torsdag, maj 31, 2007

En lite körig vecka.

Efter måndagen, som gick i zombie-formens sega fart - blev det så tisdag, com är fiskdag. Gjorde kokt torsk med skirat smör med dill och citron. Det var oväntat poppis. Onsdag serverades kåldolmar, vilket var oväntat opoppis, men det man missar på gungorna tar man igen på karusellerna - paj på eftermiddagen, med skogsbär och vaniljsås, till en av avdelningarna som hade föreställning.

Idag har jag haft hemkunskap. Och serverat pasta med tomatsås och morlottibönor. Det var poppis.

I natt är det övernattning på förskolan. Vi får se i morgon hur många som sovit. Jag är glad att jag fick mycket kaffe i senasste beställningen. :-)

Hunner eller en naturkatastrof?

Hunner eller naturkatastrof? Det är de enda möjliga förklaringaarna att det ser ut som det gör i köket. Det är min enda rimliga förklaring. Det - eller möjligen en kombination.

Måndag morgon - efter att ha kommit hem sent från Malmö och upp tidigt, med bara några timmars sömn på de senaste dygnen möts jag av något som får förstörelsen av Dresden att likna.... ... Svenska Sesam, typ.

I diskmaskinen finns fortfarande diskvattnet kvar. Det luktar illa. Ingen har tagit ut soporna. Det är fastbränd mat i ugnen. Det är fläckar över hela spisen.

Luften går ur mig. Jag vill bara hem och lägga mig i fosterställning och gråta, vänd mot den mörkaste väggen i lägenheten.

Det är då jag slutgiltigen bestämmer mig: "Jag skall aldrig ta semester, eller vara sjuk igen".
Någonsin.

onsdag, maj 23, 2007

Tvångstankar

Min vikarie började jobba 07.00 i morse. Jag hejdade mig tre gånger innan jag ringde, nu, vid kvart i nio. Visst var jag duktig? :-)

Allt verkar emellertid vara "på spåret", så även om jag inte känner mig helt till freds med tillvaron känns det i alla fall som om att "det ger sig".

Får
Inte
Ringa
Igen

Minst
Två
Timmar

Ja, jag är lite nojig.

tisdag, maj 22, 2007

Att lämna bort sitt kök är som att lämna bort sitt barn

Jag vet inte hur jag skall förklara det annars. Jag skall vara ledig ett par dagar för att resa till Malmö och laga mat under festligare former där och skall under tiden lämna bort mitt kök. Ni vet - NÅGON ANNAN skall LAGA MAT i MITT KÖK.

Det känns.... konstigt. Och lite skrämmande.

Mitt kök är, trots att jag bara varit där några veckor, ju numer MINA domäner. Jag har ställt allt där JAG vill ha det, har panerat och implementerat mina egna system för varuinköp, inventering, matrotation, diskordning, etc. Hela köket "andas" liksom "system Jesper".

Det är min borg. Dörrarna är min mur. Lastkajen är min vindbrygga. Kökets väggar är min första, sista och enda försvarslinje mot världen utanför. En bastion för sanning och rätt och DET SOM BETYDER NÅGOT.

Köksfolk ses ibland av sin omvärld som misantropiska och jag förstår varför. Efter en tid i professionella kök har de flesta en syn på sig själva som "uppbärare av traditioner" eller "hantverkare" eller "folk av disciplin". Och kökslivet KRÄVER det. För att själv orka jobba i kök måste du vara FULLSTÖNDIGT HÖNGIVEN bilden av att det du gör är RÄTT. För att uttrycka det enkelt: Inom kökets fyra väggar råder ett tillstånd av att "här i köket finns vi. I andra kök finns andra som oss och utanför kök finns bara idioter".

Nej, givetvis är inte alla idioter som inte klär sig i vitt om dagarna, men ett liv i lysrörsbelysning med skarpslipade knivar i händerna skapar en viss sorts människor. Människor med en syn på köket som ett territorium. Ett eget imperium att härska i.

Jag känner mig som Caesar, strax innan Rom föll. När man liksom VET att det är slut, men ändå försöker hålla upp någon slags fasad av "det här går nog bra, skall ni se"...

Jag skall lämna bort mitt kök.

Till någon som inte ens är kock. Någon - ursäkta uttrycket - snöppeljöns skall laga SIN mat i MITT kök. Försöka att få det att se ut som om det vore JAG (eller möjligen någon med samma bakgrund, skolning, erfarenhet, kunnande och yrkesstolthet som jag) har gjort det.

Det känns lite som första gången Fru Värn och jag lämnade bort vår dotter för att gå på bio. Man vil liksom bara gå ut och ringa var tionde minut på mobiltelefonen för att höra att allt är ok.

Ja, jag vet. Jag är fjantig.

Hemkunskap

Hade alltså, trots lindrigare huvudvärk, bökiga vägförhållanden (Ni vet "brygg-banan" vid lagnö? Låt oss bara säga att Izabella tar snäva väjningar på våt planska som man kan förvänta sig, så nära har jag aldrig varit att vurpa någonsin, utan att ha gjort det - tack Gud för det!) och pollenallergin från helvetet kommit till jobbet i vettig tid i morse för att förbereda hemkunskapen. Hade, som seden bjuder, fyra ungar i köket idag.

Själva hemkunskapen blir inte så mycket "hemkunskap" som "kökskunskap". Jag har ju inte undervisat i hemkunskap tidigare, så jag har hållit lektioner i enkel knivteknik (så fick barnen "hjälpa till"att skära grönsaker till salladsbyttorna under tiden), lite om mise en place och hur man håller ordning på maten. Så fick de röra ihop majonnäs (stora biceps får de i alla fall!) till dressing och sedan gjorde vi sås till fisken, som var kokt sej idag.

Vid lunch åt alla ungarna hos mig i köket, och sedan fick killarna, som ju, som alla killar i den åldern - är stora och starka - hjälpa mig att ta in grönsaksleveransen i förrådet, medan damerna fnittrigt fick diska.

Det verkade som om alla hade kul, och själv var det här precis vad jag behövde idag. Med ett glatt leende på läpparna fixade jag sedan mellis och städade köket, glatt gnolandes på Monty Pythons "always look on the bright side of life".

