuxne kan göra åt det". Tillgången till barnets matsmältning blir ett maktmedel. Låt nu i stället barnet ta med sin en kompis hem (eller två) och sätt dem vid bordet. Laga mat, men håll dig i bakgrunden. Lek "restaurang". Se vad avslappnat ditt barn blir. Se hur bra det äter!

2) Barn är precis lika intresserade som du och jag att maten skall se "kul" ut. Lek lite med uppläggningarna hemma! Ta dig tre sekunder extra. Kanske kan du lägga upp ditt mos genom en pepparkaksform idag och göra ett litet hjärta på tallriken? Kanske måla något kul mönster med ketchupen? (dra sedan eggen på din skalkniv genom mönstret, eller en tandpetare och det blir... well... snyggt, man!)

3) Barn vill känna igen sin mat. Separera gärna grönsakerna. Du vill att ditt barn skall äta grönsaker, right? I stället för att lägga ihop allt till "en mumsig sallad, som är både god och nyttig..." kan du lägga upp de grönsaker du tänkt använda, fast var för sig. Barnet kan blanda sin egen sallad på tallriken! Just det här tricket införde jag på Ekbacken när jag började jobba där och ökade grönsaksomsättningen med sisådär 200%. Och jag fick ett c:a 60% mindre "svinn" på grönsaker som slängdes...

4) Lek med maten! Bland det mest förbjudna vi har i sverige är att leka med maten. Samtidigt vill vi att våra barn gärna skall växa upp till att bli kreativa, aktiva och inte stillasittande hösäckar framför japanska tecknade serier på Tv? Right? Lek med maten själv! Gör en uppläggning där du bygger en bana av potatismos som ärterna kan rulla i! Skär blommor och blad av grönsaker och prata med ditt barn om vad det äter. Skriv barnets namn i ketchup på tallriken! Använd DIN fantasi, och fortsätt leken vid matbordet. Det skall vara lustfyllt att äta, right? Och det handlar om att sälja!

5) "Tjuvtrick": 'mat på en pinne' Jag vet inte riktigt varför, men jag anar att det har med barns vilja att äta saker med händerna. I vart fall; 'mat på en pinne' funkar av någon anledning nästan jämt. Ditt barn vill inte ha kycklingfilé? Trä upp den på en bambupinne och voila! Köttbullar? Fiskbullar? Lax? Räkor? Vad är DITT barn "lite grinig" med? Trä upp det på en pinne och se om det funkar. Tillbaka till det där med att vilja känna igen maten man äter. På en pinne får du bättre överblick av vad du äter, än i t.ex. en gryta. Testa att ge ditt barn mat på en pinne!

6) Låt barnen vara med! Jag och min fyraåriga dotter lagar oftast maten tillsammans. Och hon älskar det. Att vara med och röra i grytor, skrubba potatis eller provsmaka gurkan innan den serveras är som allt annat i den åldern, som avbryter tristessen - ett äventyr. Låt dina barn vara med. Visst, det blir kladdigt och messy i köket. Visst, det tar tid, men hey - det är viktigare att de faktiskt ÄTER maten (som "provsmak", t.ex?) och blir delaktiga ("Se vilka fina köttbullar! Vad duktig du är!") än att maten serveras på rätt tid? Tar det tillräckligt lång tid kommer det gamla "hungern är bästa kryddan" till sin rätt...

Avslutningsvis - några "no-nos":

Det finns några gamla "husmorstips" som jag hört andra som jobbar med mat för barn köra med, men som jag inte tycker funkar alls!

"Smyg ned grönsaker i grytan så äter barnen.." Nej - det gör de inte alls. De känner inte igen grejerna, när det blir för små bitar (små nog att tugga av ett litet barn) och de vill se vad de äter. Gryta är en no-no av flera skäl, men ett är detta.


"Eftersom barn bara gillar korv med mos gör jag mat som ser ut som korv med mos"
Nej! Försök inte lura ditt barn! Vill du att det skall äta palsternacka, rättika, blomkål eller liknande så ge det grönsakerna. Gör inte puré av allt, som barnet sedan tror är potatismos och blir grymt besviken (och känner sig sviken) av. Du VILL att ditt barn skall lita på att du ger det den mat det tycker sig behöva...

"Barn äter bara korv, pannkakor och köttbullar, så jag gör bara korv, pannkakor och köttbullar" - Nej, barn äter inte bara de grejerna, men de äter grejer de känner sig trygga med, ungefär som du och jag. När du skall laga mat till ett barn, börja med EN ingridiens som är ny. Du måste inte servera ditt barn gåslever, portvinsreduktion och tryffelpotatisgratäng på en gång, när det mest får korv och köttbullar annars. Börja med att byta ut moset. Möjligen äter det bara korven den gången, men sedan äter det även din fina potatisgratäng... Då är det dags att lyfta bort ärterna och kanske lägga till... brysselkål? Du hajar.

