torsdag, juni 28, 2007

Lyxkrog

Läser i DNs stockholmsbilaga att det planeras byggas nytt kulturhus vid hötorget och att detta bl.a. skall innehålla en "lyxkrog".

Bra tycker jag, för bra mat är verkligen bra kultur.

Samtidigt har "lyxkrog" nästan blivit ett skällsord för mig. Om man med lyxkrog menar "bra restaurang med klassisk, fin meny och bra smakkompositioner" är lyxkrog vid hötorget helt rätt. Menar man "ännu en pretto låda med någon slags hemmapåhittat utländskt namn som serverar tillkrånglad mat av typen 'laxrom och tamarindspäckad griskind med flingsalsorbet och myntapumpasalsa' i en liten löjlig puck på någon 28 cm bred fyrkantig tallrik" är mitt svar:

"been there. Done that"

onsdag, juni 27, 2007

Semesterförhoppningar

... och då blir det - förhoppningsvis - lite mer tid att läsa och laga mat i lugnt tempo med familjen. Kanske gå på restaurang och äta ute. Eller grilla något gott.

En bok jag önskar mig, och önskar hinna läsa under t.ex. semestern är Bill Bufords "Hett" som kom på svenska för ett tag sedan.



Den är tydligen skriven lite i samma stil som husguden Anthony Bourdains självbiografiska böcker från krogscenen och det lovar ju gott. Jag försöker att inte låta förhoppningarna springa iväg allt för långt, men det vore kul att hitta något nytt, kul att läsa på temat "this life of ours".


Vad det gäller mina egna små kulinariska äventyr hoppas jag att jag kanske kan få låna en rök av någon som har en, och varmröka lite lax, eller kanske göra min rökta, gravade kontrafilet och bjuda på.



Annars blir det nog en del filmkollande med dottern, som fått alla Pippi-filmerna på DVD. Själv skulle jag vilja ha säsongerna av TV-programmet "Top Chef" på DVD om de fanns. Jag vet inte om de finns som DVD, men jag skall söka på webben senare...



Vi lär få se exakt vad som händer och hur, men jag vill redan nu vinka för att det närmaste månaden kommer att vara lite tystare på bloggen än vanligt. Det betyder inte att jag inte lever och har hälsan, utan bara att jag har semester och förhoppnoingsvis lite annat att göra än att blogga.

Doft

Läser på den eminenta matälskaren att Lisa i sommar doftar grapefrukt. Hon 'gillar bara parfumer som doftar tligt', nämligen.

Som gammal kock skrattar jag inombords. Själv använder jag dofternas makt i form av rakvatten och deo och sånt därn't när jag INTE vill lukta ätligt. Har man stått i stekos och stekt fläsk en dag, eller fileat lax, eller ens bara hackat vitlök till en enkel "dagens pastasås" känns allt rätt ofräscht.

Herrdofter och damdofter är också rätt olika. Det krävs förmodligen en VÄLDIGT säker man för att våga bära något som doftar grapefrukt. Bränt läder, sandel och ceder med fruktiga citrustoner, kanske, men grapefrukt?

Samtidigt - grapefrukt på - i alla fall på många - tjejer kan säkert vara lite fräscht och nästan sensuellt.

Det är lurigt, det där med dofter.

Jag hade en kockkollega som när han skulle ut på galej i stället för rakvatten stänkte sig lite med cointrau som han fått i present och sedan inte druckit av. Han verkade i alla fall göra något rätt, för det var aldrig ont om damer som ville sniffa på honom...

tisdag, juni 26, 2007

Manne är tillbaka!

Kompisen, Manne (Media-Manne som han snart kommer att få heta här på bloggen... :-) ) har en fantastisk liten blogg som jag läser nästan varje dag. Han skrev härom dagen en fantastisk post:
Loggbok - The Kristen Upplevelse: Urs�kta. Jag beh�vde ett raseriutbrott. som är det kanske bästa jag läst av honom på mycket, mycket länge.

Grejen är - Manne kan skriva. Bra. Faktiskt bättre än någon annan jag känner, som bloggar regelbundet. Mannes inlägg är ofta kul, genomtänkta små vardagsreflektioner som skapar någon slags mysig känsla hos en.

Och det här inlägget är bara så bra. Manne har vässat pennan och levererar ett inlägg som jag skulle kunna beskriva som "man tar en motorsåg...." Det är jättekul. Läs det.

Reagerade själv idag, efter att ha läst det här inlägget för någon dag sedan, på att de spelade låten på radion igen (trots att det måste ha varit ett misstag - enligt Mannes fantastiska logik) först med skratt, med tanke på "felet", men sedan med ilska när jag märkte att hela refrängen är snodd från T'Paus gamla örhänge "China in your hands".

Eller är det bara jag som tycker att det låter så?

Smoothie

Dagens mellis blev en smoothie.

En del av arlas "mild vanilj"-yoghurt (lättsockrad)
En och en halv del röd mjölk
En halv del frusna bär (i mitt fall några björnbär, några hallon och blåbär)

Stavmixas.

måndag, juni 25, 2007

Ragazze-Elin orsakar folkstorm.

... Eller nästan.

Eller i alla fall ett ibland något högljutt samtal mellan oss matnördar i bekantskapskretsen.Och i och med detta har den nu (ö)-kända(?) glasstävlingen drabbats av sin första "bloggskandal".

"Äntligen!" hör jag folk ropa.

Vad har hänt då?

Jo - det hela började med att Elin skrev i sin kommentar med tävlingsbidrag, att hon bjöd på "sorbet".

Jag använde sedan (tydligen slarvigt) samma term när jag refererade till hennes bidrag i gårdagens post. Idag blir jag mejlad av en f.d. kollega och ringer upp för att försöka reda ut vad det - uppenbarligen MYCKET arga mailet egentligen handlar om:

"Hej det är [kallskänkan]. Vad menar du med sorbet? Du är ju helt pantad ju! Det är ju saft-is!"
(Jag) - "Jamen, hon skrev ju själv sorbet..."
(Hon - mycket argt): Försök inte slingra dig. Det är så typiskt dig att försöka få grejerna att verka så himla mycket mer fancy än vad de är... Rätta inlägget!"
(Jag) - "Men... Jag kan ju inte gå in och ändra i hennes kommentar?! Hon skrev ju sorbet.."
(Hon - ettrigt): "Jamen, då får du väl skriva något i din blogg om att det är fel..."