The show must go on...

Är mosig idag. Riktigt mosig. Dottern vaknade vid 12-rycket i natt och har sedan dess levt rullan i föräldrarnas säng. Sedan tre har jag inte sovit en blund alls. Lägg därtill en pollenallergi från helvetet och att det är tisdagen före onsdagen jag skall vara ledig ett par dagar och du hajar läget.

Idag skall jag ha hemkunskap för femmorna. Kul. Skall också, förmodligen genom ett Gudomligt ingripande, få till kokt sej och någon slags sås. Det skall bli.... ... . en utmaning.

Ikväll är Fru Värn på någonting med jobbet, så dottern och jag har egen kväll. Vi får se hur det går. Hon har varit rätt mammig på sistone och efter nattens sömn och en dag som i alla fall på pappret ser ut att ha all potential att köra ihop sig kan det hända att far i huset inte har världens bästa tålamod.

Treårstrots är viktigt för barns utveckling, har jag förstått.

Det är då man får gräva längst inom sig för att få fram den där motivationen att ändå gå till jobbet och få grejerna gjorda. Att leverera fast man är trött, har ont, snorar och snörvlar. Fast man inte är sitt mest pedagogiska och trevliga jag. Fastän man bara vill hem och sova. Eller packa för den stundande resan. Eller.... Jag vet inte. Andas.

lördag, maj 19, 2007

Fläsk och honung är kompisar

Kompisen Lars med flickvän har varit här. De kom sent igår kväll, eller i naatt kanske man skall säga, och skule vidare idag, på eftermiddagen, men vi hann i alla fall träffas och umgås lite. Mysigt.

Inte helt överraskande umgås vi ganska bra över mat. Så också idag.

Jag hade egentligen bestämt mig för att grilla idag, men det blev till sist såpass dåligt väder att grillandet fick flytta inomhus och förvandlas till ugnsstekandes i stället. Gjorde till sist några grillränder på grejerna medelst grillpanna i alla fall, så det i alla fall såg grillat ut.

Det blev kotlettrad, som jag först skar i vettiga bitar, sedan gjorde en "rub" på ketchup, honung, rosmarin, vitlök, liquid smoke, salt och saturnus whiskyessens. Givetvis går det bra med någon billig whisky i stället, ifall man har någon hemma.

Så "rubbar" man köttet och låter det gärna stå i kylen och gona till sig ett tag. Så blev det sås på samma ingredienser. Och grädde. Började med att svetta lite (en hel del faktiskt) lök och vitlök i en panna. Hällde rub-grejerna över och lät koka ned en stund. I med lite god oxfond, sedan avsilning av hela kalaset.I med grädde. MAssor av grädde. Riktig grädde. Så fick det koka ned medan köttet gick färdigt.

Till detta serverades bakad potatis, vilket visade sig vara ett felköp, eftersom de inte blev klara på typ två timmar på 200 grader i ugnen.

Det blev "GI-måltid med kött och sås och MASSOR av god sallad med avocado, paprika, tomat och god dressing.

Hann i princip äta färdigt och vinka av gästerna innan Manne ringde. Han hade glömt bort "sitt" fantastiska recept på fläskfile. Ni minns - impa-på-mormors-filén?
Reflekterade ett tag över att jag faktiskt när jag gjorde det receptet åt honom också tänkte i termer som "honung och tomatpuré" till fläsk. Det gör sig himla bra, faktiskt.

När ajg sedermera ringde tillbaka till honom hade det fixat sig. Kanske hade han fått hjälp av mormor? Jag lägger i alla fall upp Emanuels bild på hur bra det blev förra gången.

fredag, maj 18, 2007

"America bistro style hell hot 'nosebleed chicken'"

Har gjort min kycklingspecialare idag. Det hela började egentligen med att vi hade kyckling kvar från härom dagen som jag var tvungen att göra något kul med. Kom på min gamla kökslärare - Alex Nilsson (Ja, DEN Alex Nilssons) gamla "american bistro style hell hot chicken". Han gör den med smör, tabasco och nästan inget annat. Jag har petat lite i originalreceptet och förfinat det, lagat igen, förfinat det igen, lagat igen, förfinat det igen och har idag en egen signaturrätt som jag brukar kalla "nosebleed chicken".

Det är kyckling. Het kyckling. Så het att du känner det i bihålorna redan vid första tuggan. Den skal lkännas lite som en svensexa där polarna matchat dig mot Paolo Roberto, och han har en dålig dag.

Samtidigt måste det ju vara ätligt. Så. Well... Här kommer i alla fall receptet:

Du behöver:

50 g smör
Några goda bitar kyckling, gärna klubbor eller vingar, som har ben och smakar mer.
Ett par gula lökar
En halv dl balsamvinäger
1 msk sambal oelek
½ dl ketchup
En rejäl näve socker
Lite salt, paprikapullver och gärna en hackad vitlöksklyfta eller två om du har.

Gör såhär:


Finhacka löken och svetta den i smöret i en panna. När löken börjar mjukna, lägg i kycklingbitarna, ha gärna på lite paprikapulver.
När kycklingen börjar få lite färg, häll över balsamvinäger, sambal och ketchup. Se till att "coata" alla bitar ordentligt.
På med socker och låt sedan stå och puttra under lock i sisådär 15 minuter.
Smaka av med salt och vitlök.

Vingar funkar bra som förrätt, för sig själva. Klubbor kan du servera till pommes, ris eller varför inte en kul potatissallad, nu i grilltider?

Barnmat till matbarn och matlagningsmusik


Dagens skivtips för oss med barn och som gärna lagar mat till och med barn: "Johanna och Mixers lättlagade låtar" (2005).

Kul barnvisor om och med olika recept som "kokoskyckling ifrån Kenya", "pang-pangkakor" och "Sushikockens köttbullar". Riktigt bra. Kul proddat och arrat. Riktigt svängiga bitar och Johanna Westman sjunger dessutom riktigt bra. Har fått för mig att Mixer möjligen är Lennart Jähkel? Nåväl. Bra är det. Svängigt är det och som "vapen i arsenalen att få barn att intressera sig för mat" verkar den här skivan nästan oumbärlig? Hur klarade man sig innan den?