Till sist: Det här åt vi (och familjens fyraåring) med god aptit igår kväll:

"Kryddig köttfärs på en pinne" Köttfärsjärpar med spiskummin och paprika. En tomatsås och en kall sås på creme fraiche, örter och honung att dippa sina spett i. Ris (format med ringstans) och grönsaker (för sig) på en vacker tallrik. Lagat tillsammans. Fyraåringen hade redan ätit två spett då de väl kom på bordet. "För att provsmaka".

söndag, juli 20, 2008

Omelett med kyckling, bacon, cream cheese, rödlök och morot



Omelett. En sådan där rätt som alla har egna recept på. Men också - fastän det är enkelt - så oerhört svårt. Elegansen ligger i att med bara ett fåtal ingredienser (ägg och vätska) få till något som går att äta.

Många är de köksmästare som utsätter sina kockar för "omelettprovet" när de skall anställa ny personal. Kan folk inte göra omelett har de helt enkelt inte i ett professionellt kök att göra! Samtidigt kan man se lite hur folk arbetar. Vad de tänker och vilka "moves" de har.

Omelett, hemma hos oss är oftast bara ägg och mjölk, eller vatten och sedan fyller man den med lite av vad man nu råkar ha hemma. Eftersom jag härom dagen köpte en hel kyckling (som jag sedan omsorgsfullt styckade och sedan har lagat mat på inte mindre än 4 gånger sedan dess!) hade jag ett par kycklingbröst som jag strimlade och stekte i lite olivolja. Så tärnade jag morötter i så fina bitar jag kunde och så finstrimlade jag ett paket bacon och hade i pannan.

Under tiden gjorde jag själva omelettsmeten - den här gången med lite matlagningsgrädde och två ägg per omelett, salt, cayennepeppar och vitpeppar, i en egen liten panna vid sidan om.

Så - när omeletten gått nästan klart hackade jag en halv röd lök och blandade med lite cream cheese, vitlök och rosmarin till en skön gegga som jag lade på ena sidan i omeletten. Där fick den smälta till sig lite och löken fick tappa lite av sitt svavelos innan det var dags att veva om lite i den stora pannan igen.

Så - stjälpte jag över omeletten på en tallrik och så på med "toppingen" av kyckling, bacon och morötter.

Och så är det bara att lägga ihop omeletten, genom att lägga den ena sidan över den andra. Jag gjorde det på tallriken igår, för det var ju bara jag själv som skulle äta, men på krogen skulle jag göra det i pannan, för att inte få onödigt fett på tallriken, som förstör min fina uppläggning! :-)

Nåväl - en god och snabb omelett blev det i alla fall. Och smaklig måltid, ifall du vill göra en likadan själv...

lördag, juli 19, 2008

Pakistansk kyckling


Jag älskar mitt jobb. Det är världens bästa. Och då menar jag inte _bara_ att arbeta på förskola, även om det utan tvekan är ett av mitt livs bästa beslut att börja jobba i förskolekök, utan också själva arbetet som kock. Att vara kock är ett fint, gammaldags, bitvis vackert hantverk. Jag är - om det undgått någon - stolt över mitt jobb och min yrkeskår!

En av de saker jag älskar mest är att jag aldrig blir fullärd. Jag hittar alltid något nytt jag inte gjort, eller något jag gjort på något annat sätt tidigare. Inte sällan beror detta "nya" på människor i min närhet; folk jag jobbar med eller familjen eller gäster som kommer med tips, idéer eller bara genom sitt sätt att vara och förhålla sig till mat, matlagning och mitt kök inspirerar till att tänka om. Dessutom har jag träffat alla de här människorna genom just min yrkesroll och jag skulle med stor sannolikhet inte ha träffat dem om jag t.ex. hade varit nätverkstekniker. :-)

(Här skulle jag kunna namedroppa ett gäng människor, men låt oss bara säga att jag är sjukt inspirerad av mamma och alla ni andra kommer liksom tvåa, även om jag älskar Er och är sjukt imponerad över Er allihop!)

Igår stod så plötsligt stjärnorna i något slags optimal linje: Flera saker, min lärlings pakistanska arv och kryddpalett, en annan matbekants fina kokbok, en kollegas glada humör och hälsning om att "pröva något nytt" och ett extrapris på kyckling i min lokala coop-butik spelade alla in i det som sedan väte fram ur mina grytor och kastruller:

Fågeln styckades enligt konstens normer och benen lades i en panna med olja och kryddor, och fick sedan gå klart med lite kryddor, grönsaker och tomat i ugnen, medan jag kokade ris till. Det blev något jag kommer att kalla "pakistansk kyckling":

(2 port)

Två stora kycklingben
2 msk olja
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
½ tsk ingefära
½ tsk rosmarin
1 tsk (jojomän!) cayennepeppar
1 liten nypa salt
2 lagerblad
1 burk krossade tomater

Lite goda grönsaker: ärter, morötter, bönor eller vad du vill.

