måndag, januari 29, 2007

Expertbloggaren - en intervju med Emanuel Karlsten

I min nystartade serie "Jesper våldsintervjuar sina bloggläsare" har idag turen kommit till Emanuel "Manne" Karlsten. Manne är, för mig, en kompis från frälsis. Han är dessutom en av människorna bakom "blod och eld" - frälsningsarmens webcommunity. Profilen på communityt är någon slags "ungdomssajt", men begreppet "ungdom" är väldigt brett.

Förutom att Manne läser min blogg och driver community på webben bloggar han själv på "The Kristet Upplevelse", en - i frikyrkosverige väldigt populär blogg.

Jag vill Intervjua Manne - som någon slags "bloggorakel" om vad han tror och tycker om bloggar i allmänhet och "Krubb" i synnerhet. Undrar ifall jag får några bra tips?

-------

Hej, Manne. Hur mår du idag?

Hejpådig! Jag mår bra!


Din blogg - "The Kristet upplevelse" är ju en ganska populär blogg - i10 ord, vad handlar den om?

Tja, populär... Det beror i så fall på vad du jämställer det med. Men kanske något åt det hållet bland de så kallade religionsinriktade bloggarna? Kort presenterat: Om min upplevelse som kristen där frikyrkokultur kom genom modersmjölken. (det var faktiskt 10 ord!)

Hur många besökare har du om dagen på din blogg?

*kollar i statistiken*
det varierar ganska kraftigt mellan 50-150 unika besökare/dag.

Du har ju varit med och startat "Blod och Eld-bloggarna", finns det någon där du följer regelbundet?

Absolut! Jag följer nog alla bloggar regelbundet, men har särskilt bokmärkt Mackans blogg. När jag själv funderat ut hur jag ska få över min blogg dit på ett smidigt sätt flyttar jag också.

("Mackan" i svaret ovan handlar om Marcus Andersson, som bloggar om att skriva.
Han är en publicerad författare som dessutom livnär sig som ståuppkompiker. Dessutom är han min tvillingbror. Min "elake tvilling" som det brukar heta. - Red Anm.)


Säg tre grejer du tycker är bra med "krubb"-bloggen?

Att det är din (att veta personen bakom bloggen gör det alltid mer attraktivt), att det handlar om ett ämne jag själv kan lite om men önskar jag kunde mer om, samt att den överraskar.

Lagar du mycket mat själv?

Nej. En av mina dåliga sidor.

Vilken är din favoriträtt - att laga?

Något med ugnstekta rotfrukter. Gärna kyckling.

Vilken är din favoriträtt - att äta?

Sånt här är så svårt, för jag är en periodare. Men jag gillar överraskningar. När man blandar ner saker som låter äckligt, men som visar sig vara en otrolig upplevelse. Som när jag läste om Damons frestelse t.ex: http://gittosmat.blogspot.com/2006/12/damons-frestelse.html

Ser du på matlagningsprogram på TV?

Jag gillar den här elaka kocken. Heter det så? Jag gillar överhuvudtaget entrepenörsprogram. När man tar något dåligt och försöker rusta upp det till succé. Läckert.

(Den elake kocken är alltså Gordon Ramsay, för alla oss foodies. Programmetförsöktes också att köras i ett Svenskt format, då med Melker Andersson som "elak kock". - Red. Anm.)


Ge oss ditt bästa recept som innehåller ingrediensen ägg.

Men hjälp. Jag har ju precis erkänt min oförmåga! Jag måste svara pass.
(annars kommer jag fuska och googla upp något recept)

Men POJK, kan du inte ens koka ett ägg? Du BEHÖVER verkligen läsa "krubb" oftare!


Om du fick ställa mig - som intervjuare EN fråga nu, vad skulle den vara?

Ok, jag rippar en fråga ur en bloggenkät jag läst, men som jag tycker är väldigt intressant:

"I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?"

I ganska stor utsträckning tror jag. Bekräftelse är viktigt för mig, har det visat sig. Jag kommer - med största sannolikhet - inte att få något eget matlagningsprogram på TV, få ge ut berömda kokböcker och åka runt och föreläsa om mat eller göra skojiga tema-kväller på The Food Network, så... Well...

Min blog är mitt forum. Det är ett enkelt medium att arbeta med, tycker jag. Och de flesta som läser min blogg är ju kompisar och släktingar och det är i alla fall deras feedback som betyder mest. Att ge möjligheten att kommentera poster är viktigt
och visst är det en egotripp när någon annan länkar till ens blogg?

Vad heter min dessert på italienska?

Igår hade jag så det där "cateringjobbet" på kåren, med, visade det sig 14 gäster. Det blev bra. God och uppskattad mat, roliga samtal kring borden och ganska mycket just det jag ville - någon slags känsla av "Italiensk familjemiddag". Alla var med, från "småungarna" som numer är runt två-tre till folk i deras mor- och far-föräldrageneration. Och - i något fall - någon ifrån deras föräldrageneration. Klart mysigt.