Inombords skrattar jag.

Snackar med en av killarna på Grantomta, som skrattar gott åt händelsen. Att folk orkar.

Så - för sakens skull.

(Jag vet att jag kommer bli uppringd igen och skälld på, men hey...)

"Sorbet" kallas fruset smaksatt vatten när det i konsistensen liknar något som Izabella Scorupco skulle kunna snava runt på i filmen "Vertical Limit" (d.v.s. snö).

"Safti-is" kallas fruset smaksatt vatten när det i konsistensen liknar något som Bruce Willis skulle kunna använda som stickvapen i en fight med elaka kommandosoldater i "Die Hard 2" (d.v.s. is)

Oavsett vilket har Elin lämnat in ett bidrag och det är godkänt.
Trots allt. :-)

söndag, juni 24, 2007

Midsommar

Kurön. Sill. Dottern i blomsterkrans. Allergisk. Typ så.

----

Har kollat in lite hur det gått hittills i den pågående glasstävlingen och faktiskt - trots att det varit midsommarhelg och grejer - har det tickat in några bidrag. Kul.

Först att lämna in ett bidrag var faktiskt blogg-idolen Elin från favvisbloggen Ragazze nella cucina - tre tjejer i köket, vilket fick hjärtat att slå lite fortare. Hennes sorbet på bl.a. rabarber och ingerfära verkar smaskigt. Och lätt. I ordets alla bemärkelser.

En annan gammal nätbekant - Rutan - lämnade in ett fantastiskt recept på glassbomb med jordgubbar. Det känns somrigt. Och glassbomb är en sådan där grej man nästan glömt bort, tycker jag!

Anna-Eva från "Lata mammans receptblogg" har också ställt upp med ett smaskigt recept!

Bra, jobbat hittills flickor!

Anne - som ju blev intervjuad här på bloggen för ett tag sedan (jag orkar inte leta nu, för att internlänka till hennes intervju, men ALLA av er vet ju vem Anne är? "Känd från aftonbladet-Anne"?) har lovat att ställa upp också, men jag har ännu inte sett något bidrag, så jag väntar vidare, spänt hoppandes på resultatet.

Förresten - varför är det inga snubbar som lämnar in något?

torsdag, juni 21, 2007

Tabberaset på Grantomta

Det går bar nu. Jag har flow på jobbet och trivs som fisken i vattnet. Jag får en hel del gjort och jag har inspiration att göra bra grejer. Det känns bra. Jag är inte säker på att man får skriva sådant här, men jag tror att det beror på att jag kollar på så mycket Mat-TV. Jo, faktiskt. Det där med tävlingar och att vara kreativ under tidspress är verkligen något som drar igång något hos mig och min egen kreativitet.

Idag har det varit rekordfå ungar på jobbet. Trots det gjorde jag min "sydfranska köttgryta" på 10 kg högrev och tänkte att "Oj - nu blir det gryta i frysen över sommaren, som vi får äta ihöst". När maten sedan skulle serveras berättade jag för alla som ville att "om ni vill ha med Er gryta hem sedan kan ni säga till, så fixar jag det, så slipper du laga middag ikväll och sådär".

Det blev det inte.

Ungarna (och lärarna och de övriga vuxna som var där och åt) åt upp nästan allt. De tyckte att det var så gott! Jag har aldrig sett människor äta så förr. Låt denna dag bli känd som "Tabberaset på Grantomta!". Kul.

Efter lunchen fanns kanske 5 portioner kvar, som jag packade åt några gäster som kommit och bett om att få ta med sig hem. Inte en droppe gryta kvar! Tjohoo!

Har idag också presenterat ett av mina egna glassförsök för en mycket krävande målgrupp - förskolebarn. De gillade den. Själv tyckte jag att smaken blev bra, men jag skall jobba lite mer på konsistensen, som inte blir riktigt som jag vill ha den. Så är det att jobba uta glassmaskin! För att inte förstöra för någon annan som sitter med kul glassidéer till tävlingen skall jag inte berätta mer om min egen glass än att "den gick hem" och att jag idag är stor, stark, snygg, oövervinnerlig och sveriges, utan tvekan mest framgångsrika kock, just nu. Bara så ni vet.

onsdag, juni 20, 2007

Ny tävling - sommartema: Glass

Efter den veritabla succén med ansjovistävlingen, här i april har jag ett tag tänkt på någon slags ny tävling.

Det har varit svårt, dels för att det inte är lika självklart med smaker och annat just såhär års (ditt bästa recept på matjessill? Jag har en gång redan gjort misstaget att laga typ 15 olika ansjovisrecept... Aldrig mer...) så har det varit svårt att hitta på någon riktigt bra tävling.

Så fick jag inspirationatt själv experimentera lite i köket på jobbet , för att kolla in lite olika metoder att göra glass och sorbet, utan att ha en glassmaskin. Det har varit roligt och spännande, men nu kommer alltså sommarens tävling:

Ditt bästa glassrecept.

Du skall - helt enkelt - skicka in ett (den här gången gäller ETT recept) på glass eller sorbet (och inte typ stuvad kalvhjärna!) som man kan göra hemma, i ett vanligt kök.

Receptet skall - som vanligt - vara ditt (jag har också tillgång till google och arlas websidor), men i övrigt har jag inga restriktioner. Ditt recept är "inlämnat" när du antingen A) lämnat det som ett svar till den här bloggposten eller när du länkat till ditt recept från ett svar i den här bloggposten.

Tävlingen håller på till söndagen den 12:e augusti klockan 21.59, blogglokal tid.

Förstapriset är ännu hemligt, men det finns möjlighet att vinna fina "bonuspriser" under tiden.

Så... Keep 'em coming! Kör hårt!

Färre barn och fler gäster

På Grantomta fortsätter livet sin gilla gång. Förra torsdagen var det skolavslutning för skolan. Femoorna hade fått skriva ihop några meningar om vad det roligaste de varit med om på Grantomta varit. Några hade varit där sedan de var småoch några hade fina minnen från förskoletiden. Andra hade tyckt att klassrensan var roligast. Men en flicka hade tyckt att "Hemkunskapen med Jesper" hade varit roligast. Jag blev så rörd att jag började grina.