Med i skivkonvolutet kommer förutom låtlistan och roliga bilder även en liten "kokbok" med några riktigt roliga recept från TV-serien (som för övrigt helt gått mig förbi). Kul grej.

Nåväl. Den har några år på nacken, nu, men vi lyssnade på den för första gången idag och med en gång ville dottern baka bullar, så... Well... Den verkar funka, i alla fall.

Och så gav den svaret till alla oss killar i min generation som undrat: "vart tog den där foxiga PopitoppJohanna vägen egentligen?" Bara en sådan sak!

torsdag, maj 17, 2007

Lisa inspirerar till nya stordåd!

Läste för ett taga sedan ett recept på päronsorbet med någon kul honung på Lisas blogg. Blev inspirerad och tänkte att det där kan man kanske göra med annan frukt och sådär, också, så jag testade, som ett experiment på jobbet. Jodå - aprikos på burk gick också bra. Jag gör min sorbet såhär:


Du behöver

1 stor burk konserverade aprikoser
Citronzest från en citron
1 msk pressad citron

Gör såhär:


Skiva aprikoserna fint. Låt dem rinna av lite och lägg sedan på plastfilm i frysen. Ställ in coupeglas i frysen med den frusna frukten.

Lisa kokar nu kryddhonung, men jag vispar grädde, kanderar och hackar lite mandlar samt plockar fram några blåbär som får rinna av något.

Kör aprikoserna till "slush" eller "snö" i en matberedare med knivbladet. späd med lite av aprikosspadet, så du får en fin konsistens. Lägg upp sorbeten i coupeglasen, dekorera med vispad grädde, kanderade mandlar och några blåbär.

En klapp på axeln för ett gott försök, i alla fall.

Läser på Polaren Mannes blogg om hur han igår inte riktigt lyckades med middagsmaten. Eftersom jag inbillar mig att det kanske gör någon skillnad, och jag i alla fall vet hur JAG känner mig när matlagningen går på tok:

"Du skall ha fett med cred för att du försöker".

Jag vet hur det känns. Det finns gånger när jag - i mitt innersta rum av kärnan av min ryggmärg - redan VET att det gått åt skogen med något. Då behöver man verkligen inte "kreativa tips på lösningar". Bara någon som klappar en på axeln och säger något i stil med:

"Du skall ha fett med credd för att du försöker. Och för att du fortsätter. I morgon är en annan dag och då går vi på't igen."

Det har funnits dagar (för vakna läsare kan jag ju ge ledtråden "sjömansbiff") då jag velat gå hem från jobbet, lägga mig i fosterställning med näsan mot väggen och bara grina. Det är då jag hoppas att någon skriver något i still med :

"Du skall ha fett med cred för att du försöker". på sin blogg.

Snabbmat kontra riktig mat.

Skrev ju ett brandtal angående det här med snabbmat i allmänhet (och McDonalds i synnerhet) kontra "riktig mat".

Lisa Förare Winbladh skriver idag en bra text om snabbmat där hon beskriver snabbmat i förändring och menar på att McD tänker om mer och mer och att det som driver på är stålarna. Intressant och bra skrivet, som alltid.

Ibland känner man sig mer som kock än annars...

Har haft ett par dagar på joobbet när det gått "bättre än vanligt" med allt. Det har gått bra att laga maten, bra att planera framåt, jag har haft bra "rytm" i beställandet och det känns helt enkelt som om man har "ankorna på rad".

Dessutom har jag lagat "riktig mat". Som i tisdags, då jag gjorde ugnsstekt lax med hollandaisesås. Från grunden. Börjandes dagen med att filea och finsskära lax, kläcka och skira ägg och göra reduktion på vinäger, bouquet garni av lager, timjan och vitpeppar, lök, citronsaft och vitt matlagningsvin.

I onsdags började jag dagen matt koka ned en fond och sedan klarifiera den (med äggvitorna från äggen från dagen innan). Fonden användes sedan till gräddsås. Riktig gräddsås.

Maten är på riktigt. Från grunden. Det är då man mer känner sig som "en förvaltare av kunnande tradiotion och handlag" än "matlagare undvikandes matförgiftning hos gästerna". Det är då man inser att man valt rätt väg här i livet, att kockandet faktiskt ÄR världens bästa yrkesval och att jag trivs i kök där jag har tid att koka fond och röra emulsioner.

Och att det är kul att laga mat till barn som uppskattar vad man gör.

tisdag, maj 15, 2007

Dagens mediarykte

Snackade med Killen tidigare känd som MediaKristofer på telefon i ett annat ärende då han i en bisats nämnde att "Vi..." (Som i han och någon mer) "kommer NOG att börja klippa [webb-TV-programmet] i morgon..."

Skönt.

Så fort det finns någonting alls att visa kommer jag att lägga upp det här, om det så bara är något sexsekundersklipp när man pekar på ett mjukisfår med en (alldeles för stor) kniv för att visa var lammkotletterna sitter.

Jag är yngre än jag är...

Äslkar sådana där test på nätet där man klickar i en massa frågor och så räknar den ut något kul. Nu senast ett test som kollar "vuxenpoäng" och sedan räknar ut hur ens ålder förhåller sig till ens beräknade ålder.

Jag är alltså yngre än vad jag är.

Kolla här. Jag tar det givetvis som om att ni som tycker att jag har en ungdomlig fräschör har rätt. Eller att - som alla tjejer alltid har sagt - jag är barnslig.

:-)

Kort vecka, lång måndag

Det var måndag igår. Eftersom jag lämnar jobbet tidigare på fredagar och överlämnar diskning och "det sista pillet i köket" till kökshjälp visste jag att det skulle vara en hel del extra att ta itu med igår. Jag åkte därför hemifrån, med Izabella lite tidigare än vanligt. Det i kombination med ett väder där ingen vill vara ute och "mysåka" gjorde att jag var på jobbet före halv 7. Skönt att komma igång tidigt.

På menyn stod korvgryta, så falu preppades, palsternacka skalades och tärnades smått. I med grejerna i en panna och bryn lite, innan det är dags att hälla på buljong. Så tomatkross, lök, vitlök och paprika i julienne. Låt puttra ihop sig ett tag. I med creme fraiche. Smaka av med salt och peppar. Det blev gott.