Till dessert hade jag ju gjort min vita chokladmousse. Jag hade lagt vitvins (ja - matlagningsvin, alltså, det var ju på frälsis!) kokta bär (blåbär, hallon, lingon och björnbär) i botten. Laggt ett fluffigt lager mousse ovanpå och sedan dekorerat med finhackad mandel och vaniljsocker. Kallade det hela för "snöftäcke", men kom inte på vad det heter på italenska. Antar att det blir något med "di neve", men kan för lite Italienska.

Fick nästan inga svar på min senaste läsarfråga (vet inte om det är för att läsarna inte läser, eller för att de tycker att känns obehagligt att tänka på om de skulle dö i morgon...) så jag har kommit på en något mer "aggresiv" approach. Jag tänker helt enkelt intervjua några av de mer frekventa läsarna på den här bloggen och publicera deras intervjuer här... Förhoppningsvis kan ju i så fall de blogga på sina egna bloggar om det också, och generera mer trafik, inte bara till sig utan även hit... Och DÅ kanske någon kommenterar något här... :-)

Idag blir det nog French Toast till lunch, jag måste göra mig av med mitt franskbröd...

lördag, januari 27, 2007

Det blev italienskt.

Av all slags mat gick jag mot bättre vetande och lagar nu något italienskt. Det blir "canneloni pomodoro" - fyllda pastarullar med tomatsås. Just jag fyllde just mina pastarullar med en ostcreme på bl.a. Philadelphiaost och spenat.

Till efterrätt blir det "vit chokladmousse med vinkokta bär".

Jag vet - men jag hade verkligen INGEN fantai.

Mina canneloni är världens enklaste käk, förresten:

Köp färska lasagneplattor (om du inte - som jag - har en pastamaskin och kan göra egna snabbt och enkelt).
Gör en creme på ett paket philadelphiaost, en halv dl vispgrädde och finhackad spenat (Jag vet inte hur mycket - en vettig näve...). Krydda med salt, peppar, vitlök, oregano, basilika och om du har några egna krydoor. Om du vill ha fram smaken av ost mer kan du ha i en knivsudd muskot.
Fördela med en matsked cremen över ungefär en tredjedel av en lasagneplatta, rulla ihop till en liten rulle och lägg i en ugnsfast form.
Gör likadant med de övriga plattorna, tills antingen plattorna eller cremen tagit slut.
Gör en snabb pastasås på krossade tomater, lite vitlök, lite olivolja, en buljongtärning, salt, peppar och socker.
Häll över lite av såsen över dina pastarullar.

In i ugnen på typ 180 grader i 20 minuter.

Färdigt!


Inte mycket svårare är heller min vita chokladmousse.

3 dl vispgrädde
100 g vit choklad
Lite goda frusna bär (hallon och blåbär brukar finnas hos coop för vettigt pris)
1 glas vitt vin

Vispa upp grädden, men inte för hårt. Den skall vara "fluffig".
Smält blockchokladen i antingen micron eller i ett vattenbad.
Rör försiktigt ut blockchokladen i grädden. Lägg allt i en spritspåse och lägg in i kylen ett ga - gärna minst en halvtimma.
Tag fram vinet, häll i en sauteuse, i med bären när det kokar och dra av från plattan med en gång. Portionera upp lite av bären i glasscoupe eller vackre glas.
Spritsa chokladmoussen ovanpå.
Hyvla lite vitchoklad över och dekorera med t.ex. en kvist citronmeliss.

Enkla, snabba grejer som funkar en lördag när man fortfarande är hängig. Hoppas jag.


Har förresten uppdaterat min blogg nu, till "google blogger". Vi får väl se ifall det funkar som det skall.Om det inte gör det så hör gärna av Er.


Till alla läsare kommer här också en liten fråga - för det har jag hört är populärt bland bloggar:

Om du visste att du skulle dö i morgon och du fick bestämma precis vad du ville som din sista måltid - vad skulle du vilja ha?

Lördag före söndag

Lördag igår. I och för sig lördagen efter fredagen, lika mycket som lördag före söndag. Igår var jag riktigt risig. Jag har dragit med en förkylning, som dragit runt på jobbet i ett par veckor, men igår hade jag feber och grejer och fick tillbringa nästan hela dagen i sängen. Idag är det så lördag. Lördagen före i morgon, som är söndag. Söndagen då jag skall ha lagat mat till ett sällskap på Kåren. Det känns i och för sig kul, men jag är rätt trött och sliten. Dessutom har jag inte så mycket inspration.

Det måste vara något enkelt, "skalbart", så att jag kan fixa till någon portion extra ifall det dyker upp någon som inte anmält sig. Samtidigt får det inte vara något "konstigt" som couscous eller pasta eller något. Helst skall det inte heller vara något med ris.

Jag funderar i termer som gryta eller soppa, men har samtidigt ingen jätteinspiration, och har jag lärt mig något som kock så är det att om man skall göra gryta eller soppa måste en hel del av dig själv ned i den där kastrullen om det skall bli bra. Det går helt eneklt åt "en nypa kärlek" för att det skall bli bra. Och det har jag inte över. Inte idag.

Så jag vet inte riktigt vad jag skall göra.