Lägg kycklingbenen i en panna med MYCKET het olja. Stek dem våldsamt och krydda med alla kryddor. Låt gå tills skinnet på kycklingen ser knaprigt ut och är tämligen mörkt i färgen.
Lägg i en ugnsfast form. Häll grönsakerna över, och tomaterna. Låt gå i ugn på 180 grader i kanske 10-15 minuter.
Servera med ris och naan.

Uppdatering: tävlingen...


Har - av världens bästa Lisa - fått lite fina prisböcker att ge bort i smörgåstävlingen:

Hennes fina "Krydda!", den fantastiskt vackra och roliga "Ditt nya skafferi", samt en bok om "Yasuragi på Svenska". Jag har ännu inte kommit på hur jag skall göra med priserna (jag har aldrig behövt tänka sådana här tankar förr, då jag aldrig brukar ha mer än något enstaka pris i potten), men fortsätt gärna att komma med förslag på bra mackor så kan hända att just DU vinner någon av de här vackra böckerna!

--

Tävlingsbidragen hittills, dåra:

Lisas egen macka med renstek
Mackans "nästan bookmakertoast"
Rutans märgtoast
Annas mangocurrysmörgås
Pyttans SMÖRgås
Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka
Karlavagnens västerbottenostmacka
Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd
Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis
Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Keep 'em coming!

fredag, juli 18, 2008

A day in the life...

En dag i bilder.

Smörgåstävlingen går vidare!

Jo, det pågår ju en tävling, va... Och även om jag inte direkt drunknar i bidrag (än) har de som kommit in varit väldigt bra!

Lisa skriver t.ex.

Åh, min favorit nu är jättenenkel. Rökt renstek (eller annat rökt kött), creme fraiche (ev utrörd med en gnutta skånsk senap) sen toppar man med ... Papayakärnor! Låter långsökt men de smakar som krasse och ger definitivt gästerna något att prata om. Resten av papayan äter man med lite pressad lime och jordgubbar till dessert. Hmmmm, egentligen en mer vintrig rätt eftersom jag tycker att man ska äta mer närodlad frukt när den var i säsong.
Men vilket returtänkande!!!


Och mina egna tankar går till alla de snittar jag gjort genom åren med olika varianter av rökt ren med olika guckor...

Mackan (passande namn) har kommit med en egen variant på en klassisk bookmakertoast och helt enkelt kallat den "En sjukt god macka". Jag är böjd att hålla med.

Tävlingens första stilpoäng tillfaller signaturen "Pyttan" som mailat in ett litet fjäskmail:

hej här kommer min favvo macka =)

Det är ett supergott bröd som en viss herrvärn brukar baka

ta det brödet med en klick bregottoch 2 skivor ost och 2 gurk bitar

Yummie can´t live without them =) hahahahaha

ha det bäst

kram

Och givetvis kan en domare, även om jag är hård, motstå ett sådant mail. Pyttan tar hem det första "stilpoängspriset" och får ett ex av "Mums - det bästa från Krubb" (Jajjamensan! Svårare än så ÄR det inte att vinna något!)

Har förresten hittat en bra matblogg och när jag läste på den hittade jag MÄNGDER av smörgåsrecept. Jag hoppas Anna - som skriver i bloggen - ställer upp här med något recept!

Och alla andra läsare av Krubb - Kom igen! Lämna in något kul mackrecept nu! Jag LOVAR att du inte nödvändigtvis måste få ytterligare ett ex. av världens fulaste kokbok. Jag håller på och tigger/flirtar/prostituerar till mig fler fina priser i tävlingen, så det är bara att skribbla ihop något!

Lycka till, alla!

torsdag, juli 17, 2008

Pasta med köttfärssås



Gjorde pasta med köttfärssås igår. Som alltid, på förskola, en hit. Det verkar omöjligt att misslyckas, eller ens att laga för mycket. Det går liksom alltid åt! Det är jätteroligt, för jag trivs allra bäst med mitt jobb när barnen äter min mat och tycker att det är gott.

"köttfärssås" på Ekbacken kan vara lite vad som helst, egentligen. Vi har ju både vegetarian(er, nu på sommaren), några allergiker (varav en inte tål tomat, t.ex.) och medvetna föräldrar som inte vill att deras barn skall äta vad som helst (som smakförstärkare i form av natriumglutamat, i buljonger etc.). Så köttfärssåsen blir sällan EN sås. Det brukar vara en sisådr tre-fyra, kanske fem kastruller som står och puttrar på min spis vid serveringsdags.