I måndags började alltså semestrar för en del föräldrar och jag får allt färre barn som äter hos mig varje dag. Samtidigt har det varit "planeringsvecka" för alla lärarna på skolan, så jag har haft fler vuxna lunchgäster än vanligt. Några av dem är dessutom vegetarianer,(och alla utom en av dessa är dessutom laktosintoleranta", så jag har fått träna mig lite mitt vegankockande. Kul och utmanande.

Igår var det fiskdag och jag hade "pocerad alaska pollock med vitvinssås" som dagens lunch. Dagens veg var igår "ljummen pastasallad med het bönsalsa" Båda rätterna var kioskvältare, både bland de nya gästerna och barnen. Ungarna åt så mycket fisk att jag inte hade något kvar på slutet! Kul!

Idag har jag serverat "skånsk korvgryta", vilket var en gryta med korv, äpplen och lite kuliga rotsaker i som dagens lunch. Dagens vegetariska har varit "paprikarisotto med färska örter". Korvgrytan gick bra, som alla korvrätter, men risotton var en riktig höjdare. Jag tror alla som åt den kom tillbaka efter mer. Kul.

Fick också fint besök idag - av CayakCarin, som också fick sig en risotto - då spetsad med lite parmesan, som jag själv ville ha den - som också gillade den. Den var RIKTIGT bra, faktiskt, men så gillar jag ju verkligen att laga risotto också.

I morgon blir det "sydfransk köttgryta", men jag har inte tänkt ut någon veganrätt än.

måndag, juni 18, 2007

På TV och inte...

Såg ikväll att "Top Chef" börjat gå på vardagkvällarna på trean. Kul, för det är ett riktigt bra program. Kanske den bästa reality-grej som Amerikanskt producerad gastro-TV lyckats spika ihop. Om det fanns en motsvarighet i Sverige skulle jag anmäla mig till den. Kolla in, helt enkelt.

Själv är jag inte på TV, eller ens på webb-TV. Jag vet inte alls vad som händer, faktiskt, men det verkar inte vara mycket. Killen tidigare känd som MediaKristofer och Emanuel har i omgångar suttit och klippt och grejat, men jag har fortfarande inte sett något "färdigt" och börjar känna mig lite... Jag vet inte... Besviken. Vi filmade materialet till de två första avsnitten före påsk.

Jag börjar mer och mer förlika mig med tanken på att det inte blir något av det.

söndag, juni 17, 2007

Dagens gourmetvegan

Mackan skrev härom dagen att jag har för få recept med. Nu hade jag ju i och för sig en del recept igår, i min sågning av maten på glashuset, men ändå. Här kommer ett slags recept på en snabb lite gourmet-artad rätt för veganer.

F.d. kollegan Nicklas är ju vegan. Andra i min närhet är vegetarianer och dessutom laktosintoleranta. Det har gjort att jag ett tag försökt att laborera med nya recept kring vegetarisk kost i almänhet, och vegankost i synnerhet. Här kommer dagens vegantallrik:

Grönsakstempura, balsamvinägerkaramell och pommes tournee:

Börja med att göra en frityrsmet av 2 dl vetemjöl 1 dl rismjöl, lite salt och peppar och lättöl, tills du har en vettig konsistens.

Finstrimla grönsaker du vill fritera. Lök, paprika, purjolök, broccoli, morötter, blomkål är några goda exempel.

Tournera potatis till "ekor".

Koka potatisen i väl saltat vatten.

Mixa en olja på lite färska örter (jag hade basilika, persilja och lite timjan) och god olivolja.

Koka ihop karamell på 1 dl balsamvinäger till 1 dl socker eller 1/2 dl socker och 1 dl acaciahonung. När karamellen täcker en sked vid omrörning är den ok. Ta av från plattan, nu kommer karamellen att stelna ytterligare.

Fritera grönsakerna (180 grader på oljan), tills de blir gyllenbruna. Salta något.
Oljeslunga dina potatisar i örtoljan. Lägg dessa "med kölen uppåt" i ett litet torn, ungefär som när man lägger "brädgård" av tändstickor. Stapla dina tempura runt om. Rippla vinägerkaramellen i någon slags snyggt mönster på tempuran.

Garnera med något grönt. Jag använde basilika och en kvist bladpersilja.

Hr. Ågren, Mr Hyde och jag träffar Mr. Johnny Walker

Så kom festen. Personalfesten med gänget på Grantomta. Hr. Ågren gjorde mig VÄLDIGT uppmärksam på alla mina tillkortakommanden som kollega, kock och medmänniska.

"Du kommer att göra bort dig. Börja babbla om köttstyckning med någon av vegetarianerna. Eller så kommer folk tycka att du dricker fö lite, pratar för mycket (eller för lite) och undra vad du är för en kuf egentligen. Du har inget att berätta för de här människorna som de inte redan hört, eller sett, och bättre, på något kockprogram på TV."

Sådär höll han på.

Jag hade - i skriande brist på förtrogna och "bröder i vapen" förberett mig genom att ringa CayakCarin och förvissa mig om att hon både var där, skulle komma och hålla mig sällskap, rädda mig ur pinsamma situationer och i värsta fall rädda min omgivning från mig, när jag på småtimmarna annars löpte risken att ge mig in i ändlösa diskussioner om rondören hos rökta flingsalter från australien kontra den lite kemiska dito hos dess amerikanska motsvarigheter.

Jag är ett knippe av små buketter av nevroser, sammahållna av nervtrådar i spänn.

Väl framme vid restaurangen upptäcks jag först av några kollegor som redan sitter vid ett bord. De vinkar in mig på terassen och vi blir alla väl presenterade för varandra. Strax därefter kommer en tjej med barnvagn, som de övriga presenterar som "kocken på Grantomta" för mig.

"Kocken på Grantomta!" täccker jag och Mr. Hyde viskar i mitt öra: "Men - det är ju JAG!".