Såhär, lördagen före söndagen.

torsdag, januari 25, 2007

Kompisar från förr...

Åkte T-bana idag och såg när jag var på väg ned från perrongen på slussen en av mina gamla kollegor - en diskare jag jobbat en hel del med. Han stod och tiggde pengar på perrongen av förbipasserande, full som en kastrull. Jag stannade ett tag och snackade med honom. Jo, visst kom han ihåg mig, det var ju jag som hade lärt honom hur man bytte spolglanspumpen, den där gången...

Han berättade att han hade flyttat till en lägenhet tillsammans med en kompis och sedan hade det gått utför. Kompisen och han hade bråkat om hyran och kompisen hade stuckit. Det blev för lite pengar kvar, så för att klara hyran hade han tagit svartjobb. Där hade han skadat sig, så han kunde inte jobba vitt heller. Med ett sjukförsäkringssystem som ger "60 procent av nästan ingenting" blev det för lite pengar kvar. Utan möjlighet till vettigt lån hade han tagit ett telefonlån. Sedan var skuldkarusellen i gång...

I restaurangbranchen är det inte alls ovanligt att folk har eller få problem med spriten, för att det hela tiden finns så tillgängligt. Jag tänker på det varje gång jag ser någon "lodare" på stan. Kollar lite extra i ansiktet och så, för att se om det är någon jag faktiskt känner...

Jag räckte över den svettiga tjuga jag hade i fickan och mumlade halvskamset fram någon slags "lycka till och ta hand om dig". Han kollade på pengarna ett tag och mumlade sedan fram, liksa skamset - "detsamma. Och hälsa familjen". När jag satt på bussen hem började jag nästan grina.

onsdag, januari 24, 2007

Korvmojen

Måste bara säga en grej - korvmojen på slussen äger! Alltså, jag undrar om det finns någon bättre?

Eller så flirtar tjejen där med mig varje gång jag går dit.

För allvarligt - hon är löjligt trevlig. Och varje gång jag kommer så snackar hon ett tag och så och ganska ofta blir det något "extra" för att man är "stammis". Idag åt jag en kycklingburgare där. "Den tar en -8 minuter"... Ok. Inga problem. Jag har inte bråttom någonstans.

När jag får grejerna (f.ö. PRECIS som jag vill ha dem, med rostad lök, isbergssallad CURRY-dressing, ingen senap, ingen ketchup, men med en citronskiva och en fefferoni) så bara: "Jo, men om du vill ha käket färdigt nästa gång du kommer, så här är mitt nummer... Det är några busschaffisar och så som ringer och förbeeställer och så, så jag kan ju fixa åt dig också... Ring bara typ tio minuter innan du kommer, så är det varmt när du kommer..."

Givetvis fick hon de där 4 kronorna i växel, i dricks.

tisdag, januari 23, 2007

Fattiga riddare eller prinsessmörgås?

Har snackat med två gamla klätterkompisar idag, genom två olika grejer i jobbet och kommit fram till att jag saknar klättringen enormt ibland. Att inte längre kunna bestiga höga berg, även om jag skulle vilja det, känns ibland lite surt. Samtidigt känner jag ju också att jag inte längre vare sig "kan" - rent tekniskt eller formmässigt, eller "borde" av vad vi kan kalla "familjeetiska" skäl åka iväg till något högt berg någonstans på en annan kontinent, även om det är vad varenda fiber av ens kropp skriker efter just i de där samtalen med andra, f.d. jämlikar och numer "fortsatt aktiva veteraner".

Nåväl.

Min mail kom förresten, helt utan vidare, igång igen, så ni som hållit på och försökt att maila mig på coyote de senaste månaderna men inte lyckats - ni kan göra det igen nu.

Ikväll har Elma och jag varit ensamma hemma. Elma ville äta "prinsessmat" och själv har jag känt, sedan härom dagen, då jag såg det i ett TV-program, att jag velat ha "fattiga riddare". Så det blev fattiga riddare till middag. Ett tag. Sedan ville Elma ha pannkakor i stället. Fram med mer mjölk och snabbt montera om min "fattiga riddare-smet" till pannkakssmet. Sedan ville hon inte äta pannkakor. Dåbytte vi namn på fattiga riddare till "prinsessmörgås" (Ja, vaddårå? Vad gör man inte för att en tvååring skall äta?) och då gick det ned.

När jag blir stor och får en egen restaurang kommer nog rätten att få heta "french toast", i stället, som den gör på engelska, för att undvika vidare begreppsförvirring.

söndag, januari 21, 2007

Söndag - den ultimata bloggposten!