Köttfärssås - inser jag - är en sådan där rätt som man nästan inte borde skriva om på bloggen. För alla - och då menar jag ALLA - har ett eget recept. Och egna tips. Och egna "facit" på hur det skall smaka. Ännu värre är det om man har att göra med en italienare, för då kommer de inte dragandes med sitt eget recept, utan "mamas". Och vem kan mäta sig med "mama"? :-)

Nåväl. Mitt recept ser ut såhär, på ett ungefär:

(4 port)

500g köttfärs
25 g smör att steka i
400g passerade tomater, eller 300g krossade tomater och 2 msk tomatpuré.
2 finhackade vitlöksklyftor
1 gul lök, i tärningar
1½ dl vitt vin
½ dl hemkokt kycklingbuljong, eller 1 kycklingbuljongtärning
1 msk torkad basilika
1 tsk oregano
1 msk olivolja
Salt och grovmalen svartpeppar

Börja med att bryna färsen i en stekpanna med smöret. Rör gärna hela tiden i pannan för att finfördela färsen. Jag brukar använda en sauteuse (som har rätt höga kanter) och en ballongvisp, så blir det inga klumpar.
När färsen är finfördelad. På med buljong, tomater och lök. Låt koka ihop tills lökens svavelsmak förvunnit.
I med vinet och kryddorna. Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.

Serveras lämpligast till vilken ofylld pastasort som helst. Smaklig måltid!

onsdag, juli 16, 2008

Frukost


Recept på en frukost som gör en lycklig:

Sofia Karlsson
"Frukostrast på en liten syfabrik på landet" från mästerverket "Visor från vinden" på datorn.
Hembakt sportlimpa med cream cheese, finhackad rödlök, rökt kalkonbröst.
Trippel espresso med vanilj.
I en lägenhet där alla andra - till sist - sover.

Korv med mos.... Typ...



Var ensam en sväng igår eftermiddag. Fru Värn hade åkt till stan för att på Skansen träffa sin lillasyster och dennas man. Barnen följde med. Dottern var begeistrad över att "Älgen var jättestor! Tillochmed större än pappa!" Jag antar att det är dags att börja träna lite, igen... :-)

Nåväl. När jag är själv orkar jag nästan aldrig lägga ned någon större tid på att laga mat. Det blir något som går snabbt. Mat övergår mer till att bli "bränsle för kroppen" än "njutning" och det är något som jag faktiskt ibland uppfattar som ett problem och försöker göra något åt.

Igår blev det - för att jag inte orkade göra något, "Korv med mos". Fast inte någon vanlig korv. Ja - inget vanligt mos heller, för den delen. Jag hade köpt billig, men bra Bratwürst hos vår lokala Lidl, inte helt olika Nürnberger-bratwürstchen, i smaken, men mycket större. Riktigt bra är de i alla fall (och med fantastiskt bra skinn, som spricker vackert när man steker).

Till detta gjordes en blomkålspuré, för att matcha kummin och lök i korven. Jag har säkert postat flera olika recept på blomkålspuré förut, här på bloggen, men igår gjorde jag såhär:

(4 port)
1 Blomkålshuvud
2 dl crrème fraiche
1 dl mjölk
1 krm muskot
1 krm cayennepeppar
1 tsk salt
1 tsk socker

Jag börjar med att ställa en kastrull på spisen (ganska vid, och med lock till) och värmer creme fraiche och mjölk till en "sås". Under tiden plockar jag buketterna av blomkålen, så smått jag bara kan.
I med blomkålen i "såsen" och på med lock. Skruva ned värmen. Låt skjuda tills blomkålen är genomkokt och mjuk. Känn efter med sticka.
Smaka av med kryddorna.
Stavmixa till önskad konsistens. Jag gillar ofta att ha min puré, lite "grynig", andra gillar mer "moskaraktär".
Låt gärna stå och svalna något, så blir purén något fastare i konsistensen.

Servera gärna till kryddiga korvar, grillrätter eller halstrad gös.

tisdag, juli 15, 2008

Tävling: Alla kan vara med!

Jo, va, jag tänkte att det var länge sedan jag hade en tävling här på bloggen och att det kanske vore dags nu...

Eftersom jag själv har rönt nya framgångar inom bageriets ädla konst (nåja - jag har lyckats att genom att göra bort mig tillräckligt många gånger få till ett recept på bröd på filmjölk) och sedan utforskat hur bra det brödet fungerar tilsammans med olika pålägg tänkte jag såhär:

Vi kör en smörgåstävling!

Reglerna är (som vanligt) rätt enkla:

Du skickar in ett förslag på "favoritsmörgås" här på bloggen - i kommentarerna. Gärna med recept på eget bröd om du använder sådant, eller bara typ "Jag tar en bit lönneboskinka och lägger på mitt franskbröd och garnerar med..."