Den ordinarie kocken på Grantomta och jag pratar ett slag om livets vesäntligheter och samtalet går mer och mer ut på att jämföra CV:s, snacka knivblad och jag känner mig mer och mer hemma i samtalet. Det övergår till att växla krigshistorier med varandra och för min inre syn ser jag oss i den där scenen med Mel Gibson och Rene Russo i den där dödligt vapen-filmen när de börjar jämföra ärr... Givetvis blir det inte alls lika häftigt eller ens hälften så sexuellt laddat (kanske mest beroende på att vi inte heller ÄR Mel Gibson, eller Rene Russo), men för mitt inre spelas i alla fall den folmsekvensen upp.

Strax dyker CayakCarin, min "wingman", mitt stöd och klippa upp i sällskapet. Jag lägger märke till att hon har snyggare skor än hon förvarnat om och att "slaskpupporna" fått stanna någon annanstans. En liten "det här var väl ingenting" räcks över och vi snackar ett tag om mat, väder, vid, kajaker, klättrare och... jag vet inte. Jag börjar känna mig lite avslappnad, i alla fall. Ungefär då kommer en av kollegorna ut från salongen på terrassen och säger att "nu skall vi äta, så nu får ni komma och sätta Er till bords". Van som man är att följa order av folk med snusnäsdukar på huvudet (ja, vadårå? ALLA tuffa köksmästare i BALLA kök i farmarligan för stjärnor ser ut som pirater!) gör jag som han säger och går in och sätter mig.

Hamnar vid ett bord där jag, för sent, inser att jag inte fått med mig Carin, och befinner mig ute på tunn is som nu krispigt börjar knaka under mina fötter...

"Jahaja, vad skall ni göra under sommaren?" inleder jag diskussionen med mina bordsgrannar och försöker sedan febrilt få min hjärna att börja gå i andra hjulspår än i "jaså - jordgubbar på självplock? Då borde du testa att köra lite lagrad balsamvinäger över, i stället för socker..." Hr. Ågren knackar mig ibland på axeln och ler mig upp i ansiktet.

Det hela blir inte bättre av att jag har slips på mig. Denna - av någon hjärndöd människa uppfunna fjönstygbit att hänga på magen stryper liksom syretillförseln till hjärnan. Jag känner att jag inte tänker fort nog, inte är tillräckligt smart, inte är tillräckligt ccharmerande, eller snygg. Efter en - antar jag - unintentinal diss av en kollega: "Om 30-talets mode kommer tillbaka kommer jag definitivt också att klä mig sådär!" känner jag att jag håller på och tappar kontrollen helt.

Då kommer - som gong-gongen som räddar den slagne boxaren - förrätten in. Löjrom med tillbehör för oss som valt "köttmenyn" och sparris, som, visar det sig, är lindad i vacon för de som valt fiskmenyn. Eller kanske snarare: "tre sparris i EN baconskiva, som en liten bukett. That's it. Ingen aioli. Inget skirat smör. Ingen riven parmesan. Ingen citron. Inget freaking himla flingsalt for crying out loud.

Nu knuffar Mr. Hyde bort Hr. Ågren och inombords skrattar jag åt mina kollegor som valt "fel" meny och åt restaurangens kök som inte kan servera anständiga förrätter.

När varmrätten kommer "halstrad gös" för "fiskisarna" och tournedos på oxfile till oss "köttisar" gapar Mr. Hyde glåpord åt alla som inte varit lika smarta som jag. Tills vi äter potatiskakan som innehåller något... .. . . syrligt. Bordskamraterna:

"Du, Jesper, som är kock - Vad är det I den här GREJEN, egentligen?"

Det tar ett par sekunder att analysera, men jag TROR att det är "potatis, grädde eller creme fraiche, västerbottenost och någon slags citrongräs". Vi enas om att potatiskakan hade varit bättre utan det syrliga inslaget.

Sedan händer ingenting.

Alls.

Någon trycker liksom på "paus" på den intergalaktiska videoapparaten, för INGET händer. På en timma och tjugo minuter får vi ingenting. Ingen mat. Ingen mer dricka. Ingenting händer.

Vilt påhejad av Mr. Hyde reser jag mig nu, går genom salongen, förbi baren, där jag vinkar lite lätt till de 5(!) som står där och snackar med varandra och går bort till "luckan" och säger, i min mildaste rödst:

"Hej, kollegor. Jo, det är så att jag är här med en samling kollegor från Grantomta och det har gått lite drygt en timma sedan ni tog ut disken. Vi väntar på desserterna. Jag tänkte: 'jag är kock'. Finns det något jag kan hjälpa till med?"

Den tillförordnade köksmästaren innanför luckan dör.Sedan börjar desserterna komma ut. Det är creme brulée för oss "köttisar". Det är bara det att de serveras i soppskålar. De är brända i botten och inte klara högst upp. På bruleerna ligger en halv centimeter delvis bränt, delvis smält och delvis helt orört strösocker. Inget mer. Inte ett bär. Inte en citronmelisskvist. Ingenting.

"Lite färg, kanske?" föreslår Mr. Hyde högt när kyparen kommer med min brulee. Mina kollegor tittar på mig. Jag urskuldar mig något och säger sedan något i stil med: "Jamen, tillochmed JAG skulle ha kunnat göra den här bättre..."

Efter maten pratar jag ett slag med den ordinarie igen. Vi snackar lite mer krigshistorier, men magin är borta. Jag jämför ä rr med CayakCarin i stället och vi snackar lite om "glashJesus och frukostflingorna".

Det sista jag minns är att en kollega försöker bita av en tråd ur min slips, som fastnat i någons klockarmband.

Hr. Ågren har somnat. Mr. Hyde är på högvarv och dissar alla. Jag går hem innan någon blir allvarligt skadad.

lördag, juni 16, 2007

Några tips till restaurang Glashuset i Gustavsbergs hamn

Creme brulée:

Du behöver (per portion)
1 äggula
2 dl vispgrädde
Vaniljstång (en stång per 12 puddingar, ungefär)
2 msk gelesocker (så slipper ni mecka med gelatin och socker för sig, ni verkar ha tillräckligt att tänka på ändå...)

Gör såhär:

Vispa FÖR HAND ingredienserna i en bunke eller sauteuse i ett medelvarmt vattenbad, tills cremen doftar gott, har en vacker färg och skön, cremig konsistens.

Häll upp på cocotter eller souffleformar och ställ dessa i en ugnspanna med vatten, så att vattennivån är i horisont med smeten i formarna. Baka av i ugnen på 150-180 grader i typ 40 minuter.