Har snackat med några av mina blogg-besökare antingen på telefon, eller mail, eller personligen (jo, jag träffar faktiskt folk på riktigt också - vilket, inser jag, är den stora aneldningen till att jag inte alls är vare sig så populär eller effektiv bloggare som... .. låt oss säga Linda Skugge). De ger alla generöst av sin input till mig när vi hörs av och eftersom jag är "en man av folket" som gärna går mina läsare till mötes, så - här kommer den ULTIMATA bloggposten:

En av mina läsare ville veta mer om mig personligen, vad jag gör på dagarna och se mer av "personliga reflektioner" på bloggen:
Idag har jag lekt med familjen, ute i snön. Det hade kommit närmare 20 cm, så det räckte till att både bygga en ordentlig snöborg, kasta snöboll och åka pulka på. Elma var överförtjust och kvittrade och sjöng hela tiden. Till lunch åt tjejerna pizza från igår, medan jag själv microvärmde plättar från lithells och toppade dessa med hemkokt hjortronsylt. Ja, det är sant. Ävem lpclems barn äter ibland fiskpinnar! Eftermiddagen tillbringades framför TV:n.

En av mina läsare påminde mig om att jag inte kommenterat en tidigare post om TV-programmet "middagen":
Nej, det var inte rätt. Ok - karln kan bevisligen en hel del om mat och är nörd, men allvarligt - varje måltid MÅSTE inte vara en lektion. Jag tycker själv att Bella skulle ha vunnit. Och hon hade gjort det om hon inte släpat in det där bandet i vardagsrummet, som förde oväsen på hennes andra middag.

En av mina läsare vill veta mer om vad jag själv har för inspirationer:
Well - jag äger massor av kokböcker som jag aldrig läser i. Ett par böcker om mat som jag faktiskt läst flera gånger och älskar är Anthony Bourdains "Kitchen confidential" och "A cooks tour". De är utan tvekan de böcker om mat som inspirerat mig mest. Vad det gäller kokböcker vet jag inte. Bonniers är riktigt bra. Annars säger jag som Hoa Hoa Dalgren: "Jag tittar rätt mycket på TV" och ser nästan alla matlagningsprogram som jag kan få in med vårt kanalutbud. De kockar som jag haft som största inspiration i mitt eget arbete har varit Conny Svensson, min köksmästare från Billmansro, som var den första som faktiskt lät mig själv ta initiativ ett kök. hans woksås och recept på fyllda isterband är grejer jag fortfarande använder. En annan är Alexander Nilsson, som var min köksmäste när jag gick på Culinar. Han sågade alltid mina grejer där och fick mig att på det sättet höja mig hela tiden, för att "inte ge honom den glädjen att hitta något att hacka på". Allra störst inflytande på min matlagning och inte minst min smakpalett har nog mamma.

En läsare ville veta mer om vilka restauranger jag besöker:
Jag går väldigt sällan på restaurang numer. när jag någon gång gör det är det ofta antingen i jobbet. Jag har emellertid några stamhak som jag gärna äter på gång efter gång. Förutom de tidigare nämnda gillar jag t.ex. "Stekpannan" och "Söderkisen" på söder. "Blå dörren" vid Slussen, Finntorps suchihak. Jag återkommer säkert med fler, om jag kommer på något.

Själv tänkte jag skriva lite om att jag faktiskt numer VET vad jag skall titta på på TV, efter det "middagen" tagit slut. På helgerna kör tydligen TV3 olika serier för att fylla ut tablån. Förra veckan var det "Hell's kitchen", med Gordon Ramsay och den här veckan var det "Top chef". De har varit väldigt roliga att följa.

En läsare vill se fler recept på min blogg. Här kommer kvällens middagsrecept:

Spaghetti med biff och ädelostsås (4 port)

Du behöver:
100 g lövbiff
1 dl. vetemjöl
30 g. smör eller margarin
1 l mjölk
En hel del ädelost.
muskot
vitlökspulver
Salt och vitpeppar

Spaghetti
Vatten

1) Sätt på pastavatten, koka spaghettin enligt instruktioner.
2) Medan pastavattnet kokar upp, stimla och bryn lövbiffen. Lägg den i en skål och låt vila medan du "sätter" såsen.
3) Smält smöret i en panna, gärna sauteuse.
3) När smöret är smält, rör snabbt i mjölet och mjölken med en ballongvisp.
4) Vispa såsen ordentligt slät. Sila ifall den är "klumpig" när den tjocknar (när mjölken kokar).
5) Rör i oedentligt med ädelost. Smaka av med salt, vitlökspulver, vitpeppar och muskot.

Servera spaghettin som en liten hög mitt på tallriken. Lägg den stimlade biffen på mitten av högen och "rippla" såsen över med en sked. Servera gärna med en liten sallad eller dekorera med färska örter. Bladpersilja bryter fint smakerna.

En läsare tyckte att jag skulle sluta skriva helt. Det gör jag inte, men nu slutar jag den här posten.

fredag, januari 19, 2007

Kickoff

Jag skrev iget i bloggen igår för jag var ute på "galej" med företaget. Vi fusionear nu med ett annat företag och ägnade därför en ansenlig mängd tid igår åt at träffas, snacka koncept och sedan umgås under lättsamma former. Det var - in lack of better words - trevligt.

Cuibono - som jag jobbar på - är ju sammanlagt fyra pers sedan tidigare. Och företaget vi slår ihop oss med är två. Vi var alltså fem herrar och en dam som träffades och pekade på powerpointpresentationer ihop.