Eller

bloggar du om det på DIN blogg, men då måste du länka till det här inlägget (och gärna skriva något i kommentarsfältet, så jag garanterat hittar ditt fina bidrag!)

Eller

mailar du mig (min mailadress finns i min profil här på blogspot).

Du får givetvis gärna använda bilder, filmklipp och annat för att visa hur snygg och god just DIN smörgås är. Om du vill.

Fina priser utlovas, som vanligt, även om jag ännu inte är helt säker på några av prisdonatorerna. Stilpoäng kan komma att utdelas och i så fall utgår "bonuspriser" till de som får poäng. Med tanke på att jag har en hop av "Mums"-boken kan vi utgå ifrån att i alla fall någon av Er kommer att vinna en sådan. :-)

Deadline för tävlingen är - vad skall vi säga? Den 10 augusti?

Vi säger så. Den 10 augusti, 23.59 - Stockholmtid.

Lycka till! Kör hårt! Är gott! Och vinn fantastiska priser!

måndag, juli 14, 2008

I semestertider...

Är ju tillbaka på jobbet i några veckor, fastän det är semestertider. Det är fantastiskt roligt och dessutom - något oanat - väldigt inspirerande. Jag får nämligen laga - inte mer mat utan annan mat än den jag vanligtvis lagar.

Det är inte så konstigt. "Min förskola" har nämligen jourverksamheten den här sommarenoch jag lagar alltså mat åt andra människor än jag normalt sett gör. Jag har andra allergier bland barnen. Fler vegetarianer. Andra medicinska och kulturella hänsyn att beakta. Men så har jag också - eftersom det är mycket färre där nu - mer tid.

"Vad skönt" sade en i personalen för någon vecka sedan "då kan du ju ta det lite lugnt nu.." och även om uttalandet i sig var välmenande blev jag nästan indignerad. Att jag har mer tid betyder inte per automatik att jag tar det lugnare. Det betyder bara att jag har tid till att göra annat.

Detta "annat" har hittills varit sådana saker som varit lite eftersatta under en tid (rensa ut gammalt trasigt porslin, slänga gamla burkar utan lock och s ådant där) men har också mer och mer blivit att återknyta kontakten med krogvärlden genom att lägga upp fint på portionerade tallrikar, att pröva på saker jag inte gör annars (som att baka bröd, eller kanske göra en dessert till någon som skall på semester) och - och det har varit extra roligt - påbörjat något av en "kallskänkeutbildning" med en kollega från förskolan på andra sidan gatan.

Hon - kollegan - (som säkert får ett annat bloggnamn här snart) är en tjej som normalt sett jobbar i deras kök, vilket är ett "mottagningskök". Där portionerar hon ut mat och diskar sedan. Inte världens roligaste jobb, om ni frågar mig, men nu i sommar har vi jobbat ett par veckor i hop och då har jag försökt involvera henne lite i matfixaandet. Det hag varit lite lektioner i knivteknik (och sedan har hon fått ta ansvar för att skära upp alla grönsaker på dagarna) lite om dressingar (t.ex. har hon fått göra Aïoli till fisk) och så har vi gjort fina uppläggningar av mellanmålen tillsammans.

Att ha mer tid betyder alltså också "mer omsorg" i min bok. För mig - som jobbar i ett yrke som innehåller ordet "omsorg" (barnomsorgen) känns det givetvis roligt att få visa lite extra omsorg under de här dagarna. Även om omsorgen ligger i att hälla upp kaffe och göra en frukost åt en trött kollega, eller att ta sig 15 sekunder extra att figurskära en tomat till en vegetarisk tallrik. Jag träffar ju i princip inte barnen - att "visa omsorg" om dem blir då - på mitt sätt - att visa att jag bryr mig om mitt jobb. Att bry mig om vad de äter. Att genom att bry mig om själva kockhantverket faktiskt bry mig om de som äter det.

För mig blir det mitt sätt att visa att jag bryr mig: Att inte slacka av. Nu när det är semestertid.

onsdag, juli 09, 2008

Dagens veg: "gratinerad quornfile"



Såhär på sommaren har vi på jobbet slagit ihop verksamheten med en annan förskola i stadsdelen och nytt folk som äter hos mig betyder givetvis nya matvanor. Det finns i gruppen nu ett betydligt större antal vegetarianer än det gör på "min" förskola och jag lagar därför alltid vegetariska alternativ till den ordinarie maten. Idag har jag haft "pasta alfredo" på matsedeln och då den ju innehåller rätt mycket kyckling fick jag tänka till lite och kom sedan upp med den här lilla rätten:

(Per portion)

2 quornfileer
Olivolja till stekning
1 dl creme fraiche
½ dl matlagningsgrädde
½ gul lök
1 klyfta vitlök
1 krm grovmalen svartpeppar
1 tsk rosmarin
1 tsk timjan
1 tsk salt
En god näve riven ost för gratinering.