Till servering: Gör ett tjusigt knäcktäcke på bruléerna efter att ha garnerat med något rött bär, som hallon eller jordgubbe. Använd rårörsocker, det smälter snyggt och blir frasigt. Bränn av med brännare. Garnera med citronmeliss.

Servera INTE bruléen i för stora SKÅLAR med konisk form, för då bränner det i botten och blir inte färdigt på topppen. Baka inte v med för mycket socker. Garnera. Handvispa. Gör inte äggstanning. Börjar ägget koagulera, gör om puddingen, det är för sent att försöka rädda den.




Löjrom:


Rårakor är rårakor och det är bra. Alla andra former av blinier andas "budget" och är... sådär.



Halstrad gös:


Du behöver: Ett stycke urtagen gös per person
Smör (150 g)
2 dl färsk, nyligen grovhackad dill
Juice och zest från en citron.

Gör såhär:


Temperera smöret till mjuk konsistens. Mixa för hand i citron och dill med träslev i smöret. Lägg upp i små portionsformar (eller forma till ägg, men ni verkar ha en del annat att tänka på...) ställ i kylen till servering.

Halstra gösen antingen i HET saltad panna eller direkt på het häll med salt. Den är färdig när rumpan och huvuddelen reser sig och gösen blir ett U på hällen. Blir den inte det, servera inte gösen, den är för gammal.


Potatiskaka med västerbotenost och citrongräs (som serveras till oxfilen)


Skippa citrongräset. Ha i mer gräde. Grädda inte för länge. Typ.



Sparrisförrätten:


5 ord:
Citron, skirat smör, riven parmesan:

eller 5 andra:

Hur svårt kan det vara?


Kort sagt: Det räcker inte med ett finfint läge i gustavsbergs hamn, med strålande sol och trevligt sällskap för att få en sådan här middag att gå ihop. Maten håller för ojämn (och bitvis för låg) kvalitet, servicen är att betrakta som "halvbra" när den är som bäst("va? Du vill ha VITT vin till löjromsförrätten och RÖTT till oxfilén? Går det bra att dricka ur samma glas? Vi har inte tid att diska...").

Bara ett par tips i all välmneing.

fredag, juni 15, 2007

Vi skall på fest, Hr. Ågren och jag.

Skall på personalfest på lokal med gänget från Grantomta idag. Det är ju kul att man blir medbjuden och skönt att man slipper laga middagen själv, men jag vill egentligen inte gå. Jag vet inte hur jag skall bete mig. Folk på festen är alla akademiker, jobbar med barn, är intelligenta, kreativa människor. Och tjejer. Allihop, typ. Utom jag.

Jag är "killen i köket". Det känns som om jag inte har något alls att berätta och att jag kommer att få sitta tyst som en fisk när de andra diskuterar de nyaste rönen om barnpsykologi. Vad skall jag kontra med? "Ja - eh - jag har knutit den här slipsknuten alldeles själv"?

Jag vet inte. Jag vill inte gå.

Samtidigt känner jag att jag måste. CayakCarin kommer dit och blir på något sätt "formellt avtackad" eller något och jag känner att jag vill visa henne mitt stöd och respekt. Vad tar man med sig som present till henne? En flaska med något gott?

Jag vet inte.

Jag är verkligen ett pucko när det gäller socialt liv utanför köket. Med kockar kan man snacka. Med familjen kan man snacka. Kommer man utanför den kretsen är det... ... . tunn is.

Nu skall jag raka mig, duscha bort det värsta stekflottet ur håret, mumma mig under armarna, tvinga på mig en skjorta och en slips (vilket kommer att få mig att känna mig som en kattunge med tejp på pälsen - jag HATAR att gå i slips, men jag förstår att jag inte kan dyka upp i kockrocken och förkläde på personalfest...), Ta på finbyxor och skor och göra mig i ordning.

Just, det, ja - något kul till CayakCarin också...

onsdag, juni 13, 2007

Kulturarv på hallmattan!


Kom hem från jobbet idag till en liten hög på hallmattan. Den visade sig - förutom räkningar och en beställd CD-skiva, innehålla ett litet paket.

I paketet låg boken "GaloshJesus och frukostflingorna" av Barbro Andersson. Det är en ordbok över krogsvenska med en hel del kuriosa och roliga utläggningar om krogspråkets utveckling, ofta flera hundra år bakåt i tiden och fram till idag.

En första genombläddring gav vid handen ett gott leende och en massa nya och återupptäckta slangord.

Varje ord är presenterat med en kort mening och ibland med ursprungsbetydelse, i det fall att det skiftat genom åren. Hela arbetet är väldigt gediget och boken är fint formgiven och sammansatt. På det hela taget - en riktigt bra bok.

Att sedan rättelser och nya ord publiceras på nätet gör att det hela känns aktuellt och lättanvänt som referens.

Jag rekommenderar verkligen den här boken, som kan köpas via t.ex. frukostflingan. Här hemma hamnar den , när jag läst mer i den, bredvid mina referensböcker i ämnet "krogkulktur", som Anthony Bourdains gamla "kitchen confidential" eller Nils Emils matminnen.

tisdag, juni 12, 2007

Rekord av matälskaren...

Ja... Det måste räknas som något rekord att bli länkad av den här bloggen två gåner samma dag. Även denh är gången av ett "äntligen"-skäl: Någon vågar ta bladet av munnen och halvsåga dekisblaskan gourmet!

Matälskarna är med och skriver i nya numret, men räds inte att faktiskt medge att tidningen är rätt ojämn.

Lisa skriver, som vanligt, ortoligt bra. Tidningen i övrigt stavas "jaså".

Kolla in Lisas bloggpost på: matälskaren.

Dagens...

Är hemma från jobbet idag.

Gick igår in i ett fönster, när jag gick runt ett hörn och gjorde en riktig sådär Monty Python-grej. Ser ut som en boxare, efter omplåstring hos doktorn och har ont i skallen . Är hemma och vilar idag.

Slösurfar lite ibland och hiattar då dagens:

sågning: av Keso på den alltid lika briljanta "matälskaren". Ibland vill man bara skrika ett "äntligen!" över att det finns folk som faktiskt VÅGAR skriva sådant här. Bra jobbat, Lisa!

