söndag, maj 21, 2006

Comfortably numb...

Ingenting är beständigt! Finland A) vinner Eurovision song contest och B) åker på smisk av tjeckien i hockey-VM.

En tämligen händelserik vecka. Var på anställningsintervju och köks-koll i måndags. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha, så jag hoppas att jag får det. Jag skall få besked i veckan som kommer.

I tisdags var jag och Elma ute hos mamma (eller farmor, om man är Elma) i Hammarby sjöstad. Det var mysigt. Vi var och åt på något så annoslunda som en bra bistro med god mat, som serverade god lunch, vakert upplagt till ett vettigt pris. Kvalitén var jättehög. Maten var jättebra. Priset var helt humant. Jag åt ångkokt torsk med färsk pepparrot och skirat smör. Det var jättegott!

I onsdags hade vi fläsk med löksås på jobbet. Vi skulle sitta i möte hela eftermiddagen, så det blev rätt mycket att fixa med, men vi hann med.

I torsdags var så några masjuka på jobbet och skyllde på maten. Jag berättade för de som klagade att jag trodde att de blivit magsjuka på något annat sätt. OM det verkligen kom från maten skulle vi i köket blivit sjuka först. Nu visade det sig att INGEN i köket faktiskt blev sjuk, meddan flera som antingen bor på samma våning eller varit i direkt vårdande kontakt med en av killarna blev magsjuka.

Nåväl - vi har tagit prover på maten och skickat till laboratorium, gjort tryckplatsprover å skärbrädor och arbetsbänkar och grejer skall få resultatet nästa vecka.Det kan bli spännande.

På torsdagen var det ärtsoppa med pannkakor. Och på fredagen hade jag gjort kåldolmar. Poppis mat alltihop...

För Er som läser den här bloggen och faktiskt känner mig (Ja - det är nog mest de närmaste familjemedlemmarna som faktiskt läser här!) så - JA, jag kände Tomas Ohlsson. Rätt bra. Han har varit rätt aktiv de senaste åren, inom klätterförbundet, och vi har klättrat ihop. Vi var inte världens bästa kompisar, sådär, men vi tyckte att det var kul att klättra ihop och det är alltid olustigt när någon man känner råkar ut för olyckor när de klättrar.

I morgon är det korv stroganoff på jobbet. Vi får se hur DET går. Det är en sådan där rätt som antingen blir en kioskvältare eller som ingen vill ha, beroende på vilket humör de är på...

söndag, maj 14, 2006

Jag fick också paket!

Igår blev alltså den ogifta damen i familjen två år, en händelse som firades med tillbörlig pompa och ståt; Sång, hurrarop, tårta, hembakta bullar, småkakor, och drivor av presenter...

Kul grejer, faktiskt. Bland de ballare grejerna märktes ett lektält, i vilket stora delar av eftermiddagen och kvällen tillbringades, en lekspis - i vilken det lagades delikatesser som ugnsstekt fotboll och helstekt sandhink med de sedvanliga garnityren grävskopa och sandkratta, en lekmatta för bilar (på vilken det körs bilar i hög fart) och en dockvagn - i vilken alla dockorn askjutsas runt i och uppfostras att ligga still och sova.

Allt som allt ett väldigt lyckat party.

Vi har också fixat till balkongen, här hemma, så vi äter en del luncher och middagar ute, när väderleken tillåter. Igår blev det enkel mat. Rostbiff och pastrami på karré till köpt potatissallad, rostad lök och enkel sallad med hyvlad parmesan. Man ORKAR inte ställa sig och laga typ köttgryta såhär års, tycker jag.

Som ämnet i titeln på bloggposten antyder fick även jag en present, faktiskt. För att fira diplomeringenoch examen från Culinar fick jag en ny, snygg, kockmössaav köksmästarsnitt (Ni vet - en sådan där cylindermössa, men som kan plattas till till en kantarellhattsliknande form) och en löjligt dyr släng (som också är löjligt snygg, men jag vet ju vad de kostar!) Kul present! Mössan är numer utnämd till "lyckokockmössa" och kommer att användas vid tillfällen som matlagningstävlingar, provjobb på nya ställen och/eller cateringjobb.