Serverade plugg till, så slipper man liksom tänka.

Fick givetvis mjölken och mejerivarorna 10 minuter i lunch. Goes without saying.

Beställde lite grönsaker, alla nya torr och frysvaror och lite köttfärs.

Planerade upp nästa veckas hemkunskap.

Skrev meny för nästa vecka.

Trippelkollade min ledighet nästa vecka.

Oh - och just det - CayakCarin var på besök. Helt plötsligt stod hon bara där i köket. Som en fornnordisk mytologisk figur för skönhet och kokkonst kände jag en urkraft i köket helt nära. Jag vände mig om och där stod hon. Hon såg ut att må bra. Efter en veckas paddlande i Wales är det i och för sig svårt att göra annat. Ja, om man bortser från brittisk matlagning, dåra. Ci skvallrade lite och sedan drog hon vidare, nu med sina skor och annat hon glömt när hon jobbat där. Synd, för jag ser gärna at hon snart kommer tillbaka och hälsar på.

Nåväl.

Efter sedvanligt diskande, mellanmålsfixande, köksstädning och mer diskande var det dags för hemgång. Givetvis är det DÅ folk dyker upp med "jätteviktiga frågor" om beställningsrutiner, en sådan här vecka eller vill kolla om deras grejer faktiskt är med på mina beställningslistor etc. Tre personer senare och med märkbar stress i kroppen ursäktar jag mig och går. Klockan är strax efter fyra. Personbästa med Izabella hem och en solokväll med dottern.

Vid 9-rycket sover hon, med ett halvdussin leksaksbilar i sängen.

Själv stupar jag vid kvart över tio, i vetskapen om att "i morgon är en annan dag" och att det bara är att upp och på 't igen .

Idag skall jag försöka servera ugnsstekt lax med plugg och någon slags kul sås.

söndag, maj 13, 2007

Jamåhonleva, Jamåhonleeva, Jamåhonleeeva uti... och så Lars.

En halvlång post om helgen i stort:

Efter fredagens kalopslunch på Grantomta blev det en snabb färd hem med Izabella för att hinna till Dotterns 3-årskalas med vännerna. Dottern fyller tre år, faktiskt idag, den 13:e, nämligen.

Nåväl.

Festen gick, som livet i stort just nu, i "bilar"-tema, med bordsdukar, servetter och serpentiner med "Bilar" från Disney-filmen med samma namn. I fiskdammspåsarna var det godis, russin och - ni hajar - bilar. Tillochmed den fantastiska tårtan, som den likaledes fantastiska fru Värn hade bakat, var i form av en bil. "En alles glön bil!" som dottern utbrast. Favoritfärgen just nu är just "glön".

Efter festen blev det hem och duscha av sig den värsta köks-svetten för att sedan i rask takt bege sig till Centralen och sedan vidare till Norrköping och kompisen Lars.

Lars och jag är - anser jag - goda vänner. Men vi är värdelösa på att höra av oss, bägge två. Vi bor numer några mil ifrån varandra (typ 15), så vi ses inte så ofta som vi förut gjorde, men NÄR vi ses brukar vi försöka göra något (eller några) av följande aktiviteter: 1) Klättra i Ågelsjön, 2) Klättra på något klättergym, i antingen norrköping eller Stockholm, 3) Se på klätterfilm, 4) Prata om klättring (och tjejer, och roliga problem på våra respektive jobb, även om det är mer sällan) och slutligen 5) Äta sushi.



Den här gången var inget undantag. (Även om just den här bilden är från ett tidigare tillfälle. Sushin intogs emellertid i samma soffa den här gången också, även om jag hade både snyggare byxor på mig den här gången och var snyggare i håret! :-) ) Sushi köptes (i sedvanlig ordning några minuter före spanat sushihak stänger för dagen) och inmundigades under muntrare former i samtal om livets viktigare ämnen.

Lördag morgon avnjöts en god och närande frukost chez Lars och sedan till "Peking" för att där, med föräldrarna, hänga på till farmor, som fyllde 86 år.

Utan att bli långrandig kan man säga att farmor också kan laga mat. Den här gången blev det fläskstek, potatis och sås, bruleepudding till efterrät och så tårta till kaffet. Allt tillagat med kärlek och god erfarenhet.

Hemkommen på lördag kväll blev det att börja förbereda för dagens begivenheter - födelsedagskalas med familjen.

Dottern vaknade i morse i föräldrarnas säng med ett glatt grattis till sig själv och sedan en fråga om "var är cykeln?" Hon har velat ha en cykel sedan hon kunde säga det och hon har varit HELT inställd på att fåj en till treårsdagen.Efter frukost öppnades paketen som dotterns förstående föräldrar inköpt och visst tumult uppstod då inget av paketen innehöll en cykel (men ett innehöll en tågbana i trä, som visade sig vara tämligen acceptabel som present ändå).

Sedan 13-rycket har det sjå varit besök i det Värndska kället. först kom Johanna - pastorn. Sedan kom morföräldrarna. Sedan farföräldrarna (med den efterlängtade cykeln!) och onkel, onkels sambo och hennes dotter - styvkusinen, eller vad man kallar det. Sedan faster, fasters sambo, storkusin och storkusins kompis.

Tämligen bra tempo på dagen, således.

Nu känns hjärnan som våt skumplast och jag börjar , efter strykning av arbetskläderna mentalt förbereda mig för morgondagen, då det förresten blir korvgryta på jobbet, mejerivarorna kommer och jag måste beställa mer grönsaker.

Life goes on.

Mitt brandtal. (Varning - lång post)

Ok. Eftersom jag fått bl.a. en kommentar om skolmat på andra skolor efter att ha skrivit lite om käket på Grantomta (Kalops i fredags, förresten, för Er som mailat och frågat - tack och de gillade den!). Här kommer mitt brandtal mot skräpmat:

Folket i Sverige blir i alla undersökningar fetare och fetare. Fetma har gått från att ha varit ett litet samhällsproblem tillskrivet folk med dålig karaktär till en folksjukdom av epidemiska former. Orsakerna är givetvis fler än de orsaker jag tänker ta upp, men kolla här på några helt solklara samband mellan orsak och verkan.