Den största upplevelsen var ändå maten. Vi var och åt på Cafe Milano vid Kungsträdgården. Någon slags carpaccioliknande rätt på tonfisk som förrätt. Pasta fylld med kronärtskocka, sparris och ricotta med gorgonzolasås, rostade valnötter och tryffelcreme till varmrätt och tiramisu till dessert.

Helt enkelt bland det bästa italienska mat jag ätit.

Var så impad av maten att jag var tvungen att kolla in priserna, för att se ifall jag skulle kunna rekommendera det till någon annan - eller gå dit någon gång och betala för det själv - och JA! GÅ DIT! Runt 250 spänn för en varmrätt, tycker jag inte är hutlöst, med tanke på kvaliteten och vad det är för råvaror i grejerna. Riktigt, riktigt, riktigt bra. Trevlig servis, rent och snyggt och - som sagt - enastående mat.

Gå dit.

Hoppas jag varit tydlig.

Efter middagen ville några fortsätta med en drink. Vår servitör från Milano, som Peder kände sedan tidigare, gav oss tipset att gå till O-baren (ni vet, i Sturehof?) Själv har jag inte varit där sedan typ 9, eller något, när Mika Snickars och Erik Lif vände skumms loung-house-vax på "12.0.0.1"-klubben. Vi snackar ancient history här.


Kort sagt kan man säga att det hade ändrat sig lite. Det var fortfarande trångt, mörkt, murrigt, utana vettiga sittplatser, med en för stressad bartender (som, enligt uppgift inte kunda fixa decent mojitos) och man spelade fortfarande halvflummig fusion-houseinspirerad loungemusik, MEN på torsdagar, visade det sig, var det "herrkväll" på O.

Evelina märkte det först, med ett "vad lite tjejer det var här"... Sedan började vi alla fnissa, när Peder ganska snabbt fick span på sig i baren av en annan skägglurk med bakelitbrilla.

Vi avslutade våra glas rätt fort (aldrig förr har jag druckit en 25-spänns coca-cola så fort!) och kvällen kom till någon slags "naturligt slut". Det är ju som bekant en dag idag också.

Min lista på "bra hak i Stockholm" eller "ställen man kan förvänta sig se kända kockprofiler som Jesper Värn på" är alltså:

1) Gunnels krog, Lilla Nygatan, Gamla stan. Svensk husmanshak med kanonkäk, humana priser och trevlig personal (Gunnel själv är en mystant!)
2) Alfredos, Hammarby sjöstad - Stockholms bästa luncher? Bra på fisk och alltid trevligt, bra käk och bra priser.
3) Cafe Milano - ny stjärna på den personliga kroghimlen.
4) Jensen Böffhus, Vasagatan. Jo, faktiskt. Fortfarande. Bra steakhouse med bra priser, trevlig personal och fortfarande - fastän jag inte jobbar där längre - hög och jämn kvalitet i köket.
5) Bamboo Palace på Kungsgatan. Gammal kinesiskjapansk väletablerad restaurang som legat där i typ hundra år. Har fräschat till konceptet och har bl.a. riktigt bra och prisvärd buffe, med bl.a. sushi på. Trevligt, mysigt och bra service, även om lokalerna börjar bli lite slitna.

Så - gå dit! (Och nej, ingen betalar mig för att skriva det! Än.) :-)

onsdag, januari 17, 2007

Plockmat

Har läst bl.a. Mammas kommentar och kommit fram till att "plockmat" känns helt ok som benämning på "tapas på svenska". Skall tänka till lite mer kring vad det kan vara senare.

Igår var en sådan där dag när väldigt få grejer blir riktigt som man tänkt sig. Dagen började i moll när jag kom till skolan jag jobbar på och fick reda på att den, sedan förra veckan nymålade, toaletten på "mitt våningsplan" hade härjats av (anlagd) brand. Eleverna som luntat på är givetvis anmälda på någon slags sätt...

Efter mina lektioner (som bitvis var svåra att genomföra, eftersom en del av eleverna var rätt upprörda) var det bara att försöka åka hem så snabbt som möjligt. Rörde ihop en risotto till middag, med kyckling, lite torkad svamp från i höstas, en skvätt vitt matlagningsvin, morötter, lök, selleri och så min goda buljong från härom dagen. Rev lite ost över. Det blev gott.

På kvällen skulle jag lira trummor, på frälsis, där det var en ekumenisk samling med alla församlingarna i trakten. Normalt sett brukar det dra något hundratal människor. När jag kommer dit är inte pianisten där (det är ungefär 40 minuter kvar tills vi börjar), så jag börjar rigga på cymbalerna till trumsetet och skruva lite på de övriga percussiongrejerna jag behöver. När pianisten dyker upp gör han det med en konstig väska på ryggen. Det visar sig vara en Djembe - en västafrikansk handtrumma. "Du kan väl köra lite på en sådan här idag, så blir det lite softare?" Givetvis kan jag det.

Kort sagt kan man säga att det inte blev som jag tänkt mig, men faktiskt fantastiskt bra ändå. Jättekul att lira Djembe (igen - det har jag inte gjort sedan typ gymnasiet) och det blev jätteschysst ljud. Fast det bara kom kanske 8 besökare.