Idag skall vi göra något med ungefär en kvadriljard fantasiljoner vuxenpoäng - nämligen titta på ett radhus. Vi skall iväg och kolla på ett litet radhus några hundra meter här ifrån. Det verkar ha bra kök - vilket var bland det första jag kollade, och vara rymligt och sådär. De har annonserat ut det till ett pris som vi skulle kunna ha råd med, men det får inte bli sådär jättemycket dyrare än det är annonserat för om skall köpa det.

Var förresten - när vi ändå pratar om saker som home improvement, utemat och sommarmatlagning på Brisack i Gustavsberg häromdagen. De hade jättemycket balla grejer. Billig och bra märkesköksutrustning. Jag kollade givetvis på bl.a. gasolgrill (vissa av de här monstren har värmehållningsplatta, vattenkran, liten arbetsbänk och ho vid grillen!) och lite "uteserveringsmöbler". Jag fastnade för en serveringsbänk/bar i teak med detaljer i borstat krom. Det ser lite maritimt ut och samtidigt blir det inte "Arr, ohoy, landkrabbor!"-grejen, på samma sätt som om detaljerna varit t.ex. mässing. Kromet gör också att det inte känns "Tiki bar" heller, utan mest blir... .. . . snyggt.

Blir det radhus blir det utekök!

lördag, maj 13, 2006

Every rose has it's thorn

Every rose has it's thorn.
Every night has it's dawn
Just like every cowboy sings a sad, sad song.
Every rose has it's thorn...

Skrev egentligen om det här redan i måndags, men Blogger verkar ha tappat bort min post och orkade inte skriva om det igen, förrän nu, så...

Jag älskar mitt jobb som kock.
Jag gillar att vara köksmästare och planera och skriva meny och skola in ny personal och hela den där grejen.

Men.

Ja, det finns ett men: Jag skall nog inte göra det på Värtahemmet längre. Jag börjar känna att det är dags att byta arbetsplats. Till något med lite mer action. Något med roligare mat. Något med större kök. Något närmare hem. Något bättre betalt. Något där man inte behöver tjafsa med gästerna om att man "krånglar till maten" när man serverar något "modernt" som Lasagne.

Har skickat iväg några ansökningar och fått en del svar. Ett är från ett ställe där jag VERKLIGEN vill jobba. Det är också dagjobb, men det skulle vara skönt att kul att få det här jobbet. Det skulle kunna utveckla lite mer av min pedagogiska ådra och det skulle vara ett eget kök, från början, så det skulle kunna vara RIKTIGT kul.

Skall dit på måndag på en intervju och sådär, så vi får väl se vad som händer.


Jo - nu är jag diplomerad, förresten! Blev klar i tisdags, efter en buffé med 6 rätter. Det var roligt. Jag fick ta någon slags sous-chef-roll och hjälpa till lite överallt och samtidigt göra en av förrätterna: parmesanostkorgarfyllda med ostcreme (cheese on cheese). Det var jättekul!

Vi skulle få bjuda dit några gäster var och jag hade bjudit två - tjejerna - men Elma var dålig så de blev hemma. Det blev att ringa jourhanade gäst Peder och hans flickvän Marie som solidariskt ställde upp och åt gratis festmat i stället för blodpudding. Najs. Det var jätteskönt att få diplomet också och flera i klassen applåderade lite extra åt mig. Kul. Jag har fått bra referenser också, vilket kanske blir bra på måndag, då.

Idag blir Elma två år, så vi får snart gäster. Inga matgäster, men det är alltid lite fika och grejer att fixa. Vi hörs.

fredag, maj 05, 2006

La cose della vita

Jorå, Eros Ramazottis gamla örhänge från 90-talet håller än. Och idag är ju lite "dagen efter italien" kan man väl säga. Hade italienska charkuterier, ostar och viner på programmet igår på culinar. Det var kul och trevligt på alla sätt. Jag lärde mig väldigt mycket nytt, framförallt om vin, som jag inte kan något om alls, i princip.