Dagens "websida vi önskar vore bättre" är den, sedan härom dagen upptäckta Fine food i Hammarby sjöstad. Butiken är - som jag skrev redan då - favorittippad i kategorien "butik där jag til l sist ruinerar mig på roliga matgrejer". Websidan är en ful historia som andas 90-tal och där man inte kan handla en pinal över nätet. Trist.

Dagens frukost bestod förresten av cream cheese på "längtan", en vaniljespresso och så en knäckesmörgås med mackrill i tomatsås, för Er som undrar.

söndag, juni 10, 2007

Här är Gudagott att vara...

Var hemma hos mor och far idag och blev då, tipsad av mor, varse butiken "Fine food" vid lumaparken i Hammarby sjöstad.

Var inne i säkert tjugo minuter och bara gick bland hyllorna och log. Vad mycket roliga grejer! Vinägrar, oljor, en hel hylla med salt (Ja, jag fick två sorters vulkansalt, en röd och en svart av mor i present), en massa konserverade frukter, en hel hylla med bara olika sorters honung (Akaciahonung med tryffel? För bara 150 kr burken? Som hittat!) och allsköns matnörderier.

Jag kände mig som när man var liten och fick gå med farmor upp till gamla linköping och där köpa bröstkarameller i karamellboden i strut. Mycket bättre än såhär blir liksom inte livet!

Varenda nerv i mitt gastro-äventyrliga sinne skrek ut signaler och endorfiner genomsyrade hjärnan. Vad säger man? Jag är nördig. Jag vet. Men ärligt - gå dit.

Det var så himla ballt.

Det här är en affär jag riskerar att handla mig pank i, i framtiden.

lördag, juni 09, 2007

Ensamkväll = coopsushi


Det var en kvadriljard fantasiljoner grader varmt idag, så gräspollena trivdes i luften. Det i kombination med alldeles för ljus väderlek för mina sedan i höstas opererade ögon, gjorde att jag såg ungefär en meter framför mig idag när vi skulle in och titta på Stockholm Marathon. Efter att ha kisat med rinnande ögon bakom solglasögonen i några timmar fick jag nog och fumlade mig hemåt.

I värmen , och eftersom jag insåg att jag skulle äta middag utan fru Värn och dottern, som stannade inne i stan för att se "morfar" plåga sin dödliga lekamen runt stockholms gator i värmen, blev det en sväng in på den lokala (och luftkonditionerade) coop-forum butiken, där färdigsushi inhandlades.

Det händer att jag köper färdig sushi och då tycker jag faktiskt att vår coop har helt ok. De rullar sina bitar själv, i fiskdisken och den är rätt prisvärd (59 spänn för 9 bitar och med sådana där inlagda grönsaker med i lådan) Vill man kan man få någon bit utbytt i den manuella fiskdisken och det kostar inget extra.

Det är HELT ok.

Så - idag blev det coopsushi. Satt ett tag och glodde på reprisen av "Yippie Kay-yeag" på 6:an, innan jag tröttnade och i stället surfade till den nya favvisbloggen - Frukostflingan. Det var roligare.

---

Förresten - på tal om sushi - Grattis Lars som fyller 30 idag! Hoppas allt går bra och att vi kan träffas snart igen, och äta sushi, och kanske klättra lite? Fred och kärlek!

torsdag, juni 07, 2007

Hemmatorkade körbärstomater

Fick frågan av Andreaqs, i en av mina andra bloggposters kommentarer, så här kommer det - "hemmatorkade körbärstomater"

Världens enklaste.

Ta en ask körbärstomater, eller två, när du ändå håller på. Dela dessa på hälften, längs "längden" på tomaten.

Så tar du en ugnspanna, en sådan där teflånform, eller en ugnsplåt med lite bakplåtspapper på eller så och lägger upp alla tomaterna på, med snittytan uppåt. På med salt och grovmalen svartpeppar. Flingsalt är godast.

Kör ugnen på typ 75-100 grader. Med ugnspannan i mitten. Ha en ihopvikt handduk eller något i luckan, så den inte går igen riktigt och allt det våta ur tomterna vädrar ut. Det tar typ 5-6 timmar. När tomaterna ser ut som "stora orangebruna russin" eller "som sådana där soltorkade tomater man kan köpa överallt, fast mindre" är det klart.

Om man vill kan du nu lägga några i lite olivolja eller så. Eftersom de är torkade håller de sig i evigheter. Mycket godare än soltorkat tjafs från affären. Mer smak och roligare att bjuda på.

Rock on!

...Sen...

Ni vet hur det är ibland - när man har gäster och sådär? Och så säger man, för man vill vara lite med gästrena och inte bara stå i köket hela dagen - "Ställ det bara på bänken, så tar jag hand om det sen?

Igår fyllde Fru Värn 30. Vi hade brunch här, får några av Fru Värns inbjudna gäster. Quesadillas med oliver och fetaost, En massa gott bröd, Pajer av olika slag, Amerikanska pancakes med lönnsirap, diverse sallader och små tillbehör som "hemmatorkade körsbärstomater"... Ni hajar - en hel del mat.

Sedan morotskaka och kaffe.

Idag är - trots festande och jag snart skall till jobbet (och försöka att hinna med att vara pedagogisk på hemkunskap, hinna få ihop all mat och dessutom ringa och skälla på en leverantör som kom klockan halv 5 i tisdags, och dessutom med hälften av grejerna jag beställt) - sen.

Vi hörs sen.

tisdag, juni 05, 2007

Frukostbröd

Det är synd att dofter inte går att digitalisera och lägga ut på bloggen, för just nu doftar det ljuvligt i det lilla hemmet på Utövägen. Själv är jag sisådär tio centimeter längre än vanligt. Och starkare. Jag är oslagbar. För jag har bakat bröd.

Bröd som är ätligt.

Brödet som hädanefter är döpt till "Jespers fantastiska frukostfralla" är en kreation på rågsikt, med russin och sirap. Jamen, säger ni - det gör väl alla? Förmodligen har ni rätt. Det är bara det att DET HÄR brödet HAR JAG BAKAT.