1) Vi rör oss mindre. För tio år sedan, eller 15, kostade en mobiltelefon ungefär en genomsnittlig månadslön att köpa in, var något mindre än en genomsnittlig byggsten och vägde... . . något mindre än en genomsnittlig byggsten. Folk var hänvisade till att faktiskt antingen A) ringa per landlinje till folk och bestämma träff någonstans om man skulle träffas, eller B) GÅ dit man skulle. Man ringde INTE - som tanten i mjölkdisken härom dagen - hem och frågade om man skulle ta en eller två liter mjölk. Man tog antingen två liter mjölk och bar mer, eller tog en liter och gick två gånger om det inte räckte. Inte för att våran mobiltelefoni är en STOR bov i dramat, men hela den tekniska utvecklingen, med bredband i hemmen, större TV-utbud till alla etc. har gemensamt gjort att vi faktiskt rör oss mindre. Flera tidigare fysiskt krävande jobb har helt ersatts av maskiner eller har "processoptimerats" bort.

2) Vi äter mer. När jag, som ett led i någon slags förberedelse för portionering på en lunchrestaurang för några år sedan fick "portionsreglerna" pratade man om att runt 100g kött var "en portion". På många grillbaarer är nu 90g-hamburgaren den minst man har. 150g är standard. 200 är någon slags "mellanburgare". För den som är hungrig är det möjligt att få en dubbel 250g-burgare. Jag skriver det igen. 500g. Köttfärs.

3) Vi äter mer ute på restaurang. För tio år sedan åt vi , enligt SCB ute ungefär en gång i veckan, om vi var i åldern 25-35 år. Idag är den siffran uppe i 4 gånger i veckan. Lägg därtill alla luncher som inmundigas ute.

4) Mycket av den mat vi äter på restaurang inmundigas på snabbmatsrestauranger.

Och nu kommer det:

VARFÖR vill du äta på snabbmatsrestaurang? Ärligt?! OM man är hungrig, och vill äta något snabbt - varför smälla i sig en Big Mac och Co? Det är inte gott, alla vet att det är livsfarligt, och det är inte billigt. "Det går snabbt" svarar en del, men har du någonsin upplevt att "två minuter" på McDonalds är två minuter enligt någon slags vanlig, juliansk kalender? Nej, inte jag heller.

Som småarnsförälder ser jag att t.ex. "gyllene bågarna" löser en del problem för mig. 1) Man får ganska billig mat och 2) det går hyffsat fort att få den, MEN det främsta argumentet FÖR "donken" är ju att den finns överallt?

Det FINNS alternativ, men som är mer lokala: Ditt lokala sushi-hak. De säljer säkert redan färdigpaketerad sushi (vår lunch-sushi -låda säljer 8 bitar för 49 spänn - d.v.s. samma pris som för en Big Mac och Co, fast nyttigare. Och godare.)De har kanske yakitori eller yakiniku som lunchspecial också? Billigt och gott. Och du BEHÖVER inte rå fisk.

Eller ta din kvarterslibanes. Flera av dessa har hela brickor med Meze för typ 59 spänn. Jämt. Det går lika snabbt som donken, MEN du får i dig från ALLA delar av kostcirkeln och grejerna är tillagat. På riktigt. Från scratch.

Eller - för att äta RIKTIGT snabbt och billigt:

Jag brukar köpa en burk sill ibland. Skära ned några skivor av dagens kokta potatis på en knäckemacka och lägga sillen ovanpå. Det tar ungefär 12 sekunder och kostar mindre än en femma i råvaror.

Enligt den gamla "du är vad du förtär" - tänk nu efter: Vad äter du helst? En flottstekt grå massa av nedmalda hovar, mular och stycken av osäljbar flankbiff, inklämd i en franskbrödbulle med vissen isbergssallad, tomater, ketchup (motsvarande 5 sockerbitar) dressing (3 sockerbitar till) och ätticksgurka, pommes frites (vet du hur färsk oljan är i fritöserna? Låt oss bara säga att olja är dyrt i förhållande till produktionen av pommes och så kan du dra dina egna slutsater...) och till sist en läsk som antingen innehåller 8 cokerbitar till eller - ännu värre - aspartam, ett ämne som funkar jättebra som kemiskt stridsmedel mot folk man vill skall få tarmproblem eller akut njursvikt.

ELLER

Min sillsmörgås?

Jag vet. Jag har också socker. I inläggningslagen.

Det FINNS alternativ.till din burgare. Livet är för kort för att äta mäcklig mat utan själ, utan kvalitet och utan något som helst mervärde i form av service eller smakupplevelse. Grejen är bara att hela det här resonemanget är teoretiskt. För empiri säger att du i alla fall kommer att köpa en hamburgare i morgon.

onsdag, maj 09, 2007

Gourmetungar?!

Har idag noterat - inte helt utan överraskning - att ungarna, igen, föll för en gammal fransk klassiker (sist var det ju min sydranska klöttgryta som de åt så det var så renrakat i alla formar och kantiner att det inte fanns kvar en endaste liten skvätt), polet al'orange, den folkligare varianten på canard a'lorange. Kyckling med apelsinsås. Jag hade fått tag på bra billiga kycklingbröst som jag ugnsstekte i en liten örtolja med persilja, basilika och en inte så liten denl av den timjan som jag fick i present av CayakCarin, som - likt andra timjan jag odlat, växer som ogräs, bara den får vatten då och då och står i fönstret.

Nåväl. Örtbakad kyckling alltså, och så apelsinsås på sisådär 20 apelsiner, lite apelsinzest, juice och så i med en kvätt vitvinsvinäger, lite vitpeppar och ett par lagerblad. Koka ihop. I med sky från kycklingen och gärna lite kycklingfond. Red av när det börjar smaka smaskens.

Serverade ris till. Jag vet - det är enkel matlagning, men god mat behöver varke ta lång tid eller vara tillkrånglat.

Det gjorde att jag fick lite tid över på eftermiddagne, vilket ägnades åt att - föga överraskande det heller - göra müsli. OJ, vad de äter min müsli. Jag funerar på om jag skall göra riktigt mycket, hälla upp på påsar och börja sälja till föräldrarna?! :-)
Läste det först på Emanuels blogg och klickade mig fram till Dns "scoop" på näjessidorna i måndags:

Världens sämsta låttext.