Sätt ugnen på 180 grader.
Hacka löken fint
Tina quornfileerna och stek dessa lite hastigt i en panna med lite olivolja och löken. Salta.
Lägg quorn och lök i botten på en liten gratängform.
Koka sås på creme fraiche, matlagningsgrädde, kryddor och lite ost. Låt koka ihop.
Finhacka vitlöken. Ha i den i såsen och låt koka med i några minuter.
Slå såsen över quornfiléerna.
Täck med gratängost och in i mitten av ugnen i c:a 15 minuter.

Idag serverade jag det här med pasta. Det var gott.

Grillkock har hajat grejen...

... "- Matlagning är lycka."

Allt enligt Jens Linders fina artikel i DN. Det handlar förstås om Marin Molteni. Den Argentinske kocken, ni vet? Nåväl.

Artikeln är som vanligt när det gäller Linder välskriven och väl researchad. Den känns mer som resultatet av ett samtal kollegor emellan än ett rent personporträtt och jag blir mer och mer imponerad ju fler sådana här texter från Hr. Linder. Jag blir inspirerad, inte bara av kockens eller kockarnas kunnande och förslag utan också av Linders entusiasm inför andra människors syn på mat. Bra jobbat!

Molteni själv har gjort sig känd som både en förvaltare av regionala traditioner i sitt kök och en av de som driver utvecklingen framåt. Han kan de nyaste och modernaste teknikerna, men anser sig samtidigt inte för fin för att grilla en traditionell argentinsk biff.

I artikeln står bl.a.

Han är också uppenbarligen en eldsjäl när det gäller sitt land och dess mat. Han visar mig en massa färggranna små potatisar, som mer liknar jordärtskockor än våra potatisar. Det är gamla sorter som användes redan av inkaindianerna, berättar Martin.

Sådan potatis kan man inte få tag på i Sverige, men kanske kan man börja odla det? Det vore kanske något för fjälltrakterna?


Och visst blir man rysligt inspirerad? Tänker själv på Göran Lager och hans "mayapotatisexperiment" och inser att inte ens oceaner kan hålla två brinnande matintresserade herrars tankar långt ifrån varandra.

Det är sådant här jag skulle vilja läsa mer om. Mer folk som brinner för sitt arbete! Fler som anser sig ha "en mission" med sitt jobb! Det är så sjukt inspirerande att möta eller läsa om människor som liksom "hajat grejen" och sedan bara njuter i fulla drag av det de själva gör.

Sådan skall jag bli när jag blir stor!

tisdag, juli 08, 2008

På tal om bak...

Ni har väl sett lärlingens prinsesstårta? Om inte - kolla in. Imponerande!

sportlimpa


Alla i min bekantskapskrets känner till min kökstekniska svaghet: Jag kan inte baka. Jag är - för att uttrycka mig milt - inte helt med på kemin som krävs när man bakar. Eller - låt mig ta det från början:

Man kan tämligen lätt dela in kockar i två kategorier: "Vetenskapsmän" och "Improvisatörer". Vetenskapsmän är folk som med en kemists noggrannhet väger, mäter, temperaturkontrollerar och metodiskt blandar varje ingrediens enligt receptets strikta normer. Han vet den gamla sanningen att 'gör man på samma sätt varje gång blir resultatet alltid lika bra' och ser uttryck som 'sådär har vi aldrig gjort förr' som den evolutionära tecknet på en nästintill Gudomlig naturlag och anledning att inte heller göra så i framtiden.
Improvisatörer är mer känslosamma. Man saltar med näven. Man är mer av upptäcksresande i gastronomins vita marker på kartan och äventyrare än strukturfacister.

Inte helt överraskande är folk som bakar - patissierer och boulangerer just "vetenskapsmän" medan - för att dra alla över en kam - köttkockar och styckmästare är mer av "improvisatörer".

Själv är jag - föga överraskande - BARA improvisatör. Jag är i princip oförmögen att läsa och i ännu mindre grad att följa ett helt recept från början till slut. Jag skapar helt enkelt mina egna. Inte speciellt sällan ungefär samtidigt som jag exekverar dem. Lagar mat gör jag med magkänsla. Saltar gör jag med näven. Ni hajar? Bageri - som ÄR kemi från början till slut, är helt enkelt inget för mig.