Eftersom dotterns mamma idag påminde mig om det var dags för recept på sajten kommer här "mitt alldeles egna första brödrecept":

Du behöver:


50 g jäst
C:a 6 dl vatten
Typ 1, 5 l rågsikt med vetemjöl
En riktigt god nypa salt - gärna flingsalt
En nästan lika schysst nypa fänkål
½-1 dl mörk sirap
En liten ask russin

Gör såhär:

Blanda ut jästen med lite av vattnet. Häll i kryddorna, resten av vattnet och börja arbeta ned mjölet, lite i taget. Nr degen börjar bli kladdig, men inte fast, arbeta ned russinen i degen.När degen börjar bli fast och lossna från skålen, höll i sirapen, tillsätt mer mjöl tills degen får en fin konsistens igen.

Låt jäsa under duk i sisådär en timma

Dela upp degen i 16 bullar. Garnera gärna med lite mjöl på toppen.

Låt efterjäsa i sisådär tio minuter på plåten och grädda sedan i mitten på ugnen i 250 grader i 15 minuter. Skruva sedan ned ugnen till 150 grader och låt gå färdigt - det tar sisådär 15 minuter till.

Voila!

Bakar Brötchen

Ja - ni läste rätt.

Jag.
Bakar.
Bröd.

I morgon fyller Fru Värn 30 år (Ja - jag är gift med en "yngre kvinna". :-) ) och för att ännu mer chocka henne på ålderns höst håller jag på och bakar.

Dels små brötchen på vetedeg med solrosfrön och pumpakärnor på, och dels någon slags fralla av rågsikt, som jag haft lite fänkål och russin i och nu hoppas att det inte skall smaka förfärligt.

Det är lite med skräckblandad förtjusning jag nu väntar på att första plåten skall gå färdigt i ugnen.

Bröden blev i alla fall rätt fina. I alla fall för att vara jag som gjort dem. Jag hoppas nu att Fru Värn förstår hur speciell hon är, som enda människa jag faktiskt frivilligt bakar bröd åt.

måndag, juni 04, 2007

Korv med senapssås

Måndag i "en sådan där vecka", med helgdag mitt i och annat som gör att leveranserna blir helt keff. Det betyder i klartext "mindre tid för gullande med maten", så - idag blev det "stekt korv med potatis och senapssås". Mat som klarar sig själv, med andra ord.

Bra, för givetvis kom inte alla grejer jag beställt och fritids på Grantomta, som beställer frukt och mjölk och grejer genom mig, hade inte lämnat några beställningar alls och var sedan där och rev i grejerna, så.... Well... Efter mindre kaos och tumult (som lyckligtvis inte slutade i kroppskador för någon av oss) fick vi utrett vem som skulle ha vad, vem som inte kunde få vad, för att alla grejer inte kommit osv.

Så korv visade sig vara ett bra val idag.

Dessutom gillar ungarna korv och det är ju alltid kul. Samtidigt tycker jag att det är för [sätt in valfritt kraftuttryck här] tråkigt att "plocka ihop" mat med korv. Det blir liksom ingen matlagning det är bara att värma på något sätt och så koka potatis eller något till. Färdigt.

En liten senapssås (bechamel i grunden, spetsad med senap och socker och lite fin timjan). blev det i alla fall.

Vissa dagar känner man sig duktig på jobbet. Andra dagar handlar det mer om att "hålla skutan flytande". Idag var en skorv-dag.

Det är skönare i sängen än överallt annars idag

Det är måndag morgon och jag skall strax åka med Izabella till jobbet. När helgen kom var det så att säga "hög tid för helg", efter att ha jobbat tolv dagar i streck (förra helgen var det ju lite catering till festiviteterna i Malmö). .

Helgen har i och för sig varit skön, men jag känner mig inte riktigt utvilad. På fredagen kom fru Värns mormor hit och sov över till på lördagen. På lördagen hade vi barnkonsert i kyrkan, som tog nästan hela dagen av förberedelser och igår var det "ekumenisk gudstjänst", så jag var på kåren från typ halv 12 till halv 6.

Idag när det var dadgs att gå upp var jag VÄLDIGT sängkompatibel.

Skönt att det ligger en helgdag mitt i den här veckan, även om Fru Värn blir 30 då, och jag inte får vila då heller, men förhoppningsvis skall vi i alla fall inte iväg på en massa grejer då...

Jag är lite mosig idag.

lördag, juni 02, 2007

Off-topic: Hårdråkk



Senaste inköpet till trumsetet.Vid första genomspelningarna idag ÄGER jag Lars Ulrich.



Eller inte.

Gudomliga ingripanden på jobbet.

Jag tror att någon där uppe gillar mig.

Den här veckan på jobbet kan jag räkna ihop åtminstone två underverk av nästan bibliska propotioner i vardagen i köket:

1) Helandeundret av radioapparaten., ÄNTLIGEN gick det att ratta in rockklassiker, så att jag faktiskt klarar av en hel dag utan hjärblödning av Tommy Nilsson. Att gamla ärkekult -Ian Haugland är med och snackar rock på morgonen gör det inte sämre. Känner mig som en som haft spetälska och fått gå runt och ropa "oren" efter att ha genomlidit veckorna med "svenska klassiker"...

2) Brödundret vid morgonfrukten i fredags - 12 apelsiner till 60 barn och sisådär 14 vuxna? Herren förser, vilket också skulle kunna förklaras med en väl fungerande "black ops"-avdelning jag driver från köket: Carina stal helt enkelt fritids frukt!

Tyvärr kunde itne ens Gud fixa "uppståndelse av vaniljglassen" som någon glömt framme över helten.

Förklarande post

Läser i bloggkommentarerna här och ser frukostflingans kommentar till min post om min lärling och inser, efter att ha spanat in flingans blogg att - förutom att skriva en bra och fänglsnade blogg - har frukostflingan ett intresse av att lära sig något nytt.

Så - med all respekt, och i stället med en för mig kanske något mer klädsam ton än vanligt - här är en Wüsthof:





Världens kanske bästa knivar.

Bland nördiga kockar snackas det oftast om Wüsthof, Global (som är ett japanskt märke i mjukt stål som jag tycker är för lätta och dessutom fula, i sina prickiga handtag), sabatier (som länge var "det som gällde# bland kockar) och numer - sedan några år - en massa kopior på de knivarna, från bl.a. OBH Nordica, Fiskars och Satake.