Man slås av att det måste finnas väldigt få av de här människorna som utser vädlens sämsta låttext som pratar eller förstår Svenska. Eller tvingas lyssna på "Svensxa favoriter" om dagarna.

tisdag, maj 08, 2007

Tisdag är fiskdag

Tillbaka till grantomta. Me buss idag. Tisdag är fiskdag. Det är egentligen inte så konstigt för hela värdmdö har fisk på tisdagar. Många föräldrara till ungar har andra ungar på andra skolor i närheten och för att slippa terra ungarna med mer fisk än vad man absolut kan politiskt förhandla fram i en genomsnittlig bvarnfamilj vill man ha fiskdag på tisdag även på förskolan.

Körde en panerad fisk jag hittade i frysen. Gjorde ris (som jag alltid förfräser lite i kastrullen, i lite olja och sedan kokar med buljong) och en kall sås på creme fraiche, grädddfil, lite citronjuice, salt, gurkmix och finhackad persilja.

Unbgarna käkade som om de aldrig sett mat förut.

Fast det var fisk.

Coolt.

På tisdagarna tjorvar ibland Fru Värns och mitt schema ihop sig och idag ställde dotterns farföräldrar upp och barnvaktade. "Tjockt najs" som vi säger i Orminge. Farfar lyckades, på något sätt, ha startat DVD-spelaren med rätt film (Pixars "Bilar") i tills jag kom hem och han och dottern kollade på den. I köket stod farmor. Hon lagade mat.

Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men det är mammor som egentligen är de stora osjungna hjältarna på gastronomins sjärnhimmel.Min är inget undantag - tvärt om - om det hade funnits "nobelpris i matlagning för mammor" hade hon varit ohotad vinnare, dussinet gånger på ett decenium. I färre ord - Mamma lagar bäst mat. Punkt.

Idag hade hon pannbiff med löksky på menyn.

Förutom att just DET är ungefär det godaste jag vet är det - för att använda religiösa termer - "en välsignelse" att komma hem till sitt eget hem och märka att allt liksom "rullar på ändå". Att - efter en dags matlagande och diskande komma hem och liksom SLIPPA matlagning och disk. DET är lyx i vardagen.

---

Fick en kommentar till en gammal post om att jag inte skriver lika mycket "må recept och små tips längre", så - eftersom jag inte kan min mammas hemliga häxmästerier i köket (eller ens ikommer i närheten av hennes rutin) kommer här i stället - sås till fiskpinnar, panerad fisk och nuggets:

(För att servera 4-8 stycken)

3 dl gräddfil
2dl creme fraiche
1 msk citronjuice
2 dl gurkmix
En nypa salt
2 msk stark senaå
Ung. 50 g bladpersilja. Hackad smått, smått, smått. Typ till damm.

Gör såhär:

Ta upp gurkmixen och låt rinna av i ett durkslag lite medan du rör ihop resten av ingredienserna. Ha i gurkmixen. Låt stå i kyl tills servering.

måndag, maj 07, 2007

En bra dag - trots allt.

Åkte, vid strax före sexrycket, med Izabella mot nya äventyr. Allt var bra. Bella startade på första försöket, gick jämt och fint och vädret var mysigt. Jag körde med öppet visir på AGV-hjälmen och kände mig sådär härligt fri som bara folk på två hjul kan känna sig med ett italienskt litet ettrigt muskelpaket mellan benen. Kom förbi Boo kyrka och började tänka på vägarbetet som håller på där. Igår var det en massa sand över hela gatan och cykelbanan var avstängd hela vägen fram till själva vägen. Idag kommer jag förbi avspärrningarna och ned i backen, precis förbi Eriksviks busshållplats när Bella plötsligen puttrar lite konstigt och sedan dör.

II nedförsbacke! Vad har hänt? Jag får henne att tända och rullar en meter innan det puttrar till igen. SOPPATORSK?! Jag tankade henne ju igårkväll för att jag visste att jag skulle ut och köra idag? Nåväl - jag ställer om bränslekranen till reservtank och Bella puttrar till. Jag lyfter nu med all kraft mopeden och skakar den. Inget kluck.

Någon.
Illvillig.
Ond.
Illgärningsman.
Har.
Slangat.
MIN
Izabella!

Vid insikten därom är jag så irriterad att jag känner för att kasta Izabella så långt jag bara kan. Kommer på att det inte är hennes fel och börjar i stället putta henne framför mig.

Jag har en gammal kompis - Peder - som har en kåk i Lillebo, ungefär en kilometer längre bort längs cykelvägen. Medan bussen åker förbi svär jag över alla finniga tonåringar i Orminge som inte tycker sig ha råd att köpa egen soppa till sina söndertrimmade kinesmoppar och uttalar hemska eder och förbannelser över dem och deras familjer (och ifrågasätter givetvis deras härkomst och ifall alla deras mödrar verkligen inte gick på farliga mediciner när de ammade dem). Rullar upp Izabella på Peders garageuppfart vid tjugo i sju. Jag börjar sju. Jag brukar vara på jobbet tjugo i sju för att hinna byta om och ta en kaffe innan jag "stämplar in".

Idag ringer jag taxi i stället.

Kommer till jobbet tre minuter över sju. På uselt humör.

Öppnar snabbt grönsaksförrådet och tar med mig en låda äpplen och några tomater in i köket, där jag byter om och sedan - lite stressad börjar preppa käket...

...

Gjorde ugnsstekt falukorv idag. Det gick hem. Ungarna åt som... Ja, nästan som om det vore min pasta och köttfärssås i fredags. Kul. Det är alltid kul när det blir bra.På eftermiddagen hann jag både ta hand om alla grejer som kommit i leveransen idag, städa fint i köket (där det såg ut som ett slagfält i morse - jag hade ju "diskhjälp i fredags - och serverat mellis och, trots allt, fått tagen att funka.

Det känns bra.

Hemvägen blir buss till Peder, där Fru (och fröken) Värn möter upp med 2% oljeblandad 95 oktanig godhet på dunk. Bella startar återigen på första försöket och jag kör hem på tjugo minuter.