Idag har jag ägnat lite ledig tid åt att kolla igenom vilka slagverksaffärer i Stockholm som saluför Djembes med congasmekanik, så man enkelt kan stämma dem eller byta skinn på dem. Jag har sett en för runt två tusen... Mycket pengar, men hysteriskt roligt instrument... Jag har börjat spara...

Manne ville att jag skulle skriva någon slags recept här, igen, men jag har egentligen ingen inspiration, så jag beskriver dagens "lunch-kylstädning" - Frittata på mitt sätt:

Du behöver (4 port):

2 kokta potatisar i små tärningar
1 gul lök i "halvmånespån"
1 stor, tärnad, morot
6 ägg
1 dl grädde
2 dl mjölk
några skivor lördagskorv (hade jag hemma, använd annars skinka eller vad du har) i små strimlor, eller vad du tycker är fint.
lite riven ost
Rosmarin, basilika, vitlök, salt, paprikapulver och cayennepeppar

Börja med att svetta löken i lite smör eller margarin, häll i moroten på en gång.
När löken är mjuk och gul och fin, skicka i potatisen, låt bryna till lite snabbt. Ta pannan från spisen
Blanda ägg, grädde och mjölk i en skål. Vispa ordentligt.
Smörj en sauteuse eller ugnsfast panna (gjutjärnspanna - men då får du smörja RIKTIGT ordentligt) med smör.
Häll i potatisen, löken, morötterna, osten och korven i smeten. Blanda väl
Smaka av med kryddorna.
häll smeten i sauteusen och kör denna i varm (220 grader) ugn tills ytan blivit gyllenbrun och frittatan är helt fast.
Lossa försiktigt kanterna på frittatan, och stjälp upp på en tallrik.
Dekorera med gräddfil ellercreme fraiche (laktosfri creme fraiche i mitt fall) och några örter (frusen persilja och hackad gräslök). Lägg några tomatskivor ovanpå (det är snyggt med något rött på tallriken också!)

måndag, januari 15, 2007

En helt vanlig måndag...

Måndagar är ju som bekant första dagen på veckan icg deb dag då allting "snurrar igång" igen efter helgen. Så även i mitt liv, numer, när jag inte så ofta måste stå i kök på helgerna, längre. Idag har det ringt nästan hela dagen och när det inte har ringt i telefonen har jag svarat på mail, chattat och svarat på frågor hela dagen, känns det som.

Det stämmer givetvis inte, men det blir alltid mer "prat" på måndagarn än under övriga veckan. Idag har "pratet" handlar om så olika saker som kunder som bråkar (och inte vill betala en faktura på ett jobb som redan är levererat, utan börja förhandla om kontraktet!), paketeringen av våra kvällskurser i matlagning och vad de skall ha för namn, kickoffen på cafe milano på torsdag och vad vi har för vegetariska alternativ till de som är vegetarianer i gänget, webb-TV-projektet, "tapas-på-svenska-baren" på Comedyzone i pingst och faktiskt ett rätt långt samtal med min kända författare till bror, som handlade om hur man kan häva skrivkramp.

Jag har nämligen skrivkramp.

Mitt kokboksprojekt har kört fast. Igen. Å andra sidan är det ju ingen som vill ge ut en till kokbok heller, så det lär ju lösa sig rent kemiskt, som man säger... Fick i alla fall tag på en kille som jag sökt till tapas-på-svenska-baren på comedyzone. Det blir bra. Han har jobbat med Mackan tidigare, och det har tydligen funkat bra. Så. Welll. Det blir nog bra.

Det känns i alla fall bra att återigen få ta på sig en kockrock det står "köksmästare" på och faktiskt leda lite i ett komersiellt kök. Jag har saknat det under de här månaderna på Cuibono.

söndag, januari 14, 2007

Buljong

Söndag kväll och det blåser halv storm utanför. I Västra sydsverige har de värsta stormarna sedan "Gudrun" dragit fram. Folk varnas på TV och i radio för att gå utomhus.

I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.

Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.

Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.

Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.

Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.

Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.

lördag, januari 13, 2007

Facit

Ja, här kommer facit på onsdagens blogg-utmaning, dåra...

Vi tar grejerna i någon slags ordning, dåra.

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

Intressant att se att INGEN gissar på att det här var fel. Det stämmer. Det hände sig under tiden jag jobbade på Jensens böffhus på vasagatan.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

Den här gissade ju tydligen Manne - killen som jag fick utmaningen av, på. Fel, Manne. Det här stämmer. Musikalen i fråga hette "Läraren som visste för lite" och var ett projekt som från början var vårt bands - Sockerbeatss - men som sedemera svällde över alla bräddar... Jag kommer från TV-inspelningen mest ihåg att vi blev rätt hårt dissade av folket i husbandet.


3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

Av någon anledning gissar Joi - den enda människa som faktiskt påstått sig vara fan till något av de band jag lirat i - på den här. Den stämmer faktiskt också. Hela historien utspelar sig på Hellstens musikhandel under våren förra året och är hittills min största succe som trummis, någonsin, vilket kanske säger mer om min trummisförmåga än själva grejen att jag brädat Ian Haugland. Jag kommer emellertid förmodligen inte göra några inhopp i Europe under den närmaste tiden...