Wüsthofs knivar är rätt tunga, hårda i stålet (och kräver därför inte slipning lika ofta, även om de är lite bökigare att bryna upp) och har en båtformad egg som gär det lätt att skära rakt, snabbt och inte i fingrarna, i alla fall för mig som har en rätt "gammaldags" knivteknik.

Andra knivar - som Globals, är "modernare". De är mer strömlinjeformade i designen, lättare, har smalare blad, rakare egg och är mjukare i stålet (vilket gör att de är lättare att bryna, när de blr slöa, men det blir de å andra sidan oftare - eftersom det nästan bara behövs att man hittar lite för grov rosmarin att hacka för att sätta märken i eggen...)

I Kök i Stockholm har religionskrigen framförallt handlat om Wüsthof, Sabatier eller Global, under de senaste sisådär 10 åren. Innan dess gällde frågan egentligen bara "Fransk" (Sabaier) eller "Tüsk" (Wüsthof).


Personliga kommentarer härifrån - v.v. iaktta kritiskt tolkande hållning:


Det viktigaste är förstås att man kan hantera kniven man har i näven, men eftersom nästan inga lärlingar eller kockelever kan det brukar de i stället jämföra vilken kniv de har - ungefär som vilket lag de håller på i fotboll.

Det är därför ännu roligare att se att lärlingen valt "rätt lag" och faktiskt KAN skära (och något annat än sina egna fingrar) och i mycket små strimlor. Det är sådant som imponerar på... .. . sådana gamla kufar som jag.

fredag, juni 01, 2007

en liten mängd framgång...

Har ni tänkt på att det sällan behövs annat än en liten mängd framgång för att liksom väga upp en hel del "juckel"?

Har haft en rätt bökig vecka. Dels har jag varit trött efter helgens begivenheter och resan till malmö (det gick förresten bra, alla som undrar), vilket legat som en våt filt över dagarna i allmänhet, men så har det varit rätt mycket knep och knåp för att få till dagarna.

I måndags for tanken genom huvudet att städa köket medelst "napalmmetoden" - sätta eld på rubbet och sopa ihop askan. Ibland ter sig den lösningen helt enkelt vara den snabbaste och den som kräver minst jobb... Mina kollegor hejdade mig och kom i stället med andra kreativa förslag och glada tillrop kring hur jag kunde "hålla ordning i den här svinstian". När jag på eftermiddagen på tisdagen hade fått någorlunda koll på köket vågade Micke - en av killarna - berätta att han släppt in civilister i köket i fredags kväll. "...men de lovade att ställa allt till rätta igen". Jag försökta undertrycka alla impulser att där och då gänga av huvudet av axlarna på karln och i stället ställa mig ute i fruktförrådet och skrika obsceniteter ett tag. Sedan kändes det lite bättre.

På tisdagen hade jag också någon slags "utväderingsmöte" med rektor på Grantomta. Det var bra och konstruktivt, men tog lite för lång tid, så både måndag och tisdag var jag kvar på jobbet mer än en timma längre än vanligt.

På onsdagen kom så alla varor jag beställt. Eller rättare - nej, det gjorde de inte, för det var datorproblem hos leverantören. En del varor kom. Annat kom inte. När jag ringde fick jag typ "tant pis" i luren. Varorna kom f.ö. vid 12-rycket, precis när jag skulle diska. På eftermiddagen var det föreställning på en av avdelningarna på förskolan, så vi hade bakat paj. Grejerna skulle vara serveringsklara vid 2. Disk och förberedelse på 2 timmar, och dessutom packa in typ ett ton varor? Knepigt.

Vid 12.45 kommer de andra förskolegrupperna och vill ha sitt mellis vid 13, i stället, "så vi slipper störa föräldrarna med att hämta vårt mellis då". Med puls som en kollibri och ett litet, litet hål av ljus i allt det mörka i stresspiralen fick jag ihop typ "mackor" till mellis.

Needless to say var jag lite.... ... . mosig.

På torsdagen hade jag som sagt hemkunskap, vilket är fantastiskt roligt, men det kräver en hel del av mig. Barn är - visar det sig - inte alls i samma utsträckning som mina tidigare kockelever benägna att bli titulerade "...din lilla.... skalar [kraftuttryck]" hur instruerar man barn att laga mat, egentligen? Det gick emellertid braoch av någon anledning gillar ungarna mig, fastän jag driver dem som sherpas och ryar åt dem som någon slags infanterisergeant. Konstigt.

Natten till idag har ungarna haft övernattning, med godis som hamburgare med pommes igår kväll, till middag. Idag har jag lagat kyckling med örtagårdssås och potatis.

När jag efter lunchen beskådar förödelsen i köket och inser att "det blir nog lite längre än jag tänkt idag också" kommer några av ungarna till dörren, sticker in huvudet och säger: "farbror kocken - det var det godaste vi någonsin ätit!"

Och plötsligt har hela veckan varit bra, trots allt.

Grattis tjejer!

Såg att tjejerna i husorganet Ragazze blir uppmärksammade av "riktiga medier". Igår i metro och idag i punkt se. Kul! Grattis tjejer! Ni knäcker!

Lärling

Sitter och försöker skriva något slags rekommendationsbrev till den synnerligen begåvade lärlingen. Vi jobbade helgen ihop och han har klart visat egenskaper som förtjänar min respekt och mitt beröm (i högre grad än mitt vanliga, trevliga, ultrapedagogiska "uteblivet klander är beröm nog").

Ursäkta franskan, men hur [sätt in valfritt kraftuttryck här] skriver folk sådana här grejer. Det känns som om jag friar till karln när jag plitar ned grejerna.

Samtidigt - snubben HAR visat att han kan hantera en wüsthof (och här vann han egentligen mitt hjärta - han kör WUSThOF och inget himla japanskt smörstålselände med prickigt handtag!) utan att skära sig i fringrarna, att han har en vettig grundreportoar, utan att direkt ha örnkoll på husmanskost, att han har en minst lika cynisk (rätt av misantropisk) syn på allt och alla utanför "vår värld" som lite suspekta och sist, men inte minst (och det är här jag känner att jag skulle kunna adoptera pojkvaskern!) - han har vett att hålla käft när det krävs av honom.

Ärligt? Kan det bli bättre?

Hur får man ned det här på papper, undrar en gammal trött kock.