Jag har numer tanklock med lås.Jag vet - det är inte original på Ciao, men ibland nödgas man liksom göra ingrepp i originaldesignen för att kunna bruka mopeden också. Jag antar att jag kan sälja den som "custom-configurerad" sedan. :-)

Nåväl.

Demain il y a une autre jour, som fransmännen säger (Och Christer Björkman sjunger på den förhatliga radion på jobbet). Om vädret är ok i morgon skallk jag göra ett nytt försök...

Måndag morgon...

... och mitt huvud känns så tungt.

Precis lagom som förkylningen börjar ge sig kommer pollenallergi. Snuva som snuva, typ.

Idag vankas det falukorv.

Snart drar Izabella och jag till jobbet.

söndag, maj 06, 2007

Kärlek i 30 km/h

... Givetvis är hon en dam. En italienska. Från och med nu heter moppen "Izabella". Det känns liksom naturligt att säga "ciao bella" om henne.

Körde till mor och far en sväng idag. Det gick bra, men jag glömde bränslekranen på så när far skulle provköra den mycket sportiga synnerligen lagliga ovässade italienskan gick hon inte igång. Jag fick "rullstarta" henne utför en backe, och när jag kom tillbaka upp igen såg pappa skeptiskt på henne och sade "en annan gång kanske"... Nåväl - nu har hon träffat föräldrarna. Jag antar att det liksom är någon slags "checkpunkt" på våran väg tillsammans.

Provkörde vägen mellan hemmet och Grantomta idag. Den var.... ... . lång. Men bitvis fin och skoj att köra på, vid vackert väder. Bella gick som ett urverk. Ungefär 45 minuter tog det, åt vardera hållet, så det är ungefär vad det tar med buss. Fast jag slipper bytet. Och jag kommer hem fortare, för på hemvägen missar alltid min ena buss den andra, och jag får stå i Gustavsberg och vänta i 20 minuter.

Izabellas midja är emellertid ungefär lika välutvecklad som min, och ger därför - efter en så kort resa som en och en halv timma - ordentligt med träsmak. Eller "skinnbeklädd aluminiumprofil-smak", kanske.

Nåväl. Efter de här första - lite flirtiga - kontakterna håller vi på och lär känna varandra bättre och bättre, Izabella och jag. Det här kan utvecklas till något fint. Eller som de sjunger på den eländiga radion på jobbet - "Det börjar verka kärlek, bannemej!".

Kärlek i 30 km/h.

lördag, maj 05, 2007

Var kockarna äter...

Fick ett mail från en kompis som är utomsocknes, som undrade var man går och äter gott i Stockholm. Efter några förslag kom det tillbaka ett förtydligande - jamen, var äter alla kockar i stockholm?

Jag vet inte.

Faktiskt.

Och nej - det är inte något "hemligt" ställe som jag inte delar med mig av bara för att den här bloggen mest läses av folk som inte är i branchen. Det finns, mig veteligen, inget "kockhak" i Stockholm. Gör det det i andra städer?

Nåväl - om jag skulle gå ut med kockar och käka skulle jag förmodligen gå på Gunnels Krog på Lilla Nygatan i Gamla Stan. Det knäcker. Bra käk. Bra priser. Bra service. Och "riktig mat", som det heter. Gamla stadshotellsklassiker och husmanskost av det lite finare slaget på en meny som sällan hittar norr om hundrafemtiokronorsgränsen för en varmrätt. Det är bra.

Eller på den där sjukt svala "bisto Paname" på Karlbergsgatan (är det väl?). Det är fransk mat för riktiga män det - sniglar, moules marinieres, boeuf bourguignon. Inget jtafs. Riktig mat. The place to be om man är hungrig och vill dricka något gott rödvin till.

Annars gillar kockar nog ungefär samma mat som alla andra. Själv gillar jag just nu "småplock" av olika slag och käkar därför gärna libanesiskt. Eller sushi. Bästa sushi-haket i Stockholmsområdet är den lokala sushilådan i finntorp.

Bara så ni vet.

Jag har fans!

Jo faktiskt. Jag har fans. På jobbet. De heter Elin och.... . något som är hemligt, än så länge och är fyra år. Igår kom de och avbröt min lunch i köket med en fråga (som de var lite för blyga för att fråga själva och därför skickade in Sussie - en av förskolefröknarna för att fråga) om de fick "stå här i dörren och titta på dig ett tag"?

Givetvis! Vad gillar ni för mat?

- inget svar

Gillar ni inte mat?

- Nej, vi gillar killar! *tjejfnitter*

Den vanligen stora, elaka kocken, som sedan sin början av karriären på grantomta annars fått förklara att han är kock och inte pirat, eller att han inte är så elak som han ser ut, SMÄLTER givetvis inombords.

---

Eftersom jg var färdig med lunchen ungefär 7 minuter för tidigt igår gick jag över till en av avdelningarna som finns i ett annat hus, med deras mat i en plastback. De var lite underbemannade igår. Ute på gården springer jag på två tjejer (they always travel in packs!) i femman som hört att de skall ha hemkunskap med mig.

"Vad skönt med en kock som ser ut som en kock!" säger den ena.
"Ja - och som är snäll!" säger den andra.

Ehm - ni skulle bara veta. Vänta ni tills efter hemkunskapen... Jag försöker att släta över det lite med:

"Men man behöver ju inte ha vit rock på sig för att laga god mat? Och förresten är jag inte så snäll..."

"Men inte så elak som Carin" kontrar en av tjejerna, lite för fort.

Det är då jag helt plötsligt står mellan att bli dels stolt över Carin, som slutgiltigen visat att hon är "en av killarna", när hon omnämns som "elak" tillochmed efter att hon slutat på jobbet. Ett namn som ingjuter skräck och fruktan vid blotta uttalandet. Å andra sidan blir jag nästan lite stött över att tjejerna tror att jag på något sätt är ett charmtroll i vit bomullssatin. Jag - pirathårdrocksfinstryckerikillen, liksom.

När jag kommer över till avdelningen med maten blir personalen där så glad att jag får applåder och en puss på kinden.

Jag har tydligen fans. :-)

torsdag, maj 03, 2007

I manegen på cirkus Grantomta

Idag har det varit cirkus.