5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.

Visst har jag gjort det. Jag skall inte nämna några namn, men vi hade under gymnasiet en tjejbasist i bandet jag lirade med då.

Och så slutligen, för att bekräfta min tes att diskussionen dör när Mackan svarar, eftersom hen kan allt om mig...

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

Givetvis hade Mackan rätt här. Jag har inte tacklat omkull Niclas Falk. Men jag har stått på samma is som honom 2001, under en kickoff med företaget jag jobbade på då. En av tjejerna där dejtade honom då och fixade en teamaktivitet kring "träning med Niclas Falk".

Så - Mackan - du vann.

Som svar på extrafrågorna (som du bevisligen inte kunde) är svaren A) Samuel Ljungbladh och B) Marta - och vi fick bort isskruven genom att "värma" bort den med andedräkten, något som blev lite... .. .närgånget. Det var.. .. . någon annan i sällskapet som åtog sig denna tunga uppgift.

And that concludes the results of the swedish jury...

fredag, januari 12, 2007

Zeunerts är bäst.

Det är fredagkväll och tjejerna är borta över natten. De är hos "mormor och morfar" och sover över där tills i morgon. Själv kände jag att det var rätt skönt att få vara ensam ett tag. Veckan har varit hektisk, med 4 dagars undervisning och idag har jag suttit och försökt spika ihop kvällskurserna vi tänkt på ett tag.

Eftersom tjejerna är borta har jag passat på att äta grejer i kväll som jag inte "får" äta annars. Jag gjorde således gubbröra på kavring till middag och festade till det med två flaskor av Zeunerts julmust, som jag köpte på vår lokala coop forum-butik. Måste bara säga det att Zeunerts är allra bäst. Har druckit deras lättöl också och tycker att även det är helt ok, för oss som gillar halvsöta lagerlättöl. Men julmusten knävker. Den smakar typ "enbär och sirap" och är inte lika söt som andra muster. Flaskan är dessutom kanonsnygg. Nu, när man så kunde köpa två flaskor för tolv spänn blev det vå flaskor för att lyxa till det lite på kvällen.

Till gubbröra (som SKA serveras på kavring) var deprecis vad jag behövde.

Och ni som väntar på facit från onsdagens tävling. Jag skall se ifall någon mer vågar lämna in något svar... Det kommer strax "facit".

onsdag, januari 10, 2007

Bloggutmaning!

Först dagens i-lnadsfråga: Var det rätt att Dag vann i "middagen"? Och vad skall man titta på TV nu för? Ok att Jamies fortsättningsserie om skolmat börjar idag, men onsdagar är traditionellt sett Fru Värns TV-dag så det går ett "jättespännande" program om en förlossningsklinik på någon faktakanal då, som jag alltid blir illamående av och går ut och diskar, i stället för att se... Jamie kanske finns på DVD?

Nåväl - fick genom Emanuels blogg en rolig utmaning och givetvis måste man ta upp den "kastade handsken":

"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."

Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.


För Mackan gäller givetvis två utslagsfrågor, eftersom han VET vilket av ovan som inte är sant, nämligen:

A) På en spelning med bandet "Distortion" i Örebro blev fi kraftigt flirtade med av en tjej som sedemera tyckte att jag "lät bättre på radio än vad jag såg ut i verkligheten". Vilken artist "stal showen" genom att bli uppkallad på scen av PEB för att "dra ett extranummer" med Eric Claptons "Tears in heaven"?

B) Under min första klättring på Ristafallet skulle min klätterpartner blåsa en isplugg ur isskruven, när vi plockade ihop. Det var närmare 30 grader kallt och han/hon frös fast med läpparna mot skruvhuvudet. Hur kom han/hon loss? Och med vems hjälp?

måndag, januari 08, 2007

Life is life, nanananana.

ibland är livet bra. Ibland är livet rätt bökig. Ibland är livet bara... .. . livet, typ. Allt snurrar på utan att speciellt mycket händer, som egentligen känns som om det ens är värt att ta notis om, och så plötsligt har hela livet ändrat sig.

Pratade med Markus - min gamla sous-chef från Värtahemmet, på telefon idag. han har tydligen flyttat med sin tjej, och hennes barn, till Skänninge, utanför Linköping av alla ställen. Funderade ett tag på om jag känner någon i Linköping som skulle kunna hjälpa honom med jobb och ringde några samtal. Vi får se vad som händer.

Håller på och tänker mycket på kvällskurserna som vi utvecklar på jobbet. De kräver en hel del tankearbete, men jag blir rätt osäker på hur man skall lägga upp dem. jag har fått några kommentarer, här på bloggen, och några i mailen och så några muntligen av folk som hört om koncepten och alla vill ha ut olika grejer från en sådan kurs, så... Well... Det ärsvårt att veta om man liksom "har rätt grejer på känn".

Har också snackat med "media-Kristoffer" och "Webb-Manne" om ett webb-TV-projekt till Blod och Eld, frälsis websatsning. Kan i och för sig bli kul, men inget är klart än.