När jag så idag fann att jag hade lite gammal fil i kylskåpet på jobbet var det rätt många som blev lite förvånade över att jag kom på idén att faktiskt baka. Men så blev det. Jag. Har. Bakat. Bröd. Givetvis blev receptet ett slags "ihopkok" som prövats fram efter en lång rad misslyckanden och nu har blivit ungefär såhär:

(3 limpor)

1 liter rågsikt
1 liter grovt rågmjöl
½ l sirap
6 msk bakpulver
½ msk fänkål
1 tsk ingefära
1 tsk dillfrö
1 msk salt
1 l filmjölk (gärna gammal)
Flytande margarin eller formspray och ströbröd till brödformarna

Smörj och bröa tre bakformar
Sätt ugnen på 180 grader.
Mortla alla kryddor fint.
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
I med sirap och filmjölk. Rör om smeten med en trägaffel så att det blandas ordentligt.
Häll i smeten i formarna, det blir ungefär till hälften fullt i formarna
Grädda i en timma och en kvart till en och en halv timma. Känn efter med provsticka.
Stjälp upp bröden på bakplåtspapper och låt svalna.

--

EDIT: 080709 15:56 - nu finns det också bildbevis på det historiska brödet!

Typ Stroganoff




Det här händer inte särskilt sällan i det Värnska köket: Man börjar laga någonting kommer på att det var något annat man var sugen på och får till sist ihop något som är varken eller... I det här fallet började det hela med att det var bra pris på högrev på bit på ICA. Fru Värn köpte en rejäl bit och jag tänkte laga en mustig gryta som hon och dottern kunde äta (kanske i ett par dagar) till lunch när jag är på jobbet. Jag började så med att skära biffen i schyssta lagom barnvänliga bitar (och inte i fina strimlor) och lade dessa att bryna i en het hjutjärnsgryta med lite margarin. Så slantades morötter, men eftersom Lillkillen f.n. har riktigt ont i magen (och framförallt på nätterna) hoppade jag över lök och vitlök. I med ett par lagerblad, lite salt och peppar och så en skvätt rött matlagningsvin.

Då det kokat ihop sig under sisådär en timma har man en vettig grund för gryta, vad man än kommer på. Boeuf bourguignon? Pas des problemes! Kalops? Enkelt! Köttet kan tillochmed tas upp ur krytan och sedan monteras i något slags pepparrotskött eller dillkött eller liknande. Men så ville Fru Värn ha "något med tomat" och det fick bli "nästan biff stroganoff" i stället.

(4 portioner)

500g högrev
2 msk margarin eller smör
4 små morötter
2 dl rödvin
1 tsk salt
1 krm peppar
1 buljongtärning
4 lagerblad
3 dl vatten
1 burk (300g) krossade tomater
2 dl creme fraiche
2 ordentliga matskedar god senap (jag tog graveleijs)
1 tsk stocker
2 msk vetemjöl

Börja med att skära högreven i strimlor, eller som jag - i mindre bitar. Bryn dessa i lite av smöret i en gryta.
Skala och skär morötterna i schyssta bitar och hysta i dem i grytan
På med lagerblad, salt, peppar, vin, buljongtärning och vatten och låt koka ihop i en timma eller så (tills köttet är riktigt mjukt.
I med senap i grytan och låt koka med i någon minut, innan du tillsätter tomaterna. Låt sjuda till det tjocknat något.
Smaka av med salt, peppar och socker.
Red möjligen av med ett "beurre manie" av mjölet och smöret som är kvar.
Servera till kokt ris.

måndag, juli 07, 2008

Canneloni - comfort food


Jo, jag har skrivit om canneloni tidigare och dessutom finns det recept i min bok, men canneloni är verkligen "comfort food" i ordets alla bemärkelser.

Det är gott och trevligt att äta. Det är enkelt att laga. Det är lätt att göra mycket på en gång. Dessutom är det riktigt bra bjudmat, även om det händer att jag gör det här och sedan äter en ansenlig mängd av det själv!

Nåväl.

Jag har gjort "snabbvarianten" på canneloni av färska pastaplattor, i stället för att göra egen pasta. Egentligen behövs nästan inget recept, men såhär gjorde jag i alla fall (alla mått är ungefärliga)

400g hackad bladspenat fräses i god olivolja i en stekpanna. Samtidigt förvälls 75g torkad karljohansvamp som sedan skärs i tunna strimlor och läggs i spenaten.Spenat och svamp blandas sedan hastigt med ricottaost (500g?) och tas från spisen för att svalna. Röran - som är själva fyllningen i mina cannelonis - kryddas med salt, vitpeppar och muskot och får stå medan jag kokar tomatsås.