Gjorde lite pasta under kvällen, också, som jag fyllde med spenat, ostcreme, lök och vitlök, å ena sidan, och å andra sidan kronärtskocka, basilika och ost. Det blev gott.

fNär jag blir stor kommer jag - inser jag - att behöva lära mig mer om kombinationen mat och vin, men det var i alla fall kul igår, att prova lite grejer och se att grejer man inte alls trodde skulle funka ihop faktiskt gjorde det (Jodå - det går alldeles utmärkt att dricka verdicchio till pancetta!).

På tisdag är det examensfest med buffe och grejer. Det skall bli kul. Sedan är det klart.

Närmast har jag en helgs tjänstgöring framför mig på värtahemmet, med kycklingklubba provencal i morgon och skinkstek på söndag. I och för sig inga konstigheter eller speciellt "intressant" mat, men helt ok. Det skall bli skönt att bara laga grejer man vet vad det är och sådär och bara ta det lugnt ett tag.

torsdag, maj 04, 2006

The passenger

la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa lalaaa.

Låten med kanske muskhistoriens absolut lättaste refräng ekar ut från den lilla radioapparatens spruckna högtalare. Det är mitt i natten. Ensam står mannen från vidderna, hjälten i historien, och - enligt konstens alla normer - spikar ihop bufferätt efter bufferätt....

Det kom ju en helg. Sonja fyllde 50 , så jag hade lovat att laga maten. Det blev ett litet buffebord med typ 12 rätter med någon slags franskt tema. Där fanns förstås min kycklingleverterrine, en korv på kycklinglår fylld med vitlök och paprika, lite pajer, små kallskurna rätter (skinka, hemmagjord rostbiff, rökt lax...) en god potatissallad med olja, vinäger, röd lök, mangetout och lite färska örter, och så lite annat smått och gott för folk som var laktos och/eller gluten/och eller lökallergiker såsom tämligen ointressanta kycklingklubbor, marinerade i soja, tomatpuré, honung och olja och sedan ugnsgrillade.

In alles typ käk för 100 skaft. Kul. Det gick bra. Alla blev mätta och ingen behövde lägga sig hungrig den dagen heller... Klart skönt.

I tisdags var det dags för "säsongsmenyer och mat och vin kombinationer" på skolan. Det var roligt. Jag blev ansvarig för en grupp som gjorde förrätter och det blev jättebra. Paradnumret blev min gravade, rökta kontrafilet med gottländsk spädsparris, blandad sallad, citronette, örtolja och huvlad parmesan. Snyggt och färggrannt på tallriken och möycket smak i både sparris och kött, så det blev jättelyckat.

Det där köttet tror jag att jag skall göra fler gånger som någon slags förrätt till catering eller något, för det verkar lätt att få ekonomi i det. På 2 kg kontrafile får jag ut kanske 200 tallrikar till en förrätt, så det känns jättebra. Enkelt var det också, även om det tar tid till att grava köttet....

Ikväll har jag extrainsatt lektion på skolan med italienska ostar och mer vin. Det känns lite.. .. . . sådär, men jag hajar givetvis att jag måste greja de kapitlen också i kursen föratt bli godkänd...

Hade förresten fått en kommentar här på bloggen från Max-Tommy Hobstig, min gamla vapendragare från mina punkigare dagar på frälsningsarméns natthärbärge för män, i början av 90-talet. Jag skall kolla in hans websidor och sådär sedan, men det verkar ha gått bra för honom. När vi jobbade nätter på frälsis snackade vi mycket om sociala frågor och om Tolkiens böcker och tecknade serier som Prins Valiant. Då ville jag bli serietecknare. Det blev jag inte.

Nåväl. Kul att se ett litet livstecken från honom igen. Nu skall jag packa de sista grejerna inför kursen ikväll, om jag hittar dem, efter att Elma dragit ut min skolväska över hela golvet i vardagsrummet. Vi hörs.