Skall strax gå och se på Alex (och de andra) i "middagen" på TV och sedan blir det nog lite skrivande på kokboken. NÅGON gång skall det väl bli klart.

Förresten - vad är "Tapas på Svenska"?

fredag, januari 05, 2007

Beta önskas.

Håller, genom jobbet på Cuibono, på med att försöka sätta ihop en kvällskurs i matlagning.

På 4 kvällar om 3-4 timmar vardera. Vad skulle DU vilja lära dig?
Vad får det kosta?
Finns det något annat som skulle skapa "mervärde" - t.ex. "ett förkläde med namn på" eller "receptsamling i fin pärm" eller något... Kort sagt - finns det något som skulle kännas "extra kul" att få som "present i paketet"?

Skriv gärna ett par rader...

onsdag, januari 03, 2007

Blinka lilla stjärnkock där...

Onsdag och "dagen efter" att Alex Nilsson gjorde sin TV-debut. Något som jag och alla matnördar reflekterat över idag. Givetvis har vi snackat om hur HAN skötte sig och vad vi tycker om själva programmet (man kan säga att programidén är bättre än Alex), men jag kan inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk.

har själv börjat tänka i banor som går ut på att göra någon slags "online-matlagnings-TV-progra" och lägga upp på typ youtube eller något.

Fick Mail ifrån folk som inte kunnat kommentera min blogg, som mycket riktigt konstaterat att A) den är uppe igen och B) det gick inte att posta kommentarer om bruleepuddingsinlägget, för jag gjorde bort mig i "ompubliceringen" av bloggen. Life´s tough.

"nästan-svågern" Björn har emellertid hört av sig till mig på en Internetsajt och frågat om jag har något bra recept på Tacosalsa. Givetvis har jag det!

1 burk krossade tomater
1 finhackad röd lök
2 färska chilifrukter eller 2 tsk sambal oelek
En röd paprika
En grov näve salt
Lite spiskummin och paprikapulver

blandas i en bunke. Smaka av med paprikapulver och spiskummin tills det känns rätt. Möjligen kan man behöava slänga i någon matsked socker på slutet.

Enkelt, billigt och kanongott.

tisdag, januari 02, 2007

TV-kockar vi minns och nya vi känner igen...

Måste bara skriva två saker om TV-kockar på TV just nu:

1) Bäst är - som alltid - Jamie Oliver, som just nu kör en serie på 6:an om arbetet med att förändra skolmåltider i England. Riktigt intressant och kanonspännande varje vecka.

3) Idag började 3:ans satsning "middagen" och vem är programledare om inte min gamla köksmästare från Culinar - Alex Nilsson. Snubben vi alla sa skulle passa bra på TV och som hävdade att "aldrig, aldrig aldrig skall jag förnedra mig så..." Vi har inte sett honom så mycket än, men han är speakerröst och det är ju alltid bra. Det skall bli intressant att se hur DEN serien utvecklar sig.

Nu är det bara jag kvar...

Tillbaka till spisen!

Så var det den andra januari och dags att återigen börja plåga sin dödliga lekamen tillbaka till arbetet. Det är helt ok, just nu, antar jag, för jag håller mest på med en massa "konceptualisering" kring nya jobb. Jag jobbar ju numer mest med utbildning, på ett företag som heter Cuibono, och vi har blivit inhyrda av en internationell yrkesskola - SIIS - för att utveckla deras "hotell och restaurang"-kurser - "hospitality management" och "International cooking and management". Bägge två genomdrivs på Engelska.

Det är kul och sådär, men jag är lite för krattig på tekniskt korrekt köksengleska, så jag får ofta ringa en kompis - Phil - som jag jobbade med först på Jensens och sedemera "tvärs over gatan" från på Gåsgränd 4, och fråga om terminologi... Nåja. Tror att det blir bra, i alla fall...

Maria - en gammal kompis från tiden före jag jobbade inom kökssvängen, ringde häromdagen och undrade "höll inte du på med en kokbok för typ två år sedan"... Jo... Sanningen är att jag höll på med en kokbok redan 2001 och jag har fortfarande inte blivit klar med den... Det är egentligen inte så mycket recepten som inte blir klara - jag har några hundre recept färdiga redan - utan mer själva strukturen på boken.

Jag börjar ibland med att försöka sortera upp vad jag vill ha sagt , men så ändrar jag mig, för jag läser någon annans kokbok som jag tycker är bra och sådär... Det gör att min bok - med arbetsnamnet "krubb" - är rätt "spretig".

Tror emellertid att det kan vara dags att få tummen ur och strukturera sig lite och ha lite fokus kring "husmanskost" och sedan göra en matmässig odyssé och ta fram vad husmanskost är i t.ex. Frankrike, Tyskland, Italien eller varför inte Asien och sedan försöka sy ihop något kring de godaste recepten där...

Jaja, vi får se.

Nu skall jag sätta betyg i en kurs som heter "Environment and quality control" för förra årets klass på hospitality management. Det lär gå fort för de är inte så många.