Min tomatsås kokar jag på 300g krossade tomater, 2 msk god olivolja 1 dl rödvin, 2 msk god kycklingfond, en nypa torkad basilika och en vitlöksklyfta (eller två)

Nu gör jag mise-en-place och förbereder allt i köket. Tar fram en tallrik att rulla ihop mina cannelonis på, tar fram ett par ugnsfasta formar och börjar sätta ihop ett "rullande band" för montering av själva rullarna. Under tiden är det också dags att sätta på din favoritintalienare på stereon (alltså musiken, inte själva intalienaren, annars tar det lite för lång tid och spenatfyllningen hinner bli mörkbrun kall och oätlig) oavsett om det är Pavarotti, Ramazotti eller.... .. . någon annan.

Till sist fyller du dina formar med de goda små rullarna (två matskedar spenatgucka jämnas till med skedens botten mot pastaplattan och rullas ihop som en cigarr) och så är det färdigt! Ja nästan, i alla fall... "Tomatsåsen då?" tänker ni säkert... Jo - om du vill äta dina canneloni direkt tar du nu och skjutsar in dem i ugnen med din goda tomatsås och lite riven ost i ugnen på sisådär 180 grader i kanske 15 minuter, eller så ställer du nu rubbet i kylen tills dess du är sugen på canneloni. De håller sig i några dagar i kylskåp!

Precis när du är sugen tar du fram några rullar (så många du orkar äta) såsar dem och gratinerar dem i mitten av ugnen. Molto bene!

söndag, juli 06, 2008

En till snabb pasta



Inser att det egentligen inte är riktig matlagning, men för att ge någon slags inspiration till vad man kan göra med pasta, dåra:

En liten pastarätt (snabbmakaroner) med (för 4 port)

8 Soltorkade tomater
3 msk av oljan från tomaterna
15 svarta oliver, urkärnade
100 g tärnad fetaost
200 g strimlad kycklinglårfilé
1 paket bacon

Koka snabbmakaroner enligt anvisningar på förpackningen
Skär bacon i fina bitar. Lägg i het panna.
Hacka oliverna.
I med kycklingen, när baconet börjar släppa fett i pannan. Låt gå tills kycklingen är gyllenbrun.
I med tomater och olivolja.
Då pastan är färdigt. Vänd i oliverna i den heta pastan och vänd sedan i bacon/kycklingblandningen.
Vänd till sist i fetatärningarna. Servera genast.

Söndag kväll



Bananarama "Cruel Summer" i MP3-spelaren.
Dottern sover.
Lillkillen sover.
Fru Värn äter yoghurt.
Jag stryker arbetskläderna.
Gör mise-listan i huvudet.
Tänker igenom beställningarna
och räknar timmarna jag kan få sova
tills i morgon
då jag tar Indra till jobbet
för att än en gång slå världen med häpnad.

Tillbaka till framtiden - Jensens Böfhus



För Er som känner mig är det ingen överraskning att jag gillar Jensens böfhus. Jag jobbade där en gång i tiden, när de precis drog igång sin första restaurang i Stockholm (på vasagatan på den tiden) och efter att ha slutat där har jag ändå återvänt lite då och då till "hemmets vrå" och kollat att man fortfarande håller måttet.

Idag fyller Svåger F år och vi - Fru Värn, Lillkillen, Dottern, Svärmor och jag - firade svågern genom att bjuda honom på middag (och överlämna lite hastigt inköpta presenter). Det blev en liten sväng till restaurangen på Sveavägen - ett förstabesök för min del - och där en trerätters.

Jag valde deras standardpaket "BBQ meny" och för 199 spänn får man då en snackkorg med friterade små godbitar (någon gaufrette, ett par cheese n chili sticks, någon mozarellabit som panerats och några lökringar) och ett par dipsåser till förrätt, en rätt stor bit fläskfilé med tomatgräddsås och smsörstekt kulpotatis och grillade grönsaker samt en valfri dessert. Jag valde "queens delight" - en friterad sockervåffla med mjukglass, chokladsås och hallonsås. För - jag skriver det igen - ETTHUNDRANITTIONIO spänn!

Fru Värn åt - liksom de övriga vuxna i sällskapet - "gourmetmeny" med räkcocktail, grillad ryggbiff med sås och potatisskivor och valfri dessert (de valde jordgubbar). 250 bagare.

Med sådana priser skulle det kunna vara riktigt sunkigt på Jensens, men det ÄR det INTE. Det är riktigt bra. Bra service, snabbt och trevligt och bra tillagad mat.

Så - för att vara övertydlig - gå dit!


(Och bilden är lånad från deras websida)

lördag, juli 05, 2008

Första veckan efter semestern.

Har jobbat min första vecka efter semestern och de där första pappadagarna. Det har helt enkelt varit lite mycket att göra på jobbet (vi har slagit ihop med två andra enheter i samma område, under sommaren), med transporterna till och från jobbet (busstrejk och Indra har varit i småbitar tills igår) och anpassningen till rollen som den numer arbetande föräldern till två barn för att tycka att jag har haft tid, ork eller lust att skriva här på ett par dagar...