Riktig cirkus. Ni vet - sådär som när det efteråt frågas hundra personer "vad hände?" och man får hundra olika svar? - "the fog of war" och hela den där grejen? Där var jag idag. Långt nere i stresspiralen...

Fast besluten att inte göra om gårdagens fiasko med sjömansbiff tänkte jag idag bratwurst med senapssås och kokt potatis. En klassiker som inte ens jag kan misslyckas med. Ens om saker och ting strular. Trodde jag.

Jag kom till jobbet som vanligt - strax före sju och bytte om, och började fixa dagens sysslor. Efter att ha fixat till knäckebrödkorgar, hämtat frukt och grönt och börjat hacka dagens grönsaker satte jag på såsen, som jag tänkte kunde få koka upp och sedan hållas lite småvarm under tiden resten av grejerna blev klara. Lugnt och fint. Skar mina bratwurstar i lagom stora bitar och lade upp och bleck och laddade ugnen.vid sisådär halv tio tänkte jag - jag skickar på potatisen nu...

Tio kg potatis tar på Grantomtas spis normalt sett cirkus en halvtimma att koka upp och sedan går den ju i kanske en halvtimma - fyrtio innan den är klar, så jag fortsatte med att lägga upp alla fina grönsaker - ibland sjungandes med i någon gammal Pernilla Wahlgren-dänga på Svenska favoriter (Jag MÅSTE få till en CD-spelare eller något, så jag kan lyssna på RIKTIG musik snart!).

Vid passet tjugo över tio var det dags att brata wursten, så på med ugnen.

Vid halv elva är det fortrarande inte en bubbla i potatisvattnet. Spisen är fisljum. Med puls som en genomsnittlig kollibri ringer jag CayakCarin (för andra gången idag - den första ringde jag om beställningsrutiner - jag har full förståelse för om hon snart spärrar mitt nummer i sin telefon!) i panik och undrar om jag gör något fel. Nej - det skall vara den bästa plattan.

En räddningsinsats - vad som i historien kommer att kallas för "hjältedådet på grantomta" - dras igång med en vattenkokare om sisådär 1.5 liter och sedan utbaxande av potatis i småkastruller till varenda fungerande spisplatta i vartenda pentry och lunchkök i hela kvarteret.

Lunchen serverades 11.15. Prick.

Efter lunch vill gärna kocken på Grantomta koppla av något lite och ta en kopp kaffe. Ingen ström. Alls, i den delen av köket - börjar ana oråd.

Hittar till sist boven i dramat - (efter ytterligare ett kollibri-samtal till CayakCarin) - en jordfelsbrytare som löst ut.

Vid disken kommer ungefär hälften av all korv tillbaka till köket. "Den var för stark" säger man. Jahapp. Då vet jag det, till nästa gång. P.g.a. mitt elskåpsletande står jag fortfarande och diskar de sista blecken bör det ör dags att oreooa nekkus, Som måste bli gröt, för ungarna har ätit för lite. Och som måste bli mannagrynsgröt för jag har gjort musli av nästan alla havregryn.

Ibland önskar man att man kunde klona sig.

Mellanmålet serveras dock i tid. Alla är nöjda och ungarna äter gröt som små hästar. I disken står jag och svär över en mannagrynsgrötkastrull och städar sedan snabbt golvet.

Jag kom inte riktigt hem när jag skulle idag.

onsdag, maj 02, 2007

Müsli

Som en uppmärksam, omtänksam läsare mejlade till mig: Men - du behöver ju inte vara deppig för att ungarna inte diggar sjömansbiff - de älskar ju din müsli". Och det är faktiskt sant. Idag fick jag göra en ny laddning. Idag blev det såhär:

havregryn så det täcker botten på ett bleck
solroskärnor ovanpå
lite kokosflingor /några dl?)
lite ljus sirap

rosta rubbet ungefär 15 minuter på 250 grader.

Skaka om lite då och då.

Efteråt - i med russin och lite cornflakes.

Det blev mums och ungarna åt typ ett par kilo av det, på en gång. När jag blir stor skall jag bli müslimiljonär!
Jag - fastän jag inser att vi är ungefär lika många som äger en ciao-moped som gör det - använder mig ibland av den alltmer tvivelaktiga bloggportalen.se. Såg att en av bloggfavoriterna - Gitto - hade, inspirerad av min aansjovistävling fått någon slags ansjovisnoja och bl.a. spikat ihop gubbröra. Gubbröra som jag tycker ÄR så himla GOTT. Gitto kallar sin röra förGobbagegg, vilket låter lite kul tycker jag.

Uppmärksamma läsare kommer ihåg att Gitto lämnade in ett helt annat recept till tävlingen - nämligen en "bolognese svedese". Själv var jag förundrad över att ingen faktiskt inkom med någon gubbröra.

För gubbröra är precis som bolognese - alla har SITT recept. Jag t.ex. har ett helt annat recept än Gitto. Fastän båda är riktigt goda.

Mitt ser ut såhär:

Du behöver:

2 hårdkokta,hackade, ägg
1 liten röd lök
Lite (½ dl?) finhackad dill
Ansjovis efter behag - jag brukar hacka ned en liten burk av grebbestads
Majonnäs på en äggula (en msk senap, ½ dl vinäger, 2-2½ dl rapsolja, salt)

Jag brukar servera min på kavring, ringstansad till små puckar, med en dillkvist och en rå äggula på toppen. Och bättre tillbehör till en pilsner eller lättlöl finns faktiskt inte.

CayakCarin - var är du?

Om varje dag är en låt hade onsdagen den 2:a maj 2007 varit "Missing" av Anything but the girl - möjligen i remix av Todd Terry.

Har soloflugit på jobbet idag. Det har gått bra och sådär, men det har varit outsägligt trist att vara själv hela tiden och inte ha någon att verbalboxas med.

Det - i kombination med att ungarna inte gillade min sjömansbiff - har gjort att dan faktiskt känts lite deppig, trots att jag lyckats få ut all mat, i rätt tid, på rätt sätt, och ta emot både mejeri- torr och frys samt frukt och gröntbeställningarna (och givetvis kom alla mellan 10.30 och 10.50. Jag serverar lunch 11).

Nåväl - i morgon är en annan dag, som Jan Johansen har sjungit på radion...